Konstig vecka förra veckan, Majken kräktes natten mellan söndag och måndag och sen mellan tisdag och onsdag, bara en gång per natt. Som sagt, Konstigt! På grund av detta så blev det ju vabbade hela veckan förutom fredag. Detta ledde i sin tur till att jsg var tröttmössa hela helgen, dels satt jag uppe och jobbade igen på kvällarna och dels sov dålig hela veckan. Sov nänligen brevid Majken och då vaknade jag ju till varenda gång hon rörde sig i rädsla för kräk. Inte så skoj!
Så festen hemma hos Daniels syster på lördagskvällen som vi sett fram emot var visserligen supertrevlig men ganska kort för vår del, kvart i elva tittade dessa två pensionärer på varandra och kostaterade att sängen var ett mkt mer lockande alternativ än ytterligare glas vin till. Mitt 20-åriga jag hade ju gett mig en örfil, det hade hon…
Men gjorde lite revansch på söndagen iallafall. Då var jag och Majken kulturella och gick på Dramaten minsann. Såg ”bråttom bråttom”, en superhärlig föreställning om varför föräldrar alltid har så bråttom, mycket igenkänning där:)
Vi gick med Hanna och hennes Siri som ju är lika gammal som Majken. Och tjejerna hade superkul, trots att de inte träffats sen i somras, härligt! Är så oerhört stolt över Majken där, spelar ingen roll vilket annat barn hon träffar, efter 5 minuter är de som bästisar. Kanske är alla barn så men jag vill ju gärna tro att hon är ett socialt geni. Ja, det var en bra söndag efter en konstig och trött vecka.
Trött söndag idag, i alla fall för min del. Då jag var ute på lite galej igår. Min polare Ida gifte sig i julas så nu ordnade hennes barndomsvänner en fruhippa igår. De höll på hela dagen men jag var bara med på kvällen som var middag på Grodan vid stureplan. Det var ju vårkänslor i luften så jag bestämde mig för att bejaka det och satte på mig röda byxor och rosa topp, kändes härligt. Och visst är det hoppfullt nu när termometern visar lite bättre siffror, livet återvänder lite när man vänder ansiktet mot en värmade sol, eller hur?
Iaf blev det en härlig kväll med massa prat, skratt och vin. Dåligt med bilder dock men lyckades knäppa en på mig och Pernilla (alltså inte Ida som var huvudperson…).Pernilla och jag pluggade ihop för 20 år sedan innan hon drog till Linköping och blev kirurg, så väldans kul att träffas igen.
…..som barnen med stor iver letade upp. Att sen ingen av dem är speciellt förtjust i godis gjorde inget, det festliga är att få godis, inte att äta. Sen var det kväll, alla var mätta, nöjda och trötta så kudden lockade tidigt.