En stor anledningen till att vi skaffade barn nummer två var att vi ville att Majken skulle få ett syskon. Det är ju så härligt att ha syskon, tänk så mycket roligt jag har haft, och har, med mina bröder, syskonrelationen är verkligen speciell. Sen är det såklart inte självklart att syskon älskar, eller ens gillar varandra, men jag väljer att inte se det som ett alternativ just nu. Sen får man väl hålla koll och hjälpa till med relationen om det går och behövs.
Men måste erkänna att det har börjat bra mellan tjejerna, Majken älskar verkligen Kajsa, hon säger det hela tiden och pratar mycket om att hon saknar Kajsa när hon är på förskolan. Och ibland är det som om hon inte riktigt kan kontrollera sina känslor utan bara måste springa fram och krama eller pussa på henne. Det händer ju då att hon kramar lite för hårt, inte för att vara elak på något sätt, utan bara för hon inte förstår att det kan göra henne illa, eller kväva henne för den delen… Man vill ju krama dem man tycker om hårt eller hur?
Lite svårt att säga vad Kajsa tycker om Majken men skulle jag gissa så är kärleken besvarad, det är iallafall ingen annan som får henne så glad som Majken och det måste ju betyda något.
Vi får väl se om detta håller i sin när Kajsa blir så stor börjar ta Majkens leksaker eller när det är hon som kryper fram och vill ha en kram av Majken, inte tvärtom. Men om det blir problem tar vi itu med dem då, just nu vill jag bara njuta av mina tjejer som tycker så mycket om varandra.
