Så hur blev bröllopet då? Jo, det blev ju hur bra som helst såklart, hade precis lika roligt som jag hade förväntat mig. Brudparet var så himla fina, glada och härliga från första till sista stund så då går det ju inte att misslyckas. För visst är det så, det är brudparet som sätter standarden på bröllopet? Och i detta fallet en mycket hög sådan.
Jag spelade ju under vigseln, Ed Sheerans underbara låt ’Thinking out loud’. Det började lite trevande pga helt galen nervositet, men efter de förtsa två raderna ordnade det upp sig. Hur fina? Strålande vacker brudVigseln var superhärlig, borgerlig med lite judiska inslag. De hade tagit de göttiska av de judiska sederna, för visst är det härligt att skåla i vin och krossa glas under vigseln.
Traditionsenlig så snodde alla tjejer åt sin en puss av brudgummen när bruden var på toaletten, jag gick tydligen all in:) Bruden och brudens far under horadansenSå middagen då, en middag men massa god mat och fina fina tal så jag fick, känslomössig som jag ju har blivit, både skratta, gråta och säga både ååååh och aaaah vid massor av tillfällen. Jag kan dock ha skrämt livet ur min bordsherre, vars flickvän väntade deras första barn, med historier, tips och råd om barn som jag, helt utan förfrågan från hans sida, frisk delade med mig av. Jaja, han överlever nog, hoppas jag…
Så var det ju horadans under middagen också, en slags ringdans till klezmermusik som är ett inslag på alla judiska bröllop. Tradition är ju att bruden och brudgummen blir upplyfta på stolar, vilket de blev även i detta fall, dock har jag inga kort på det då jag var den som bar. Man skulle ju kunna tro att fyra tjejer utan större problem skulle kunna lyfta upp bruden en liten stund. Men satan va tungt det var, som tur var kom toastmastern in med en hjälpande hand innan vi tappade stackars Catten.
Daniel hade som vanligt kameran i högsta hugg under kvällen. Måste lära mig det där, att faktiskt komma ihåg att ta kort. Hm, måste ju bjuda på lite bilder som inte är fullt så fördelaktiga som man hade önskat. Men visst ser det ut som om vi har kul?Sen var det ju party, under vilket jag fick utöva en av mina favoritsysselsättningar, nämligen att dansa. För när det är bra musik är dans något bland det roligaste jag vet. Det är ju inte vackert när jag sätter igång, det är det inte, men det är jag alldeles för gammal för att bry mig om. Vid halv två tackade vi för oss och tog en taxi hem, vid den tidpunkten var jag så trött att tårarna inte var långt borta och att vänta 30 minuter på en gratisbuss in till stan var jag inte ens i närheten av klara av. Det kan vara den taxiresa jag varit mest nöjd över i hela mitt liv.
Så var det alltså, detta härliga bröllop. Så härligt att det känns som det var värt att vara sliten igår och sen gå och bli sjuk idag. Så nu får det bli mysbyxor och soffhäng ett tag framöver:)
Idag är det alltså bröllop för Daniels syster och hennes Finn, ska bli så himla himla kul. Barnen är hemma hos mamma och pappa och har det super, mamma har de senaste dagarna visat sig vara en bättre läggare av Kajsa än jag, så ingen oro finns där. Daniel och jag hann smita in på strandvägen 1 för ett glas skumpa innan båten gick ut till Nacka där vigsel och festen är, en liten minidate på en 30 min, vilken bonus. Så nu ska jag bara spela på vigseln innan jag helt kan slappna av och bara ha roligt!
Valborg idag, en dag som för mig faktiskt är lite speciell och har varit så i princip hela livet, för åh vad roligt jag har haft under denna dag genom åren. Det är ju en sån härlig och på hoppfull tid på året också, man har klarat av den långa tråkiga vinter, det börjar bli lite grönt i träden och sen vet man att man har hela sommaren framför sig. För ofta är de ju just så, att förväntningarna på våren och sommaren nästan överträffar verkligheten. Iaf, som liten var det marknad på torget i Fjällbacka på Valborg vilket vi barn tyckte var toppen, lite svältfödda på happenings som vi var.
Kungklyftan i Fjällbacka, platsen för världens farligaste (men kanske roligaste) valborgsfester
Vi stannade kvar i Fjällbacka under tonåren men vi lämnade marknaden för att klättra upp i berget (livsfarligt), eller snarare kungsklyftan, där alla som vi då tyckte var lite coola hängde och drack folköl. Inte bara livsfarlig utan även oerhört kallt för det mesta. Kommer ihåg hur vi under flera veckor kollade väderleksrapporten och planerade vad vi skulle ha på oss för att inte frysa ihjäl men samtidigt va snygga. Galet, men skoj hade vi.
Under universitetsåren var ju valborg sedan jättestort och jag har firat i både Uppsala och Lund med allt vad det innebär med champagegallop och sittningar.
Gänget på Marö för sex år sedan
Idag är valborg lite speciell av en annan anledning. Under valborgshelgen för sex år sedan följde jag med två kompisar ut till den enas stuga på Marö i Stockholms skärgård. Förutom vi tre tjejer var det sex killar som hängde på, killar som jag inte kände sen tidigare utan bara hälsat på lite snabbt på krogen nån gång. Bland de killarna fanns det en viss Daniel som var lite extra trevlig… Men man kan nog inte säga att det var kärlek vid första ögonkastet, nej det var snarare kärlek vid tredje festen, för det dröjde till natten mellan 2:a och 3:e maj innan vi fick till det. Då hade vi kommit in till stan igen så första kyssen skedde utanför Mcdonalds på St. Eriksgatan. Romantiskt va? En vecka senare flyttade Daniel in och resten är historia som man säger.
Idag blir det lugnt firande. Mamma och pappa kommer så det blir en långlunch på stan och sedan en god middag hemma. Inte lika mycket fest som förr men ett firande med de personer som jag älskar mest, då kan det ju inte bli fel.
Igår fick vi prova på hur det är att vara trebarnsfäräldrar några timmar då vi passade Majkens kusin Agnes. Även om Agnes är ett år yngre än Majken leker de där två hur bra som helst och det märks verkligen hur mycket de tycker om varandra. Deras fnitterattacker alltså, underbart.
Vi drog iväg till lekparken för lite gungande och grävande i sanden och sen blev det en fika. Majken var då på sitt allra mest generösa humör och lät Agnes smaka på henne mangosmoothie medan hon stolt konstaterade att ”Vi är två vänner Agnes och jag”. När sånt händer får man väl dö söt-, och stolhetsdöden lite, eller? Att de senare bråkade viltsint över en dockvagn behöver vi ju inte ta nu:)
Mannen tyckte inte det var några större problem att va trebarnsfarsa utan tog det lugnt och drack kaffe:)
Hur var det då att va trebarnsföräldrar för en dag? Jotack bra, men även om det var en härlig söndag och allt gick bra tror jag nog att två är vårt nummer.
Då vi ju ska åka till GranCan i september måste ju pass fixas till barnen. Majken hade redan ett men det var från det att hon bara var några veckor gammal så det var dax för ett nytt. Så vi gick ner till passmyndigheten en dag för att ta passfoton. Inte så svårt kan man tro men det visade sig vara i princip omöjligt att få Majken att på en och samma gång stå still på en pall, titta på en specifik punkt, inte le och/eller visa tänder och inte ha håret i ansiktet. Hjälp vad vi höll på att trixa, fixa, lirka, fjäska och muta henne innan vi till slut fick till en bild som gick att använda. Vi var helt enkelt en av dem som gör att det alltid är lång kö för att fixa pass. Hon ser ju inte så glad ut på bilden, det gör hon inte, men jag tror i alla fall de släpper in henne i Spanien.
Betydligt lättare var det med Kajsa som fick sitta i mitt knä, inte världens bästa foto på henne heller men även henne kommer de nog släppa igenom i kontrollen.
Så nu är tjejerna redo för GranCan, det ska bara bli september först.
Jag var ju och träffade kollegor igår, vi träffades på boule bar i tunnebanestationen vid Rådhuset för en omgång boule och sedan middag. Jag hade tänkt gå hem efter boulen men det var så illa trevlig så stannade även för middagen. Jag hade ju Kajsa med mig och hon skötte sig exemplariskt så gjorde såklart succé. Hon sov sig igenom hela boulen och middagen och jag fick till slut väcka henne, dels för matning och dels för att kollegorna efterfrågade ett titt på en vaken Kajsa. Väldigt bra bebis det där:)
Kajsa låg och sov på en egen bana under boulen. Som sagt, tävlingsmänniskor hela bunten så många diskussioner om vilket klot som låg närmast Franskinspirerad middag med många smårätter, supergottDet är ju väldigt trevlig med boule måste jag säga, även om jag verkligen inte är någon talang, det är jag inte. Innan vi satte igång hade vi en genomgång med en bouleproffs av alla regler samt lite tips om hur man spelar bäst. Då ställde han frågan vilka av oss som var tävlingsmänniska och känner att de bara måste vinna så snart de tävlar. I princip alla räckte upp handen utom jag och nån till. För jag känner verkligen inte att jag måste vinna, speciellt inte när de kommer till fysiska tävlingar och lekar (åh vad jag hatar lekar för övrigt). Nej, det enda jag känner då är ”bara jag inte kommer sist och på så sätt gör bort mig”. Det jag vill är alltså att gå obemärkt förbi någonstans i mitten av tävlingen, sen gör det ju inget om jag vinner såklart men det är inte det jag har som mål utan snarare att inte förlora. Konstigt sätt att tänka kanske och säkert skulle det ta en psykolog (hobby som proffs) fem minuter med mig för att berätta varför jag tänker så. Men så är det iallafall, och det brukar gå ganska bra, det är inte så ofta jag vinner, men förlorar, det gör jag i princip aldrig.
Vi kom aldrig iväg till Kungsträdgården igår. På bara några minuter gick Majken från att vara världens piggaste lilla tjej, som var supertaggad på att kolla de rosa blommorna, till superhängig tjej som somnade liggandes på min mage. Så det var bara att ställa om till en innemysardag. Istället för att var ute i det fina vädret så var vi hemma i soffan, kollade film, läste böcker, bakade brownies och drack en massa smoothie, inte fel det heller.
För övrigt går det väl sådär med våra utflyktsmåndagar, har ju inte lyckats komma iväg längre än till närmsta lekpark ännu. Och idag var inget undantag, även om förutsättningarna fanns där; det var bara en kortvarig formsvacka som Majken hade så idag hon var pigg och glad igen, bägge barnet har sovit bra så alla är pigga och dessutom är ju vädret underbart. Men jag vet inte, vi kommer inte iväg, det är så skönt att ta låång frukost och sen bara såsa runt här hemma några timmar innan man tar tag i livet, och sen blir det nästan för sent. Jaja, alla de där ställena vi tänkt besöka finns väl kvar och det är många måndagar som väntar. Så länge vi ändå har mysiga dagar ihop spelar det väl egentligen ingen roll vad vi gör tänker jag.
Skrev ju att jag har börjat tycka det är lite kul med foto och var lite sugen på en kamera. Jag kan säga att jag hade knappt andats dessa ord innan Daniel hade gjort värsta researchen över vilken kamera som skulle passa mig och presenterat de bästa förslagen med för och nackdelar. Vet inte om det var för att han tycker det var kul att jag engagerade mig i något han älskar att göra eller om det helt enkelt är så att han är lite sugen på att själva va med på bild ibland (han står ju mest bakom kameran); förmodligen en kombination. Iallafall tyckte varken han eller jag att det var någon ide att vänta, bäst att smida medan järnet är varmt, eller vad det nu heter, så vi slog till på finingen ovan, Canon EOS 100D.
Det viktigaste för mig är ju såklart att lära mig att ta bra selfies där jag ser cool ut med kameran i hand;)
Så nu står den här hemma och är fin och väntar på att bli använd. Daniel har lovat att hålla kurs med mig så att jag lär mig att använda den på ett korrekt sätt, och inte bara sätta på auto. Första lektionen hölls innan möhippan och då gicks det igenom ISO-tal, fokus och slutartid. Ni såg ju några av bilderna från möhippan, inte fruktansvärda men långt ifrån superbra. Så jag får nog öva lite mer innan vi går över till nästa lektion, och många lektioner får det bli för det är ju en hel vetenskap detta med kameror. Idag blir det övning då vi skall ner till Kungsan och ta kort på körsbärsblommorna, inte ett helt originellt motiv men väldigt tacksamt då det ju är så fint.
Ja, det var ju möhippa igår, något jag sett fram emot nästan orimligt mycket. Bara tanken att få sätta på mig något annat än mysbyxor, sminka mig och umgås med vuxna gör ju att jag går igång lite extra nu för tiden. Och dagen levde upp till alla förväntingar. Det är ju ofta mycket roligt med möhippor, speciellt om den blivande bruden går all in och bjuder på sig själv, något som Catten verkligen gjorde igår.
Härliga champagnefrukostEn stund innan vi kom hade tre killar plockat Finn till hans svensexa. Det här är resterna efter den kidnappningen:)
Det hela började med att hela möhippegänget på morgonen gick hem och överaskade Catten med champagnefrukost. Catten blev då, som sig bör, lite utklädd med slöja och krona. Väldigt snällt får jag säga. Vi andra hade svarta kläder och fick en rosa liten nätgrej som skulle fästas på något sätt på kroppen, jag valde såklart att sätta den i håret som rambo, eller kanske indian.
”Sportdryck” är ju en klassiker
Efter frukosten lullade jag då hem efter två glas champagne och drog som sagt ner på stan en stund för lite shopping. Under tiden hade tjejerna lekt fångarna på fortet och varit på spa. Jag som inte är en spamänniska och får lite ångest när det skall presteras vid fysiska aktiviteter var, för att vara ärlig, inte jätteledsen att jag inte var med.
Jag mötte istället upp gänget igen för kvällsaktiviteten, som mest bestod av mat, dryck, prat och en massa skratt, helt i min smak alltså. Skall inte gå in på några detaljer om vad som sades men det är något med möhippor alltså, spelar ingen roll om inte alla känner varandra sedan innan, på något sätt släpper alla på sina spärrar lite mer än vanligt, och det är ju då tjejsnacket blir som göttigast:)
Dessa penissugrör alltså, inte så roliga kan tyckas men de orsakade nästan löjligt mycket skratt och diskussioner under kvällen.Det hade hyrts in kockar som lagade SÅ god mat. Också bra för då kunde vi verkligen koncentrera oss på det som var viktigt…
Kronärtkocksoppa med pilgrimsmusslaHjortkött, hur gott?Nån slags jordgubb och glasstjofräs med sprit i till efterätt, mumma!
Kvällen avslutades på lemonbar på Kungsholmen i Stockholm, ett ställe där jag hängde massor på den tiden då jag fortfarande visade mig i barer. Inte det hippaste stället precis och trångt och svettigt är det, men väldigt bra om man inte bara vill stå och vara snygg utan bara släppa loss och skråla Carola. Igår hade jag dock sagt att jag skulle gå hem efter middagen, men fick såklart lite feeling och hängde på ut ändå. En väldigt kort sejour dock, efter att jag dansat till tre låtar och druckit en halvt glas vin kände jag mig nöjd och tog första bästa taxi hem. Men tänk, denna tvåbarnsmorsan var ute på krogen igår!
Idag är jag på möhippa för Daniels syster Catten. Dock är jag endast med på de delar av möhippan som innebär mat och dryck, nämligen frukost och middag. Passar ju mig perfekt:) Tanken var att jag däremellan skulle gå hem och vila, något jag såklart inte gjorde. Nä, istället tog jag Kajsa och gick ut på promenad i vårsolen. Och tänk, jag hamnade nere på stan och i en av mina favoritbutiker ’and other stories’, konstigt va? Köpte lite fina ringar som jag tänkte får bryda händerna ikväll.
Nu ska jag ta cykeln och möta upp gänget igen för middag, som inte kan bli annat än rolig med tanke på hur illa trevlig frukosten var. Temat var svart så därför den lite sobra outfitten, fick istället bli lite våriga naglar. Men är annars rätt nöjd om jag får säga det själv;) Mer om möhippan i ett annat inlägg.
