Jag minns när jag väntade Majken och hade gått ungefär en vecka över tiden. När vi då var hos BM fick jag en tid för igångsättning, ett datum som var två dagar efter det jag hade förväntat mig. Jag bröt ihop totalt, två dagar kändes som en evighet, kändes verkligen som om jag inte skulle kunna fixa det. I efterhand har jga skrattat åt det där och skyllt på hormonerna. För vad gör två dagar fram och tillbaka egentligen?
Igår hände lite samma sak men åt andra hållet. Av någon anledning trodde jag 10:e Feb var en onsdag men insåg igår att det var en tisdag, alltså en dag innan. Blev hur stressad som helst, herregud, då var det ju mindre än en vecka kvar, det går inte!!!! Vet inte vad jag vill säga med detta förutom att såhär på slutet av graviditeten så är varje dag viktig på något sätt, viktigare än vad jag någonsin tidigare, eller senare upplevt….