Karins lite av varje!

Förskolans dag

Förra veckan var det officiellt förskolans dag, en dag som firades rejält på Majkens förskola. De hade fixat det så himla fint, hela gården var pyntat med ballonger och vimplar som barnen hade gjort och alla barn hade fått göra sin egen hatt utav en plasttallrik och piprensare.

150521-forskolans-dag-65 — Här är Majken med kusinen Agnes, som inte alls förstod att Majken ville vila lite.

De hade börjat dagen med att springa ett litet lopp som tyvärr vi föräldrar inte fick bevittna. Hade vart så kul att se, kan inte varit lätt att få alla barn att springa samtidigt åt samma håll, vi fick senare reda på att Majken minsann hade fuskat lite genom att ta en genväg. Dessa förskollärare alltså, de är verkligen hjältar, hade inte fixat deras jobb under nån längre tid inte, eller hade inte fixat det alls.

Under eftermiddagen då vi föräldrar var närvarande så var det fika, disco, ansiktsmålningar för de barn som ville och så en massa lek såklart. Majken ville först inte målas men såg sen att en av sina bästa kompisar Isabella hade blivit en fjäril så då det var klart hon också skulle bli det. Och vi hade nog världens stoltaste fjäril.

150521-forskolans-dag-174 — Jomensåatte…. Helvit outfit, väldigt praktiskt (tur att vanish finns) och skorna på fel fot… Det är vår tjej det

Myzz — Lite myzz måste man ju också ha tid med

Ja, barnen hade verkligen så kul, vilket ju såklart medförde att vi vuxna också mådde hur bra som helst. Så det var en härlig, om än högljudd, eftermiddag helt enkelt. Och om jag förstår det hela rätt så var det inte bara Majkens förskola som uppmärksammade förskolans dag utan i stort sett alla förskolor. Gissar att produktionen på många jobb minskade rejält under eftermiddagen med alla småbarnsföräldrar som gick tidigt. Jaja, det får de bjuda på tycker jag nog.

Dateday oss nördar emellan

Vi hade en minidate idag, jag och min kära man, under vilken vi åt lunch och gick på matinebio. Precis lagom och vad jag orkade med efter gårdagen, sitta och snacka lite över en hamburgare för att sen bli underhållen i två timmar. Som jag skrivit förut så är ju dagen den nya kvällen för oss för tillfället, man slipper vara trött dagen efter och sen blir det ju lättare för barnvakten också, de slipper hela läggningsmomentet så behöver bara fokusera på att leka och ha kul med barnen.

Filmen då? Jo, vi såg ’Avengers – age of Ultron’, och jag ger den lätt 4 av 5. Innan jag träffade Daniel skulle jag inte få för mig att se en Marvelfilm, men då han älskar dem och har läst serierna i hela sitt liv så gick jag till slut med på att se någon av filmerna, tror den första var nån av X-men filmerna och jag blev ganska snabbt fast i hela konceptet. Nu har jag sett de flesta – X-men, Wolverine, Captain America, Thor, Ironman, Spiderman och Avengers för att nämna några och gillar dem som fasen. Det är ju inga djupa filmer direkt, nej det är ren och skär underhållning i form att påkostade, snygga filmer med en massa action, men också riktigt bra skådespelare. What’s not to like? Jag vet, jag håller väl på att bli en comic con nörd helt enkelt, man blir ju som man umgås, eller hur?

Att va på det igen

Så här såg jag alltså ut igår, inte världens roligaste outfit men tyckte de högklackade skorna piffade till det hela lite:)

Var ju som sagt lite trött och sliten efter vistelsen i Fjällbacka, man blir ju det efter en massa festligheter. Så det har varit en lugn vecka där kvällarna spenderats i soffan framför någon tv-serie eller film och det enda som konsumerats har varit bubbelvatten. Hade nog kunnat tänka mig att fortsätta på detta sättet ett tag till men det blir inget med det för nu är det helg och vi har en massa (alltså massor för att vara oss), bland annat en födelsedagsbrunch och faktiskt en liten date med min kära man.

Men helgen kickade för min del igång igår med en tjejmiddag. Vi som träffades är ett gäng tjejer som lärde känna varandra när vi jobbade på samma ställe, mitt förra jobb. Ingen av oss jobbar kvar där men vi håller fortfarande kontakten och träffas lite och då och då. Så det blev några timmar med god mat, kanske ett glas vin för mycket och en massa härligt snack. Det var bara så trevligt, trots att vi inte har setts på ett tag så kom vi in på gottigheterna direkt och skippade hela ’vad har hänt sen sist’ snacket.

Så idag är jag trött men glad, men får piggna till fort för nu står ju fler saker på schemat.

Att jag aldrig lär mig

Överlag anser jag mig själv vara en ganska så bra människa som gör så gott jag kan och det går för det mesta bra. Men så har jag ju vissa egenskaper som jag verkligen skulle kunna förbättra. Eller det verkar faktiskt inte som om jag kan förbättra dem, för jag har försökt, tro mig. Den ena är det här med köksluckorna, jag stänger dem inte. Så när jag har varit i ett köksskåp så står luckan öppen när jag går därifrån, så är det bara. Jag kommer helt enkelt inte ihåg att stänga. Konstigt kan tyckas, men denna egenskap kan faktiskt härledas till min kära far som gör precis likadant, han kan möjligtvis vara ännu värre…

En annan egenskap som kanske inte är 100 är att jag är, ska vi säga slarvig; jag glömmer saker, lägger gärna ifrån mig saker utan att komma ihåg var, eller tappar helt enkelt bort dem. Så att tro att jag skulle få med mig all packning hem från Fjällbacka var ju ett skämt. Idag fick jag ett paket på posten (tack mamma och pappa för att ni fixade), större än Kajsa, som innehöll inte mindre än 3 tröjor (tror jag hade med mig 4), ett regnskydd och en varukorg till barnvagnen, lite kläder till barnen och ett par solglasögon. Jaja, jag hade iaf med mig bägge barnen hem.

De snappar upp, de små

Majken och farmor var och shoppade klänning efter förskolan idag. Hon fick själv välja vilken klänning de skulle köpa och såklart skulle den på så snart hon kommit hem, fint matchad med ett par leopardtights.

Mamma, mamma, jag vill ha på mig klänningen, då blir jag söt som en kajmamell!

Hmm, man får nog börja tänka på vad man säger till henne, för det där uttrycket vet jag precis var det kommer ifrån. Hon snappar verkligen upp allt och man vill ju inte att hon skall bli malling:) Även om hon ju har rätt, hon blir ju söt som karamell, älskade unge.

Fuldag och 40+

Vissa dagar tittar man sig själv i spegeln och tycker att det är man ser är rätt ok, mer än ok om man har riktigt tur. Idag var inte en sån dag. Nej, idag tyckte jag att jag såg riktigt risig ut, trött och med dålig hy, det senare beror med all säkerhet på all dekadens i Fjällbacka. Men att ha en fuldag är ju inte hela världen, det har man ju ibland och idag hade jag ändå bara tänkt va hemma och softa med Kajsa hela dagen. Men när vi hade fått erbjudande hem där jag kunde köpa tre ACO face produkter och bara betala för två kunde jag inte stå emot. Behövde ändå lite nya ansiktsprodukter då mina gamla tog slut för någon vecka sen (det var för övrigt fantastiska produkter som jag köpte vid döda havet förra året)

Sagt och gjort la jag Kajsa i vagnen och gick iväg till apoteket. Väl vid hyllan såg jag att det fanns två sorter av nästan alla produkter, 25+ och 40+. Hm, är ju definitivt inte 25 längre men kändes ändå lite fel att välja 40+, är ju inte heller där riktigt ännu så det kändes lite som att kapitulera. När en ung tjej då kom fram och frågade om jag behöver hjälp nämnde jag mitt lilla dilemma. Vad hon gör då är att lägga huvudet på sne, titta på mig, le lite vänligt och säga ”jag hade nog valt 40+ om jag var som du”. Vi kan väl säga att detta uttalande inte direkt förbättrade min fuldag. Jag inser ju att hon har rätt, klart jag skulle köpa 40+ men ändå, kunde hon inte ha lindat in det i lite mer bomull; kanske frågat vad jag ville åstadkomma och sen föreslagit 40+; eller helt enkelt ljugit, jag hade inte hållit det emot henne.

Så nu sitter jag här, har fortfarande fuldag men är nu stolt ägare av ett serum, en ansiktscrub och en nattcreme som tydligen skall göra något åt det. Så vem vet, imorgon kanske jag vaknar och har en snygg 25+-dag istället.

Bort bra men hemma bäst

Ja, det där gamla ordspråket har ju onekligen en poäng. För även om vi har haft det hur bra som helst i Fjällbacka så tyckte vi, både jag och Majken (svårt att veta med Kajsa), att det idag var skönt att komma hem till Stockholm, lägenheten med våra egna grejer och framförallt till Daniel. Majken har saknat pappa, det märktes inte minst när de träffades på flygplatsen, hon kastade sig om halsen på honom och har inte släppt taget om honom sen dess.

Skumpa, festis och chips.... Ja, det har varit en dekadent men härlig vecka — Skumpa, festis och chips…. Ja, det har varit en dekadent men härlig vecka

Ska bli skönt med lite vardag också, jag och Majken behöver detoxa några dagar, jag från vin och god mat (alltså jag tänker ju inte äta äcklig mat här hemma men ni fattar) och Majken från socker och ipad. För så är det ju när man är på semester, och kanske speciellt hos mormor och morfar, det kan ju bli lite för mycket av det goda. Men det är ju så det ska va.

Så nu har vi sagt hejdå till Fjällbacka och familjen Järund för denna gången. Men vi kommer ju tillbaka, och nästa gång är det sommar så då blir det, förutom allt det vi sysslade med denna veckan, förhoppningsvis sol, bad, båtturer och krabbfiske. Fast tills dess är det östkusten och vardag som gäller.

Snällhet och guran

Alltså vad har hänt med familjen Järund/Grünbaum? Inte en enda diskussion som hettade till igår, ingen politiker som blev sågad vid fotknölarna och inga världskonflikter som vi trodde oss ha lösningen på. Möjligtvis fick nån person på golfklubben en känga, men inte mer än så. Förstår ingenting? Har vi blivit gamla? Softa? Ja ja, vad som än har hänt spelar det ingen roll, det var ju minst lika trevligt som det alltid är, bara annorlunda. En lite snällare middag än vanligt helt enkelt. Och snällt, det gillar man ju, det gör man.

Något som följde det normala mönstret var ju att gitarrerna kom fram nån gång vid kaffet. Så tänkte jag skulle bjuda på en liten session (länken längst ner) mellan mig och brorsan. En session under vilken jag, som synes, mådde nästan löjligt bra.

jamsession

Vi har det bra…..

… det har vi det verkligen. Det är ju inte det att vi gör så mycket, mest hänger på altanen i det fina vädret som Fjällbacka levererar. Majken är i himlen då båda storkusinerna Harry och Klara är här, hon följer efter dem som en svans vart de än går och de är de första hon frågar efter när hon vaknar. Idoldyrkan kallas det va? Och de är så snälla mot henne. Klara är ju sex år äldre så hon tar hand om Majken som en extramamma och Harry, som är fem, är som en storebror och låter henne vara med och leka trots att hon är så mycket yngre. Det är bara så mysigt att se.

Vi har ju inte någon vidare sandstrand här så några sandslott blir det ju inte, men att kasta sten är ju onekligen underhållande. Harry försökte lära sig kasta macka medan Majken tyckte det var viktigast att det var fina stenar som hon kastade.

Vi har faktiskt tagit oss från huset, en sväng till Fjällbackas minimala lekplats där morbror Tomas fick agera tre-barnsfar medan jag stod bredvid, rullande lite på Kajsas vagn och tog kort. Bra arbetsfördelning det där.

Man måste ju har lite ipads-pauser ibland också, det måste man. Att då få sitta bredvid Harry eller i Klaras knä är ju rena drömmen.

Och ja, gitarrerna har kommit fram, brorsan, farsan och även jag visade våra skills med gitarren och underhöll lite under under middagen igår. Men än så länge har inga världsproblem blivit lösta, men ikväll skall vi fira storebrorsan Johan som fyllt år så då kommer garanterat diskussionerna igång. Uppdaterar om vi kommer på något revolutionerande.

Ja, ungefär så har vi det, jag klagar inte.

Tre månader

Idag är det alltså tre månader sen hon kom, vår fina lilla tjej. Konstigt, på ett sätt känns det som om tiden har gått hur fort som helst men samtidigt känns det som om hon alltid varit här.

Ja, som jag skrivit förut har det ju gått betydligt bättre än vad vi hade förväntat oss, ingen tvåbarnschock här inte (än). Mycket på grund av att Kajsa är en väldigt nöjd liten person som egentligen bara säger ifrån när hon är hungrig, trött eller har ont någonstans. Hon har heller inte alls samma närhetsbehov som Majken hade, och fortfarande har, utan ligger gärna själv i babynestet eller gymet och softar, och hon somnar själv utan att vi behöver vagga. Sen får jag ju en eloge också till Majken som är en så fin storasyster.

Men som sagt, nu har det gått tre månader och många säger ju att något händer då. Med Majken lugnade det ned sig lite då hon började äta och sova mer regelbundet. Med Kajsa har vi redan rutiner så jag undrar vad som händer, kanske blir hon en liten skrikis som slutar sova och som bara vill ligga i famnen och vaggas hela nätter. Ja, eller så händer ingenting, vi får se helt enkelt. Men idag säger vi grattis till dig Kajsa på tre månadersdagen och grattis till oss som får hänga med dig.