Majken – Sida 5 – Karins lite av varje!

Junibacken

Vad gör man i Stockholm en måndag i juni när regnet står som spön i backen? Jo, man drar till junibacken med farmor. En mycket bra ide tyckte vi, och tydligen halva Stockholm också för herregud vad mycket folk det var.

Ska jag vara ärlig är det ju inte min favoritsysslesättning att vistas på ställen där det är en massa folk, om vi tar IKEA som exempel så avskyr jag att vara där som pesten, blir på dåligt humör bara vi åker in på parkeringen, och när jag besökte Ullared fick jag panikångest. Så ett ställe som junibacken, som är rätt så trångt, en massa folk varav de flesta är uppspelta barn, känns ju spontant som ett ställe jag skulle hata. Och för att vara ärlig så var jag lite stressad, lite svettig och hade lite hög puls under hela besöket. Att Majken inte hade några extrakläder om en liten kissolycka skulle ske gjorde inte saken bättre, extrakläderna hade för övrigt används efter en liten kräkolycka i bilen. Ja, utflykten började inte så bra…

Men, och det är ett stort men, Majken älskade det och hade så roligt, och när man ser henne så glad så står man ju ut med betydligt värre saker än lite (eller mycket) folk och lite skrik… De har ju nyligen byggt om och gjort superfina lekområden med massa små hus, grottor, djur och andra saker barnen kunde gå eller klättra in i och leka. Majken var som sagt helt tossig och vi höll aldrig på att få henne därifrån. Tyvärr fick jag inga vettiga kort tagna, då vi inte fick ta med barnvagnen in hade jag lite för mycket att bära på för att fokusera på det, jag hade Kajsa på magen, skötväskan över ena axeln och våra jackor över andra.

Men något vi båda älskade var ju sagotåget där man tas igenom Astrids gamla klassiska sagor samtidigt som man hör hennes röst läsa dem. Alltså, man blev ju så nostalgisk, vilka barndomsminnen. Majken var också helt betagen måste jag säga, även om Råttan (Nils Karlsson Pyssling) och draken (bröderna lejonhjärta) helt klart var roligast, och läskigast. Hon mumlade till och med i sömnen om eld som sprutade…

Japp, så det var alltså vår första måndagsutflykt, en ganska lyckad sådan måste jag säga, trots lite kräk och lite stress. Så vi kanske skulle ta tag i det där och göra fler.

Stor tjej

Vi har numer en tjej som känner sig mycket stor och mycket stolt, en tjej som i veckan har lagt det där med blöjor åt sidan, nu är det bara trosor och potta/toalett som gäller. Vi hade tänkt ta det där i sommar på landet men hon ville inte vänta, och när hon väl har beslutat något så kör hon på det till 100%, då skulle det gärna hänt igår enligt henne, samma sak var det när hon slutade äta på natten, började gå och slutade med välling, för att ta några exempel. Hon har verkligen en imponerande beslutsamhet när det gäller.

Och jag då, jag går och blir gråtmild och börjar oja mig över hur stor hon har blivit. Herregud, att jag ska va så blödig jämt…. Vi får väl vänta ett tag innan vi låter henne ge bort nappen, inte för hennes skull, nej snarare för min, för då kommer jag väl bryta ihop totalt.

Förskolans dag

Förra veckan var det officiellt förskolans dag, en dag som firades rejält på Majkens förskola. De hade fixat det så himla fint, hela gården var pyntat med ballonger och vimplar som barnen hade gjort och alla barn hade fått göra sin egen hatt utav en plasttallrik och piprensare.

150521-forskolans-dag-65 — Här är Majken med kusinen Agnes, som inte alls förstod att Majken ville vila lite.

De hade börjat dagen med att springa ett litet lopp som tyvärr vi föräldrar inte fick bevittna. Hade vart så kul att se, kan inte varit lätt att få alla barn att springa samtidigt åt samma håll, vi fick senare reda på att Majken minsann hade fuskat lite genom att ta en genväg. Dessa förskollärare alltså, de är verkligen hjältar, hade inte fixat deras jobb under nån längre tid inte, eller hade inte fixat det alls.

Under eftermiddagen då vi föräldrar var närvarande så var det fika, disco, ansiktsmålningar för de barn som ville och så en massa lek såklart. Majken ville först inte målas men såg sen att en av sina bästa kompisar Isabella hade blivit en fjäril så då det var klart hon också skulle bli det. Och vi hade nog världens stoltaste fjäril.

150521-forskolans-dag-174 — Jomensåatte…. Helvit outfit, väldigt praktiskt (tur att vanish finns) och skorna på fel fot… Det är vår tjej det

Myzz — Lite myzz måste man ju också ha tid med

Ja, barnen hade verkligen så kul, vilket ju såklart medförde att vi vuxna också mådde hur bra som helst. Så det var en härlig, om än högljudd, eftermiddag helt enkelt. Och om jag förstår det hela rätt så var det inte bara Majkens förskola som uppmärksammade förskolans dag utan i stort sett alla förskolor. Gissar att produktionen på många jobb minskade rejält under eftermiddagen med alla småbarnsföräldrar som gick tidigt. Jaja, det får de bjuda på tycker jag nog.

De snappar upp, de små

Majken och farmor var och shoppade klänning efter förskolan idag. Hon fick själv välja vilken klänning de skulle köpa och såklart skulle den på så snart hon kommit hem, fint matchad med ett par leopardtights.

Mamma, mamma, jag vill ha på mig klänningen, då blir jag söt som en kajmamell!

Hmm, man får nog börja tänka på vad man säger till henne, för det där uttrycket vet jag precis var det kommer ifrån. Hon snappar verkligen upp allt och man vill ju inte att hon skall bli malling:) Även om hon ju har rätt, hon blir ju söt som karamell, älskade unge.

Ibland orkar man bara inte

Har varit rätt mycket de senaste dagarna med playdate för Majken med hennes förskolekompisar, brunch igår och idag 1-årskalas. Bara roliga saker men även de gör ju att man blir trött. Ja, det kanske inte låter så hektiskt men för oss som inte är några aktivitetsmänniskor så är mer än en aktivitet per dag mycket:)

Så idag orkade vi helt enkelt inte gå och handla och laga mat utan det fick bli hämtmat. Eller snarare hemkörning, ska det va så ska det va. Och till dörren kom japansk mat från Roppongi i form av sushi och yakiniku, så otroligt gott.

Tyckte jag och Daniel iallafall, Majken var inte lika imponerad, även om hon smakade duktigt. Vi visste ju att det var en chansning men då hon ju älskar lax, avokado och ris och har lite udda smaklökar för en 2,5 åring tänkte vi att den kunde gå hem. Men det fick bli köttbullar istället, dock var ju pinnarna en hit som hon hittade en massa användningsområden för.

Det här med oron!

De senaste dagarna har Majken gått från att spendera all tid i lekparken i gungorna och sandlådan till att helt skippa dessa och istället ägna sig åt att klättra på allting. Detta är ju en utveckling som jag inte uppskattar måste jag erkänna, hon kan ju ramla och slå sig! Och har hon ärvt bara lite av min klumpighet och dåliga balanssinne så är det precis det hon kommer göra. Sen verkar hon ju i och för sig ha en talang för det här med klättrande (eller ja, jag jämför ju med mig själv och då har alla talang för klättrande) och hon har ju med all säkerhet ärvt det från Daniel, som tydligen var en riktig klätterapa som liten, men ändå, jag gillar det inte.

Kanske inte ser så högt ut men så snart hon kom högre upp så blev jag så nervös att jag absolut inte kunde koncentrera mig på att ta kort

Samtidigt inser jag ju att jag inte kan hindra henne från att klättra om det nu är det hon vill göra, kan ju inte låta min harighet och egna rädsla för att ramla och slå mig gå ut över henne. Nej, jag måste bara släppa taget, vänja mig och lära mig hantera oron, det är ju en del av att vara förälder, eller? Och tjejerna kommer med all sannolikhet göra betydligt värre saker i sitt liv, saker som kommer att få oron över lite klättrande framstå som en piss i Mississippi. Usch, usch, usch, jag bävar för puberteten.

Vi är två vänner

Igår fick vi prova på hur det är att vara trebarnsfäräldrar några timmar då vi passade Majkens kusin Agnes. Även om Agnes är ett år yngre än Majken leker de där två hur bra som helst och det märks verkligen hur mycket de tycker om varandra. Deras fnitterattacker alltså, underbart.

Vi drog iväg till lekparken för lite gungande och grävande i sanden och sen blev det en fika. Majken var då på sitt allra mest generösa humör och lät Agnes smaka på henne mangosmoothie medan hon stolt konstaterade att ”Vi är två vänner Agnes och jag”. När sånt händer får man väl dö söt-, och stolhetsdöden lite, eller? Att de senare bråkade viltsint över en dockvagn behöver vi ju inte ta nu:)

Mannen tyckte det itne det var några större problem att va trebarnsfarsa utan tog det lugnt och drack kaffe:) — Mannen tyckte inte det var några större problem att va trebarnsfarsa utan tog det lugnt och drack kaffe:)

Hur var det då att va trebarnsföräldrar för en dag? Jotack bra, men även om det var en härlig söndag och allt gick bra tror jag nog att två är vårt nummer.

Sjukstuga

Har haft sjukstuga här i två dagar, Majken har varit krasslig med förkylning och feber. Så vi har mest suttit uppkrypna i soffan och kollat på Disneyfilmen Frozen, Majken går för övrigt under namnet Elsa numer efter huvudpersonen i den filmen. Själv har jag suttit mellan tjejerna med huvudet böjd åt Majkens håll, så hon skall nå och kunna dra i mitt hår, och armen utsträckt åt andra hållet för att klappa på Kajsa. Så kroppen känns lite sned och öm nu…

När man är sjuk får man titta på hur mycket ipad man vill, det är sen gammalt:)

Eftersom hon inte är så sjuk att jag är orolig så tycker jag ändå, för att vara ärlig, att det är lite mysigt. Det är ju inte så ofta jag får sitta en hel dag i soffan och bara softa utan ett endaste krav på att göra någonting förutom att krama mina tjejer. Och krama mina tjejer, det kan jag inte göra för mycket.

I eftermiddag skall jag dock ta mig ur mysbyxorna och gå iväg för att träffa kollegor en stund. Skall bli riktigt trevlig att träffa alla och se hur de har det, om de klarar sig bra eller kanske är helt under isen nu när jag är borta:)

Alla pojkar skall ha klänning

Vi vill ju att Majken ska få leka med vad och vem hon vill, ha på sig vad hon vill i vilka färger hon vill utan att vi skall lägga någon värdering i det, och vi försöker verkligen att få till det så att det blir så. Jag säger försöker, för vi gör säkert en massa misstag. Det är ju inte heller helt enkelt, speciellt inte när man går in i en affär, leksaks- eller klädesaffär, och det bokstavligen finns en blå och en rosa sida.

I alla fall, när det gäller lekandet så tror jag nog att hon leker fifty fifty, det vill säga det är lika mycket dockor som bilar. Detta gäller ju inte när det kommer till kläder, hon är ju inne i en gigantiskt klänningperiod, hon vill bara ha kjol eller klänning och tycker själv hon är sååå fin i det. Till min glädje är det inte bara gula prinsessklänningar utan lika mycket fina klänningar i lite diskreta färger från Newbie:) Men som sagt, jag försöker att inte påverka…

Vad som är härligt är att hon än så länge inte förstår det där med vad som anses tjejigt och killigt (säger man killigt?), hon har för den delen inte fattat ännu att det finns två kön. Hon kallar alla barn för pojkar och hon tycker alla pojkar skall ha klänning på sig; så när Felix på hennes förskola inte ville ha klänning på sig imorse ställde hon sig mycket frågande till det. Vet inte i vilken ålder barn brukar inse att det är skillnad på tjejer och killar men jag hoppas det dröjer så att hon får behålla denna oskyldighet och fördomsfrihet så länge som möjligt.

På tal om genus så är jag ju verkligen inget geni när det gäller det (kanske märks på inlägget?), men jag fick mig en liten grundkurs när jag lyssnade på förra veckans avsnitt av poden hemma hos gry, då genusexperten Sandra Dahlen var gäst. Tips om man känner att man vill ha lite genus för dummies:)

Håret som snuttefilt

Majken har aldrig haft någon direkt snuttefilt eller gosedjur hon inte kan va utan. Hon gillar visserligen gosedjur över lag och har en katt, Smilla, som hon tycker väldigt mycket om, men det är ingen ovillkorlig kärlek, nej hittar hon inte Smilla av någon anledning så tar det inte lång tid innan hon hittar en ersättare.

Däremot så har hon svårt att motstå att dra i mitt hår, det gör hon när hon skall sova, är ledsen och behöver tröst eller bara vill sitta nära och ta det lugnt. Detta är ju mestadels oerhört mysigt, men kan ju bli lite opraktiskt emellanåt såklart, som när jag skall mata Kajsa och Majken absolut vill dra i håret samtidigt, att få till det kräver en del av min stackars nacke om man säger så. Om vi skulle vilja att hon slutar med detta skulle jag ju bara kunna klippa av mig håret (något jag är så sugen på att göra för tillfället) så skulle väl det lösas av sig själv efter en lite tuff tid, men jag har liksom inte hjärta att göra det. Speciellt inte nu när Majken är lite extra känslig och behöver lite extra uppmärksamhet sen Kajsa kom, då vill man inte införa fler förändringar. Så hon får dra på helt enkelt.

Och idag är en typiskt dra-i-håret dag, vädret är risigt och vi är alla lite trötta efter helgens festligheter, så här sitter vi uppkrypna i soffan, drar i hår och har det bra.