Kategori: Okategoriserat

Jag skrev ju att Kajsa inte gärna släppte Klara under helgen på Loka Brunn, eller hur? Denna bild visar verkligen hur mycket hon tycker om sin Klara (hennes ord), tror hon satt sådär i över en timme. Snuttan! Och fina fina Klara som är så snäll och mysig mot sin lillkusin.

Hade ju bokklubb här i helgen, typ nummer 55 i ordningen, det måste jag ju berätta lite om. Hade ju vart kul att göra det med lite bilder men lyckades inte ta ett endaste kort, helt världelös, men det vittnar väl också kanske om att de var väldans trevligt. Så det ovan är ett gammalt på oss, från 2013 i Fjällbacka tror jag, Nina fattas ju då hon tog bilden..

Det var jag som denna gången var värdinna så resten av gänget fick ta sig Stockholm och jag i min tur fick kasta ut man och barn till svärföräldrarna.

Tjejerna kom innan lunch så vi fick en massa timmar att bara hänga och prata, så härligt. Så det började med bubbellunch nere på stan då vi även fick firat en 40-åring och en nytillkommen liten Edith. Och efter bubbel blir det ju bra shopping, eller hur? Tror vi alla kom hem med en påse eller två. Detta följdes av en eftermiddag och lååång kväll hemma hos mig med mat, vin och framförallt en massa, massa prat och skratt. Ja, helt plötsligt var klockan halv två och vi somnade nästan stående, småbarnsföräldrar orkar ju inte va uppe hur sent som helt. 

Någonstans bland allt snack pratade vi ju om boken också. Jag kan sammanfatta den diskussionen som en bra, rörande bok med ett underbart språk. Kan rekommenderas, fick 4:a av alla om jag inte minns fel. En intressant fråga som ställdes var hur man skulle reagera vid en ockupation, som i Frankrike unde 2:a världskriget, skulle man ställa sig i ledet eller stå upp och gå med i någon motståndsrörelse? Vill ju tro att jag skulle göra det senare men jag har ärligt talat ingen aning. Men iaf, läs boken!

Men å vad det var underbart att träffa mina gamla tjeje. Jag känner dem så väl, och de mig ännu mer tror jag, så det finns liksom inga filter när vi pratar, vilket är tryggt på något vis. Så även om det inte blev så mycket sömn den natten har jag tankat energi för ett tag framöver, faktiskt redan nästa dag tyckte jag att jag hade mer tålamod med barnen än på länge😊

Japp, tro det eller ej men jag har börjat med lite yoga här hemma på vardagsrumsgolvet, fattar inte vad som hänt? Har ju alltid tyckt att det var rätt tråkigt och istället gillat träningsformer med mer fart och/eller att man blir riktigt trött. Och kommer inte sluta med det men detta med yogan kanske blir ett komplement. Man blir ju inte supertrött, iaf inte på den nybörjarnivån jag är på, men jäklar vad härligt det känns i kroppen efteråt. Jag känner mig smidig (eller iaf smidigare), nästan som en gasell som går runt här hemma. Haha, inte riktigt så men ni fattar, det känns bra. Och idag lyckades jag komma upp i nån sorts brygga, inte snygg och det finns mycket att förbättra men jag var uppe, något som gjorde mig helt orimligt glad. Som sagt, det är ju bara i början på detta lilla experiment men just nu gillar jag det som fasen så vi får se hur detta fortlöper, kanske blir jag en yogi…

Ytterligare en långhelg och då ytterligare en helg på landet. Vi är själva här uppe denna helgen, något som gör att tempot blir lite lugnare, och det är faktiskt skönt för omväxlings skull. Så vad gör vi då?Vi studsar såklart vidare, nyhetens behag har inte lagt sig.Sen har vimpeln blivit hissad. Med tanke på att Daniel också fotar denna händelse kommer det nog fimnas bättre bilder….Kajsa smälte in bra in nån typ av blom-, och gräskamouflageoutfit när hon var ute och rastade skottkärran.Och tänk vilken lycka när vi efter middagen plötsligt hörde den välkända truddelutten från glassbilen. Så det blev till att fylla på frysen och det kan man ju inte göra utan att smaka..

Japp, det var den dagen, inte jättespännande, men det är inte heller det vi letar efter här uppe i skogen, så vi mycket är nöjda ändå. Nu sover barnen och vi hänger i soffan med ett glas rosé. Mumma!

Försökte hitta en bild på mig och min mamma men lyckades inte (det måste vi ändra på i sommar mamma😊) men här är ett med Mamma och Kajsa. Min mamma, som jag tycker är den bästa i världen!

Och på söndag är det ju morsdag och det ska ju firas.  I ärlighetensa namn är vi verkligen inte speciellt bra på att fira eller ens uppmärksamma det här med mors dag i vår familj, brukar ofta glömma bort det. Men i år tänkte jag göra undantag och till och med köpa en present till min fantastiska mamma, ett morsdagpaket från Unicef. En present som hjälper till att backa alla andra fantastiska mammor världen över! Jag slängde in en till svärmor och mig själv också. Så det är ett tips från mig, gå in här unicef.se/gavoshop och köp din morsdagspresen, superenkelt.

#backamamma #morsdag 

Jag började ju mitt blogguppehåll bara några dagar efter att Trump tillträdde som president. Och ja, vad skall man säga? Jag trodde det skulle bli illa men det blev….. VÄRRE…. MYCKET VÄRRE. Det har ju skrivits spaltmeter som säkert räcker till månen och tillbaka om Trump och hur inte bara vidrig han är som människa och hur inkompetent han är som president; personligen jag tycker artisten passenger sammanfattar det hela i sin låt ”A kindly reminder”, texten är brilliant i sin enkelhet och dessutom en skön låt.  Så lyssna på låten och läs texten,,,

”A Kindly Reminder”

Det inte är inte mycket som gjorts här under min första vecka på semestern, det är det inte. Häng i trädgården, kanske en promenad ner till stranden för ett dopp (Majken då, inte jag) och så har jag gett mig ut och sprungit några gånger.

Men häromdagen fick jag och Daniel för oss att vi skulle ge oss ut och spela golf. Här uppe spelar vi på Väddö golfklubb, helt ok bana som av någon anledning är ganska så folktom, konstigt men rätt skönt för vi kan gå där och harva bäst vi vill. Hur gick det då? Nja, inte superbra ska erkännas men det var ju två år sen sist jag spelade så det kanske man inte kan begära. m

Men några bra slag fick jag allt till så svingen sitter nog där i ryggmärgen trots allt.

Efteråt åkte vi till Edblads stora butik utanför Älmsta för lunch, lite shopping och så lekte vi lite i deras hinderbana/lekpark. En bra dag helt enkelt.

Det var ju inte bara 40-årsfest i helgen, det var även min och Daniels bröllopsdag, den femte i ordningen. Hur snabbt har inte tiden gått? Fem år sen vi i en lokal på norr mälarstrand sa ja till varanda. Fem underbart fina år men mycket kärlek. Älskar ju den där skäggige mannen med glasögon, det gör jag verkligen.

När vi gifte oss fick vi vinflaskor från goda vänner som kan det här med vin. Tre flaskor som skulle drickas efter ett, tre och fem år.  De två första var så himla goda så vi hade höga förväntningar när vi i fredags korkade upp den sista av dessa flaskor. Och det var verkligen mumma måste jag säga. Till detta finfina vin åt vi mindre fin mat, nämligen hemmagjorda hamburgare. Mindre fint kanske men också gott. Med på middagen var inte bara jag och Daniel utan även min mamma och Daniels pappa. Min mamma hade tagit sig hela vägen upp till Stockholm under helgen för att hjälpa till med passningen av barnen när vi dagen efter for iväg på galej, hur fint var inte det? Bästa mamma, så härligt att få umgås med henne lite också.

Så när vi var borta hade hon en tjejdygn med Majken medan Kajsa var hos farfar, det gick så bra så. Men iallafall, fredagen då vi firade vår bröllopsdag lite var en supermysig kväll med god mat och framförallt gott vin. Kanske inte så romantiskt men romantik är ju inte riktigt vår grej ändå. Dessutom dricker ju inte Daniel så mycket vin så jag hade ju fått dricka upp de mesta av flaskan själv (spara funkar inte) och hur romantiskt hade jag varit då? Nej, detta blev så bra.

Försöker se trött och lättad ut på samma gång på bilden. Vet inte om jag lyckas, men det är precis så jag känner mig nu när jag sitter i en taxi på väg hem efter att ha varit i Tjeckien. Det är säkert jättetrevligt i Tjeckien för nån annan men just nu är min känsla för det landet mest hat måste jag säga.

Fy, vilken skitdag!

Skulle väl ha förutsatt det när jag höll på att bli utslängd från frukostmatsalen imorse för att inte ha betalat (det hade jag). Det hela fortsatte med att taxin var 30 minuter försenad och sen släppte av mig vid fel ingång på sjukhuset. Och att då hitta rätt är inte det lättaste, för sjukhus är stora och hjälp kunde jag inte få för i Ostrava kan tydligen ingen (och då menar jag ingen) engelska, alltså inte ett endaste ord engelska, och har man då dessutom bråttom blir det liksom inte bra. Så det hela slutade med att jag fick springa barfota (för såklart hade jag högklackat som jag inte kan springa i) för att hinna till mötet. Vid ett tillfälle sprang jag förbi akuten och jag lovar att patienterna som satt där var rätt glada att de inte var mig just då, och då såg ändå några av dem rätt risiga ut. Men jag hann till mötet och tänkte då att nu, nu kan det bara bli bättre. Men tji fick jag, dagen blev inte ett dugg bättre utan om möjligt ännu sämre.

Allting är liksom svårt när man är i ett land där ingen förstår en och där det dessutom är komplicerat att åka tåg, buss och även taxi.

Några ljuspunkter fanns dock, hade ett bra möte (inte det första) med en förtjusande kvinnlig läkare och så jag drack en god öl när allt jobb var över. Men annars så får nog Tjeckien tummen ner.

Men nu är jag snart hemma och ska krypa ner brevid gosiga små tjejer och sova. Taxichaffisen ska bara hitta en alternativ väg förbi något vägarbete som orsakar långa köer. Ok, imorgon är en annan dag.