Myror i brallan

Alltså denna tjejen, vår stora lilla underbara tjej. Det är tydligen inte så lätt att vara fem år ibland och det märks just nu. Hon är inne i någon slags fas som nog enklast kan beskrivas som myror i brallanfasen. Det verkar vara helt omöjligt för henne att sitta still, helt omöjligt. När vi till exempel sitter och äter tar hon en tugga och sen måste hon bara ställa sig upp för att reta sin syster lite, springa ett varv runt lägenheten, hämta något, ja va som helst bara hon slipper sitta still. Och vi ska inte ens gå på när det är dags att lägga sig. Detta hänger ju såklart ihop med att det är väldans svårt att lyssna på, och göra som sina föräldrar säger, det går ju bara inte såklart. Så det blir just en del frustration och konflikter här hemma, vilket ju aldrig är kul, det är det inte. Men jag jobbar som en galning på mitt tålamod (som måste erkännas inte är min främsta tillgång) och jag gissar att Majken gör detsamma för vi löser det alltid och bli vänner igen.

Men det är inte bara tråkigheter med denna fas, för samtidigt som kroppen inte kan sitta still så verkar hennes hjärna också gå på högvarv och producerar då guld. Herregud så mycket tankar som finns där, högt och lågt, och allt kommer ut utan filter. Och ett sådant samtal om rymden, hjärtat, magen, vännskap, bilar eller vad det nu må vara är värd all frustration i världen, alla dagar i veckan.

Underbara unge, vad vi älskar dig, trots att du är lite som den evighetsmaskin som du själv ritade häromdagen.

 

Höstsöndag!

Ja, en rätt soft söndag har vi haft. Behövdes då vi hade vänner här på middag igår, mycket trevligt men de gick ju aldrig hem..

Majken gick som vanligt på dans på förmiddagen. Vad hon älskar den där dansen, hon är aldrig så sprudlande som när hon kommer ut därifrån och hela veckan dansar hon runt här hemma och övar. Idag använde hon ett torkställ som balettstång och övade plieer på kvällen , älskade unge!

Sen blev det parken, härligt och kul tyckte barnen, vilket ju är huvudsaken men…

….jag, jag frös mest. Panikköpte en mössa på vägen, hade inte stått ut annars.

Nu sover ungarna och vi sitter i soffan, har tänt lite ljus och dricker julmust (jajamen, även i år längtar jag efter julen och smygstartat alldeles för tidigt) och ska kolla nån serie innan tidig säng. Söndag ned familjen helt enkelt, det gillas.

Scener ur ett föräldrarskap

Samtal med Majken från väg hem från förskolan. Majken undrar varför man inte alltid behöver gå till doktorn när man är sjuk, jag gör ett försök att förklara immunförsvaret:

Jag: Du förstår, vi har något som kallas immunförsvar i kroppen, det är som små Ninjagos som bor i kroppen. De vilar när man är frisk men kommer de sjukdomar så blir det fart på dessa Ninjagos som gör allt de kan för att besegra sjukdomen.   Dessa Ninjagos vinner nästa alltid, men ibland, när sjukdomen är riktigt elak, behöver De lite hjälp och de kan de få  av en doktor.

Kan tilläggas att jag kände mig rätt nöjd över liknelsen då Majken älskar Ninjagos ( blandning mellan lego och Ninjas)..

Majken: Nä mamma, du ljuger, det där  har du sett i nån film! Jag ska fråga morfar, han är en RIKTIG doktor, du är bara en låtsasdoktor som jobbar med mediciner.

Jag får helt enkelt jobba på mina pedagogiska kunskaper. Och kanske även min auktoritet… Älskade unge

Utflykt, igen!

Något har hänt med oss! Inte nog med att vi var på Kanalens Dag i Åkersberga förra helgen, igår tog vi tag i oss själva och åkte till Naturhistoriska museet med barnen. Och detta efter att Majken varit på simskola på morgonen. Herregud, när dog vi och föddes som föräldrar som hittar på saker med sina barn?
Iaf, naturhistoriska är ju fint ändå och speciellt för barnen med alla dinosaurieskelett och uppstoppade djur! Så där går ju lätt att spendera några timmar med barnen som går runt med stoooora ögon. Med det som Majken gillade allra mest var en dock av en mänsklig docka där hon kunde ta in och ur alla organ som en pussel, gjorde det där hur många gånger som helst och var superintresserad av vad de olika organen gör. Kanske är en liten naturvetare i henne trots allt. Själv säger hon ju att hon ska bygga rymdraketer när hon blir stor, rymdraketer som ska landa på vattnet så att man sen ska kunna ta en båt in till land. Jojo…..

Hon cyklar

cyklar

Jajamen, Majken har lärt sig att cykla. Eller ja, nästan…. Det går jättebra när hon får upp farten, då kör hon helt själv, men starta och stanna behöver vi nog öva lite på. Det och koncentrationen, för hon har väldigt lätt för att titta åt ett helt annat håll än framåt, få syn på en fågel, en kotte, eller något annat helt random och helt tappa balansen. Så än så länge springer jag med, vågar inte vara för långt ifrån henne. Men ändå, hon cyklar! Jag som själv var väldans sen med det där när jag var barn, en sisådär 7-8 år tror jag (och är väl fortfarande ingen höjdare på det där med att cykla, även om jag gör det….) är väldans stolt över detta. Min lilla tjej börjar bli stor…

Ett nytt försök men lite jobb och kalas

Jaha, då gick det tydligen några månader utan ett endaste litet inlägg. Och så fick det bli, har liksom inte fått ihop det med tid och ork. Varför inte det då? För att jag har jobbat! Herregud vad jag har jobbat! Visserligen har jag hållit mig i Sverige mestadels (förutom ett par dar i Paris på kongress och så några dagar på möte i Amsterdam) men man kan tydligen jobba mycket här hemma också. Och Daniel har jobbat lika mycket han så när barnen somnat på kvällarna har vi suttit här med våra laptops och tittat över skärmen på varandra. Mycket romantiskt!! Nja, sådär.

Men nog om det. För nu har det lugnat ner sig lite och jag är sugen på att leva lite igen. Och det är ju måndag och en helg har förflutit. Visserligen en ganska så lugn och händelsefattig sådan men ändå. Lugnet beroende lite på att min kära man gick och fick öroninflammation med tillhörande sprucken trumhinna i fredags. Jag trodde det endast var barn som fick detta men så fel jag hade. Stackarn har fått kämpa på med smärta, yrsel och pip i öronen…

Majken innan kalaset. Hon kör sin egen still hon, jag älskar det
Majken innan kalaset. Hon kör sin egen still hon, jag älskar det
Denna glasstårtalastbil var ju superfin, den iden kommer jag nog sno vid tillfälle
Denna glasstårtalastbil var ju superfin, den iden kommer jag nog sno vid tillfälle

Men vi hann iaf med ett 5-årskalas jag och Majken i lördags. Två timmar med 12 femåringar som hade hinderbana, dansstopp, fiskedamm och paketöppning, och så toppar vi det med bullar, glass, godis och popcorn. Ni fattar ljudläget va? Tystnaden i bilen hem har aldrig varit så skön. Men Majken var så nöjd och glad och det var det viktiga. Och jag fick mig en massa kaffe och en smarrig kanelbulle och då kan man stå ut med lite ljud.

Det var ett första inlägg och förhoppningsvis kommer fler snart igen:)

Hur går det med sovandet?

 

Söta är de iallafall när de ligger där, på precis likadant vis:)
Söta är de iallafall när de ligger där, på precis likadant vis:)

Ja, lite sisådär går det väl med sovandet kan man säga. Det är ju inte så att vi köpte den där sängen och så sover ungarna mirakulöst hela natten i den och vi får lyxa själva i vår 210 cm säng. Nej, inte riktigt så… Men de somnar iallafall i sängen båda två samtidigt vilket ju är framsteg. Att sen alltid någon av dem kommer in till oss och en av oss får gå in till den som blir kvar får man ju ta, Rom byggdes ju inte på en dag osv osv. Så sammanfattningsvis, inte 100 ännu men det tar sig och vi har definitivt mer plats att sova på nu. Fortsättning följer….

Redo för jul

Japp, nu är vi redo för morgondagens julafton. Vi har ju en 4-årig här hemma som är helt galet taggad på julen och framförallt tomten, speciellt efter den underbara julkalendern, så då får man ju göra sig till lite. Men efter en lite stressig slutspurt är nu alla klappar inköpta och inslagna och vi sitter i soffan och tar det lite lugnt med ett glas vin.

kottbollar

Det är Daniels syster med familj som står för julen i år men det blir lite knytkalas så vi står för köttbullarna. Så idag har har det rullats köttbuller här hemma kan ni tro, inte jag så mycket men övriga tre familjemedlemmar var mycket engagerade, Daniel hade två väldigt fina hjälpredor… Förresten så firade vi ju denna fina man igår då han fyllde hela 37 år, min kärlek, bästa vän och klippa. Vi har ju redan köpt våra klockor i nån sorts födelsedagspresent/julklapp till varandra men tyckte ändå han var värd ett fint förklädde (som ni ser i bild) då det ju är han som lagar ALL mat  här hemma.

dockhus

Majken har ju varit väldigt säker på vad hon önskar sig av tomten, en cykel, ett dockskåp och lera, varken mer eller mindre. Hon kommer få alla tre önskningar imorgon… Vi köpte ett dockskåp på nätet, som visade sig väga 17kg och vara 1.1m högt så Daniel har varit busy, och lite lätt frustrerad, ikväll med att sätta ihop detta. Men å så fint det blev (bilder kommer) så hoppas hoppas att hon kommer bli glad imorgon.

julgran

Sen måste ju tomten lämna spår efter sig när han är här för att lämna alla klappar.

grotOch så ska han äta gröt, en gröt som Majken för övrigt gjorde själv och smakade av för att förvissa sig om att den var god. Underbara unge! Men nu så är  allt klart så jag säger GOD JUL!

 

 

Gissa låten..

Ja gissa vilken låt Majken sjunger? En låt som hon vill lyssna på ungefär hela tiden, så 10-15 gånger per dag rullar den här hemma. Mycket bra låt för övrigt, även om jag börjar tröttna lite lätt nu, därav hörlurarna vilket funkade en liten stund men sen var det högtalarna som gällde igen. Men man älskar ju budskapet i låten: ”ta inget skit, titta inte ner och var dig själv”. Precis så vill jag att mina döttrar ska tänka, vill ju att de ska bli självständiga, starka individer som kan säga nej (något jag för övrigt själv haft svårt med hela mig liv). Hur gör man då för att de bli sådär coola? Ingen aning, men att lyssna på Laleh är väl en bra början

Liten blir stor

2000_1476728746eVZT1

Alltså, den här lilla tjejen börjar bli stor. Så stor att hon numer inte har en, utan två aktiviteter i veckan.  Hon har ju sen tidigare dans på söndagar och idag började vi på simskola. Får nog passa mig så vi inte blir som föräldrarna i solsidan där den med mest aktiviteter vinner….. Nej då, ingen risk, hade ju egentligen inte velat ha någon alls, hon är ju trots allt bara fyra, men tjatet från Majken gjorde ju att vi började med dans och att simma måste hon ju lära sig.

Så idag blev simskola i en liten bassäng i DN – huset här på kungsholmen. Majken var taggad till tusen innan. Jag? Not so much, är inget jättefan av simhallar. Men det rätt ok ändå och framförallt var det varmt i vattnet vilket var viktigast för mig.  Och barnen hann under halvtimmen som lektionen pågick med att crawla, simma bröstsim, ryggsim och träna på att hoppa, en jäkla fart helt enkelt. Så Majken var efteråt lika peppad inför nästa vecka, även om hennes kommentar till varje moment var ”detta kan jag”. Självförtroendet är det ju inget fel på i alla fall, underbara unge.