Okategoriserat – Sida 9 – Karins lite av varje!

Kajsa då?

Som jag skrivit tidigare så kanske man inte skall ha första barnet, för man gör ju alla rockiemisstag då. Men man har iaf bättre koll på första barnet och det får, på gott och ont, definitivt mer uppmärksamhet; varenda litet utvecklingssteg hurrar man över och man är inte så lite löjlig när man konstaterar att ’oj, var hon inte väldigt tidig med detta?’. Med andra barnet (och jag kan bara tänka hur det är om man får ännu fler) så är man lite mer laid back när det gäller det där. Eller laid back vet jag inte, man har helt enkelt mindre koll. Och med man menar jag vi.

Så stackars liten Kajsa har inte fått några hurrarop över huvudtaget. Dock konstaterade vi nu i helgen att hon faktiskt har börjat prata (eller det kommer små gutturala ljud som inte är missnöjda skrik), har hittat sina händer som hon nu ofta ligger och inspekterar och dessutom ler hon rätt mycket. När detta hände vet vi ju inte exakt då, men nu när vi ändå har uppmärksammat det kan vi väl ge henne ett stort hurra för alla dessa steg i hennes utveckling. Om hon är tidig eller sen vet jag inte, skulle gissa på normal:) Nästa utvecklingssteg vi upptäcker blir väl när hon börjar gå…

Hon är för övrigt forsatt tät i näsan, inne på sin sjunde vecka nu utan någon som helst förändring av symtom. Varenda natt lyssnar och fasar vi över de grisliknande ljud som kommer från henne. Vi har ju tagit för givit att hon fått något av Majken, men ett besök på barnkliniken visade att Majken i detta fall är helt oskyldig. Nej, Kajsa har tydligen trånga näsgångar vilket orsakar symtomen. Detta brukar växa bort, så vi kan bara hoppas hon växer snabbt så hon, och vi, får lite softare nätter.

Håret som snuttefilt

Majken har aldrig haft någon direkt snuttefilt eller gosedjur hon inte kan va utan. Hon gillar visserligen gosedjur över lag och har en katt, Smilla, som hon tycker väldigt mycket om, men det är ingen ovillkorlig kärlek, nej hittar hon inte Smilla av någon anledning så tar det inte lång tid innan hon hittar en ersättare.

Däremot så har hon svårt att motstå att dra i mitt hår, det gör hon när hon skall sova, är ledsen och behöver tröst eller bara vill sitta nära och ta det lugnt. Detta är ju mestadels oerhört mysigt, men kan ju bli lite opraktiskt emellanåt såklart, som när jag skall mata Kajsa och Majken absolut vill dra i håret samtidigt, att få till det kräver en del av min stackars nacke om man säger så. Om vi skulle vilja att hon slutar med detta skulle jag ju bara kunna klippa av mig håret (något jag är så sugen på att göra för tillfället) så skulle väl det lösas av sig själv efter en lite tuff tid, men jag har liksom inte hjärta att göra det. Speciellt inte nu när Majken är lite extra känslig och behöver lite extra uppmärksamhet sen Kajsa kom, då vill man inte införa fler förändringar. Så hon får dra på helt enkelt.

Och idag är en typiskt dra-i-håret dag, vädret är risigt och vi är alla lite trötta efter helgens festligheter, så här sitter vi uppkrypna i soffan, drar i hår och har det bra.

Kaffe är det nya vinet, eller?

Vi har ju de senaste helgerna i princip satt i system att bjuda hem vänner till oss för en fika, vilket ju har varit illa trevligt. Denna helg var inget undantag, för vilka är vi att ändra på ett vinnande koncept? Nu var det Daniels kusin Sanna, hennes Andreas och deras lilla Vendela som fick äran;)

Denna gång vågade vi oss på att uppgradera fika till brunch, som Daniel fixade till i köket genom att steka ägg och bacon och grädda våfflor. Mitt bidrag till brunchen var att springa till Ica och köpa frallor, förvisso väldigt goda sådana. Så under större delen av eftermiddagen käkade vi våfflor, drack litervis med kaffe och pratade. Så med risk för att upprepa mig löjligt mycket här så var även detta besök en succé.

Tjejerna då? Ja, de bondade över sin gemensamma kärlek till solglasögon och musik då Majken var vänlig nog att spela en trudilutt på sitt piano och Vendela visade oss sina danskunskaper.

Ja, så detta var vår helg, en liten fotosession och ännu ett besök av fina vänner. Vad gäller socialt umgänge får jag nog erkänna att för tillfället byts kväll/natt för det mesta ut mot dag, och vin byts ut mot kaffe. Men detta är bara temporärt, jag kommer tillbaka till partyt, det gör jag. Skall bara sova lite först:)

Ännu en playdate

Alltså, vad hände med våren? Istället för vårtecken bjöd juhelgen på snö?! Så tråkigt! Så det har inte blivit så mycket utomhusaktivitet denna helgen, mest häng här hemma, rätt skönt ändå.

I lördags var det dags för ännu ett fikabesök, denna gången Hanna och Niklas med lilla Siri. Majken och Siri brukar alltid funka väldigt bra ihop och så även denna gången, det tog inte lång tid innan de satt inne på Majkens rum och lekte, härligt men vi vuxna drack kaffe och mumsade kanelbullar.

Förutom presenter till tjejerna, hade de med sig en finfin blomma till vår balkong. I vår gamla lägenhet gjorde vi aldrig riktigt iordning vår balkong (inte förrän det var dax för visning) vilket gjorde att vi alrdig riktigt gillade den och använde den därför inte så mycket. Tänkte därför att vi direkt skall fixa denna balkongen så att den blir lite mysigt, och detta blir ju en bra början:)

Denna veckan är mormor och morfar på besök, så mysigt och Majken är väldigt nöjd och glad. Hon har bestämt att hon skall väcka dem varje morgon för att leka, och hon började bra imorse klockan sju. Så det blir ingen semester för dem när de är på besök, men jag tror de är rätt nöjda ändå….

Dagens Majken

Dagen till ära har Majken valt en klänning från Villervalla, rosa brallor (present från kusin Klara) samt solglasögon från polaren Siri. Hon jobbar rätt hårt för den där svala looken, underbara unge:)

Ut ur bebisbubblan!

Eller ja, vi har ju inte direkt kommit ur bubblan ännu, istället bjöd vi i helgen in vänner till bubblan dvs till vår lägenhet.

Och skall man bjuda hem folk är det ju bra att ha något att bjuda på, så innan besöken bakades det bullar, något Majken tyckte var riktigt festligt. Med andra ord slog vi inte direkt på stort och bjöd på middag, nej det fick räcka med en fika till att börja med.

På lördagen var det Erik och Anna som kom på besök med deras lilla Emil, som bara är några månader yngre än Majken. De har ju träffats förrut och har lekt jättebra då (med något undantag) och i helgen likaså.

Majken är ju som sagt väldigt bestämd när det gäller vad hon skall ha på sig, och vi låter henne hållas. Idag var det favoritkjolen och ingen tröja som gällde. — Majken är ju som sagt väldigt bestämd när det gäller vad hon skall ha på sig, och vi låter henne hållas. Idag var det favoritkjolen som gällde, nån tröja ville hon inte ha.

På söndagen kom min gamla polare Linnea och hennes finingar Corinne och Louis på besök, men av någon anledning så lyckades vi inte ta ett enda kort då. Synd det, för tjejerna sprang runt och lekte och hade superkul så det var ju upplagt för fina bilder. Jaja, vi kommer träffas igen.

Känns skönt att komma tillbaka lite till det sociala livet, även om det bara är fika i vår lägenhet. Men det gav verkligen mersmak.

Myzzz

Ok, Kajsa har bestämt att idag skall hon skrika i högan sky om hon inte får ligga på min mage… Så vad gör man då? Jo, lägger sig tillrätta i soffan med fjärrkontrollen inom räckhåll, försöker ignorera allt man hade tänkt fixa under dagen och går istället in för att myzza järnet.

Ikväll blir det ett nytt försök till fredagsmys, idag med tacos , då kan det väl inte gå fel?

Den stora tröttheten!

Så kom den då, den stora tröttheten. Har gått runt i två veckor och lite kaxigt tänkt att det är väl inte så farligt det här med att inte få sova ordentligt på nätterna. Jag har helt enkelt känt mig ganska så pigg. Men hade glömt från när Majken var bebis att man känner sig rätt pigg den första tiden, förmodligen beror det på hormoner, men tröttheten kommer ikapp en. Och det har det gjort nu. Är sådär trött så att jag är öm i fotsulorna och känner mig skör, det känns lite som om jag skulle falla ihop om någon skulle putta på mig eller vid minsta motgång… Och då sover Kajsa förhållandevis bra och mycket som ni kanske har förstått, men aldrig mer än 2, max 3 timmar i sträck vilket ju blir jobbigt i längden. Men men, att vara trött kommer ju med hela bebispaketet så det är bara att köpa läget. Försöker även tänka på vad en klok vän sa till mig när vi fick Majken: tänk Karin på att när det gäller barn är allting bara en fas; och alla faser, både bra och dåliga, går över till slut.

Sömnen blir ju inte bättre av att vi alla fyra sover i samma säng under halva natten, har inte riktigt vant mig med det än, men rätt mysigt det är det ju. Ber om ursäkt för den otroligt dåliga bilden, får jobba på mina selfieskills. — Sömnen blir ju inte bättre av att vi alla fyra sover i samma säng under halva natten, har inte riktigt vant mig med det än, men rätt mysigt det är det ju.
Ber om ursäkt för den otroligt dåliga bilden, får jobba på mina selfieskills.

Trots denna trötthet lyckades vi masa oss ut på stan en sväng idag och fixa lite saker (läs gå i möbel/inredningaffärer). Hade dessutom sån tur att båda tjejerna somnade i sina vagnar så vi kunde sätta oss och ta en fika, lyx med 15 minuters vuxensnack:)

Espresso house är ju inte världens mysigaste men jädrans gott kaffe och chokladgrejer till det — Espresso house är ju inte världens mysigaste men jädrans gott kaffe, vilket har hög prio nu, och chokladgrejer till det:)

Måste säga att jag lyckades piffa upp mig och ta bort den värsta tröttheten under ögonen rätt bra ändå

Nu är Daniel och Majken på kalas och jag och liten snorig Kajsa är hemma och softar. Ikväll blir det väl mello och lite rosé om tjejernas sovgud fortsätter att vilja oss väl.

Det går uppåt

Har idag haft hembesök av barnmorskan Susanne som skall ta hand om Kajsa (och mig och Daniel kanske lite också). Kändes bra med henne, mest tror jag för att hon inte dömde mig för att jag inte ammade och försökte inte övertala mig till att göra det (som de flesta andra barnmorskor har gjort, det där med amning är verkligt heligt inom barnmorskekåren).

Hon undersökte och vägde Kajsa som mådde bra och gått upp till 3.2 kg och har därmed passerat sin födelsevikt. Hurra säger jag, har ju märkt att hon tjockat till sig lite de senaste dagarna men skönt att få det svart på vitt.

Tänte ta en bild då hon är vaken och ser stark ut men det är inte det lättaste så det fick bli en till sovande Kajsa, lite nöjd ser hon iaf ut:)

Det var även dags för Majken att återvända till förskolan idag. Hon har, efter förskolans rekommendation, varit hemma en vecka med oss för att hon inte skulle känna sig utanför utan också få chansen att hänga och bonda med Kajsa. Det har varit supermysigt att ha henne hemma och bara va tillsammans alla fyra, men det var bra för henne att komma tillbaka nu. De senaste dagarna har hon klättrat lite på väggarna och längtat efter att få leka med sina kompisar. Även om Majken gillar Kajsa så tycker hon ju inte att hon är världens roligaste; för som hon säger ”Kajsa bara sover och äter hela tiden, hon kan inte leka”.

Så nu tänkte jag sätta igång mitt lattemorsaliv med långa promenader och fikande. Fast jag skall nog börja med en tupplur tror jag.

Lite trött på läget

Oj, vad jag längtar till mitten/slutet av mars då vi förhoppningsvis har en liten frisk bebis, flytten är gjord och vi har kommit iordning lite. Idag känns jobbet oerhört omotiverat, vill bara sluta och gå hem och lägga mig. Har iaf bestämt att jag lägger ner det efter 28:e så ”bara” 11 dagar kvar. Så ner med huvudet, blunda och kämpa på nu, långt där borta när våren börjar kommer även jag se ljuset…

Måste nog skaffa mig en målbild, det säger ju folk är bra. Återkommer om det!