Vardag och en liten tuffing

Idag börjar vår vardag på riktigt kan man säga.  Daniel börjar jobba dagtid (han har under sommaren suttit på kvällar och nätter, stackarn), Majken börjar på förskolan igen, och jag och Kajsa får hänga själva på dagarna. Ena halvan av mig tänker att det kommer bli jätteskönt med lite lugn och ro medan andra halvan är övertygad om  jag kommer sakna att hänga hela familjen under dagarna. Vi får se, brukar ju ta en sisådär tre dagar innan man är inne i den gamla vanliga lunken igen. Idag står iallafall  långpromenad och häng i det fina vädret på schemat för mig och Kajsa; kände ju mig lite snuvad på min mammaledighet under våren då det var så väldans dåligt väder, men nu får jag kanske igen det i augusti då sommaren har bestämt sig för att visa sig.

Majken ser fram emot att börja förskolan och träffa sina kompisar igen. Tyvärr kommer hon inte få gå samma grupp som sina bästisar sen tidigare, då de har flyttat upp i den äldre gruppen och hon är kvar i småbarnsgruppen. Det kommer ju säkert gå jättebra det där, men det är klart man är lite orolig hur hon kommer att ta det hela när hon väl fattat hur läget är, de var ju rätt tighta i det där lilla gänget.

Tror i och för sig inte hon kommer att ha några problem att få nya kompisar, om det nu skulle behövas, då hon har tuffat till sig betydligt under sommaren. Från att ha varit lite försiktigt bland nya människor, barn som vuxna, pratar hon nu obehindrat med alla, och då menar jag ALLA, från mannen i kön på Ica till okända barn på lekplatsen. Jag har lärt mig att stå bredvid och le vänligt och lite ursäktande när hennes utläggningar om drakar, prinsessor, troll och allt möjligt annat blir alltför långdragna.

Nä, om man skulle ta och dra igång den här vardagen, i vanlig ordning skall jag börja med kaffe.