Klänning med stort K

150925-hemmastudio-majken-kajsa-1 150925-middag-ingegerd-marton-3 150925-middag-ingegerd-marton-14

Mycket som händer med Majken just nu, förutom att hon då är världens mest frågvisa lilla tjej så kan man väl, utan att överdriva, säga att hon för tillfället snöat in sig lite på det här med prinsessor. För att generalisera lite så  känns det  som om det i dagens läge är närmast omöjligt att undvika denna prinsessfas när man har en dotter, alla går igenom dem. Jag som hatade (och då menar jag hatade) klänningar, och var inte alls intresserad av prinsessor, när jag var liten trodde ändå att mina döttrar skulle bli som jag. Jag som bar klänning en gång per år, och det på julafton, och då endast för att göra farmor glad då hon alltid gav mig en väldigt fin, men åh så obekväm, klänning i födelsedagspresent en vecka tidigare. Men ack så fel jag hade, för prinsessor is da shit här hemma nu, och då får man ju bara hänga med och bejaka allt som stavas klänningar, tyll, glitter och tiaror.

Så när jag hittade en ny webshop (www.kungfidolin.se) fylld av underbara tyllklänningar och kjolar kunde jag inte låta bli att slå till på en fining, speciellt som åsynen av den fick Majkens ögon att börja glittra. Och det var värt varendaste liten krona (inte för att den var dyr), för herregud vad glad och stolt vår lilla tjej var igår när hon öppnade paketet och sen fick bära detta röda hav av tyll. Hade hon fått hade hon nog sovit i den också, för det var endast när vi sa att den skulle gå sönder om hon hade den i sängen, och lovade att hon fick sätta på den igen när hon vaknade, som hon motvilligt tog av den.

Och i sluten av dan är det ju det som är viktigast, att barnen är glada, och då spelar det ju ingen roll om de vill vara prinsessa, prins, häxa, spöke, pirat, popstjärna, läkare eller någonting annat.

 

 

Varför då då?

1442867400dI1Fz

Vi har gått och fått en liten rumpnisse här hemma, Majken har kommit in i ’varför’ perioden och det ordentligt. Det finns ingenting hon inte frågor om och hon ger sig inte förrän hon har gått till botten av sin fråga. Denna konversationen hade vi på väg till förskolan imorse M: Varför cyklar den pojken så snabbt?  Jag: Han har kanske bråttom. M: Varför har han det då? Jag: Han kanske har ett möte på jobbet? M: Men varför har han ett möte då? Jag: Han måste kanske diskutera något viktigt med dem han jobbar med? M: Men varför måste han det då, vad för viktigt? Och så fortsatte det. Så ni fattar, det tar aldrig slut. Det ställer ju en del krav på oss som skall svara, för det är inte helt lätt att förklara saker på ett sätt som en treåring förstår, som till exempel varför vissa kvinnor har sjal över håret (också en konversation från imorse då en muslimsk kvinna frågade om vägen), varför löven faller från träden, varför tiden går, varför Snövits styvmamma är ond eller varför dvärgen Butter är butter.

Men gissar att det är bra att hon intresserad av och nyfiken på sin omvärld, för alternativet, att hon inte hade brytt sig om vad som händer runt omkring henne, känns ju inte sådär jättebra. Så vi får helt enkelt stå ut med dessa frågor och lite krystande situationen då hon frågor om människor vi möter.

Sand och mosad mat, inte mina favoriter

Det här med att ha ett fläckfritt, helt städad hem när man är småbarnsförälder känns ju om en utopi. De har ju en förmåga att stöka ner de små liven, så man spenderar ju en ansenlig mängd tid med att gå runt och plocka för att hålla hemmet på en nivå som går att leva med. Dock har vi nog denna vecka nått någon typ av kulmen vad gäller städande här hemma, tycker inte vi gör annat än att dammsuger, torkar, tvättar och byter lakan. Bägge barnen har nämligen gjort sitt bästa för att på sitt sätt skita ner så mycket som det bara är möjligt i deras värld.

kladd

Kajsa har ju börjat äta gröt och mosad mat och det är ju som det är, kladdigt. Hade liksom glömt hur en så liten person kunde kladda ner sig och sin omgivning på ett sådan imponerade vis. Så efter varje måltid blir det till att torka och byta kläder på henne, samt sanera stolen och en radie på ca 3 meter runt henne. Detta tar ju sin lilla tid och det går åt en hel del våtservetter.

150828-fest robban Karin - 1

 

Majken å sin sida fick en fantastisk present på kalaset förra veckan, nämligen sands alive (kolla länk). Det är alltså sand som man kan leka med och forma, som ett alternativ till lera men som inte kladdar eller fastnar. Låter ju jättebra, Majken älskar det, och vi hade faktiskt sagt till gästerna att det var en bra present (så ingen skugga över dem som gav det).  Men, och det är ju ett stort men, Majken är tre år och vi skulle ju kunnat räknat ut att det inte finns en chans att en treåring snällt håller sig på bordet när hon leker med sand. Varför skulle hon göra det, det är väl inte skoj? Så vi har den senaste veckan haft sand precis överallt, på golvet, i sängen, i köket, på toaletten, i soffan, ja överallt. Så nu sitter jag och överväger vad Majkens glädje över denna sand är värd, är den värd knarr under fötterna, obehag när man sover, sand på hal kroppen och all den tid vi lägger på att städa? Ja, än så länge är den det men vet inte hur länge till, kan ju bli så att sanden mirakulöst försvinner när vi nu åker på semester om några dagar, så kan det bli, för ibland sker ju mirakel.

 

 

Skansen

150817-skansen-9

I måndags packade vi ihop oss och drog till Skansen. Majken har varit där rätt så många gånger, det är ju ett enkelt utflyktsmål här i Stockholm, och älskar verkligen att gå runt och kolla på alla djuren, så även denna gång. Jag gillar också att vara där, inte så mycket för djuren, utan mer för den fina omgivningen med fin natur och en massa små gamla hus överallt, det är helt enkelt mysigt att gå runt där.

150817-Skansen - 1 150817-Skansen - 2 150817-Skansen - 3

Majkens favoriter är sälarna, björnarna samt bisonoxarna (tror jag det är), de stoooora kossorna’  som hon kallar dem. Denna gången var vi även inne i akvariet och vad den visiten visade var att hon inte är rädd för ormar iallafall, inga problem att stå nära, kolla och peka på ormar, hon hade nog gärna klappat en men tyvärr var ’klappaormenhörnan’ stängd.

150817-Skansen - 5

150817-skansen-18 150817-skansen-25

Men höjdpunkten på dagen var nog ändå när hon fick rida ponny. Vi trodde ärligt talat inte att hon skulle våga för även om hon gillar djur är hon väldigt försiktig med att gå nära och klappa. Men upp på ponnyn hoppade hon och där satt hon som ett smäck genom hela turen. Hon var så koncentrerad och höll i sig så hård så det såg mer ut som om hon var rädd än glad (det kanske hon var också), men efteråt var hon exalterad som få och har pratat massor om det sen dess. Kanske blir en hästtjej av henne ändå, inte den sport vi hade valt i första hand då både jag och Daniel är lite minst sagt lite avvaktande när det gäller hästar , men vi får väl i så fall sätta henne i en ridskola där vi föräldrar inte behöver gå nära stallet.

150817-Skansen - 6

Självklart måste en dag på Skansen avslutas med glass, det är sen gammalt. Och har man ridit för första gången i sitt liv är man ju faktiskt värd en stor glass, det är man.

Vardag och en liten tuffing

Idag börjar vår vardag på riktigt kan man säga.  Daniel börjar jobba dagtid (han har under sommaren suttit på kvällar och nätter, stackarn), Majken börjar på förskolan igen, och jag och Kajsa får hänga själva på dagarna. Ena halvan av mig tänker att det kommer bli jätteskönt med lite lugn och ro medan andra halvan är övertygad om  jag kommer sakna att hänga hela familjen under dagarna. Vi får se, brukar ju ta en sisådär tre dagar innan man är inne i den gamla vanliga lunken igen. Idag står iallafall  långpromenad och häng i det fina vädret på schemat för mig och Kajsa; kände ju mig lite snuvad på min mammaledighet under våren då det var så väldans dåligt väder, men nu får jag kanske igen det i augusti då sommaren har bestämt sig för att visa sig.

Majken i våras med bästisarna från dagis
Majken i våras med bästisarna från dagis
Majken ser fram emot att börja förskolan och träffa sina kompisar igen. Tyvärr kommer hon inte få gå samma grupp som sina bästisar sen tidigare, då de har flyttat upp i den äldre gruppen och hon är kvar i småbarnsgruppen. Det kommer ju säkert gå jättebra det där, men det är klart man är lite orolig hur hon kommer att ta det hela när hon väl fattat hur läget är, de var ju rätt tighta i det där lilla gänget.

Tuffa Majken
Tuffa Majken
Tror i och för sig inte hon kommer att ha några problem att få nya kompisar, om det nu skulle behövas, då hon har tuffat till sig betydligt under sommaren. Från att ha varit lite försiktigt bland nya människor, barn som vuxna, pratar hon nu obehindrat med alla, och då menar jag ALLA, från mannen i kön på Ica till okända barn på lekplatsen. Jag har lärt mig att stå bredvid och le vänligt och lite ursäktande när hennes utläggningar om drakar, prinsessor, troll och allt möjligt annat blir alltför långdragna.

Nä, om man skulle ta och dra igång den här vardagen, i vanlig ordning skall jag börja med kaffe.

 

Kalas

150716-0809-sommarsemester-vastkusten-310
Förväntansfulla kusiner innan kalaset
150716-0809-sommarsemester-vastkusten-324
Linnea, Christian och deras fina lilla Corinne
150716-0809-sommarsemester-vastkusten-327
Grillmästaren

Ja, vi hade ju kalas här i helgen för Majken. Det är ju första året som hon förstod det här med kalas och att vi skulle ha det för henne så oj vad hon hade sett fram emot detta, i en hel vecka har hon inte pratat om annat än presenterna, tårtan och vilka blommor hon skulle plocka till kalaset.

150716-0809-sommarsemester-vastkusten-365

150716-0809-sommarsemester-vastkusten-350
Harry och kompisen Viktor
150716-0809-sommarsemester-vastkusten-367
Måste ju ha lite hjälp när man öppnar presenter

Och det blev verkligen lyckat. Vi körde ett för Fjällbacka välbeprövat koncept med häng på altan där det bjöds på korv, saft (bubbel till oss vuxna), tårta och bullar. Vädret var väl inte det bästa, som vanligt denna sommaren så blåste det rätt så kallt men vi hade sagt till gästerna att ta med en tröja för så länge det inte regnade så skulle vi vara utomhus. Och det funkade bra, även om vi kanske frös lite, några mer än andra. 150716-0809-sommarsemester-vastkusten-373

Som sagt, vissa frös mer än andra och pappa fryser alltid mest

150716-0809-sommarsemester-vastkusten-385

150716-0809-sommarsemester-vastkusten-345

Inbjudna var de vänner med barn som var i Fjällbacka och de visade sig bli ett perfekt antal barn då  Klara, Harry och Majken hade var sin kompis i samma ålder att hänga med. Och barn som får hänga med en av sina bästa polare under några timmar, samtidigt som de får käka bullar, tårta och dricka saft brukar ju va nöjda. Och vi vuxna? Ja såklart hade vi supertrevligt,  det kan ju inte bli annat när man får hänga med sköna vänner och smutta skumpa på en lördagseftermiddag.  Majkens kommentar,  när jag frågade om hon var nöjd med kalaset, säger ju det mesta ’Nej mamma, jag är inte nöjd med kalaset, jag vill ha mer kalas’

Majken 3 år

150716-0809-sommarsemester-vastkusten-198-2

Idag fyller hon tre år, Majken. Vår stora lilla tjej som är så snäll, omtänksam, mysig, nyfiken, vetgirig,  modig, och en av de roligaste personer jag vet; men också oerhört bestämd, envis, lite busig och med en total avsaknad av tålamod. Den sistnämnda egenskapen får jag nog ta  på mig själv:)

150716-0809-sommarsemester-vastkusten-280 150716-0809-sommarsemester-vastkusten-243

Idag är alltså hennes födelsedag men kalas hade vi i lördags här hemma, mer om det i ett annat inlägg. Men det är klart hon har blivit  firad idag också, vi har käkat resterna av tårtan och så har hon fått en sparkcykel av mormor och morfar så det har varit toppen och hon är nöjd och glad som en lärka.

M1 M2

Glad men trött, hon bestämde sig nämligen för att fira sin dag med att gå upp i kungsklyftan här i Fjällbacka, ända upp till toppen. Det  är en jobbig stigning för en annan så för en 3-åring måste det kännas som att bestiga världens högsta berg, det var iallafall så Majken uttryckte det.  Men med en imponerande beslutsamhet tog hon sig steg för steg upp hela vägen. Gick hur bra som helst på vägen upp, lite grinigare på vägen ner men det får man ju ta, och stolt som en tupp var hon efteråt.

Tre år idag alltså, vår underbara unge, GRATTIS. Med risk för att låta uråldrig måste jag säga att oj vad tiden går fort, helt galet.

Leka med vatten

150614-0712-sommarsemester-landet-958

150614-0712-sommarsemester-landet-974

Majkenvatten

150614-0712-sommarsemester-landet-978

Ja som sagt, ungen gillar att leka med vatten. Och gillar man att leka med vatten så spelar det ingen roll om det är 28 grader och sol eller 13 grader och regn, det senare kan till och med vara en fördel då mängden vatten då ju är större. Så idag då det är just 13 grader och regn så får vi nog ignorera vår egen önskan om att ligga under en filt i soffan hela dagen och istället sätta på oss regnstället och gå ut till vattnet, för det är ju där det händer. Att det har bildats en massa roliga vattenpölar på grusvägen här nedanför gör ju knappast vårt argument om soffa och filt direkt starkare. Så det är bara att bita ihop, ska bara dricka lite kaffe först.

Flätor!?


flator
Ser ni, Majken har flätor, så fint!! Det är första, och förmodligen sista, gången vi ( eller snarare farmor) fick sätta upp flätor på henne. Hon som annars hatar när man ens kommer i närheten av hennes hår och vi får på nåder sätta upp det, och det först när hon själv märker att det är opraktiskt med hår i ansiktet. Måste ju erkänna att jag tycker det är lite tråkigt, hade ju vart lite kul att kunna fixa till lite fina frisyrer på henne, speciellt som hon har ett fantastiskt fint, tjockt, och lockigt hår. Men men, det håller jag för mig själv för hon får ju såklart vara precis som hon vill, inte för att jag skulle kunna ändra på henne om jag velat… Jag har dessutom säkra källor (mamma) på att det fanns en annan liten tjej för sisådär 30-35 år sedan som var precis likadan, så jag kan ju inte klaga på att hon är lik mig. Men flätor idag alltså, stort.

All over the place

fotter

Här sitter jag med fötterna på bordet bredvid ett glas vin, ett glas jag tycker att jag är värd efter idag.

För Prins Daniels bevingade uttryck ’all over the place’ passar verkligen in på mina känslor idag, de har verkligen varit all over the place, högt och lågt. Dagen började ju inte toppen då jag var vansinnigt trött efter en jobbig natt. Sen var morgonen väldigt stökig då Majken bestämde sig för att ignorera vartenda ord vi sa och bara gör tvärtemot, trots kallas det visst. Vanligtvis är ju det hanterbart, och jag brukar kunna lirka (läs muta) med henne men just idag, vet inte varför men jag kunde inte riktigt hantera det, så jag blev frustrerad och var helt enkelt för hård mot henne. Och hon blev så ledsen. Något som jag  har gått och haft ont i magen för och velat gråta över (inte bara velat, har allt brutit ihop några gånger också) hela dagen, har helt enkelt känt mig som världens sämsta mamma.

Kajsa då? Ja, hon kände väl av att mamma inte var på topp, något hon uppenbarligen inte alls uppskattade utan bestämde sig då för att det där med att äta och sova inte var hennes grej idag, nej hon skulle istället testa sina lungor.  Pust!

Lite positiva saker har ju trots allt hänt; lunchade med kollegan och fina vännen Ida och det var verkligen det bästa lunchsällskapet just idag. Hon har barn i samma ålder så hon förstår att man kan tappa humöret ibland och försäkrade mig om att det nog inte alls var så farligt som jag trodde, så vi kunde skratta lite åt eländet. Låter ju hemskt men ibland är det skönt att höra att andra också kan ha det lite jobbigt med barnen ibland.

Sen var jag på fotvård på eftermiddagen vilken var en härlig, om än lite surrealistiskt, upplevelse. Fotterapeuten (heter det så?) pratade konstant, alltså konstant, från det att jag kom in till jag gick därifrån över en timme senare. Hon hade säkert kunnat hålla på ett tag till om jag inte var tvungen att gå för att komma hem till middagen. Vad pratade hon om då? Jo mina fötter och allt hon hittade på dem, hon upplyste mig om varenda liten skavank och vad det kunde vara och leda till. Efteråt kändes det lite som om det är kört för mina fötter, lika bra att amputera dem. Med de är väldigt väldigt fina nu iaf.

balkong2 balkong1

Och Majken och jag blev vänner igen och hade en supermysig kväll och städade och invigde vår balkong genom att ta en drink (hennes ord) samtidigt som vi satt  och snicksnackade lite. Så himla skönt med ett bra slut på denna dag.  En dag som jag säkert kommer att minnas men inte för att det har varit den bästa av dagar, snarare en av de konstigaste.

Men nu drar jag nog till sängs och tänker att imorgon är en annan, förhoppningsvis lugnare och lite härligare, dag.