Karins lite av varje!

Bebisbubblan!

Så kom hon då, lilla Kajsa, på fredagen den 13:e och allt. Och det är klart hon är perfekt, vi är så förälskade i denna lilla människa! Förlossningen gick ju bra men satan vad ont det gör det där. Skall skriva om det när jag fått lite distans.

Just nu har vi det så här mysigt här hemma. Majken är också förälskad och är världens stoltaste storasyster som bara vill hålla, pussa och krama Kajsa hela tiden. Kajsa, ja hon gillar läget och sover och äter mest, än så länge inga maratonskrik… Och jag och Daniel slår oss för bröstet och anser oss vara världens bästa som skapat två så perfekt välskapta barn;)

Så även om det såklart är rätt kaosartat här hemma med flytten och allt så har vi det rätt bra. Det har ju bara gått två dygn och om det är något man lärt sig om barn så är det ju att allting är föränderligt. Men just nu, nu har vi det rätt gött i vår lilla bebisbubbla:)

Slutbesiktning!

Idag var det slutbesiktning på vår nya lägenhet, spännande! Vad det betyder i stort är att man går igenom hela lägenheten med en besiktningsperson och kollar om det finns några små skavanker som måste åtgärdas. Lite hittades ju, nån spricka här och där men i stort såg det bra ut så det är fritt fram för oss att flytta in på onsdag.

I ärlighetens namn så var väl jag inte den som gick runt och synade lägenheten i sömmarna, nej det skötte Daniel så bra. Jag gick mest runt och möblerade i mitt huvud och noterade vad som måste inhandlas. Vi kommer behöva ett gäng lampor, mattor och en hel del inredningsprylar för att det inte skall eka i lägenheten, för den är rätt stor jämfört med vår nuvarande. Men men, det får ta sin lilla tid, vi får flytta in först och se vad som måste prioriteras. Gissar dock att lilla Kajsa kommer få besöka ett gäng inredningsaffärer under sina första månader i livet, och det kommer bli en hel del surfande:) Men åh vad jag längtar!

Var en herrans massa folk överallt som fixade och kollade men fick några folktomma bilder i alla fall.

Vardagsrum - köksbord blir det i vänstra hörnet — Vardagsrum – köksbord blir det i vänstra hörnet

vardagsrum — Vardagsrum – hörnan där soffan skall stå

Utsikten i söderläge från vårt sovrum. Finns en liten fransk balkong här där en stol får plats, så det är väl där man skall sitta och ta sitt morgonkaffe:)

Stora rummet på ovanvåningen. Detta får blir TV-rum/lekrum så när det är sort mjuk härlig soffa, massa kuddar och kanske t.o.m en sackosäck skall få flytta in här så småningom — Stora rummet på ovanvåningen. Detta får blir nån typ av TV-rum/lekrum så en stort, mjuk härlig soffa, massa kuddar och kanske t.o.m en sackosäck skall få flytta in här så småningom

En av varje?

Under hela denna graviditeten har jag, från alla håll, fått höra att två syskon i princip inte kan vara lika varandra i sin personlighet. Så är det första barnet ett lugnt barn så blir det andra vilt; är det första ett barn som sover bra kommer det andra skrika hela nätterna; äter det första barnet bra så kommer det andra endast äta makaroner osv osv.

Eftersom Majken är ett förhållandevis lugnt barn så har vi ju då också fått höra att nu, nu kommer det jobbiga, nu skall ni få se. Kajsa kommer att bli riktigt jobbig och vild! Vet inte varför men blir lite irriterad över dessa varningar, känns lite som om Kajsa döms i förtid. Men varför måste det bli så? Varför skulle inte barnen kunna få liknande personlighet? Det är ju ändå samma föräldrar (inte alltid såklart men i vårt fall), vilket ger samma gener och då även samma hem och uppfostran? Borde det inte var lika stor chans att de liknar varandra som att de blir olika?

Ja, ja, det är väl bara att förbereda sig för en liten vildbasse gissar jag, vi skall nog fixa det också:) Får väl återkomma när jag har facit i hand.

Nu är ju inte Majken alltid en ängel, hon kan allt ge oss utmaningar i vårt föräldrarskap hon också, lilla hönan. Bilderna är från vår morgon, var rätt svettig innan vi väl kom ut genom dörren:)

Följt av jakt för att få borsta tänderna — Detta följdes av kurragömma för att få slippa borsta tänderna

Morgonen avslutades med en klassisk 'läägasigpågolvetprotest' — Morgonen avslutades med en klassisk ’läggasigpågolvetprotest’

Dagen D!

Ja, idag är det alltså meningen att jag skall föda barn. Verkar ju inte bli så för jag känner ingenting, om något så är jag piggare än på länge. Så jag fortsätter att spendera timmar i soffan varvat med lite packning.

Sen dansar jag runt lite här hemma till ’Visa vid vindens ängar’ (https://www.youtube.com/watch?v=Z0dBFfORglk) med Linda Pira, så bra! Eller dansar och dansar, snarare rullar jag runt som en levande pilatesboll… Underbart program förresten det där ’Lyckliga gatan’, skratt, gråt och mys!

Att vara lite sugen på fest!

Ja, det är precis vad jag är, lite sugen på fest. Kanske låter helt sjukt då jag skall få en bebis inom några dagar, lär ju inte bli nån fest för min del på ett tag. Fast det är väl egentligen inte en fest jag är ute efter, mer att få sätta på mig lite fina kläder, (utan en stor mage i vägen) sminka mig lite, komma iväg nån timme eller så, prata lite med folk och kanske t.o.m ta ett glas vin.. Känns som det var evigheter sen, snarare är det väl en sisådär 9 månader sedan. Har ju såklart inte suttit i husarrest i 9 månader men det blir inte riktigt samma sak som gravid. Och det beror faktiskt inte bara på vinet (även om det påverkar, det skall jag inte förneka) utan snarare en kombination av avsaknandet av just vin, trötthet, och det faktum att jag inte kan förmå mig att känna mig 100% fin och bekväm som gravid. Sägs ju att gravida kvinnor är så vackra men undrar om det är någon som verkligen känner sig vacker, jag gör det då sannerligen inte. Så det är vad jag gör, sitter här höggravid i flyttkaos och drömmer mig bort till lite fest och glam:)

Gammal partybild på mig och fina Lodisen — Gammal (och lite suddig) partybild på mig och fina Lodisen

Förresten, var på ultraljud idag för att kolla tillväxten på bebisen. Gick jättebra, hon väger ca 3.2 kg nu och växer på bra så det är bara att fortsätta att vänta på att hon vill komma ut.

STOLT MAMMA

Majken och jag snackade lite om Kajsa igår och när jag frågade henne om det skulle bli kul med en lillasyster sa hon: Mamma, jag skall krama, pussa och klappa Kajsa, INTE slå och putta!

Eftersom Kajsa inte kommit ännu får ju magen agera substitut

Man kan ju inte bli annat än lite stolt över denna lilla höna! Tänk att hon iaf vet vad hon skall göra, sen återstår det att se om hon följer det…;)

IMG_3521

Sen blev hon en superhjälte, såklart…

Tappa kontrollen!

När man är hemma under dagarna så blir ju ämnena att skriva om rätt begränsade…Men jag ligger ju inte bara i soffan och kollar serier under dagarna, jag packar och fixar ju även lite inför vår flytt om 2 veckor. Det där att vi skall föda barn och flytta under samma vecka är ju som jag skrivit tidigare inte världens bästa planering såklart, fast å andra sidan är det kanske lika bra att ta allt djävulskap på en gång. För jag hatar verkligen att flytta och lets face it, förlossning och de första två veckorna med en bebis är inte heller en dans på rosor… Med det sagt är det ju lyckliga grejer i sig, bara lite jobbiga och ffa så tappar jag oundvikligen kontrollen. Jag är inte bra på att tappa kontrollen; jag som inte kan kolla på sport för att jag inte har kontroll över vad som händer; jag som upplevde veckan då vi sålde lägenheten som ren och skär terror; jag som aldrig har väntat till sista sekund med någonting, varken när jag pluggade (aldrig all-nighters dagen innan en tenta) eller i jobbet. Nä, jag funkar inte så, jag vill ha full kontroll och när saker skall göras vill jag ha dem gjort i god tid så att jag stunden innan deadline kan luta mig tillbaka och bara andas, då mår jag bra.

Grejen med flytt är att det går ju inte att förbereda allt, mycket men inte allt. För man måste ju leva i den gamla lägenheten tills dess att man flyttar så allt kan inte packas ner två veckor i förväg. Så nu packar jag 3 lådor per dag med saker som vi kan avvara den sista tiden, även om det verkligen kliar i fingrarna efter att packa allt allt allt NU! Sen har vi ju alla mannens grejer som jag inte vågar röra eller packa, och han delar inte direkt mitt behov av att allt skall vara klart två veckor i förväg (det är inte så många som gör det har jag har jag förstått)

Varje dag är viktigt!

Jag minns när jag väntade Majken och hade gått ungefär en vecka över tiden. När vi då var hos BM fick jag en tid för igångsättning, ett datum som var två dagar efter det jag hade förväntat mig. Jag bröt ihop totalt, två dagar kändes som en evighet, kändes verkligen som om jag inte skulle kunna fixa det. I efterhand har jga skrattat åt det där och skyllt på hormonerna. För vad gör två dagar fram och tillbaka egentligen?

Igår hände lite samma sak men åt andra hållet. Av någon anledning trodde jag 10:e Feb var en onsdag men insåg igår att det var en tisdag, alltså en dag innan. Blev hur stressad som helst, herregud, då var det ju mindre än en vecka kvar, det går inte!!!! Vet inte vad jag vill säga med detta förutom att såhär på slutet av graviditeten så är varje dag viktig på något sätt, viktigare än vad jag någonsin tidigare, eller senare upplevt….

Vila och lite oro

Haha, jag trodde att jag skulle ha svårt för att få till det här med att vila, men nu efter ett par dagar känns det som om jag aldrig vill göra något annat, min kropp har anpassat sig på ett helt sjukt sätt. Även om det bokstavligen inte är så känns det som om kroppen väger 25 kg mer än vanligt, bara att ta sig från sovrummet till badrummet är ett projekt och sen att ta sig och hämta Majken på dagis är som att bestiga Mount Everest.. Men det är väl som det ska va, lugnet före stormen. För när bebisen väl kommer blir det ju storm:) Men jag längtar ändå, tänk att få snusa på en liten bebis igen! Och tänk va roligt att få se henne och Majken! Majken som för övrigt börjar visa sin otålighet; ”jag vill leka med Kajsa NU mamma” sa hon senast igår. Lilla hönan!

Var hos BM igår, allting såg bra ut förutom att magen inte växt sen sist. BM var inte orolig men ville ändå att vi går på ett extra ultraljud. Jag är väl egentligen inte heller jätteorolig men visst gnager det lite och idiotiska frågor och funderingar kommer upp i huvudet, tänk om lilltjejen inte växer pga av något jag gjort, skullle jag gått upp mer i vikt, ätit nyttigare, tagit det mer lugnt osv? Dumt, jag vet, men gissar oundvikliga tankar när man går i väntans tider och det kommer ett litet (mkt mkt litet) hinder på vägen….

Då var det klippt

Ja, vi fick ju klippt Majkens hår i helgen, äntligen! Har ju gått och våndats över detta både jag och Daniel hur länge som helst. Hon är ju rätt känslig när det kommer till sitt hår och det är verkligen världskrig här varje gång håret skall tvättas/kammas/sättas upp. Att hon dessutom haft jättetjockt, lockigt hår som nästan gått ner till midjan har ju inte gjort saken bättre. Men vi hade preppat henne inför besöket och valt ett ställe där hon fick sitta i en bil och kolla på tecknat, glass var också sedan utlovad som belöning. Vi hade inte behövt oroa oss, inte ett pip på hela tiden (även om hon såg livrädd ut) och så fint det blev:) Det blev verkligen en helt ny tjej och vi var såklart stolta som tuppar…

Inte helt bekväm som sagt men tyst som en mus