Så hur blev bröllopet då? Jo, det blev ju hur bra som helst såklart, hade precis lika roligt som jag hade förväntat mig. Brudparet var så himla fina, glada och härliga från första till sista stund så då går det ju inte att misslyckas. För visst är det så, det är brudparet som sätter standarden på bröllopet? Och i detta fallet en mycket hög sådan.
Jag spelade ju under vigseln, Ed Sheerans underbara låt ’Thinking out loud’. Det började lite trevande pga helt galen nervositet, men efter de förtsa två raderna ordnade det upp sig. Hur fina? Strålande vacker brudVigseln var superhärlig, borgerlig med lite judiska inslag. De hade tagit de göttiska av de judiska sederna, för visst är det härligt att skåla i vin och krossa glas under vigseln.
Traditionsenlig så snodde alla tjejer åt sin en puss av brudgummen när bruden var på toaletten, jag gick tydligen all in:) Bruden och brudens far under horadansenSå middagen då, en middag men massa god mat och fina fina tal så jag fick, känslomössig som jag ju har blivit, både skratta, gråta och säga både ååååh och aaaah vid massor av tillfällen. Jag kan dock ha skrämt livet ur min bordsherre, vars flickvän väntade deras första barn, med historier, tips och råd om barn som jag, helt utan förfrågan från hans sida, frisk delade med mig av. Jaja, han överlever nog, hoppas jag…
Så var det ju horadans under middagen också, en slags ringdans till klezmermusik som är ett inslag på alla judiska bröllop. Tradition är ju att bruden och brudgummen blir upplyfta på stolar, vilket de blev även i detta fall, dock har jag inga kort på det då jag var den som bar. Man skulle ju kunna tro att fyra tjejer utan större problem skulle kunna lyfta upp bruden en liten stund. Men satan va tungt det var, som tur var kom toastmastern in med en hjälpande hand innan vi tappade stackars Catten.
Daniel hade som vanligt kameran i högsta hugg under kvällen. Måste lära mig det där, att faktiskt komma ihåg att ta kort. Hm, måste ju bjuda på lite bilder som inte är fullt så fördelaktiga som man hade önskat. Men visst ser det ut som om vi har kul?Sen var det ju party, under vilket jag fick utöva en av mina favoritsysselsättningar, nämligen att dansa. För när det är bra musik är dans något bland det roligaste jag vet. Det är ju inte vackert när jag sätter igång, det är det inte, men det är jag alldeles för gammal för att bry mig om. Vid halv två tackade vi för oss och tog en taxi hem, vid den tidpunkten var jag så trött att tårarna inte var långt borta och att vänta 30 minuter på en gratisbuss in till stan var jag inte ens i närheten av klara av. Det kan vara den taxiresa jag varit mest nöjd över i hela mitt liv.
Så var det alltså, detta härliga bröllop. Så härligt att det känns som det var värt att vara sliten igår och sen gå och bli sjuk idag. Så nu får det bli mysbyxor och soffhäng ett tag framöver:)
