Valborg – en viktig dag

Valborg idag, en dag som för mig faktiskt är lite speciell och har varit så i princip hela livet, för åh vad roligt jag har haft under denna dag genom åren. Det är ju en sån härlig och på hoppfull tid på året också, man har klarat av den långa tråkiga vinter, det börjar bli lite grönt i träden och sen vet man att man har hela sommaren framför sig. För ofta är de ju just så, att förväntningarna på våren och sommaren nästan överträffar verkligheten. Iaf,  som liten var  det marknad på torget i Fjällbacka på Valborg vilket vi barn tyckte var toppen, lite svältfödda på happenings som vi var.

Kungklyftan i Fjällbacka, där världens farligaste (men kanske roligaste) valborgsfester var
Kungklyftan i Fjällbacka, platsen för  världens farligaste (men kanske roligaste) valborgsfester

Vi stannade kvar i Fjällbacka under tonåren men vi lämnade marknaden för att klättra upp i berget (livsfarligt), eller snarare kungsklyftan, där alla som vi då tyckte var lite coola hängde och drack folköl. Inte bara livsfarlig utan även oerhört kallt för det mesta. Kommer ihåg hur vi under flera veckor kollade väderleksrapporten och planerade vad vi skulle ha på oss för att inte frysa ihjäl men samtidigt va snygga. Galet, men skoj hade vi.

Under universitetsåren var ju valborg sedan jättestort och jag har firat i både Uppsala och Lund med allt vad det innebär med champagegallop och sittningar.

4543_90639281431_7299886_n
Gänget på Marö för sex år sedan

Idag är valborg lite speciell av en annan anledning. Under valborgshelgen för sex år sedan följde jag med två kompisar ut till den enas stuga på Marö i Stockholms skärgård. Förutom vi tre tjejer var det sex killar som hängde på, killar som jag inte kände sen tidigare utan bara hälsat på lite snabbt på krogen nån gång. Bland de killarna fanns det en viss Daniel som var lite extra trevlig…  Men man kan nog inte säga att det var kärlek vid första ögonkastet, nej det var snarare kärlek vid tredje festen, för det dröjde till natten mellan 2:a och 3:e maj innan vi fick till det. Då hade vi kommit in till stan igen så första kyssen skedde utanför Mcdonalds på St. Eriksgatan. Romantiskt va? En vecka senare flyttade Daniel in och resten är historia som man säger.

Idag blir det lugnt firande. Mamma och pappa kommer så det blir en långlunch på stan och sedan en god middag hemma. Inte lika mycket fest som förr men ett firande med de personer som jag älskar mest, då kan det ju inte bli fel.

 

Att få gråta lite åt något modigt

Screen Shot 2015-04-29 at 13.02.58

Tänkte att jag skulle städa och tvätta idag för vädret är inte det bästa och vi får finbesök i helgen  i form av mormor och morfar. Men det har inte blivit  så mycket med det ännu. Blev istället sittande framför intervjun med Bruce Jenner där han ”kommer ut” som kvinna.

Vet inte vad som hände men jag grät nästan orimlig mycket när jag kollade på intervjun (är kanske fortfarande fullproppad med hormoner). Så hemskt och så fint på samma gång; hemskt för att han gått runt i 65 år och mått dåligt för att han inte vågat göra något åt det faktum att han känner sig som en kvinna; fint för att han nu, vid 65 års ålder, tar tag i saken samtidigt som han får en massa stöttning från sin familj.

Sen verkar han ju vara en så skön person, och detta att han berättar om sin resa i en intervju med Diane Sawyer tycker jag är så jäkla modigt och härligt av honom. Sen har ju sociala medier har ju fullkomligt exploderat de senaste dagarna på grund av  denna intervju, och det verkar ändå som om de allra flesta är positiva och han har verkligen blivit hyllad. Och jag, jag ställer mig definitiv bakom hyllningkören. Kanske börjar samhället bli lite med tolerant och mindre fördomsfullt? Ja, man kan ju alltid hoppas.

Nä, nu får jag nog torka tårarna, resa mig ur soffan, gosa lite med Kajsa och sen ta tag i den där disken.

Bokklubb

bok

Det var ju boklubb i helgen, något jag sett så mycket fram emot. Tyvärr var vi en lite decimerad skara då två av sex tyvärr inte kunde ta sig till Stockholm, en av dem var dock med på skype under själva bokdiskussionen. Dessa bokklubbar brukar ju vara heldagar som avslutas med middag under vilken boken diskuteras. För vi är faktiskt duktiga och läser böckerna innan träffarna, även om jag skulle säga att huvudsyftet är att vi skall träffas allihop, umgås, äta och dricka vin, får ju inte bli för pretto. Det är alltid den person som bestämmer boken som också fixar middagen, ett alldeles ypperligt upplägg tycker vi, ett upplägg som faktiskt har hållit i snart 10 år under vilka vi har läst 48 böcker.

IMG_0450
Så här såg jag för övrigt ut, både under dagen och kvällen

Även denna bokklubb var en heldag som började med att jag hämtade upp Göteborgsborna Lodisen och Malin på stationen för att sedan möta upp Hanna för  en lång vinlunch på stan följt av lite shopping. Självklart smet vi in på favoritbutiken ‘and other stories’  (den finns inte i Göteborg så inte så svårt att få med tjejerna in där:)) där ett par finfina skor  inhandlades.

På kvällen var vi som sagt hemma hos Hanna, som bjöd på supergod mat, räktacos (typ) till förrätt och sedan chilligryta. Vi blev så mätta att efterrätten helt glömdes bort, var nog iochförsig inte bara mättnaden som gjorde att det inte blev någon efterrätt, det var rätt mycket tjattrande och diskussioner också om man säger så. Härligt!

IMG_0460 IMG_0464 IMG_0467

Hade ju med mig kameran för att jag tänkte ta lite bilder men efter förrätten glömde jag bort den. Jag har som sagt en del kvar på kamerakursen… Blev iaf några kort på när vi satt och drack lite rosé och Lodisen och Malin (inte jag) fixade lite med förrätten medan Hanna stod i köket.

Boken då, denna gången hade vi läst ‘Var det bra så? av Lena Andersson,  och den ledde till långa och intressanta diskussioner om integration, klassamhället, mobbning och vänskap. Jag hade tänkt ge boken en 2:a, för tyckte ärligt talat inte den var jättekul att läsa, men diskussionen lyfte verkligen boken så det fick bli en  3:a ändå. De övriga  gav den en 4:a så då får man väl säga att det var en succé.

Åh vad jag tycker om vår bokklubb. Tanken när vi startade den var att om vi startade nån typ av klubb (matlagningsklubb och syjunta var också på tal) så skulle vi ha en ursäkt att träffas allihop med jämna mellanrum. Och man kan ju inte säga annat att det var en klok tanke, är övertygad om  att vi inte hade träffats allihop såpass ofta som vi nu gör utan den.  Så bra att det blev just bokklubb också, för diskussionerna av alla dessa böcker har gjort att vi pratat om saker som vi aldrig hade berört annars, vilket i sin tur gjort att vi lärt känna varandra på ett helt nytt plan. Det har ju inte alltid varit lugna sansade diskussioner, nej vi har allt haft många högljudda diskussioner där vi inte ens varit nära att hålla med varandra, det har till och med smällt i en och annan dörr. Men i slutet av dagen så tycker vi om och respekterar varandra och för min del kan jag bara säga att bokklubben under dessa 10 år lärt mig massor.

Vi är två vänner

IMG_0472

Igår fick vi prova på hur det är att vara trebarnsfäräldrar några timmar då vi passade Majkens kusin Agnes. Även om Agnes är ett år yngre än Majken leker de där två hur bra som helst och det märks verkligen hur mycket de tycker om varandra. Deras fnitterattacker alltså, underbart.

IMG_0489 IMG_0496

Vi drog iväg till lekparken för lite gungande och grävande i sanden och sen blev det en fika. Majken var då på sitt allra mest generösa humör och lät Agnes smaka på henne mangosmoothie medan hon stolt konstaterade att ”Vi är två vänner Agnes och jag”. När sånt händer får man väl dö söt-, och stolhetsdöden lite, eller? Att de senare bråkade viltsint över en dockvagn behöver vi ju inte ta nu:)

Mannen tyckte det itne det var några större problem att va trebarnsfarsa utan tog det lugnt och drack kaffe:)
Mannen tyckte inte det var några större problem att va trebarnsfarsa utan tog det lugnt och drack kaffe:)

Hur var det då att va trebarnsföräldrar för en dag? Jotack bra, men även om det var en härlig söndag och allt gick bra tror jag nog att två är vårt nummer.

Pass


Då vi ju ska åka till GranCan i september måste ju pass fixas till barnen. Majken hade redan ett men det var från det att hon bara var några veckor gammal så det var dax för ett nytt. Så vi gick ner till passmyndigheten en dag för att ta passfoton. Inte så svårt kan man tro men det visade sig  vara i princip omöjligt att få Majken att på en och samma gång stå still på en pall, titta på en specifik punkt, inte le och/eller visa tänder och inte ha håret i ansiktet. Hjälp vad vi höll på att trixa, fixa, lirka, fjäska och muta henne innan vi till slut fick till en bild som gick att använda. Vi var helt enkelt en av dem som gör att det alltid är lång kö för att fixa pass. Hon ser ju inte så glad ut på bilden, det gör hon inte, men jag tror i alla fall de släpper in henne i Spanien.


Betydligt lättare var det med Kajsa som fick sitta i mitt knä, inte världens bästa foto på henne heller men även henne kommer de nog släppa igenom i kontrollen.

Så nu är tjejerna redo för GranCan, det ska bara bli september först.

Boule och tävlingsmänniska

Jag var ju och träffade kollegor igår, vi  träffades på boule bar i tunnebanestationen vid Rådhuset för en omgång boule och sedan middag. Jag hade tänkt gå hem efter boulen men det var så illa trevlig så stannade även för middagen. Jag hade ju Kajsa med mig och hon skötte sig exemplariskt så gjorde såklart succé. Hon sov sig igenom hela boulen och middagen och jag fick till slut väcka henne, dels för matning och dels för att kollegorna efterfrågade ett titt på en vaken Kajsa. Väldigt bra bebis det där:)

Kajsa fick en bana under boulen.
Kajsa låg och sov på  en egen bana under boulen.

Som sagt, tävlingsmänniskor hela bunten så många diskussioner om vilket klot som låg närmast
Som sagt, tävlingsmänniskor hela bunten så många diskussioner om vilket klot som låg närmast

Franskinspirerad middag med många smårätter, supergott
Franskinspirerad middag med många smårätter, supergott
Det är ju väldigt trevlig med boule måste jag säga, även om jag verkligen inte är någon talang, det är jag inte. Innan vi satte igång hade vi en genomgång med en bouleproffs av alla regler samt lite tips om hur man spelar bäst. Då ställde han frågan vilka av oss som var tävlingsmänniska och känner att de bara måste vinna så snart de tävlar. I princip alla räckte upp handen utom jag och nån till. För jag känner verkligen inte att jag måste vinna, speciellt inte när de kommer till fysiska tävlingar och lekar (åh vad jag hatar lekar för övrigt). Nej, det enda jag känner då är ”bara jag inte kommer sist och på så sätt gör bort mig”. Det jag vill är alltså att gå obemärkt förbi någonstans i mitten av tävlingen, sen gör det ju inget om jag vinner såklart men det är inte det jag har som mål utan snarare att inte förlora. Konstigt sätt att tänka kanske och säkert skulle det ta en psykolog (hobby som proffs) fem minuter med mig för att berätta varför jag tänker så. Men så är det iallafall, och det brukar gå ganska bra, det är inte så ofta jag vinner, men förlorar, det gör jag i princip aldrig.

Sjukstuga

Har haft sjukstuga här i två dagar, Majken har varit krasslig med förkylning och feber. Så vi har mest suttit uppkrypna i soffan och kollat på Disneyfilmen Frozen, Majken går för övrigt under namnet Elsa numer efter huvudpersonen i den filmen. Själv har jag suttit mellan tjejerna med huvudet böjd åt Majkens håll, så hon skall nå och kunna dra i mitt hår, och armen utsträckt åt andra hållet för att klappa på Kajsa. Så kroppen känns lite sned och öm nu…

När man är sjuk får man titta på hur mycket ipad man vill, det är sen gammalt:)
När man är sjuk får man titta på hur mycket ipad man vill, det är sen gammalt:)

Eftersom hon  inte är så sjuk att jag är orolig så tycker jag ändå, för att vara ärlig,  att det är lite mysigt. Det är ju inte så ofta jag får sitta en hel dag i soffan och bara softa utan ett endaste krav på att göra någonting förutom att krama mina tjejer. Och krama mina tjejer, det kan jag inte göra för mycket.

I eftermiddag skall jag dock ta mig ur mysbyxorna och gå iväg för att träffa kollegor en stund. Skall bli riktigt trevlig att träffa alla och se hur de har det, om de klarar sig bra eller kanske är helt under isen nu när jag är borta:)

Två gånger är en vana tycker fegisen

Ok, jag kanske inte är så bra på att ta tag i det där med utflykter, det erkänner jag, men när det kommer till träning så måste jag ändå säga att jag fått till det ganska bra hittills. Lilltjejen sover ju hur bra som helst i sin vagn så det blir mycket promenader. För att göra dem lite mer till träningspass brukar jag stanna 5-6 gånger per runda och köra styrkeövningar.
IMG_5026.JPG

här gör jag nån typ av burpees, inte jättegraciöst- Sen är ju minen rätt oklar, får jobba på det där leendet som alla träningsbloggare får till när kort skall tas:)
Här gör jag nån typ av burpees, inte jättegraciöst. Sen är ju minen rätt oklar, får jobba på det där leendet som alla träningsbloggare får till när kort skall tas:)
Förutom egna promenader flera dagar i veckan har jag och Linnea även fått till några pass tillsammans, vilket har varit super. Eller ja, några pass, vi har kört två gånger. Men två gånger är väl ändå en vana, eller? Gillar ju egentligen inte att träna med andra men Linnea känner mig så väl och har sett mig i mer pinsamma situationer än under ett träningspass så med henne är det ok:)  Idag var det  min tur att planera passet så då blev det promenad runt Kungsholmen med diverse stop på vägen. Blev riktigt bra om jag får säga det själv med bland annat utfall, burpees, step-up  på bänk, knäböj och armhävningar.

utegym
Ett av utegymen på Kungsholmen
Längst den vägen finns det för övrigt inte mindre än tre utegym som man skulle kunna nyttja. Men jag vet inte, det är alltid ruskigt vältränade, kralliga människor som tränar i de där gymen, redskapen ser lite läskiga ut och ärligt talat har jag ingen aning hur man skall använda hälften av dem så vågar inte riktigt, kanske när jag själv är vältränad och krallig (läs aldrig). Ni fattar varför jag helst tränar själv va?

Vi tar det lugnt!

Myzzz
Myzzz

Vi kom aldrig iväg till Kungsträdgården igår. På bara några minuter gick Majken från att vara världens piggaste lilla tjej, som var supertaggad på att kolla de rosa  blommorna, till superhängig tjej som somnade liggandes på min mage. Så det var bara att ställa om till en innemysardag. Istället för att var ute i det fina vädret så var  vi hemma i soffan, kollade film, läste böcker,  bakade brownies och drack en massa smoothie, inte fel det heller.

För övrigt går det väl sådär med våra utflyktsmåndagar, har ju inte lyckats komma iväg längre än till närmsta lekpark ännu. Och idag var inget undantag, även om förutsättningarna fanns där;  det var bara en kortvarig formsvacka som Majken hade så idag hon var pigg och glad igen, bägge barnet har sovit bra så alla är pigga och dessutom är ju vädret underbart. Men jag vet inte, vi kommer inte iväg, det är så skönt att ta låång frukost och sen bara såsa runt här hemma några timmar innan man tar tag i livet, och sen blir det nästan för sent. Jaja, alla de där ställena vi tänkt besöka finns väl kvar och det är många måndagar som väntar. Så länge vi ändå har mysiga dagar ihop spelar det väl egentligen ingen roll vad vi gör tänker jag.

Nu jäklar skall det fotas!

kamera

Skrev ju att jag har börjat tycka det är lite kul med foto och var lite sugen på en kamera. Jag kan säga att jag hade knappt andats dessa ord innan Daniel hade gjort värsta researchen över vilken kamera som skulle passa mig och presenterat de bästa förslagen med för och nackdelar. Vet inte om det var för att han tycker det var kul att jag engagerade mig i något han älskar att göra eller om det helt enkelt är så att han är lite sugen på att själva va med på bild ibland (han står ju mest bakom kameran); förmodligen  en kombination. Iallafall tyckte varken han eller jag att det var någon ide att vänta, bäst att smida medan järnet är varmt, eller vad det nu heter, så vi slog till på finingen ovan, Canon EOS 100D.

Det viktigaste för mig är ju såklart att kunna ta bra selfies där jag ser cool ut med kameran i hand;)
Det viktigaste för mig är ju såklart att lära mig att ta bra selfies där jag ser cool ut med kameran i hand;)

Så nu står den här hemma och är fin och väntar på att bli använd. Daniel har lovat att hålla kurs med mig så att jag lär mig att använda den på ett korrekt sätt, och inte bara sätta på auto. Första lektionen hölls innan möhippan och då gicks det igenom ISO-tal, fokus och slutartid.  Ni såg ju några av bilderna från möhippan, inte fruktansvärda men långt ifrån superbra. Så jag får nog öva lite mer innan vi går över till nästa lektion, och många lektioner får det bli för det är ju en hel vetenskap detta med kameror. Idag blir det övning då vi skall ner till Kungsan och ta kort på körsbärsblommorna, inte ett helt originellt motiv men väldigt tacksamt då det ju är så fint.