Jädrans vad tiden går fort nu, det känns ju som igår det var sommar fast det redan är sex veckor sedan vi kom hem från semestern (och nej, den kom inte med i bloggen), och nu är det söndagskväll och det känns som typ 5 minuter sen jag gick från jobbet i fredags..
Fast när man tänker efter lite så har vi ju hunnit med en del på de senaste 48 timmarna. På fredagskvällen var vi som vanligt hemma hos svärföräldrarna för shabbatmiddag. Så härligt att de hämtar på fredagarna och sen kan vi bara gå hem dit, få ett glas vin och god mat. Lyx!
På lördagen bestämde tjejerna att de ville åka och bada, så iväg till eriksdalbaden åkte vi. Kul! Men det är ju alltid så att man stannar lite för länge, så länge att tjejerna hinner bli både trötta och hungriga, och det rimmar inte väl med att duscha och tvätta håret i ett badhus, det gör det inte….
Efter några timmars vila efter badet blev det häng på vår innegård, och Majken hittade som vanligt någonstans där hon kunde hänga upp och ner och göra volter…
Charkbrickan á la Grünbaum är ju en klassiker på lördagskvällen, även denna helg.
Sen söndag och då blev det långfrukost och mys i soffan. Efter och då stod playdate med Majkens bästis Meja på schemat, följt av gymnastik ( hon gillar som sagt volter) . Tyvärr får jag ju inte va med inne i salen så inga kort därifrån, men tänker att hon snart börjar stå på händer här hemma också…
Ja, det var typ vår helg, ganska trevlig och lugn. Nu laddar vi inför ännu en vecka, hinner väl knapp blinka innan helgen kommer igen..
Mest föreläsningar och att gå runt och mingla med läkare men vi fick en eftermiddag ledig så gick en lång promenad runt staden
Såg charles bridge
Och så denna klocka som tydligen är berömd.
Vi tog en minisemester i semestern och åkte ett dygn till Åland häromdagen. I ärlighetens namn var varken jag eller Daniel supersugna på detta men Majken var så exalterad och tjatade inte så lite så vi gav med oss. Och det ångrade vi ju inte såklart.
Nationaldag idag! En dag att fira Sverige, som ju faktiskt är ett superbra land att leva i. Och jag är stolt över att vara svensk. Lite mindre stolt de senaste åren då det här blåser bruna stormiga vindar från höger dock. Vindar som till en början alla blev stelfrusna av, men som nu det verkar som många har vant sig vid och till och med tycker är behagliga. Dessa vindar blåser ju i många länder nu men jag hoppas och tror att vi tillsammans ska få dem att mojna, det måste ju gå.
Nog om det, familjen Grünbaum tog en lååång härlig morgon hemma. Tog oss först vid 11-tiden samman och gick till Rålis där det var stort jippo med musik, matstånd, marknad, hoppborg, uppträdandet (med varierande kvalite) och lite annat smått och gott.
Inte helt förvånande spenderade vi mest tid med att kolla på showerna (barnens ord, inte mitt). Barnen dansade och sjöng med de uppträdanden de gillade, konstigt nog var faktiskt ett gäng folkdansande pensionärer mest populära.
…..som barnen med stor iver letade upp. Att sen ingen av dem är speciellt förtjust i godis gjorde inget, det festliga är att få godis, inte att äta. Sen var det kväll, alla var mätta, nöjda och trötta så kudden lockade tidigt.
Har ju förresten glömt att blogga om förra helgen, då jag ju faktiskt var på lite äventyr. Eller ja, om man kan kalla ett dygn i Linköping men en fin vän äventyr…
Tydligen inte. Aja, det var ju länge sen vi hade en ordentlig vinter så helt ok tycker jag. Den som lider mest är Kajsa. Den lilla tjejen vill allra helst va inne och pussla, hänga i snö är INTE hennes grej. Det visar hon med all önskvärt tydlighet på väg hem fråm förskolan varje da när hon demonstrativt sitter kvar i vagnen samtidigt som Majken springer iväg med pulkan och har superkul i snön. Älskade egensinniga unge.
