Ännu en måndag…

Måndag igen och måste säga att det var en riktig skitdag idag, jobbig morgon med ungarna och bara en massa problem på jobbet. Det var helt klart bättre med helg,

Då var vi och käkade lunch på stan, ed min man som nu under November förvandlats till en mustaschprydd hipster, hade jag inte vetat bättre hade jag trott att han bodde på söder…

Vi tog även en trip till Ekeröd så att Majken fick hänga med sin bästis Bella några timmar. Alltså dessa två, vi såg knappt röken av dem på tre timmar, härligt!

Och så lite soffhäng med ett glas rött på kvällarna. Ja ännu en lugn och skön familjehelg. Men nu ska jag ta tag i denna veckan så att den blir bättre än den började och sen blir det helg. Och till helgen, då händer det grejer minsann.

Jul, kakor, dans och sång

Vi hade ju en rätt så mysig söndag måste ju sägas. Började dagen med att tjuvstarta julen (åh vad jag längtat) genom att baka pepparkakor. Äntligen harde börjat sälja pepparkaksdeg i affären,och det måste man vänta på för att gör egen deg är alldeles för hardcore bakning för mig, hade med all sannolikhet inte blivit så god heller.

Tjejerna var väldans taggade och entusiasmen höll i sig iallafall en liten stund. Sen deklarerade Majken att hon var tvungen att sluta för hon kunde inte sluta äta degen ‘och äter man för mycket deg får man ont i huvudet’. Tydligen är det alltså huvudet, inte magen som tar stryk. Kan också varit för hon tröttnat. Kajsa höll i lite längre men jag fick allt avsluta bakandet själv. Världens fulaste pepparkakor blev det men väldans goda och det är väl det som räknas.


Sen drog vi allihopa in till stan för att se barnshow med Duran och Mollan på Oscarsteatern. Både Majken och Kajsa har lyssnat jättemycket på dem på spotify och dansat till deras videos på youtube så vi var alla förväntansfulla. Och så bra det var! Alla, barn som vuxna, dansade och sjöng med, himlans kul. Vet faktiskt inte vem som hade roligast, jag eller barnen. Så Duran och Mollan kan starkt rekommenderas.

efter dessa aktiviteter kraschade vi alla i soffan resten av dan, tyckte vi att vi var värda. Ja, det var vår söndag, mysigt som sagt.

Vabbelivab

Ännu en vecka, och ännu en vecka med sjukdom. Först låg
Daniel i hög feber och sedan var det Majken tur. Så det blev till att Vaba, eller voba som det nu heter för visst smyger man in lite jobb här och där..

Men vi hade det ganska mysigt här hemma, jag och tjejerna. De var ju inte jättesjuka (Kajsa inte alls faktiskt). Vi (jag skrev och Majken dikterade) gjorde en lista på saker som skulle uträttas under dagen och jag tror vi hann med det mesta. Vi spelade spel, åkte rutschakana, lera var framme tillsammans med teservisen och så dansades det.

Sen var vi och handlade fika, och jag fick mig prets första lussekatt, hur gott?

Ja, vi till och med myste på balkongen, även om myset bestod av att sätta upp en ljusslinga som sen visade sig inte funkade. En bra dag helt enkelt, vilket ju det första man tänker när man inser att vab står på schemat. Men nu tycker jag att vi kan få va friska och krypfria ett tag. Eller vi och vi, jag har varit frisk hela tiden, peppar peppar!

Nu helg och ikväll blir det att fira farfar som blir 70 år och sedan ska vi faktiskt på show imorgon, det blir grejer det.

Myror i brallan

Alltså denna tjejen, vår stora lilla underbara tjej. Det är tydligen inte så lätt att vara fem år ibland och det märks just nu. Hon är inne i någon slags fas som nog enklast kan beskrivas som myror i brallanfasen. Det verkar vara helt omöjligt för henne att sitta still, helt omöjligt. När vi till exempel sitter och äter tar hon en tugga och sen måste hon bara ställa sig upp för att reta sin syster lite, springa ett varv runt lägenheten, hämta något, ja va som helst bara hon slipper sitta still. Och vi ska inte ens gå på när det är dags att lägga sig. Detta hänger ju såklart ihop med att det är väldans svårt att lyssna på, och göra som sina föräldrar säger, det går ju bara inte såklart. Så det blir just en del frustration och konflikter här hemma, vilket ju aldrig är kul, det är det inte. Men jag jobbar som en galning på mitt tålamod (som måste erkännas inte är min främsta tillgång) och jag gissar att Majken gör detsamma för vi löser det alltid och bli vänner igen.

Men det är inte bara tråkigheter med denna fas, för samtidigt som kroppen inte kan sitta still så verkar hennes hjärna också gå på högvarv och producerar då guld. Herregud så mycket tankar som finns där, högt och lågt, och allt kommer ut utan filter. Och ett sådant samtal om rymden, hjärtat, magen, vännskap, bilar eller vad det nu må vara är värd all frustration i världen, alla dagar i veckan.

Underbara unge, vad vi älskar dig, trots att du är lite som den evighetsmaskin som du själv ritade häromdagen.

 

Jobbig vecka

Söndag igen, vad hände med denna veckan? Jo, det ska jag berätta, det har varit en massa jobb för min del. Men det har varit kul för just nu är det positiv energi i projektet jag jobbar i och då funkar det att jobba mycket.

Sen har vi hunnit med vår första omgång löss, mindre kul! Har ju varit så rädd för dessa löss, mest för att vi då skulle få luskamma Majkens enorma hår, hon som i vanliga fall skyr borsten som pesten. Har sett framför mig att vi skulle vara tvugna att söva ner henne. Men det var bara att göra, luskamma barnen, oss själva och lägga i behandling, det blev en lång kväll men sen var de borta, de små äckliga krypen. Att Daniel fick säga till mig att lugna ner mig varje kvart (du skrämmer ju barnen!!!) behöver vi ju inte gå in närmre på. Och det ska sägas att det fick ovanligt bra med Majken, och Kajsa, de var verkligen stoiska i kammandet.

Så blev det helg och såklart blev barnen sjuka. Majken har en hosta som aldrig vill ge med sig och Kajsa fick igår hög feber. Så vår planerade tjejkväll (Daniel var borta igår) blev inte fullt så härlig som vi tänkt oss, men lite mysigt ändå men chark-, och ostbricka framför TV:n. Det var för övrigt superbra mat till mina barn, ost, korv och skinka, mumma, och mysigt med plockmat..

Ja, det var vår vecka, jobb, löss, feber, och hosta, inte jättekul men det är ju inte alltid livet. Nu satsar vi på nästa vecka, som ju faktiskt ska innehålla en förlovningsfest och ett 70-årsfirande. Det blir bra!

 

Höstsöndag!

Ja, en rätt soft söndag har vi haft. Behövdes då vi hade vänner här på middag igår, mycket trevligt men de gick ju aldrig hem..

Majken gick som vanligt på dans på förmiddagen. Vad hon älskar den där dansen, hon är aldrig så sprudlande som när hon kommer ut därifrån och hela veckan dansar hon runt här hemma och övar. Idag använde hon ett torkställ som balettstång och övade plieer på kvällen , älskade unge!

Sen blev det parken, härligt och kul tyckte barnen, vilket ju är huvudsaken men…

….jag, jag frös mest. Panikköpte en mössa på vägen, hade inte stått ut annars.

Nu sover ungarna och vi sitter i soffan, har tänt lite ljus och dricker julmust (jajamen, även i år längtar jag efter julen och smygstartat alldeles för tidigt) och ska kolla nån serie innan tidig säng. Söndag ned familjen helt enkelt, det gillas.

#Metoo

Jag gör ett försök att börja blogga igen. Den enda anledningen till att jag inte gör det oftare är tid. Tid man aldrig har. Men skall igen försöka ta mig tid för jag gillar ju att skriva här.

Och då måste man ju som alla andra börja med #metoo, denna hashtag som började för en vecka sen och sedan spridit sig som en löpeld över hela världen. Fantastiskt att kvinnor kommer ihop på detta sättet och nu vågar berätta, vidrigt att det skall behövas. Jag har också postat #metoo på instagram och facebook. Funderade ett bra tag på om jag skulle för tänkte att jag varit förskonad, det jag varit med om är väl inte så farligt, otaliga tafsningar på krogen, mellan benen och på brösten, är väl egentligen inte så farligt tänkte jag. Att det hänt under princip varje krogbesök i 20 års tid (och jag har varit mycket på krogen) tänkte jag heller inte va så hemskt.

Men, så mindes jag den där natten för 21 år sedan, natten till min 18-årsdag. Jag var i Kristianstad på fest, hade samma sommar varit på språkresa och träffat en tjej som var född samma dag som jag, så var med på hennes 18-års fest, som liksom också blev min även om jag i princip inte kände någon. Kommer ihåg en toppen kväll, jag var så glad att jag äntligen skulle fylla 18 och kände mig så fin i en röd nyköpt klänning. Kvällen slutade i min kompis föräldrars lägenhet med efterfest. Jag och flera stycken andra skulle sova över så gick och la mig på en madrass någon gång på natten, då lycklig och trött. Bara för att vakna efter nån timme av en kille låg bakom mig och hade händerna innanför kläderna, ÖVERALLT!!! Och jag kunde inte komma loss, så jag viskade och bad honom sluta. VISKADE!! Ja, jag viskade för jag ville inte att nån annan skulle vakna och få reda på vad som hände. Hur sjukt är inte det??? Klart han inte slutade, ”kom igen tjejen, detta är ju mysigt” var hans kommentar till mitt viskade och så fortsatte han. Så mycket känslor inom mig då, och inga bra sådana, mest var jag nog livrädd! Det slutade förhållandevis bra ändå, efter en stund måste en annan kille ha hört mitt viskande för han kom fram och drog bort killen, som direkt då lommade iväg, la sig på sig egen madrass och somnade. Jag sov ingenting den natten och på morgon smet jag ut tidigt för att ta tåget hem till Göteborg och fira min 18-årsdag min familjen.

Ja, det var det som hänt mig, en historia som jag lovar är hur vanlig som helt. Det slutade ju ändå ok och är inget jag går och tänker på jämnt, nästan aldrig numer faktiskt. Men det har hängt med mig på något sätt i alla år och kom upp till ytan nu under veckan. Och nu när jag tänker på det kan jag känna varenda känsla jag kände då och kommer ihåg allting glasklart. Jag har inte berättat det för någon, förrän nu. Varför vet jag inte, kanske av skam eller av en känsla av det var väl inte så farligt, inget att snacka om, det kom ju nån och stoppade det hela. Men så fan heller att jag, eller någon annan, skall känna skam eller att känna att det var inte så farligt. För det är så farligt, det är för jävligt. Och jag vägrar att mina döttrar skall växa upp och nån gång känna det jag gjorde, eller tycka att det är ok att bli tafsad på på krogen. För det är inte ok, aldrig ok. Och skulle de hända dem ska de inte viska som jag gjorde, de ska skrika av bara fan (ursäkta alla svordomar). För det får va slut nu, för alla kvinnor. Det är därför denna hashtag är så bra, för nu vågar vi prata om det och det kommer ut i ljuset hur det står till. Det står inte bra till, inte alls, men det kommer blir bättre.

PS.Mitt nästa blogginlägg blir gladare, jag lovar DS.

Scener ur ett föräldrarskap

Samtal med Majken från väg hem från förskolan. Majken undrar varför man inte alltid behöver gå till doktorn när man är sjuk, jag gör ett försök att förklara immunförsvaret:

Jag: Du förstår, vi har något som kallas immunförsvar i kroppen, det är som små Ninjagos som bor i kroppen. De vilar när man är frisk men kommer de sjukdomar så blir det fart på dessa Ninjagos som gör allt de kan för att besegra sjukdomen.   Dessa Ninjagos vinner nästa alltid, men ibland, när sjukdomen är riktigt elak, behöver De lite hjälp och de kan de få  av en doktor.

Kan tilläggas att jag kände mig rätt nöjd över liknelsen då Majken älskar Ninjagos ( blandning mellan lego och Ninjas)..

Majken: Nä mamma, du ljuger, det där  har du sett i nån film! Jag ska fråga morfar, han är en RIKTIG doktor, du är bara en låtsasdoktor som jobbar med mediciner.

Jag får helt enkelt jobba på mina pedagogiska kunskaper. Och kanske även min auktoritet… Älskade unge

På resande fot

Ännu en trött flygplansselfie (och oj så trött), för visst har jag varit på resande fot igen, i Bryssel denna gången. Önskar ju att jag skulle få se något av alla de ställen jag besöker men icke, hinner aldrig se mer än hotellet och sjukhuset i staden där jag ju har mina möten. Undantagen var ju Barcelona där jag ju till och med hann med att springa och shoppa lite, men det var över ett år sedan och det har ju varit många resor sen dess.

Bryssel var dock inget undantag, kom rätt sent på måndag kväll, sen möte hela tisdagen innan taxin gick till flygplatsen igen. Tog ovan bild från taxifönstret imorse, kanske någon känt torg i Bryssel, vad vet jag? Det var iaf vid det torget jag bodde.

Men nu är jag alltså hemma hos mina igen, så skönt! Och nästa gång jag sätter mig på ett flygplan är det inte för att flyga till ett möte på något sjukhus någonstans, nej då är det för att sola och bada med familjen på grancan. Längtar!!

Utflykt, igen!

Något har hänt med oss! Inte nog med att vi var på Kanalens Dag i Åkersberga förra helgen, igår tog vi tag i oss själva och åkte till Naturhistoriska museet med barnen. Och detta efter att Majken varit på simskola på morgonen. Herregud, när dog vi och föddes som föräldrar som hittar på saker med sina barn?
Iaf, naturhistoriska är ju fint ändå och speciellt för barnen med alla dinosaurieskelett och uppstoppade djur! Så där går ju lätt att spendera några timmar med barnen som går runt med stoooora ögon. Med det som Majken gillade allra mest var en dock av en mänsklig docka där hon kunde ta in och ur alla organ som en pussel, gjorde det där hur många gånger som helst och var superintresserad av vad de olika organen gör. Kanske är en liten naturvetare i henne trots allt. Själv säger hon ju att hon ska bygga rymdraketer när hon blir stor, rymdraketer som ska landa på vattnet så att man sen ska kunna ta en båt in till land. Jojo…..