Att vara småbarnsförälder är ju inte alltid så glamoröst (eller kanske aldrig?) och inte heller blir det så ofta som man hade tänkt sig och planerat efter. Som idag till exempel, jag hade planerat att städa under dagen då lägenheten såg lite ut som hej kom och hjälp mig efter att hela familjen varit hemma i tre dagar. Inga storslagna planer direkt men planer ändå, planer som såklart sprack.
Började bra med kök, vardagsrum och Majkens rum men sen började Kajsa gråta något helt hysteriskt. Det kanske inte låter konstigt att en sjumånaders bebis gråter hysteriskt men när det gäller Kajsa är det konstigt, hon gråter inte om hon inte är trött eller hungrig, och nu var hon ingendera. Så i nästan en timme gick jag och bar och vaggande en otröstlig liten Kajsa, till sist la jag henne på soffan och masserade magen lite och då, då kom det. Kräket från helvetet.
Så då blev det saneringsarbete och bad av liten skrikande bebis, inte så glamoröst alltså. Sen mår man ju inte tjolahoppsan själv när de små är dåliga, det gör man inte, det gör ju ont i hela kroppen. Men till slut lugnade hon ner sig och somnade. Och nästan som om hon visste att hon behövde lugna ner sin oroliga mamma så vaknade hon efter en kvart, gav mig ett trött leende, somnade om igen och sov nån timme. Efter det har hon varit bättre (inga kräkningar tack och lov) om än lite gnällig och nu sover hon i sin säng efter att ha fått i sig lite välling. Så vi håller tummarna att det bara var en ytterst temporär liten sjukdom.
Ja, planer spricker när man är småbarnsförälder, hela tiden. Nu var ju såklart inte de ändrade planerna det värsta med just den här dagen, då jag endast skulle städa, men nästa gång är det säkert årets fest som går åt pipan. Men det får det väl vara värt, för de är ju rätt så mysiga de små.
Sjuksäng är inte roligt för någon, stackars lilla Kajsa???