Det är inte alltid så lätt

Glad trots allt
Glad trots allt
Kajsa då? Jo, påskhelgen var väl för henne inte lika exalterande som för Majken, men hon kämpade på och försökte hänga på de stora barnen så gott det gick. Nu gick det ju inte alls, men de var alla väldigt gulliga mot henne så det var hon nog glad över. Ja uppmärksamhet kunde hon ju verkligen sola sig i under påsken, för en liten 1-åring med urmysiga mulliga lår och en bedårande skrattgrop vill ju alla mysa med, eller hur (jag vet, löjlig mamma)?

Men annars har det väl inte varit en av hennes bästa veckor i livet, det har det inte. För det första så var hon lite olycksdrabbad i Fjällbacka, hon lyckades välta ner en vas på en tå vilket resulterade i en massa blod och en blå och svullen tå, och det blev ju väldans ledsamt såklart. Sen gick hon och ramlade och fick fläskläpp, och så lite tandsprickning, förkylning, ögoninflammation och omslag till sommartid (hon gillar inte omslag i tid, har ju skrivit om det tidigare) på det. Ja, livet för vår minsta stjärna har varit lite tufft den senaste veckan, det har det. Men hon, och vi (en del omöjliga läggningar och vakna nätter har ju detta resulterat i),  kämpar på och snart blir det nog bättre.

Rapport från Fjällbacka

Herregud, jag har inte bloggat på en vecka, vad hände? Jo, påsk och Fjällbacka hände! Och när man under fem dagar vistas under samma tak som fyra barn och fem till sju vuxna är det inte helt lätt att få till en stund att sätta sig vid datorn, det är det inte. Men nu är vi hemma igen och har ”bara” två barn och jobb att tänka på så nu skall jag väl få iväg ett lite inlägg.

2000_14592717654BUgm

Inte bara middagar, lunch nere på byn intogs oxå
Inte bara middagar, lunch nere på byn intogs oxå
Fjällbacka ja, det var som vanligt härligt att träffa familjen under några dagar. Tyvärr var ju vädret rätt dåligt (och då är jag snäll) så något häng på altanen blev det ju inte. Men det gick så bra ändå, många långa trevliga middagar inomhus med god mat och dryck blev det för oss vuxna och barnen, ja de lekte som bara den.

2000_14592717716mKtS
Några stunder då man kunde vistas utomhus fanns det, och springer man då som en galning behöver man inte så mycket kläder

2000_1459271772xdSTE
Lekfabror Tomas
2000_1459271762PXpAp

 

Har ju skrivit förut att det är så himla kul att Klara, Harry och Majken leker så bra ihop, trots att det ju faktiskt är rätt stor åldersskillnad,  och denna helgen var inte något undantag. De härjade och lekte verkligen från morgon till kväll och det fanns ingen hejd på fantasin när det kom till vilka lekar de lekte, det var PIP, kinesiska muren, dansstopp, kull och gladiatorerna, bara för att nämna några av lekarna, men be mig inte att förklara reglerna.

2000_1459271777BKZdM

Emellanåt satte de sig i soffan med padda och iphone , mest för att vila benen lite för att sedan fortsätta springa runt.

2000_1459271769VkMz4 2000_1459271768Ng2vc

Och så målades det påskägg, mycket koncentrerat

Ja, de hängde faktiskt inte bara från morgon till kväll utan även på nätterna. De sov nämligen alla tre i samma säng. Det var stort för Majken kan jag säga, vi var övertygade om att vi skulle behöva vara med för att hon skulle somna eller att hon skulle komma in till oss under nätterna men icke, hon somnade och sov så gott hos sina kusiner.

Ja, det var vår finfina påskhelg. Men nu är vi tillbaka till verkligheten som slog emot oss med full kraft. Det blev nämligen VAB för Majken idag då hon är hostig som bara den. Själv startade jag en sockerfri vecka, har varit lite väl mycket gott det senaste. Med sockerfri menar jag att jag inte skall äta något godis, bullar, glass och sånt, någon hardcoregodisfri veckan funkar inte för mig, älskar mitt bröd och min pasta alldeles för mycket.

Kärlek till Bryssel

  
Går och lägger mig nu, arg, ledsen och lite rädd. Det hände igen. Hur? Varför? Nån skrev att vi måste skapa en värld där alla vill leva, inte dö, för att få stopp på terrorismen. Hur gör man det då? Jag har ingen aning. Men vi måste fixa det, tillsammans, vi måste. 

Vad som kommer krävas har jag ingen aning om, men jag vet att det inte skadar att sprida och ta emot kärlek med allt vad det innebär. För även om det såklart är oerhört förenklat ligger det ju någonting i det vi brukar säga till Majken om onda människor, att de inte fått tillräckligt med kramar av sin mamma och pappa.

Får ha lite mer klänning på mig

  
MAJKEN- Jag älskar Klara och Harry, Agnes, mormor och morfar, farmor och farfar och så älskar jag Kajsa

JAG – Älskar du inte mamma och pappa?

MAJKEN – Nej, det gör jag INTE!!!

JAG – Varför inte det?

MAJKEN – För ni har inte klänning.

Såklart, hur självklart som helst. Om morfar och farfar har klänning på sig låter jag vara osagt. Men det var dagens filosoferande från Majken, och ett samtal som hölls i badet. Ett bad som vi kände var lite nödvändigt efter att hon gått loss på min ögonskugga i hela ansiktet ( på bilden hade hon bara börjat)

Lördag

mysmorgon - 1

God morgon! I det här hushållet myser vi, tjejerna har en av sina mest älskvärda stunder så jag kan sitta ner och dricka mitt kaffe utan några större avbrott. Härligt! Inga större planer för dagen förutom en trevligt middag ikväll hemma hos Anna, Erik, Emil och Wilmer, det blir fint det. Skall väl under dagen också försöka komma  ut ur lägenheten, något inte jag och tjejerna lyckades med igår, vi fastnade lite i fredagsdiscot som verkar ha blivit en tradition. Ja, om inte annat måste vi ta oss till apoteket, Daniel har nämligen lyckats att få ögoninflammation och vaknade med utseendet av någon som gått för många ronder i en boxningsmatch, så några passade ögondroppar mpste ju inhandlas.

 

Så det är vår lördag, mysmorgon, en dag utan större planer och en kväll i trevligt sällskap, något som jag kan behöva efter denna hektiska vecka. Den  enda smolken i bägaren är ju ett svullet och rinnande öga, men jag tror stenhårt på att apoteket kan fixa något mirakelkur, eller iallafall något med stark placeboeffekt:)

Deadline och choklad

choklad

När man är mammaledig har man ju inte så mycket deadlines, inga alls faktiskt. Den enda jag behövde passa under ett års tid var ju tiden då Majken skulle lämnas och hämtas på dagis, en tid som var väldigt flytande. Så man kan väl säga att jag inte är så van med det här med deadlines, eller jag är lite otränad för tillfället iallafall. För jag brukar faktiskt var tränad och bra på det, för en av mina bästa egenskaper i jobbet är att jag är snabb och effektiv (om jag nu får skryta lite). Och det är en bra grej att va bra på i mitt jobb, för herregud vad tider som skall passas, antingen är det nån ledningsgrupp som satt mer eller mindre orealistiska tidslinjer, eller så är det myndigheterna som gjort det.

Men som sagt är jag otränad, vilket har märkts denna vecka då jag idag hade en rätt stor leverans. Det har en vecka med många långa timmar framför datorn, dag som kvällstid. Efter jobbet har det varit några timmars lek och läggningspaus men sen har dator satts på igen. När man jobbar sådär mycket är det skönt att nån ser det tycker jag, som idag då jag satt och slet mitt hår och chefen kom med en påse diam för att muntra upp. Då blir man ju glad, det blir man ju.

Men nu har jag skickat iväg dokumentet (som blev rätt bra om jag får säga det själv) och stängt jobbdatorn så nu tar jag helg, åh så skönt. Hade planerat att ta mig ett glas vin för att fira men orkar nog inte, får bli påskmust istället. Påskmust och några avsnitt av House of Card, fina grejer.

Lek och sockerchock

Ja, det är väl det vi har ägnat oss åt i helgen, att leka och äta alldeles för mycket socker. Inte helt fel, speciellt inte om man är 3.5 år och får leka på världens bästa lekpark ena dagen, gå på födelsedagskalas andra dagen och bägge dagarna få äta en massa godsaker.

Om vi börjar på lördagen så åkte vi ut till Henriksdal där Daniels kusin Sanna bor med sin Andreas och deras lilla Vendela. Där bjöds det på våfflor med sylt och grädde, något jag verkligen moffade i mig. Jesus vad gott det var och vad mätt jag blev, blev ju ingen mer middag den dagen.

Fast innan våfflorna spenderade vi nån timme i solskenet på en lekplats i närheten, en superfin lekplats med en massa  hus och som barnen kunde gå in i och en stor båt att leka, tydligen något gammalt båtvarv som skänk sakerna så det var riktigt fint och autentiskt. Och  för Majken som inte är den mest våghalsiga, klättriga av barn passar ju det perfekt.

kajsalekpark

kajsabat

Kajsa var dock inte lika imponerad. Det här med skor är ju inte hennes grej och efter att hon lyckades ramla det första hon gjorde var det i princip bara famnen som gällde. En liten stund fick vi henne stå i en båt och sitta på en tunna men det var en liten stund det.

matilda

Och efter en dag med våfflor, sylt och grädde till middag var det dags för 4-årskalas för Majkens komips Matilda igår. Och de hade inte direkt sparat på godsakerna där med tårtor, bullar, kakor, små goda pajer för att nämna lite. Så det åts även igår, åts medan vi lyssnade och tittade på ett gäng sockerstinna 4-åringar som lekte  samtidigt som vi med andra ögat höll ett öga på Kajsa som gärna hade rivit stället om hon kunnat och fått.

Så det var vår helg det, en söt sådan. Men nu är det måndag och vi tar väl en vecka med sockerdetox i det här hushållet. Rätt så skönt faktiskt.

Jag är en robot

Ännu en fredag med tjejerna. Det brukar ju vara lite toppar och dalar dessa dagar, gnäll brukar av någon anledning alltid eskalera när man är själv med båda tjejerna.  Men idag bara allting klaffade, vi hade så himla roligt, ja faktiskt roligt, hela dagen. Förutom mysmorgon, lunch på restaurang med mjukglassmaskin (himmelen för Majken) så hade vi fredagsdisco här hemma på eftermiddagen. Och att sätta på hög musik och dansa loss har jag ju aldrig sagt nej till, och numer inte heller Majken. Att jag  själv inte hade valt att dansa och sjunga till  Bada nakna med Samir och Victor är ju en annan sak, men lite kompromiss får man väl räkna med. Sen toppades detta disco med att Majken bestämde sig för att dansa robotdansen (något som hennes pappa för övrigt tror att han är väldigt bra på och ofta kör som nån slags partytrick), så roligt. Så om det blir några griniga fredagar framöver är det helt ok, så länge sådana här dagar dyker upp lite då och då.

 

Det här med att cykla

FullSizeRender           mincykel

Det absolut snabbaste sättet för mig att ta mig till jobbet är att cykla, det tar ca 15 minuter, vilket ju är bra mycket snabbare än att gå eller åka kollektivt som båda tar strax över 30 minuter. Så varje morgon och eftermiddag drar jag på mig fulhjälmen, hoppar på min fina tantcykel och cyklar iväg till eller från jobbet. Det går snabbt, det är miljövänligt och så får man lite motion, jättebra. Det är bara ett problem. JAG HATAR ATT CYKLA. Verkligen hatar. Jag och cyklar kommer liksom inte överens, och har aldrig gjort. Jag lärde mig inte att cykla förrän jag var 7-8 år och då väldigt motvilligt. Sen dess har det alltid varit ett stående skämt bland min familj att jag är dålig på att cykla, jag tror till och med de blev lite oroliga när jag här i Stockholm skaffade mig en cykel. Vet inte om jag är dålig på att cykla, men tycker det är jobbigt, tråkigt och jag är faktiskt ständigt lite orolig att jag skall ramla och slå mig, och jag har alltid varit en försiktig typ som varit rädd att slå mig.

Så 30 minuter varje dag lider jag. Eller ja, lider låter ju väldans dramatiskt men det är iallafall 30 minuter som jag avskyr. Men, det är ändå på något sätt värt det, för jag sparar 30-40 minuter per dag. Och allting som är tidsbesparande är bra, för tid är inget man har i överflöd nuförtiden med barn, man och jobb. Så jag fortsätter att cykla, och hoppas att jag en dag skall börja gilla det. Eller ska jag kanske skaffa en elcykel?

Att bli som Zlatan

  
ATT BLI lite mer SOM ZLATAN                           

Ja, det var ju bokklubb i helgen och boken vi läst denna gången var Zlatans självbiografi. Himla bra bok det där måste jag säga. För mig som verkligen inte kan någonting om fotboll och inte hade någon som helst koll på Zlatans karriär var det väldigt intressant att få reda på vad han gjort. Alltså, killen har ju vunnit en del. Jag hade verkligen inte fattat hur stor han är, trodde nog om att han var lite överskattad här hemma i Sverige om jag ska va ärlig. Men den uppfattningen har ändrats.
Sen var ju boken skriven på ett väldigt speciellt sätt, det var ju inte någon skönlitterärt mästerverk men för syftet var det genialiskt måste jag säga. För det var skrivet på ett sätt så att man (eller i alla fall vi i bokklubben) nästan automatiskt läste den på Zlatans dialekt, vilket gjorde boken än mer trovärdig.
Finns ju en massa saker man kan säga om Zlatan såklart, och det känns väl som alla har en åsikt, bra eller dåligt. Men en egenskap han har, en egenskap som jag skulle vilja ha mer av, och det är att han har en otrolig tillit till sig själv och sitt eget värde. Han vet sin betydelse för sitt lag och tänker inte förminska den betydelsen någonstans, han anser själv att han ärvärrd alla dessa miljoner. Det tycker jag är häftigt. Jag borde som sagt verkligen bli lite bättre på det, nog vet jag att jag är rätt bra på mitt jobb men tvivlar gör jag alldeles för ofta och att förstora misstag jag gjort är jag en expert på. Varför göra det, det mår väl ingen bra av? 

Nej, jag ska bli lite som Zlatan, för jag är också värd en massa miljoner, eller hur? Vet bara inte riktigt hur jag skall bära mig åt. Att stå framför spegeln varje dag och säga till sig själv att jag är bra känns ju rätt så töntigt, eller?