Lättroad

Vintertid, schmintertid

Alltså den här lilla tjejen har varit lite ur gängorna de senaste dagarna, stackars liten. Först så har hon varit lite kass i magen och sen tror vi också att det beror på den jäkla vintertiden, för omställning till vintertid är något som tydligen inte uppskattas när man är 8 månader. Så hon som brukar vara som Skalman med mat och sovklocka har helt hamnat upp och ner vad gäller sina rutiner, vaknar alldeles för tidigt på morgon (04.30, inte jättekul för mig heller kan jag säga!) och har inte riktigt lyckats sova igen det på dagen så har varit trött i stort sett hela tiden. Tröttheten har också gjort att hon inte ätit ordentligt på dagen, annat än välling, så hon har vaknat och varit hungrig på natten, något hon inte gjort på flera månader. Ja, lite jobbigt och ledsamt har det allt varit för henne.

Imorse var så hon så trött så hon var helt vimmelkantig och lyckades ramla och slå i pannan i soffbordet, så nu har hon världens bula mitt på pannan också. Ja, ibland är det inte lätt att vara bebis, men hon skall nog komma tillbaks till sitt gamla vanliga, pigga, mätta, glada, rutinälskande själv snart igen, lilla snurpan.

Lite snor, lite bus, lite musik, lite bok och lite shopping

Känns som det är rätt så ofta som jag skriver att det inte händer så mycket här hemma och även denna gång tyvärr. Vi har hela bunten varit förkylda under veckan med rinnande näsor, halsont och ömmade bihålor, så energin har liksom inte legat på topp. Så jag har de senaste dagarna spenderat rätt så mycket tid i soffan där jag lyssnat på musik, läst och inte kunnat låta bli att nätshoppa lite. Dessa sysselsättningar avbryts med jämna och korta mellanrum då jag jag har tvungen att resa mig och hämta Kajsa någonstans där hon inte ska vara och gör något hon inte ska göra. Det är liksom ingen ordning på den ungen och ingen känsla för sin egen säkerhet har hon heller.

Iallafall lyssnar jag just nu på James Bay, en sing and songwriter som är grym, typisk musik som får mig att vilja ta upp gitarren, något jag skall göra så snart jag är frisk och har ordentlig hals igen.

Läser gör jag sista delen av Ken Follets århundradetriologi som jag tycker är så otroligt bra. Men så gillar jag ju historiska romaner och när böckerna även spänner sig över flera generationer, innehåller fantastiska människoöden, spänning och så lite romantik blir det finfint tycker jag. Ett plus är också att det är riktiga tegelstenar så det tar lååång tid att läsa.

Shoppingen då? Ja, egentligen inte speciellt mycket, kollar mest runt, med idag blev det några fina förvaringslådor då jag är så himla trött på att ha papper, räkningar och dylikt, liggandes löst på bänkar, bord och värst av allt, på kylskåpet.

Ja, en liten uppdatering av min inte jättespännande vecka. Men till helgen så, då kommer det hända grejer minsann.

Lättroad

Idag kunde Majken gå till förskolan igen så allting återgick till det normala. Eftersom vi stannat inne i flera dagar nu skulle man ju kunna tro att jag tog till vara på det fina höstvädret och var ute med Kajsa under dagen. Men nej, varför göra det när man kan sitta på ett vardagsrumsgolv och kasta pennor hela dagen? För det visade sig att Kajsa roades något kopiöst av att se mig kasta pennor på golvet, och när hon skrattar så gott så kan man ju fortsätta med något så banalt, och egentligen rätt tråkigt, i en evighet. Eller iallafall under en förmiddag. Men sen blev vi trötta och la oss och sov i två (?!) timmar.

Så det var den dagen, inte så händelserik alls alltså. Men imorgon kommer mormor och morfar på besök över helgen och då blir det lite mer action, för det vankas musikal, hummer och en massa annat härligt.

Ändrade planer och orolig mamma

Att vara småbarnsförälder är ju inte alltid så glamoröst (eller kanske aldrig?) och inte heller blir det så ofta som man hade tänkt sig och planerat efter. Som idag till exempel, jag hade planerat att städa under dagen då lägenheten såg lite ut som hej kom och hjälp mig efter att hela familjen varit hemma i tre dagar. Inga storslagna planer direkt men planer ändå, planer som såklart sprack.

Började bra med kök, vardagsrum och Majkens rum men sen började Kajsa gråta något helt hysteriskt. Det kanske inte låter konstigt att en sjumånaders bebis gråter hysteriskt men när det gäller Kajsa är det konstigt, hon gråter inte om hon inte är trött eller hungrig, och nu var hon ingendera. Så i nästan en timme gick jag och bar och vaggande en otröstlig liten Kajsa, till sist la jag henne på soffan och masserade magen lite och då, då kom det. Kräket från helvetet.

Så då blev det saneringsarbete och bad av liten skrikande bebis, inte så glamoröst alltså. Sen mår man ju inte tjolahoppsan själv när de små är dåliga, det gör man inte, det gör ju ont i hela kroppen. Men till slut lugnade hon ner sig och somnade. Och nästan som om hon visste att hon behövde lugna ner sin oroliga mamma så vaknade hon efter en kvart, gav mig ett trött leende, somnade om igen och sov nån timme. Efter det har hon varit bättre (inga kräkningar tack och lov) om än lite gnällig och nu sover hon i sin säng efter att ha fått i sig lite välling. Så vi håller tummarna att det bara var en ytterst temporär liten sjukdom.

Ja, planer spricker när man är småbarnsförälder, hela tiden. Nu var ju såklart inte de ändrade planerna det värsta med just den här dagen, då jag endast skulle städa, men nästa gång är det säkert årets fest som går åt pipan. Men det får det väl vara värt, för de är ju rätt så mysiga de små.

Slut på friden

Jaha, då var det slut på friden, och med friden menar jag att man kunde lämna Kajsa lite här och var med vetskapen att hon inte kommer att röra på sig. Men nu, nu så har denna lilla goa snurpa börjat klättra på saker och ting och dessutom börjat kravla lite på golvet, det går inte snabbt men framåt (eller i alla fall åt något håll) tar hon sig. Så nu måste man hålla ett öga på henne hela liten så hon inte ramlar eller drar ner saker från bordet. Än så länge räcker det ju med ett öga för man hinner oftast fram innan olyckan är där, men det är ju bara en tidsfråga innan perioden då man måste hålla sig en meter bakom henne hela tiden början. Pust säger jag och försöker dra mig till minnes hur den perioden var med Majken, nog fanns det vissa charmiga och roliga inslag också, inte bara ett ständigt jagande, eller?

Sand och mosad mat, inte mina favoriter

Det här med att ha ett fläckfritt, helt städad hem när man är småbarnsförälder känns ju om en utopi. De har ju en förmåga att stöka ner de små liven, så man spenderar ju en ansenlig mängd tid med att gå runt och plocka för att hålla hemmet på en nivå som går att leva med. Dock har vi nog denna vecka nått någon typ av kulmen vad gäller städande här hemma, tycker inte vi gör annat än att dammsuger, torkar, tvättar och byter lakan. Bägge barnen har nämligen gjort sitt bästa för att på sitt sätt skita ner så mycket som det bara är möjligt i deras värld.

kladd

Kajsa har ju börjat äta gröt och mosad mat och det är ju som det är, kladdigt. Hade liksom glömt hur en så liten person kunde kladda ner sig och sin omgivning på ett sådan imponerade vis. Så efter varje måltid blir det till att torka och byta kläder på henne, samt sanera stolen och en radie på ca 3 meter runt henne. Detta tar ju sin lilla tid och det går åt en hel del våtservetter.

Majken å sin sida fick en fantastisk present på kalaset förra veckan, nämligen sands alive (kolla länk). Det är alltså sand som man kan leka med och forma, som ett alternativ till lera men som inte kladdar eller fastnar. Låter ju jättebra, Majken älskar det, och vi hade faktiskt sagt till gästerna att det var en bra present (så ingen skugga över dem som gav det). Men, och det är ju ett stort men, Majken är tre år och vi skulle ju kunnat räknat ut att det inte finns en chans att en treåring snällt håller sig på bordet när hon leker med sand. Varför skulle hon göra det, det är väl inte skoj? Så vi har den senaste veckan haft sand precis överallt, på golvet, i sängen, i köket, på toaletten, i soffan, ja överallt. Så nu sitter jag och överväger vad Majkens glädje över denna sand är värd, är den värd knarr under fötterna, obehag när man sover, sand på hal kroppen och all den tid vi lägger på att städa? Ja, än så länge är den det men vet inte hur länge till, kan ju bli så att sanden mirakulöst försvinner när vi nu åker på semester om några dagar, så kan det bli, för ibland sker ju mirakel.

För tidigt

Hmm, lite för bra för att va sant var ju det där med att Kajsa sover hela natten. Hon har visserligen slutat med att äta på natten men har istället börjat vakna nån gång mellan 5 och 6. Kajsa själv är ytterst nöjd över detta men 05.30 då hon vaknade idag är något tidigt om ni frågar mig. Men vad göra förutom att gå upp, sätta på en stor kanna kaffe och försöka njuta lite av den tidiga morgonen och att va den enda som är vaken? Eller ja, det där med att njuta går väl sådär, sitter mest och väntar på att resten av familjen ska vakna så jag kan gå och lägga mig och sova igen. Men inte för länge, för idag är det ju superväder och det måste man ju ta vara på. Får nog bli en tur till stranden och kanske årets första dopp, Majken fixade det där igår men jag kom inte längre än till knäna. Nu, lite mer kaffe och en stilla bön om att dessa tidiga mornar bara är en fas.

En liten person

Ja, det känns som om vi nu har fått en liten person i familjen, istället för bara en bebis (vilket såklart inte är så bara). En person som med sina stora bruna nyfikna ögon gärna inspekterar och tar in sin omgivning. Ofta faller ju blicken på storasyster när hon leker, vilket man ju kan förstå för det är ju bra underhållning, det är det ju.

Sen har hon börjat visa, med all önskvärd tydlighet, både nöje och missnöje, inte bara när hon är hungrig och trött. Det senare händer ju inte så ofta, men ibland när hon är obekväm eller uttråkad kan det gnällas till lite. Men det brukar ordna till sig om man flyttar henne eller tar upp henne i famnen så hon får vara med och får lite uppmärksamhet.

För det är ju just uppmärksamhet som är ’da shit’ enligt Kajsa, får man den så mår man ju toppen och skrattar både gärna och högt. Jag kan ibland känna ett styng av dåligt samvete då Kajsa ju såklart inte får den uppmärksamhet som Majken fick när hon var bebis, det finns ju inte tid till att hela tiden sitta och prata och sjunga med henne. Men när jag sa det till min barnmorska lugnade hon mig men att Kajsa ju får kärlek från tre personer så det där jämnar nog ut sig. Och som sagt, hon är ju en person som verkar ha fått en gladlynt personlighet för det skrattas mycket heller än det gnälls, så det går nog ingen nöd på henne.

För bra för att vara sant?

Jag vågar knappt skriva detta av rädsla att det då kommer att ändra sig, men Kajsa har nu under fem nätter sovit sig igenom hela natten utan en enda matpaus. Det är ju inte det att hon vaknat supermånga gånger tidigare heller, men nåt mål mat har hon ju velat ha. Men nu, nu har hon istället tryckt i sig massor med mat på kvällen och sen har vi alla sovit i sex-sju timmar i sträck, en sån lyx! Känns nästan som fusk med en bebis på fyra månader.

Sen är jag ju inte dummare än att jag vet att detta kan, eller snarare kommer, ändras och att vi med all sannolikhet har en hel del sömnlösa nätter att se fram emot, men det vore ju skönt om det där nattmatandet är över iallafall. För det är ju lite meckigt att gå upp och fixa och värma mat mitt i natten, det är det ju. Tänker att den enda fördelen med amning, för min del, hade varit att slippa det och istället bara kunnat ta fram boobisarna i sängen. Men den nackdelen tar jag ju alla dagar i veckan framför amningen som på intet sätt var något för mig.

Men lilla Kajsa alltså, en sån nöjd och mätt liten person du är, du skämmer verkligen bort oss.

Tre månader

Idag är det alltså tre månader sen hon kom, vår fina lilla tjej. Konstigt, på ett sätt känns det som om tiden har gått hur fort som helst men samtidigt känns det som om hon alltid varit här.

Ja, som jag skrivit förut har det ju gått betydligt bättre än vad vi hade förväntat oss, ingen tvåbarnschock här inte (än). Mycket på grund av att Kajsa är en väldigt nöjd liten person som egentligen bara säger ifrån när hon är hungrig, trött eller har ont någonstans. Hon har heller inte alls samma närhetsbehov som Majken hade, och fortfarande har, utan ligger gärna själv i babynestet eller gymet och softar, och hon somnar själv utan att vi behöver vagga. Sen får jag ju en eloge också till Majken som är en så fin storasyster.

Men som sagt, nu har det gått tre månader och många säger ju att något händer då. Med Majken lugnade det ned sig lite då hon började äta och sova mer regelbundet. Med Kajsa har vi redan rutiner så jag undrar vad som händer, kanske blir hon en liten skrikis som slutar sova och som bara vill ligga i famnen och vaggas hela nätter. Ja, eller så händer ingenting, vi får se helt enkelt. Men idag säger vi grattis till dig Kajsa på tre månadersdagen och grattis till oss som får hänga med dig.