Jajamen, Majken har lärt sig att cykla. Eller ja, nästan…. Det går jättebra när hon får upp farten, då kör hon helt själv, men starta och stanna behöver vi nog öva lite på. Det och koncentrationen, för hon har väldigt lätt för att titta åt ett helt annat håll än framåt, få syn på en fågel, en kotte, eller något annat helt random och helt tappa balansen. Så än så länge springer jag med, vågar inte vara för långt ifrån henne. Men ändå, hon cyklar! Jag som själv var väldans sen med det där när jag var barn, en sisådär 7-8 år tror jag (och är väl fortfarande ingen höjdare på det där med att cykla, även om jag gör det….) är väldans stolt över detta. Min lilla tjej börjar bli stor…