Fruhippa och park

Trött söndag idag, i alla fall för min del. Då jag var ute på lite galej igår. Min polare Ida gifte sig i julas så nu ordnade hennes barndomsvänner en fruhippa igår. De höll på hela dagen men jag var bara med på kvällen som var middag på Grodan vid stureplan. Det var ju vårkänslor i luften så jag bestämde mig för att bejaka det och satte på mig röda byxor och rosa topp, kändes härligt. Och visst är det hoppfullt nu när termometern visar lite bättre siffror, livet återvänder lite när man vänder ansiktet mot en värmade sol, eller hur?

Iaf blev det en härlig kväll med massa prat, skratt och vin. Dåligt med bilder dock men lyckades knäppa en på mig och Pernilla (alltså inte Ida som var huvudperson…).Pernilla och jag pluggade ihop för 20 år sedan innan hon drog till Linköping och blev kirurg, så väldans kul att träffas igen.

Idag blev det häng i parken i det fina vädret där Majken envisades med att ge sin mamma nervsammanbrott genom att klättra högst upp i klätterställningen, usch. Men samtidigt är jag ju lite stolt att hon gör det utan att blinka.

Kajsa ägnade sig åt mindre farliga grejer, köra tåg är mer min smak:)
Nu söndagskväll som började med lite för mycket lasagne, barnen somnar snart och då blir det lite HBO och serien Turn. Härligt

Glad påsk!!

Vi hänger på landet i påsk. Ganska så härligt. Vädret är väl egentligen super för solen skiner ju från en klarblå himmel, så jag får flasha solglasögon. Men ärligt talat hade det varit härligare med 10-15 plusgrader istället för två, det hade det.

Men vi är ändå rätt mycket ute, snön ligger kvar här så barnen (Majken iaf) åker pulka och leker och igår var några påskkärringar på besök.

Daniel är nöjd med den gnistrande snön, får väl en massa fina bilder från taket.

Lite västkusthemma känner jag mig också då en liten liten påskbrasa annordnades.

Idag blir det pesachmiddag då den judiska påsken i år sammafaller men den kristna. Så då blir det mat en masse, och då klagar man ju inte.

Bästisar och projekt

Skön söndag igår då vi har träffade Majkens kompis Isabella och hennes mamma och hängde hela dagen, var i lekparken, åt lunch ute och sen hem och fika. De där två tjejerna har inte träffats på ett år så vi var lite oroliga att de inte skulle klicka längre. Men det tog ungefär 5 minuter sen var de lika fnittriga som vanligt tillsammans. De började ju på förskolan ihop och var bästisar till isabella flyttade för något år sedan, och kärleken hänger tydligen i sig.

Här hemma har vi annars startat något typ av göra om och rensaprojekt i barnens rum så lite rörigt för tillfället.

Daniel har varit på IKEA och köpt två nya garderober, så vi ska byta ut lite förvaringslådor och ha bokhyllor istället. Blir nog bra när det är klart. Hittills har jag rensat 2 säckar med kläder, en stor påse med skräp och en flyttlåda med gamla leksaker som ska ges bort, inte dåligt eller hur. Men fy vad jag hatar hemmaprojekt, ställer mig helt oförstående till personer (och de är många) som hela  tiden måste ha ett pågående projekt hemma, nej tvärtom suger det verkligen energi från mig och jag tycker det är såååå tråkigt. Men samtidigt tar det ju ännu mer energi att gå runt och tänka på att man inte trivs till 100%. Man skulle helt enkelt ha en superkraft där hemmet görs om genom att man knäpper med fingrarna, det hade vart drömmen. Superkraft eller onödigt mycket pengar så att nån kan göra det åt en… får jobba på det😊

Blött blött blött

Ok, det är tråkigt att prata om vädret, men måste ändå beklaga mig lite, för det är helt enkelt för jädra trist ute nu. Blött, slask, modd och ännu mer blött, och å lite snöblandat regn på det. Fy! Jag vill ha vår nu! Men sen finns det ju några, eller i detta fall nån, Majken, som tycker det är väldans kul. Tvångmässigt är hon bara tvungen att hoppa i varenda vattenpöl som finns (och det är många) och tycker hela grejen är latholajban. Kul för henne. Kajsa då? Ja, i vanligt ordning sitter hon i vagnen och tittar på, detta vädret passar inte henne. Undrar förresten om något vädret gör det…

Orkar inte

 

Ok, nu räcker det tycker jag. Orkar inte mer sjukdom. Först var ju Daniel och tjejerna sjuka hela förra vilket var svinjobbigt. Mest för dem såklart, stackarna låg med hög feber här, men inte superkul för mig heller måste jag säga. Och när vi sen trodde det var över så blir jag dålig så vi fick ställa (eller flytta) in Kajsas kalas idag. Kan inte bara Februari vara över nu, för mitt batteri håller på att ta slut.

Ok, det har inte varit bara dåligt senaste veckan. Några ljusglimtar har ju funnits, övriga familjen blev friska i torsdags (även om sen Kajsa fick ett återfall) så precis som planerat kom mamma och pappa upp några dar och det är ju alltid mysigt att hänga med dem. Anledningen till att de kom var dels för att vara med på Kajsas kalas (som ju inte blev av), och dels att passa barnen igår då vi var på 40-årskalas.

Det senare blev, vi var på fest igår och det var supertrevligt, satt med andra musikintresserade människor så snackade musik hela kvällen, lärde mig hur mycket som helst om pojkband i allmänhet och Take that i synnerhet. Bilden ovan är den obligatoriska toaselfien från kvällen. Men redan under kvällen började jag känna att rösten försvann, halsen började svida och brösten började göra ont så det blev en ganska tidig kväll. Så idag ligger jag i soffan och längtar till en frisk vardag, snälla vabruari, ta slut nu.

 

Verkligheten is a bitch!!!

Ok, för bra får man visst inte ha det… För att komma hem efter en härlig semester har ju inte varit någon rolig historia, det har det inte. Det har varit förlust av mobiltelefon, nattkalas då jetlag from hell vilket såklart lett till försovning, och som ett brev på posten kom då influensan och knackade på dörren. Daniel ligger knockad i 39 graders feber och även Majken har feber och började nyss kräkas. Oh joy! Kajsa är snorig men ok än så länge och så jag som är faktiskt frisk men går ju i väntans tider… Så innan även jag trillar dit försöker jag hålla skeppet flytande så gott det går genom att serva, fixa, snyta, torka och badda panna. Man kan väl säga att verkligheten kom ikapp oss med lite onödig kraft. Aja, this too shall pass som man säger.

Någonstans i Europa

Men vad är det här? En flygplansselfie?! Igen? Ja, man skulle väl kunna säga att 2018 började på resandet fot, sen nyår har jag varit 3 gånger i England (Cambridge, Liverpool och London), denna gången är det Ljubjana i Slovenien som får sig ett besök, och nästa vecka åker jag till Orlando, Florida. Nästa vecka är det ju semester med familjen så då blir det nog ingen tid för selfies och skulle jag ha det så kommer de se gladare ut. Men idag har jag alltså tagit mig till Ljubljana och checkat in på något hotell här för nån timme sen, imorgon klockan nio har jag möte och sedan går flyget tillbaka 13.50. Så ingen sightseeing för mig inte, hade ju annars vart lite kul då jag aldrig varit här tidigare. Måste till och med erkänna att jag inte visste var Slovenien låg så fick googla det igår…

Jag hoppas verkligen det lugnar ner sig med resandet framöver. Visserligen gillar jag jobbet jag gör när jag reser, det är superroliga och intressanta möten, men allt runtomkring.. Är borta från familjen, blir supertrött och rent miljömässigt är det ärligt talat rent år helvete. Jag får ju bli vegan, köra elbil, källsortera till händerna blöder och konsumera noll och ingenting framöver för att ha en chans att ta igen lite av mitt flygmiljöförstörande. Miljöångest helt enkelt!

Nä, fy vad deppigt detta blev, det var ju inte meningen. Får gå och lägga mig och sova nu, imorgon är en annan dag osv. De verkar iallafall sköna sängar här i Slovenien.

Vi drar till landet

Eftersom det är snö och minusgrader, vilket ju numer är ovanligt och något man vill ta tillvara på, bestämde vi oss för att dra upp till landet i helgen. Och det gjorde vi rätt in, för vilken härlig dag det varit. Vi har varit ute större delen av dagen, lekt i snön, åkt pulka och snowracer och bara haft superkul. Så härligt. Speciellt härligt är det ju sen när man sen kommer in på eftermiddagen och är helt slut, tänder en brasa och bara myser i soffan. Får lite fjällenkänsla här faktiskt. Och fjällenlängtan inte minst, nästa år blir det till att åka skidor.

Även Kajsa, som historisk sett inte varit något stort fan av snö, hade roligt. När vi väl fick ute henne vill säga. Hon är, för att uttrycka det milt, lite svår att få på kläder just nu. Trosorna har fel motiv, byxorna är för tighta, strumporna skaver, overallen får stor, dragkedjan är för lång upp, handskarna sitter fel, ja ni fattar. Och det är ju inte så att hon lugnt och stilla berättar vad som är fel, nejdå hela det dramatiska registret spelas ut. Lite tålamodsprövande är det ju, men det är bara räkna till tio, distrahera henne så mycket det går och tänka att detta är en fas som hon ska gå igenom…. Och när hon inte trotsar är ju hon den roligaste lilla tjej som finns.

Nej nu ska jag hälla upp ett glas vin och fixa iordning charkbrickan som bli dagens middag. Som sagt, mys i kubik!

To do 2018

Okej, nu har jag skrivit hur det gick med to-do 2017 listan och det får man väl säga var ok. Tillräckligt ok i alla fall för att göra en för 2018 också. Så here it goes, vad jag skall (eller snarare vill, det skall ju inte var ett löfte) göra:

  • Fortsätta rensa – Började ju 2017 men det finns mycket kvar (inte minst i källaren). Har faktiskt redan börjat med barnens garberober och leksaker. Leksakerna kunde jag rensat mer utav men jag lät Majken vara med…. Nästa projekt är vår garderob där det finns en massa annan skit än bara kläder.
  • Måla om –  Jag vill måla om vårt vardagsrum, barnens rum samt sätta tapeter i vårt sovrum. Borde ju inte vara så svårt då Daniels bästa kompis äger en måleributik och dessutom har ju Daniel, genom sitt jobb, jättebra kontakter med hantverkare och målare. För nej, måla själv skall jag inte göra.. Så som sagt, borde inte vara så svårt att få till
  • Springa ett halvmaraton – Detta är läskigt.  Jag är ju anmäld till Kungsholmen den 5:e maj men vet inte om det kommer blir då. Anledningen är att vår bästa vän Jonte har sin 40-årsfest den dagen och jag tror ärligt jag förstör festen för min del om jag på dagen ska springa 21 km. Ursäkt jag vet men det står jag för. Så kanske springer jag då, kanske något annat lopp eller kanske ger jag mig ut själv och springer, för  21 km runt 2 timmar skall springas under 2018.
  • Gå på lite fler dejter med min man – Vi är förskräckligt dåliga på det där. När vi skaffar barnvakt är det alltid för att det händer något, dvs en fest man är bjuden på. Men att bara gå ut och käka vi två, det händer typ aldrig. Men 2018 kanske…
  • Vara snäll mot mig själv – Lättare sagt en gjord, men jag fyller 40 i år så nu är det väl dags att ge sig själv lite cred för det jag gör och har gjort, i jobb, som mamma, som vän, som fru, för mig själv. Det har ju liksom gått bra i livet så nåt bra måste jag ju göra. I detta ingår ju såklart att inte vara så hård mot mig själv när man faktiskt gör fel eller inte orkar, för så måste det också få va ibland.
  • Våga lite mer – Hänger lite ihop med förra, men ska vara lite mer modig, stå upp för mig själv lite mer, ta lite konflikter där jag annars hållit tyst, vara lite taggigare. Jag tror ju att är jag lite snällare mot mig själv kommer detta på köpet. Vi får se
  • Blogga minst en gång i veckan – Gillar ju denna bloggen,  blir ju lite som en dagbok. Men är ju ibland dålig på att uppdatera, men tänker en gång i veckan hinner jag ju så det får blir en lagom ambitionsnivå
  • Fylla 40 – Det kommer jag ju göra vare sig jag vill eller inte men skall försöka vara glad över det och framförallt skall jag se till att göra det med bravur, jag skall ha kul när jag fyller 40, inte deppa.
  • Äta mindre kött – Vegetariskt frukost och lunch så långt det går och minst en vegetarisk middag i veckan. Anledning? Miljön såklart! Alla måste göra något, jag källsorterar redan och nu lägger jag till (eller tar bort) detta.

Ja, det var min to-do lista för detta år. Stort och smått, svårt och mindre svårt. Återkommer om ett år med hur det gick.

Hur gick det 2017?

Istället för nyårslöfte skrev jag ju en to-do lista för 2017, och den innehöll verkligen stort som smått. Känder liksom bättre än nyårslöfte, för saker på en to-do lista kan man ju faktiskt skjuta framför sig, eller hur? Men hur det gick då med listan, fick jag gjort allt. Måste kolla detta innan jag kan lägga 2017 bakom mig och se framåt mot 2018.

  1. Gå till doktorn och kolla leverfläckar och lite annat skit som ska bort – Hm, tog bort annan skit kan man säga men inga leverfläckar. Har en jag skulle vilja ta bort, inte för att jag är orolig utan för att den är ful.
  2. Tandläkaren – Japp, gjorde jag i Februari. Hade finfina tänder:)
  3. Fortsätta träna som jag gjort i år (2016), 3-4 gånger i veckan- Japp, det har jag gjort, det är inte många veckor jag inta tränat minst tre gånger och de veckor jag inte gjort det har det berott på att jag varit krasslig. Detta är jag faktiskt lite stolt över, jag är en person som tränar!
  4. Cellprov – Check på den, allt såg bra ut
  5. Sätta upp bokhyllor i barnens rum – Ok, detta har vi inte gjort måste erkännas. Vi har köpt hyllorna men inte kommit oss för att sätta upp dem. Vi skyller på väggarna som i lägenheten är antingen gips eller betong, vilket tydligen är svårt att borra i… Sanningen är nog att vi är ohyggligt ohändiga..
  6. Sätta upp krokar i köket – Inga krokar finns ännu, men nu kan jag inte helt komma ihåg varför jag ville ha dem så inte speciellt ledsen för det.
  7. Sätta upp sänglampor i vårt rum – Vi har inte satt upp några men köpt ett par som står på nattduksbordet och jag älskar dem.
  8. Bli månadsgivare för ytterligare en hjälporganisation, läkare utan gränser eller ett fadderbarn – Har numer ett fadderbarn, lilla Sugendi, 5 år från Nicaragua
  9. Ringa mina vänner mer, lägger mig lågt med två samtal i månaden – Vet inte om jag ringt vänner två gånger i månaden men tycker nog jag umgåtts ganska mycket med mina vänner i år, mycket mer än 2016 i alla fall. Det kan ju alltid bli mer men det får bli när barnen är lite älde.
  10. RENSA! – Jo, det har jag gjort, varit minst en gång på tippen med bilen full, sålt gamla klänningar på Tradera, förra några veckor sen lämnade jag fyra säckar kläder till återvinning/välgörenhet och det står några lådor här hemma med leksaker som skall till stadsmission, vi måste bara ta oss dit. Så visst har jag rensat, men detta är ju ett jobb som aldrig tar slut, speciellt inte när man har barn.
  11. Göra min röst hörd, främst på jobbet. – Bättre än innan men detta måste jag fortsätta jobba på, vara lite modigare och ta mer plats.

Sammanfattningsvis måste jag nog säga att jag är rätt nöjd med året, det var ju check på nästan allt på listan. Och året känns som ett bra år personligen, haft mycket kul och vi har det fint i familjen med mycket kärlek och skratt. Sen suger ju världen men vi får väl leva på hoppet och göra det bästa man kan själv.  Men en lista blir det definitivt för 2018 också, men det blir nästa inlägg. Så god fortsättning!