Igår var Daniels föräldrar över en stund på eftermiddagen för att lämna över en hel låda med gamla leksaker som de sparat sen han var liten. Helt otroligt, de har verkligen sparat allt! Så det fanns en del skatter där som till och med fick mitt rätt osentimentala hjärta att fladdra till lite, bland annat mina absoluta favoritböcker som liten, Klas klättermus och Folk och rövare i Kamomilla stad. Längtar efter att få läsa dem igen och hoppas verkligen att tjejerna kommer älska dessa böcker som jag älskade så. Fast får nog längta lite till, för de där böckerna förlorade stort mot den största dyrgripen bland sakerna, nämligen Daniels gamla synth. Egentligen sjukt jobbigt med en synth men kunde inte låta bli att tycka det var lite härligt att slungas tillbaka till 80-talet för en liten stund och sen var ju Majken i sitt esse, nåt annat kan man inte säga.
Kategori: Majken
En dansös och en sjukling
Igår var det dags för Majken att gå på dans för första gången. Vi hade ju inte tänkt att hon skulle få börja på några aktiviteter förrän hon var lite äldre men då hon har tjatat i ett halvår om att få dansa balett så gav vi med oss. Inte ren balett men 4-årsdans på danskompaniet fick det bli. Och jo, hon tyckte det var kul, åtminstone första hälften, men sen när det faktiskt var dags för balett och de skulle stå vid stängen och göra pliéer tröttnade hon lite.
Sen var det ju ett annat problem som inte kom upp förrän efteråt när vi satt och fikade. För fika måste man göra efter att ha dansat, det är sen gammalt. Och då måste man välja den största rosa bakelsen man kan hitta, en bakelse som man sedan inte tycker om så att mamma får äta upp den…
Problemet var iallafall att ALLA andra hade balettdräkter med tyll medan Majken bara hade en vanlig klänning, jättefin sådan tyckte jag men den dög såklart inte. Så det var ju bara att gå till HM och köpa upp oss på en sockersöt sak, det bar ju emot måste jag säga men hon blev ju så glad. Så nu är hon kittad och taggad för nästa vecka, får se hur det går för då får ju inte vi föräldrar vara med i salen.
Lillfisen då? Jo, den stackaren har varit sjuk i två dagar, feber och lite förkyld. Så idag har jag varit hemma och vabat, ganska mysigt ändå för trots 39 graders feber har hon varit rätt pigg och glad. Men lite mer häng i soffan har det ju varit och det är ju väldans mysigt, det är det ju.
4-årskalas
Ett av alla kalas får jag nog kanske skriva om tycker jag, och då får det bli det senaste som ju ligger mest färskt i minnet, nämligen kalaset som hölls förra helgen då Majken för första gången fick bjuda hem sina dagiskompisar.
Dagiskompisar med familj ska jag säga för vi kände inte riktigt att vi vågade ta ansvar för fem extra 4-åringar, speciellt som dom inte känner oss sådär jättebra och låt oss vara ärliga, 4-åringar har ibland en tendens att vara lite känslomässigt instabila. Vi trodde ju knappt det skulle bli något kalas när Majken en halvtimme innan kalaset skulle börja plötsligt blev arg som ett bi och skrek i högan sky för att hon inte fick provsmaka godiset. Men det gick över så fort det ringde på dörren, det är tur att de inte är långsinta de där små.
Så det fick bli barn med familjer, tror vi totalt var 21 personer här hemma några timmar under söndagseftermiddagen. Det käkades såklart tårta, dracks saft och kaffe och sen var det sex sockerstinna barn som sprang runt runt runt här och hade superkul med massa lek, en skattjakt där godis såklart var skatten och inte minst paketöppning då såklart alla hjälpte till:)
Några småsyskon med Kajsa i spetsen var ju också med och de hängde på bäst de kunde. Och det blev så lyckat allting och Majken var så nöjd efteråt, inte en enda ledsamhet från något barn på hela tiden, det var till och med så att vi vuxna kunde sitta och prata lite grann, inte mycket såklart men lite.
Efter kalaset längtade Majken redan samma kväll till nästa år, men vet inte riktigt om jag delar hennes enorma entusiasm och längtan, vi var ju alla rätt slitna efteråt minst sagt.
Syskonkärlek
Tog den här bilden när jag, tjejerna och detas kusin Agnes var ute och letade grodor häromdagen. Hittade inte så mycket grodor men hade kul ändå. Iallafall, så himla fin bild tycker jag och stunden var verkligen magisk. Tjejerna var så glada och bästa vänner och hade bara en liten stund tidigare spontant kört en gruppkram ( var för långsam med mobilen för att fånga det) för att sedan ta varandra i hand och glada gå vidare längs vägen. Sådana stunder får jag verkligen ett lyckorus genom hela kroppen, det är så häftigt att se syskonkärleken och även i detta fall kusinkärleken (eller de är nästan som syskon Majken och Agnes) som är så otroligt stark. Det är så tydligt att de på sitt sätt, små som de är, ställer upp för varandra i vått och torrt. Sen bråkar de ju som bara den, det gör de, speciellt nu när Kajsa blivit så stor att hon tar Majkens grejer. Till exempel så utbröt ett bråk utan dess like över någon i mitt tycke helt obetydlig grej bara några minuter efter att bilden togs. Men det är ju ok, för de där stunderna alltså, då är jag glad att jag har två små och blir nästan, men bara nästan, sugen på fler.
Jag är en robot
Ännu en fredag med tjejerna. Det brukar ju vara lite toppar och dalar dessa dagar, gnäll brukar av någon anledning alltid eskalera när man är själv med båda tjejerna. Men idag bara allting klaffade, vi hade så himla roligt, ja faktiskt roligt, hela dagen. Förutom mysmorgon, lunch på restaurang med mjukglassmaskin (himmelen för Majken) så hade vi fredagsdisco här hemma på eftermiddagen. Och att sätta på hög musik och dansa loss har jag ju aldrig sagt nej till, och numer inte heller Majken. Att jag själv inte hade valt att dansa och sjunga till Bada nakna med Samir och Victor är ju en annan sak, men lite kompromiss får man väl räkna med. Sen toppades detta disco med att Majken bestämde sig för att dansa robotdansen (något som hennes pappa för övrigt tror att han är väldigt bra på och ofta kör som nån slags partytrick), så roligt. Så om det blir några griniga fredagar framöver är det helt ok, så länge sådana här dagar dyker upp lite då och då.
Ett besök hos tandläkaren
Den senaste veckan eller så har vi märkt att Majkens ena framtand har intagit en något grå färg. Först trodde vi att vi bara varit lite dåliga på att borsta hennes tänder, men varför skulle i så fall alla andra tänder då va vita? Så vi började googla, och googlar man hittar man ju alltid de absolut värsta fallen… Så under några minuter trodde vi att det nog var kört för hennes lilla tand, den vara bara att dra ut. Inte kul någonstans! Men efter att ha sansat oss lite förstod vi att hon förmodligen slagit i tanden, vilket tydligen kan medföra att den blir grå, och det behöver inte alls betyda att tanden är rutten som jag först trodde.
Så igår bar det iväg till tandläkaren. Då man kan säga att det gick sådär förra gången vi var där (läs Majken gallskrek från början till slut) hade vi preppat henne lite så hon skulle vara förbered. Vet inte om det var därför men denna gången var det inget skrik eller gnäll alls, tvärtom hoppade Majken upp i stolen och låg där helt lugnt under hela undersökningen. Verkade nästan som om hon tyckte det var kul. Älskade unge! Och tanden, ja som vi trodde har hon förmodligen slagit i den och en inflammation har uppstått. Men så länge det inte gör ont eller färgen mörknar är der ingen fara. Så glada och lättade gick vi därifrån och då fick det ju bli en mysfika, för en smoothie är man värd när man varit hos tandläkaren, det är sen gammalt:)
Ja, det var vår torsdag. Nu är det fredag, jag är ledig så en liten playdate med Anna, Emil och Wilmer väntar. Det blir bra det..
Majken-mamma date
Tror att det är bra att barnen lite då och då får odelad uppmärksamhet från en förälder, Kajsa får ju det hela tiden då hon är hemma på dagarna men inte Majken så mycket. Och eftersom Majken har varit lite ur form de senaste veckorna tyckte vi att idag var det dags för Majken-mamma date igen. På Majkens begäran stod McDonalds och bio på schemat, så det fick det ju bli. McDonalds sa jag verkligen inte nej till idag, hade ju middag här hemma igår och det slank ju ner några glas skumpa, det gjorde det… Var lite exalterad över mellon, helt enkelt.
Iallafall, happy-meal på McDonalds var ju en höjdare, den innehöll nämligen nån typ av mask som fick stora tummen upp av Majken då hon var övertygad om att det var spiderman, och spiderman gillar ju kusin Harry och då gör ju Majken det också.
När två hamburgare och en massa pommes frites låg i lilla magen (trodde aldrig hon skulle sluta äta) och en liten sväng till Åhlens för inköp av nagellack var gjord (Majken valde färg, ljusblått och orange-rosa) var det så dag för bio, vilket ju också var himla spännande. Inte filmen i sig tror jag då det var Alfons som hon dessutom sett tidigare, men hela upplevelsen med popcorn, dricka, salongen, de stora stolarna och den stora skärmen, ja man såg verkligen att hon njöt.
Var ju meningen att vi skulle gå hem efter bion men då ingen dag på stan är komplett utan åtminstone en fika fick det ju bli en sådan också på vägen hem. Ja, det var vår mamma-dotterdate det, så härlig dag. Hon har ju blivit så stor nu vår lilla tjej, sådär stor att man nu mer och mer kan börja umgås och hänga med henne och inte bara ta hand om. Måste säga att I löööv it!
Ingen muta, ingen klippning
Idag det dags igen, dags att ta oss till frisören för att klippa Majkens hår. Detta är ju något vi har dragit på lite för länge då hon ju är minst sagt känslig när det gäller sitt hår. Men nu gick det inte längre, håret var bara för långt. Vet inte riktigt varför vi varit oroliga, vi har ju varit hos frisören en gång tidigare och då gick det jättebra; men vi har väl tänkt att en gång är ingen gång så att det gick bra förra gången behöver inte betyda att det skulle gå bra denna gången också. Vi har helt enkelt målat fan på väggen. helt utan anledning visade det sig, för precis som förra gången satt hon idag som en liten ängel och tyckte nog till och med att det var lite kul.
Såklart hade vi preppat henne innan och utlovat mutor, och har man lovat så har man, så efteråt var det bara att leverera. Inte alls några betungande grejer då hon önskade en klubba, att fika, och ett besök på McDonalds. Det här med att hon vill fika har för övrigt kommit på senaste tiden, tidigare har hon inte riktigt haft tålamod att sitta still men nu så vill hon alltid fika när vi är ute på stan, me likeee. Så att få fika och hänga på donkan med vår lilla nyfriserade tjej kändes ju inte som någon uppoffring alls, snarare tvärtom, en ynnest.
Mamma-dotterdate
Idag har jag och Majken haft en mamma-dotterdate på stan, Kajsa fick hänga hos farmor några timmar. Har inbillat mig att det kan va bra för Majken att ha lite egentid med mig, och Daniel också förstås, då hon egentligen inte haft det alls sen Kajsa kom. Men ska sanningen fram så är det egentligen mest jag som har varit sugen på att hänga med bara henne. Hon är ju i en rätt skön ålder nu. En ålder som visserligen är intensiv, men å andra sidan är det ju först nu som man verkligen kan börja umgås med henne, inte bara ta hand om. Hon tänker och pratar otroligt mycket nu så det är ju helt underbara konversationer man har med henne, om allt från prinsessor till döden. De är rätt kloka ändå, de där små.
Iallfall drog vi ner på stan och käkade lunch, McDonalds då Majken fick bestämma, sen hängde vi några timmar på kulturhuset i deras barnrum där vi klättrade på hinderbana, läste, myste, målade och kollade på bildutställning. Kulturhuset kan verkligen rekommenderas, men tror det är klokt att gå dit på en vardag då det tydligen är löjligt mycket folk på helgerna. Sen måste ju en dag på stan värt namnet innehålla minst en fika, så en sådan fick avsluta dagen. Men efter den konstaterade vi att vi båda började längta lite efter lillasyster så då packade vi ihop oss och tog tunnelbanan hem. Mamma-dotterdate alltså, fina grejer alltså.
Slöisar och en liten sjukling
Ja, idag har det blivit ett gäng timmar i soffan får man lov att erkänna.
Vi hade gäster här igår kväll, Daniel bjöd på sin berömda pulled beef och sen hade jag fått till en äppelpaj till efterrätt, riktigt smarrigt om jag får säga det själv. Så det var trevligt värre men oj så sent det blir, vi var inte i säng förrän vid två, kan inte ens komma ihåg när det hände senast. Så det förklarar ju min och Daniels tröttstatus, en status som var helt självförvållad.
