Det här med att cykla

Det absolut snabbaste sättet för mig att ta mig till jobbet är att cykla, det tar ca 15 minuter, vilket ju är bra mycket snabbare än att gå eller åka kollektivt som båda tar strax över 30 minuter. Så varje morgon och eftermiddag drar jag på mig fulhjälmen, hoppar på min fina tantcykel och cyklar iväg till eller från jobbet. Det går snabbt, det är miljövänligt och så får man lite motion, jättebra. Det är bara ett problem. JAG HATAR ATT CYKLA. Verkligen hatar. Jag och cyklar kommer liksom inte överens, och har aldrig gjort. Jag lärde mig inte att cykla förrän jag var 7-8 år och då väldigt motvilligt. Sen dess har det alltid varit ett stående skämt bland min familj att jag är dålig på att cykla, jag tror till och med de blev lite oroliga när jag här i Stockholm skaffade mig en cykel. Vet inte om jag är dålig på att cykla, men tycker det är jobbigt, tråkigt och jag är faktiskt ständigt lite orolig att jag skall ramla och slå mig, och jag har alltid varit en försiktig typ som varit rädd att slå mig.

Så 30 minuter varje dag lider jag. Eller ja, lider låter ju väldans dramatiskt men det är iallafall 30 minuter som jag avskyr. Men, det är ändå på något sätt värt det, för jag sparar 30-40 minuter per dag. Och allting som är tidsbesparande är bra, för tid är inget man har i överflöd nuförtiden med barn, man och jobb. Så jag fortsätter att cykla, och hoppas att jag en dag skall börja gilla det. Eller ska jag kanske skaffa en elcykel?