Här sitter jag med fötterna på bordet bredvid ett glas vin, ett glas jag tycker att jag är värd efter idag.
För Prins Daniels bevingade uttryck ’all over the place’ passar verkligen in på mina känslor idag, de har verkligen varit all over the place, högt och lågt. Dagen började ju inte toppen då jag var vansinnigt trött efter en jobbig natt. Sen var morgonen väldigt stökig då Majken bestämde sig för att ignorera vartenda ord vi sa och bara gör tvärtemot, trots kallas det visst. Vanligtvis är ju det hanterbart, och jag brukar kunna lirka (läs muta) med henne men just idag, vet inte varför men jag kunde inte riktigt hantera det, så jag blev frustrerad och var helt enkelt för hård mot henne. Och hon blev så ledsen. Något som jag har gått och haft ont i magen för och velat gråta över (inte bara velat, har allt brutit ihop några gånger också) hela dagen, har helt enkelt känt mig som världens sämsta mamma.
Kajsa då? Ja, hon kände väl av att mamma inte var på topp, något hon uppenbarligen inte alls uppskattade utan bestämde sig då för att det där med att äta och sova inte var hennes grej idag, nej hon skulle istället testa sina lungor. Pust!
Lite positiva saker har ju trots allt hänt; lunchade med kollegan och fina vännen Ida och det var verkligen det bästa lunchsällskapet just idag. Hon har barn i samma ålder så hon förstår att man kan tappa humöret ibland och försäkrade mig om att det nog inte alls var så farligt som jag trodde, så vi kunde skratta lite åt eländet. Låter ju hemskt men ibland är det skönt att höra att andra också kan ha det lite jobbigt med barnen ibland.
Sen var jag på fotvård på eftermiddagen vilken var en härlig, om än lite surrealistiskt, upplevelse. Fotterapeuten (heter det så?) pratade konstant, alltså konstant, från det att jag kom in till jag gick därifrån över en timme senare. Hon hade säkert kunnat hålla på ett tag till om jag inte var tvungen att gå för att komma hem till middagen. Vad pratade hon om då? Jo mina fötter och allt hon hittade på dem, hon upplyste mig om varenda liten skavank och vad det kunde vara och leda till. Efteråt kändes det lite som om det är kört för mina fötter, lika bra att amputera dem. Med de är väldigt väldigt fina nu iaf.
Och Majken och jag blev vänner igen och hade en supermysig kväll och städade och invigde vår balkong genom att ta en drink (hennes ord) samtidigt som vi satt och snicksnackade lite. Så himla skönt med ett bra slut på denna dag. En dag som jag säkert kommer att minnas men inte för att det har varit den bästa av dagar, snarare en av de konstigaste.
Men nu drar jag nog till sängs och tänker att imorgon är en annan, förhoppningsvis lugnare och lite härligare, dag.