Det värsta är över

Det har ju varit en rätt intensiv vecka för oss det här, det får man nog ändå säga. För precis en vecka sen kom ju lilla Kajsa till världen och som om inte det varit nog så har vi ju flyttat vi in i  vår nya fina lägenhet för två dagar sen.
Väldigt skönt att det värsta nu är över så att vi nu kan ta det lite lungt.  Visserligen skall vi ju packa upp och få allting på plats här innan vi helt kan slappna av, men det får ta den tid det tar, med två små är man ju inte jätteeffektiv…

Hur har det gått i veckan då?
Faktiskt över all förväntan. Efter förlossningen, som ni har förstått var sådär, så har jag mått väldigt bra både fysiskt och mentalt så det har inte varit några problem för mig att packa och fixa; Majken har varit en ängel, inte bara gentemot Kajsa utan även mot oss, tyckt att det har varit roligt att hjälpa till och packa/packa upp; Kajsa, ja hon sover mest och Daniel har som vanligt varit klippan själv.

Så här har Kajsa spenderat 90% av sin tid i livet
Så här har Kajsa spenderat 90% av sin tid i livet. Undrar för övrigt hur många kort man kan ta på en sovande bebis

 

Det här med packandet är ju Majkens grej helt klart
Det här med packandet är ju Majkens grej helt klart

Alltså, självklart har hormonerna slått till för mig och jag har fått lite gråtattacker så som man ju får dagarna efter en förlossning. Värst var det väl efter PKU-besöket när Kajsa gått ner i vikt då jag mitt i entren till Karolinska bröt iho och bölande som ett litet barn. Och visst har Majken fått lite utbrott och varit trotsig då och då, hon har inte blivit så arg men mer ledsen över småsaker som hon annars inte skulle reagerat på. Men på det hela taget har allting gått super och oron över hur Majken skall hantera alla förändringar har varit obefogad, vilket ju kan sägas om den mesta oron.

Funderar på om detta kanske är lugnet före stormen, vi kanske alla fyra bryter ihop här inom kort i någon form av post-bebis/flyttstressyndrom. Eller så har vi tur och helt enkelt klarade detta bra. Den som lever får se helt enkelt…

 

Bebisbubblan!

Så kom hon då, lilla Kajsa, på fredagen den 13:e och allt. Och det är klart hon är perfekt, vi är så förälskade i denna lilla människa! Förlossningen gick ju bra men satan vad ont det gör det där. Skall skriva om det när jag fått lite distans.

majkenkajsa1

majkenkajsa2

Just nu har vi det så här mysigt här hemma. Majken är också förälskad och är världens stoltaste storasyster som bara vill hålla, pussa och krama Kajsa hela tiden. Kajsa, ja hon gillar läget och sover och äter mest, än så länge inga maratonskrik… Och jag och Daniel slår oss för bröstet och anser oss vara världens bästa som skapat två så perfekt välskapta barn;)

Så även om det såklart är rätt kaosartat här hemma med flytten och allt så har vi det rätt bra. Det har ju bara gått två dygn och om det är något man lärt sig om barn så är det ju att allting är föränderligt. Men just nu, nu har vi det rätt gött i vår lilla bebisbubbla:)

 

En av varje?

Under hela denna graviditeten har jag, från alla håll, fått höra att två syskon i princip  inte kan vara lika varandra i sin personlighet. Så är det första barnet ett lugnt barn så blir det andra vilt; är det första ett barn som sover bra kommer det andra skrika hela nätterna; äter det första barnet bra så kommer det andra endast äta makaroner osv osv.

Eftersom Majken är ett förhållandevis lugnt barn så har vi ju då också fått höra att nu, nu kommer det jobbiga, nu skall ni få se. Kajsa kommer att bli riktigt jobbig och vild! Vet inte varför men blir lite irriterad över dessa varningar, känns lite som om Kajsa döms i förtid. Men varför måste det bli så? Varför skulle inte barnen kunna få liknande personlighet? Det är ju ändå samma föräldrar (inte alltid såklart men i vårt fall), vilket ger samma gener och då även samma hem och uppfostran? Borde det inte var lika stor chans att de liknar varandra som att de blir olika?

Ja, ja, det är väl bara att förbereda sig för en liten vildbasse gissar jag, vi skall nog fixa det också:) Får väl återkomma när jag har facit i hand.

Nu är ju inte Majken alltid en ängel, hon kan allt ge oss utmaningar i vårt föräldrarskap hon också, lilla hönan. Bilderna är från vår morgon, var rätt svettig innan vi väl kom ut genom dörren:)

Vill också märka strumporna!
Vill också märka strumporna!

 

Följt av jakt för att få borsta tänderna
Detta följdes av kurragömma för att få slippa borsta tänderna

 

Morgonen avslutades med en klassisk 'läägasigpågolvetprotest'
Morgonen avslutades med en klassisk ‘läggasigpågolvetprotest’

 

 

 

STOLT MAMMA

Majken och jag snackade lite om Kajsa igår och när jag frågade henne om det skulle bli kul med en lillasyster sa hon: Mamma, jag skall krama, pussa och klappa Kajsa, INTE slå och putta!

Eftersom Kajsa inte kommit ännu får ju magen agera substitut
Eftersom Kajsa inte kommit ännu får ju magen agera substitut
Myyyzzz
Myyyzzz

Man kan ju inte bli annat än lite stolt över denna lilla höna! Tänk att  hon iaf vet vad hon skall göra, sen återstår det att se om hon följer det…;)

IMG_3521

Sen blev hon en superhjälte, såklart…

Vila och lite oro

Haha, jag trodde att jag skulle ha svårt för att få till det här med att vila, men nu efter ett par dagar känns det som om jag aldrig vill göra något annat, min kropp har anpassat sig på ett helt sjukt sätt.  Även om det bokstavligen inte är så känns det som om kroppen väger 25 kg mer än vanligt, bara att ta sig från sovrummet till badrummet är ett projekt och sen att ta sig och hämta Majken på dagis är som att bestiga Mount Everest.. Men det är väl som det ska va, lugnet före stormen. För när bebisen väl kommer blir det ju storm:) Men jag längtar ändå, tänk att få snusa på en liten bebis igen! Och tänk va roligt att få se henne och Majken! Majken som för övrigt börjar visa sin otålighet; ”jag vill leka med Kajsa NU mamma” sa hon senast igår. Lilla hönan!

Var hos BM igår, allting såg bra ut förutom att magen inte växt sen sist. BM var inte orolig men ville ändå att vi går på ett extra ultraljud. Jag är väl egentligen inte heller jätteorolig men visst gnager det lite och idiotiska frågor och funderingar kommer upp i huvudet, tänk om lilltjejen inte växer pga av något jag gjort, skullle jag gått upp mer i vikt, ätit nyttigare, tagit det mer lugnt osv? Dumt, jag vet, men gissar oundvikliga tankar när man går i väntans tider och det kommer ett litet (mkt mkt litet) hinder på vägen….

Då var det klippt

Ja, vi fick ju klippt Majkens hår i helgen, äntligen! Har ju gått och våndats över detta både jag och Daniel hur länge som helst. Hon är ju rätt känslig när det kommer till sitt hår och det är verkligen världskrig här varje gång håret skall tvättas/kammas/sättas upp. Att hon dessutom haft jättetjockt, lockigt hår som nästan gått ner till midjan har ju inte gjort saken bättre. Men vi hade preppat henne inför besöket och valt ett ställe där hon fick sitta i en bil och kolla på tecknat, glass var också sedan utlovad som belöning. Vi hade inte behövt oroa oss, inte ett pip på hela tiden (även om hon såg livrädd ut) och så fint det blev:) Det blev verkligen en helt ny tjej och vi var såklart stolta som tuppar…

Inte helt bekväm som sagt men tyst som en mus
Inte helt bekväm som sagt men tyst som en mus

 

Majkenklippersigfore
Före

 

Efter
Efter

 

 

 

 

 

 

 

Sista måndagen

Åh, det var en härligt helg! Inga måsten utan var mest hemma och myste och lekte. Visserligen var vi hos tandläkaren med Majken för första gången, vilket för övrigt gick sådär men det berodde inte på tandläkaren som var jättegullig, mer på Majkens fobi för vita rockar.. Var även och inhandlade en massa nödvändiga grejer till barnen (konstigt att nu börja skriva plural), ståbråda, nappar, möjlkersättning och lite annat smått och gått, så lite nytta gjorde vi också; men mest lufsade vi runt här hemma i mjukisar.

Nu är det sista veckan innan jag går på föräldrarledighet, skall bli skönt. Hoppas hoppas hoppas jag inte föder för tidigt utan får lite tid att ligga i soffan och kolla på serier. Jag vet, serier igen, mycket stor del av mitt liv nu.

 

Måndag

Så var det måndag igen, sitter hemma och jobbar idag så lite helgkänsla är ju kvar. Alltså hur skönt är det inte att sitta hemma och jobba ibland? Man får 7 timmar helt ensam hemma, händer ju inte annars.

Helgen var LUGN, behövdes efter alla tillställningar som varit i Dec-Jan. Var iochförsig på frukost hos Hanna/Niklas och deras lilla Siri på lördag morgon men det var bara illa mysigt och ffa gott. Amerikanska blåbärspannkakor, vem njuter inte av det?

Som vanligt när Majken träffar kompisar tar det en stund innan de kommer igång.  Så i början var de lite avvaktande mot varandra, men sen så sprang de runt, skrattade och lekte kurragömma, så underbart att se! Fast precis lagom tills vi skulle gå hem såklart…

Dessutom så hade Siri pärlor som Majken blev oerhört förtjust i.  Så det var bara att åka och köpa lite pärlor, pärlplattor och börja pyssla. Så mysigt, tom jag älskar det (och för att erkänna så är jag ju verkligen inte den som tycker barnlekar är speciellt inspirerande)! Så det var vår helg, frukost hos goda vänner, pärlor och en massa mys! Jo, vi var och storhandlade igår och gjorde matveckoschema, så skönt! Har aldrig gjort det förrut men det skall nog bli vår nya grej:)

Lite orolig

Majken har den senaste tiden bestämt att hon på något vis skall agera min massör, ansiksbehandlare, frisör och kiropraktor under hela nätterna – med andra ord ligger hon på mig med armar och med runt samt ett evigt dragande i håret. Vet inte om hon känner på sig att något är på gång och av den anledningen är mer mammig än tidigare eller om det bara är naturlig fas. Det återstår att se….. Det är ju inget problem nu, jag har vant mig så sover igenom det mesta men börjar bli lite orolig hur det skall gå när det kommer en till liten som kommer ha ungefär samma behov fast med något mindre styrka? Det kommer ju säkert ordna sig såklart men just nu känns det lite skakigt, är ju inte så sugen på att säga nej till någon av tjejerna…. Tur att vi iaf har köpt en större säng:)