När mamma och pappa är här på besök så har vi ett stående inslag, lunch på Sturehof, så även denna gång. Mycket trevligt ställe det där, god mat och sen är de ju väldans trevliga där. Något som jag tycker är härligt på Sturehof är att de inte ser det som ett problem att man kommer med barnvagn, utan är alltid hjälpsamma och försöker fixa ett bord där barnvagnen får plats. Detta tycker jag tyvärr är rätt ovanligt i Sverige, det rynkas alltid lite på näsan och suckas när en barnvagn (eller barn överhuvudtaget) dyker upp.
Annars tar vi det mest lugnt denna veckan, en och annan promenad men mest mys och lek med tjejerna. Majken tycker det är superkul att mormor och morfar är här, hon håller dem verkligen sysselsatta om man säger så:) Och ikväll kommer farmor och farfar på middag så då kommer hon vara i himlen, alla favoriter på en och samma gång.
Alltså, vad hände med våren? Istället för vårtecken bjöd juhelgen på snö?! Så tråkigt! Så det har inte blivit så mycket utomhusaktivitet denna helgen, mest häng här hemma, rätt skönt ändå.
I lördags var det dags för ännu ett fikabesök, denna gången Hanna och Niklas med lilla Siri. Majken och Siri brukar alltid funka väldigt bra ihop och så även denna gången, det tog inte lång tid innan de satt inne på Majkens rum och lekte, härligt men vi vuxna drack kaffe och mumsade kanelbullar.
Förutom presenter till tjejerna, hade de med sig en finfin blomma till vår balkong. I vår gamla lägenhet gjorde vi aldrig riktigt iordning vår balkong (inte förrän det var dax för visning) vilket gjorde att vi alrdig riktigt gillade den och använde den därför inte så mycket. Tänkte därför att vi direkt skall fixa denna balkongen så att den blir lite mysigt, och detta blir ju en bra början:)
Denna veckan är mormor och morfar på besök, så mysigt och Majken är väldigt nöjd och glad. Hon har bestämt att hon skall väcka dem varje morgon för att leka, och hon började bra imorse klockan sju. Så det blir ingen semester för dem när de är på besök, men jag tror de är rätt nöjda ändå….
Min kloka mamma brukar alltid skämtsamt säga att man inte skall ha första barnet. Efter första månaden som tvåbarnsmamma får jag nog säga att hon onekligen har en poäng.
Den första tiden med Majken tyckte jag var rätt jobbig måste jag erkänna. Jag var stressad över allting och orolig att göra fel hela tiden, vilket självklart gjorde att fel var precis vad vi gjorde. Eller fel är väl inte rätt ord, men man kan väl säga att det är en del saker vi gör annorlunda nu. Stressen smittade ju av sig till Majken som blev orolig, vilket i sin tur gjorde mig ännu mer stressad. En ond cirkel helt enkelt. Allt detta förvärrades av den där amningen som aldrig funkade men som jag ändå kämpade på med. Så under den första tiden med Majken kunde jag verkligen inte njuta fullt ut av att ha blivit mamma, något jag hade dåligt samvete över då och även kan få nu. Kärleken till Majken fanns ju där såklart men det var först efter en tid som jag lärde mig att älska att va mamma.
Denna gången känns allting mycket lättare och jag njuter i fulla drag av lilla Kajsa, som är en rätt nöjd liten bebis. Är övertygad om att detta till stor del beror på att jag (eller kanske skall skriva vi) är mycket lugnare, har mycket mer en det-ordnar-sig-attityd, dessutom hinner vi ju inte heller oroa oss över allting då vi ju även har Majken att ta hand om.
Ungefär så här soft har vi det hela tiden…;)
Så den där tvåbarnschocken många pratar tycker jag inte att jag märkt av än så länge (får väl äta upp detta längre fram). Såklart är det mer jobb med två och det är inte en dans på rosor hela tiden, när båda tjejerna kräver uppmärksamhet och skriker samtidigt kan det ju såklart bli rätt stressigt och man kan känna sig minst sagt splittrad. Men ändå, att ha två underbara ungar är härligt, och tycker även det låter och ffa känns rätt coolt att va tvåbarnsmorsa.
Åh vilken härlig dag! Våren är ju här så då får man ju som föräldrarledig passa på att ta sig ut i solen och hänga. Jag och Linnea lämnade våra ena småttingar på förskolan, tog våra andra och drog till Djurgården för en långpromenad som avslutades med en fika i solen. Man klagar ju inte då alltså:)
På eftermiddagen var det sedan dags för utvecklingssamtal för Majken på förskolan, något som visserligen är jättekul men visst känns det sjukt vuxet. Vi blev inte så lite stolta (och malliga) när de sa att hon är en mycket snäll, hjälpsam och omtänksam liten tjej som är väldigt mån om att alla skall ha det bra.
De sa även att hon är tydlig, det går liksom inte att ta miste på vad hon vill och inte vill, eller hur hon känner sig, glad, ledsen, arg etc. Haha, jotack, vi vet:)
Eller ja, vi har ju inte direkt kommit ur bubblan ännu, istället bjöd vi i helgen in vänner till bubblan dvs till vår lägenhet.
Och skall man bjuda hem folk är det ju bra att ha något att bjuda på, så innan besöken bakades det bullar, något Majken tyckte var riktigt festligt. Med andra ord slog vi inte direkt på stort och bjöd på middag, nej det fick räcka med en fika till att börja med.
På lördagen var det Erik och Anna som kom på besök med deras lilla Emil, som bara är några månader yngre än Majken. De har ju träffats förrut och har lekt jättebra då (med något undantag) och i helgen likaså.
Majken är ju som sagt väldigt bestämd när det gäller vad hon skall ha på sig, och vi låter henne hållas. Idag var det favoritkjolen som gällde, nån tröja ville hon inte ha.
På söndagen kom min gamla polare Linnea och hennes finingar Corinne och Louis på besök, men av någon anledning så lyckades vi inte ta ett enda kort då. Synd det, för tjejerna sprang runt och lekte och hade superkul så det var ju upplagt för fina bilder. Jaja, vi kommer träffas igen.
Känns skönt att komma tillbaka lite till det sociala livet, även om det bara är fika i vår lägenhet. Men det gav verkligen mersmak.
Yo! Kajsa har kommit på att det är allt trevligt att va vaken ändå. Försöker få henne att förstå att det är på dagen, inte natten, som man ska vara vaken, men hon säger att hon gillar att va nattuggla som pappa… Pust! Jaja, det är fredag och planen är att strosa lite i möbelaffärer på dagen följt av fredagsmys till vilken Majken har beställt ostbricka. God smak har ju den tjejen:)
Majkens absoluta favoritplats i hela lägenheten är badkaret, det skall badas varje dag, gärna flera gånger. Och det är inga 5 minutersbad vi snackar om, nej minst 45 minuter innan hon blir nöjd. Och vi får snällt sitta brevid på toaletten och titta på, vilket visserligen är rätt så roligt då hon är så otroligt glad.
I vår gamla lägenhet hade vi inte badkar utan endast dusch och badbalja, vilket Majken det senaste året inte alls gillat. Vi verkligen kämpat med att få henne att duscha/bada för att inte tala om att tvätta håret. Hon har skrikit i högan sky och sprungit och gömt sig bara vi har nämnt det. Så det har alltid slutat med nån form av muta (läs glass) men det har ändå varit så att en av oss har stått inne i duschen med henne medans den andre stått utanför och blockerat dörren så att hon inte kan smita ut. Man känner sig inte som världens bästa förälder då… Men vad göra, hon varju tvungen att bli ren lite då och då? Men nu alltså, nu badas det i tid och otid så vi har världens renaste lilla tjej här hemma:)
Har själv inte provat badkaret ännu, får ju inte bada så snart efter förlossningen. Har ju iochförsig aldrig varit någon badare, lite för rastlös för det. Men blir lite sugen nu på att krypa ner, kanske med en podcast i öronen och ett glas vin på kanten. Bilden känns iaf väldigt tilltalande, får återkomma om det är det i verkligheten.
Lämnade Majken på förskolan idag, oj vad stolt hon var över att få visa upp sin lillasyster, kändes som om hon växde flera decimeter lillsnurpan. Ja, syskonkärleken flödar fortfarande:)
TJejerna hade en liten mysstund innan förskolan idag
Passade på att ta en promenad runt Kungsholmen när jag ändå hade lyckats ta mig ur lägenheten med Kajsa. Det var ju så härligt väder idag, vet inte om jag vill säga vårkänslor men hopp om livetkänslor helt klart. Gillar verkligen promenadstråket runt Kungsholmen, lagom långt (valde 7km idag) och så väldans fint med allt vatten. Fast oj, vad trött jag var efteråt, har verkligen en del kondis att bygga upp efter graviditeten. Men det är bara att promenera på, en sysselsättning som jag älskar.
Det är ju tur det för just promenader är tydligen det enda jag kan syssla med nu fram till sista mars. Barnmorskan lyckades skrämma livet ur oss igår med hot om RS-virus. Enligt henne är hela Astrid Lindgrens barnsjukhus överbelamrat med spädbarn med RS och medföljande andningssvårigheter. Och för att undvika detta skall vi då, förutom det självklara att tvätta händerna i tid och otid, inte vistas i lokaler med mycket folk (gallerier, affärer, restauranger, fik osv), Majken får inte umgås med andra barn som går på förskola utanför själva förskolan, och vi skall helst inte umgås med andra vuxna som har dagisbarn. Med andra ord kan man i princip inte träffa någon eller göra någonting förutom att stanna hemma och gå promenader ensam. Detta fram till sista Mars, för sen försvinner tydligen RS-virushoten mirakulöst över ett natt till 1:a april. Eller?
Nu har vi ju lyckats göra allt det man inte ska göra, varit i gallerier och mataffären med Kajsa, fikat och dessutom träffat både vuxna som har barn på förskolan och andra förskolebarn. Fy på oss! Nä, skämt åsido, det är klart man ska va försiktig och behöver ju inte utsätta Kajsa, eller Majken, för onödiga risker, men man kan ju även använda sitt sunda förnuft. Kan man inte det skulle man ju aldrig komma utanför dörren pga av alla risker, och då pratar jag inte bara RS-virus.
Har idag haft hembesök av barnmorskan Susanne som skall ta hand om Kajsa (och mig och Daniel kanske lite också). Kändes bra med henne, mest tror jag för att hon inte dömde mig för att jag inte ammade och försökte inte övertala mig till att göra det (som de flesta andra barnmorskor har gjort, det där med amning är verkligt heligt inom barnmorskekåren).
Hon undersökte och vägde Kajsa som mådde bra och gått upp till 3.2 kg och har därmed passerat sin födelsevikt. Hurra säger jag, har ju märkt att hon tjockat till sig lite de senaste dagarna men skönt att få det svart på vitt.
Tänte ta en bild då hon är vaken och ser stark ut men det är inte det lättaste så det fick bli en till sovande Kajsa, lite nöjd ser hon iaf ut:)
Det var även dags för Majken att återvända till förskolan idag. Hon har, efter förskolans rekommendation, varit hemma en vecka med oss för att hon inte skulle känna sig utanför utan också få chansen att hänga och bonda med Kajsa. Det har varit supermysigt att ha henne hemma och bara va tillsammans alla fyra, men det var bra för henne att komma tillbaka nu. De senaste dagarna har hon klättrat lite på väggarna och längtat efter att få leka med sina kompisar. Även om Majken gillar Kajsa så tycker hon ju inte att hon är världens roligaste; för som hon säger ”Kajsa bara sover och äter hela tiden, hon kan inte leka”.
Så nu tänkte jag sätta igång mitt lattemorsaliv med långa promenader och fikande. Fast jag skall nog börja med en tupplur tror jag.
Ja, det är det vi lyssnar på här hemma just nu. Majken har fått dille på kalas och födelsedagar så förvånandsvärt stor del av tiden sjunger hon ’Ja må du leva’ med mycket hög och klar röst. Gör hon inte det så ska det dansas till Panetoz låt World Clap, eller Rio Rio som Majken kallar den.
Som party/danslåt betraktat så får jag ju ge henne 5+ i smak, och jag säger ju ogärna nej till både party och dans:) Men det ingen vanlig dans vi snackar här. Nä, Majken leder värsta aerobicpasset, det ska twistas, hoppas jämnfota, hoppsasteg, snurras, springas och sen diverse rörelser med armarna. Jeezus, är helt slut efteråt, mer träning än så behöver inte min nyförlösta kropp…
