juni 2015 – Sida 2 – Karins lite av varje!

Att ta vara på den lilla sommaren som kom

Måste ju erkänna att jag känner mig lite snuvad på denna vår/försommar, hade ju planerat att ha ett par urhärliga månader som mammaledig, med en massa timmar sittandes på en bänk i solen. Istället har jag spenderat dessa timmar hemma i soffan, inte lika upphetsande. Men så kom då sommaren i slutet av veckan och oj vad glada vi alla blev, en glädje som varade i tre dagar och som tog slut ungefär samtidigt som de sista gästerna lämnade slottet imorse…

Men vi har faktiskt lyckats att ta till vara på dessa dagar riktigt bra med en massa häng i parken. Har till och med fixat picknickar och Majken har invigt sin nya fina baddräkt, inte dåligt för att vara oss. Och på fredagen fick jag och Daniel till en liten minidate på balkongen då ungarna hade somnat, och då bestämde jag helt sonika att finskumpan skulle fram, för balkong, värme, glada barn och date måste ju firas ordentligt.

Vid tre-tiden igår lämnade vi dock parken och gick hem och bänkade oss framför TV:n och prinsbröllopet. Eller jag gjorde det, Daniel och Majken var inte lika exalterade även om Majken tyckte det var roligt, och lite spännande, med RIKTIGA prinsar och prinsessor. Men jag måste ju erkänna att jag tycker det är mysigt med dessa bröllop: kärleken, kläderna, musiken, talen, ja det är väl rätt härligt ändå. Och så fina de var, och min favorit Salem al Fakir sjöng i kyrkan, det gör ju saken ännu lite bättre.

Men nu är då sommaren över för denna gången, precis lagom till att vi åkte upp till landet där vi nu befinner oss, sittandes inomhus där vi kurar i regnet. Men sommaren kommer tillbaka och då ska vi ta vara på värmen igen, för det kanske är vår nya grej.

Sommarlov!

Förskolan hade sommaravslutning tidigare i veckan, en mysig liten tillställning då alla föräldrar kom till förskolan ett par timmar, satt på en filt och fikade samtidigt som vi kollade på barnen som sprang runt och lekte som de alltid gör på förskolan, lite mer sockerstinna än vanligt var de nog dock.

Men det var idag som gick Majken sin sista dag på förskolan inför sommaren, så först idag kan man väl säga att hon har sommarlov. Lite känslosamt var det allt att hämta henne då vi vet att det inte kommer vara samma sak när hon kommer tillbaka till hösten. Hon förstår ju inte riktigt det men tyvärr kommer hennes lilla grupp av kompisar, ’hennes folk’ som hon kallar dem, att splittras till hösten, några slutar och några börjar i andra grupper. Det är verkligen synd för de är ett sånt härligt litet tight gäng som verkligen gillar och tar hand om varandra. Vi hoppas att detta inte kommer att påverka henne alltför negativt och håller nu på och diskuterar hur vi bäst ska förbereda henne för detta.

Kusin Agnes går ju i samma grupp som Majken, världens skönaste lilla tjej

I år hade Kajsa en lite passiv roll i avslutningen, hängd mest och myste i fasters knä

Men nog om tråkigheterna för nu är det sommar (till och med vädret visar ju det) och vi skall ha åtta veckors semester tillsammans, det kommer ju bli hur härligt som helst, lite utmanade kanske också. Först blir det Grisslehamn ett par veckor, skall bli superskönt. Däruppe finns det verkligen inga måsten, man hänger mest runt i trädgården, fixar lite om man vill det (inte min bästa gren måste jag erkänna), tar en promenad eller tränar, och sen så äter och dricker man massa gott, det är fina grejer det. Hoppas bara att det här sommarvädret vill hålla i sig.

Rea

Imorse lämnade vi ifrån oss lillsnurpan till farmor och farfar några timmar för att dra ner på stan för lite shopping på NK som startade sin rea i dag. Är vanligtvis otroligt dålig på att hitta något på rea, gillar inte röran som brukar var i affärerna och att gräva och leta länge är inte min grej. Nej, min shopping görs för det mesta när jag sitter i en soffa; nätshopping alltså, me likee. Men sommarrea när man har förtur på NK brukar vara rätt schysst ändå så det fick det ju bli. Men herregud vad mycket folk det var, otroligt! Så det var bara att ta några djupa andetag, se till att ha tunnelseende under nån timme och försöka att inte tappa humöret totalt. Lyckades med det senare även om utbrott låg närstående vid några tillfällen.

Så hittade vi något då? Nu är det ju på NK fortfarande rätt dyrt trots rea så man kan ju inte shoppa loss totalt men en liten topp från hunkydory slank allt ner i en påse och nya snygga träningskläder måste man ju ha om man skall fortsätta vara duktig under sommaren, så det fick det bli. Sen blev det en supersöt baddräkt en till Majken så nu är hon kittad inför badsommaren, om det nu blir en sådan.

Nu blir det några timmar i solen innan vi skall hämta Majken, har lovat henne en picknick i parken för att fira sista dagen på förskolan inför sommaren, det blir mysigt det.

Det här med dömande och dåligt samvete

Hittade den här krönikan av Cecilia Blankens och oj vad jag tyckte om den och håller med. Jag upplever att det finns rätt många som tycker sig ha rättigheten att kritisera och se ner på andras val vad gäller föräldrarskap? Möter ju dessa människor lite då och då i vardagen, men främst verkar de hänga på sociala medier. Ibland verkar det nästan som om det finns människor som lever för att på sociala medier leta upp information om hur andra lever sina liv för att sen kritisera och döma. Varför? Och sen är det som det står i krönikan, man kan inte göra rätt enligt dessa, alltid hittar de något att klaga på.

Jag försöker verkligen att inte lyssna eller se dessa texter men det är inte helt lätt alltid, så jag drabbas inte alltför sällan av dåligt samvete och tvivel på att jag är en bra mamma. Mycket mindre med Kajsa då jag är mycket säkrare och lugnare i mitt föräldrarskap nu, men upplevde det som rätt jobbigt när Majken var bebis. Det bästa vore ju om alla bara slutar kritisera och döma och istället börjar hjälpa och stötta varandra, men jag kan ju inte påverka vad andra gör så tills denna utopi blir verklighet ska jag sluta ha dåligt samvete, eller i alla fall försöka ännu mer att inte ha det.

För bra för att vara sant?

Jag vågar knappt skriva detta av rädsla att det då kommer att ändra sig, men Kajsa har nu under fem nätter sovit sig igenom hela natten utan en enda matpaus. Det är ju inte det att hon vaknat supermånga gånger tidigare heller, men nåt mål mat har hon ju velat ha. Men nu, nu har hon istället tryckt i sig massor med mat på kvällen och sen har vi alla sovit i sex-sju timmar i sträck, en sån lyx! Känns nästan som fusk med en bebis på fyra månader.

Sen är jag ju inte dummare än att jag vet att detta kan, eller snarare kommer, ändras och att vi med all sannolikhet har en hel del sömnlösa nätter att se fram emot, men det vore ju skönt om det där nattmatandet är över iallafall. För det är ju lite meckigt att gå upp och fixa och värma mat mitt i natten, det är det ju. Tänker att den enda fördelen med amning, för min del, hade varit att slippa det och istället bara kunnat ta fram boobisarna i sängen. Men den nackdelen tar jag ju alla dagar i veckan framför amningen som på intet sätt var något för mig.

Men lilla Kajsa alltså, en sån nöjd och mätt liten person du är, du skämmer verkligen bort oss.

Hur går det med träningen då?

Jo tack, det går bara bra. Jag kämpar på här hemma i vardagsrummet, varvat med barnvagnspromenader. Så jag känner faktiskt att jag börjar bli starkare och att flåset blir bättre, och det finns väl inget som är mer motiverande än resultat? Även om resultat inte är mitt främsta fokus så är det ju kul när man ser det, det går ju inte att förneka. Mitt mål är ju annars att jag ska träna, alltså själva genomförandet, och det måste jag nog ändå säga att jag har lyckats med, blir nog en fyra-fem gånger i veckan i alla fall.

Idag såg jag ut såhär under passet här hemma, inte jättesnygg men om man är det när man tränar tar man väl inte i tillräckligt eller hur? Så jag bjuder på lite fulkort:) Körde ett helkroppspass på 24 minuter som jag snott av lofsan.se, med lite modifiering då jag ännu inte kan träna riktigt tuffa magövningar. 24 minuter låter ju kort men satan vad trött jag blev.

Så nu blir det till att slänga sig i soffan och slå på ett avsnitt av ’Penny Dreadful’, en HBO serie som vi följer, faktiskt den enda serien vi följer för tillfället, vi brukar annars snitta på en tre-fyra stycken. Skulle ge den en fyra i betyg, hade varit en femma om det inte varit så otroligt mörk; jag gillar när det finns lite ljusglimtar och/eller lite hoppfullhet, och man kan inte säga att det är mycket av det i denna serie. Men bra, välgjord och otroligt bra skådespelare. Kanske tar jag mig en havrekaka, som mannen och Majken bakade tidigare idag, det är jag väl värd?

Kalas!

Idag var hela familjen på kalas hos Corinne som blev tre år, Corinne är min barndomskompis Linneas och hennes Christians dotter. Majken har pratat om detta kalas i flera dagar och varit superexalterad. Lite väl exalterad över paketen som skulle öppnas så vi har försökt få henne att förstå att det inte är hon som skall få paket utan Corinne; ’men jag får väl tårta i alla fall?’ var hennes lite oroliga respons när vi idag igen tog upp diskussionen. Och ja, hon fick tårta, supergod sådan! Och roligt hade de, efter några inledande blyga minuter var Corinne och Majken som bästa kompisar som tog varann i handen och gick in på hennes rum och lekte. Sen såg vi inte så mycket mer av dem så vi kunde slappna av och njuta av kaffe och tårta vi vuxna också.

Sen var det dags för fiskedamm då alla barnen fick en påse godis, det blev två första för Majken som inte fiskat tidigare och faktiskt inte ätit godis, annat än choklad nån gång, tidigare. Till vår förvåning var det inte kärlek vid första tuggan, klubban var smaskens men de sega sakerna förstod hon sig inte riktigt på utan dem fick mamma ta hand om. Får väl vara glad så länge det varar.

Åh Kajsa då, ja hon gjorde inte mycket väsen av sig, satt mest i mitt eller Daniels knä och kollade nyfiket på de andra barnen, undrade nog mest vad det var frågan om.

Så det var ju en supertrevlig söndag, och lugn. Brukar ju vara rätt hög volym på barnkalas men trots att det var nio (typ) barn mellan ett och tre år så var det faktiskt vanlig samtalston. Konstigt, men vi har väl helt enkelt väldigt väluppfostrade barn;)

Nationaldag

Daniel är borta på kalas ikväll och barnen sover så jag sitter själv och kollar på nationaldagsfirande från skansen, lite mysigt tycker jag, och något jag aldrig hade fått kolla på om Daniel varit hemme. Fast just nu slaktar Christer Sjögren Josh Grobans underbara låt ’you raise me up’, alltså slaktar, smärtsamt!

Det har annars inte varit något värst firande idag, det har det inte. Vi är väl som alla andra svenska för vilka nationaldagen inte betyder särskilt mycket. Trevligt, men det känns ju inte direkt i hjärtat. Jämför man med till exempel Norges 17:e Maj då de faktiskt har något viktigt att fira, att de blev självständiga, så känns ju Gurras kröning på 1500-talet lite blek, det måste jag säga.

Men vi tog oss iaf samman och gick ut en sväng till Rålis där de hade en massa jippon och musik och grejer. Hade säkert varit supermysigt men vädret var ju sådär och Majken tyckte det hela var värdelöst för det var ju så mycket folk att det inte fanns en chans att nån gunga var ledig. Det enda behållningen hon hade av timmarna vi spenderade ute var att hon fick en ny keps som hon älskade, enda huvudbonaden hon någonsin gillat så den satte hon glatt på sig med orden ’jag är en cooling’ . Ja, det är klart du är älskling.

Så vi gick hem och lekte i kojan som Majken och Daniel (mest Daniel tror jag) hade byggt på morgonen, rätt imponerade sådan måste jag säga och tror varenda kudde och stol i lägenheten var del av den.

Sen pysslades det också (även där mest Daniel), fina namnskyltar sattes ihop och upp på dörrarna till barnens rum. Och Kojan och pysslandet slog ju nationaldagsfirande i rålis med hästlängder, om vi frågar Majken.

Det var vår nationaldag, inte så mycket firande alltså men ändå rätt trevlig. Nej, nu ska jag fortsätta titta för nu kom Ola Salo in på Skansen, och honom gillar jag ju:)

All over the place

Här sitter jag med fötterna på bordet bredvid ett glas vin, ett glas jag tycker att jag är värd efter idag.

För Prins Daniels bevingade uttryck ’all over the place’ passar verkligen in på mina känslor idag, de har verkligen varit all over the place, högt och lågt. Dagen började ju inte toppen då jag var vansinnigt trött efter en jobbig natt. Sen var morgonen väldigt stökig då Majken bestämde sig för att ignorera vartenda ord vi sa och bara gör tvärtemot, trots kallas det visst. Vanligtvis är ju det hanterbart, och jag brukar kunna lirka (läs muta) med henne men just idag, vet inte varför men jag kunde inte riktigt hantera det, så jag blev frustrerad och var helt enkelt för hård mot henne. Och hon blev så ledsen. Något som jag har gått och haft ont i magen för och velat gråta över (inte bara velat, har allt brutit ihop några gånger också) hela dagen, har helt enkelt känt mig som världens sämsta mamma.

Kajsa då? Ja, hon kände väl av att mamma inte var på topp, något hon uppenbarligen inte alls uppskattade utan bestämde sig då för att det där med att äta och sova inte var hennes grej idag, nej hon skulle istället testa sina lungor. Pust!

Lite positiva saker har ju trots allt hänt; lunchade med kollegan och fina vännen Ida och det var verkligen det bästa lunchsällskapet just idag. Hon har barn i samma ålder så hon förstår att man kan tappa humöret ibland och försäkrade mig om att det nog inte alls var så farligt som jag trodde, så vi kunde skratta lite åt eländet. Låter ju hemskt men ibland är det skönt att höra att andra också kan ha det lite jobbigt med barnen ibland.

Sen var jag på fotvård på eftermiddagen vilken var en härlig, om än lite surrealistiskt, upplevelse. Fotterapeuten (heter det så?) pratade konstant, alltså konstant, från det att jag kom in till jag gick därifrån över en timme senare. Hon hade säkert kunnat hålla på ett tag till om jag inte var tvungen att gå för att komma hem till middagen. Vad pratade hon om då? Jo mina fötter och allt hon hittade på dem, hon upplyste mig om varenda liten skavank och vad det kunde vara och leda till. Efteråt kändes det lite som om det är kört för mina fötter, lika bra att amputera dem. Med de är väldigt väldigt fina nu iaf.

Och Majken och jag blev vänner igen och hade en supermysig kväll och städade och invigde vår balkong genom att ta en drink (hennes ord) samtidigt som vi satt och snicksnackade lite. Så himla skönt med ett bra slut på denna dag. En dag som jag säkert kommer att minnas men inte för att det har varit den bästa av dagar, snarare en av de konstigaste.

Men nu drar jag nog till sängs och tänker att imorgon är en annan, förhoppningsvis lugnare och lite härligare, dag.

Det gäller att inte ha bråttom…..

…när man går hem från förskolan med Majken. För då skall det letas pinnar, som för övrigt får namn och plats i familjen (mammapinne, pappapinne, systerpinne) tilldelade sig, blommor skall plockas och djur skall hittas och tittas på. Och inte vilka djur som helst utan nu är det råttor och drakar som gäller. Det senare inte helt lätt att hitta som ni kanske förstår men då och då flyger ju en mås högt uppe och de kan agera eldsprutande drake utan några större protester från Majken.

Så en promenad som brukar ta 10 minuter kan lätt ta över en timme, och då skyndar jag ändå på det lite så att vi hinner hem till middagen alternativt är hemma innan Kajsa tröttnar helt på läget i sin vagn. Det gäller helt enkelt att inte ha bråttom utan gilla läget, inte helt lätt alltid men jag gör mitt bästa.

150603hemdagis - 3 — Stannar till lite för att gosa med Kajsa så hon hålls på gott humör längre

Sen måste man ju vara glad att man har ett barn som med mycket små medel och mycket fantasi kan ha så roligt, för det har hon. Önskar ju själv att man kunde bli så exalterad att man hoppar upp och ner över en mås. Det blir bra i Fjällbacka i sommar förresten, där finns massor av eldsprutande drakar.