Mitt liv – Sida 14 – Karins lite av varje!

Sand och mosad mat, inte mina favoriter

Det här med att ha ett fläckfritt, helt städad hem när man är småbarnsförälder känns ju om en utopi. De har ju en förmåga att stöka ner de små liven, så man spenderar ju en ansenlig mängd tid med att gå runt och plocka för att hålla hemmet på en nivå som går att leva med. Dock har vi nog denna vecka nått någon typ av kulmen vad gäller städande här hemma, tycker inte vi gör annat än att dammsuger, torkar, tvättar och byter lakan. Bägge barnen har nämligen gjort sitt bästa för att på sitt sätt skita ner så mycket som det bara är möjligt i deras värld.

kladd

Kajsa har ju börjat äta gröt och mosad mat och det är ju som det är, kladdigt. Hade liksom glömt hur en så liten person kunde kladda ner sig och sin omgivning på ett sådan imponerade vis. Så efter varje måltid blir det till att torka och byta kläder på henne, samt sanera stolen och en radie på ca 3 meter runt henne. Detta tar ju sin lilla tid och det går åt en hel del våtservetter.

Majken å sin sida fick en fantastisk present på kalaset förra veckan, nämligen sands alive (kolla länk). Det är alltså sand som man kan leka med och forma, som ett alternativ till lera men som inte kladdar eller fastnar. Låter ju jättebra, Majken älskar det, och vi hade faktiskt sagt till gästerna att det var en bra present (så ingen skugga över dem som gav det). Men, och det är ju ett stort men, Majken är tre år och vi skulle ju kunnat räknat ut att det inte finns en chans att en treåring snällt håller sig på bordet när hon leker med sand. Varför skulle hon göra det, det är väl inte skoj? Så vi har den senaste veckan haft sand precis överallt, på golvet, i sängen, i köket, på toaletten, i soffan, ja överallt. Så nu sitter jag och överväger vad Majkens glädje över denna sand är värd, är den värd knarr under fötterna, obehag när man sover, sand på hal kroppen och all den tid vi lägger på att städa? Ja, än så länge är den det men vet inte hur länge till, kan ju bli så att sanden mirakulöst försvinner när vi nu åker på semester om några dagar, så kan det bli, för ibland sker ju mirakel.

Så har vi varit och kalasat igen

150828-fest robban Karin - 6

Finns väl inget bättreställe att ha dryckesbuffen äm på tvättmaskinen:)

Jag har ju nämnt att Daniels familj är bra på det här med att fira, så snart någon fyller år eller något annat kul händer så träffas alla kusiner med familj och firar under olika former. Förra veckan var det Majkens kalas med kaffe och tårta, denna veckan var det Daniels morbror Robban och hans Karin som har flyttat ihop och hade inflyttningsfest.

150829-robban-karin-inflyttningsfest-11 — Majken på en rundtur i lägenheten, syns ju inte men hon var inte ren

150829-robban-karin-inflyttningsfest-22 — Jag var populär bland barnen ett tag, lite svettigt som sagt.

Så vi tog på oss lite anständiga kläder, tog var sitt barn under armen och gick dit. Mycket trevligt även denna gång, även om det kändes lite som om man inte hann prata så mycket som man hade önskat. Det är ju alltid lite svettigt när man är bortbjuden till någon som inte har en barnanpassad lägenhet, speciellt som det bjuds på choklad och det är vita soffor och dyra mattor. Men det gick bara bra och vi behöver inte betala en ända kemtvätt.

Oroandet lugnade ner sig efter en stund då Majken och de andra tjejerna fick tillåtelse att hoppa i sängarna, och att hoppa i sängar säger väl ingen unge nej till. Att det dessutom fanns en lekfarbror i form av Daniels kusin Kalle gjorde ju att succén var ett faktum.

Kajsa såg jag nästan inte på hela tiden, alla ville gosa med henne så hon gick från famn till famn och var så nöjd och glad över det. Så när Majken väl hade hittat sängen att hoppa i kunde jag ta det lite lugnt en stund och njuta av ett glas vin och lite konversation.

Efter några timmar började tjejerna säcka ihop så innan det blev riktigt grinigt packade vi ihop oss och åkte hem efter ännu en trevlig kväll. Eller kväll och kväll, klockan var halv åtta. Vi som trodde vi hade hängt i länge insåg på bussen hem att alla var på väg någonstans, deras kväll skulle nu börja medan vår var över. Jaja, livet som småbarnsförälder, trevlig var det iallafall den lilla stund vi var iväg.

Var hittar de alla dessa slappa föräldrar

Majken i parken med lite djävulskap i blicken:)

Under de senaste månaderna har det i mitt facebookflöde dykt upp en massa krönikor som till exempel den HÄR och den HÄR. Krönikörerna har vid några tillfällen upplevt att okända barn har betett sig “illa” på allmän plats och föräldrarna har ignorerat detta beteende totalt, inte bett om ursäkt utan bara låtit barnen hålla på med sitt, i krönikörernas tycke, otyg. Krönikörerna har då kommit till den slutsatsen att dagens föräldrar, som ett kollektiv, är slappa som inte uppfostrar sina barn, daltar med dem och inte lär dem att ta ett nej. Fruktansvärt, eller hur?

På en punkt håller jag med krönikörerna, det är klart man skall uppfostra sina barn, lära dem vad som är rätt och fel och lära dem att ta och förstå ett nej. Däremot tycker jag inte man kan döma någon utefter en enda situation, för man har ju igen aning vad som hänt innan och hur den familjen har det och fungerar. Vad jag inte heller går med på riktigt är att dagens föräldrar är slappa överlag, jag upplever det inte alls så, och då hänger jag ju numera med en hel del föräldrar. Jag kan lätt säga att INGA föräldrar jag känner, och i princip inga föräldrar jag träffat på, är slappa och låter barnen härja fritt, utan alla gör sitt bästa för att hitta en balans mellan att ge kärlek, uppfostran och att säga ja och nej till barnen. När Majken leker med andra barn är jag till exempel mer orolig att hon skall bete sig illa mot de andra barnen än tvärtom, och jag upplever att de andra föräldrarna förhåller sig på samma sätt.

Sen är ju ingen perfekt, varken barn eller vuxna, och det är klart man ibland säger ja för att man helt enkelt inte orkar ta diskussionen, det händer ju också att man inte hinner stoppa sitt barn innan barnet har gått över gränsen, eller att barnet helt enkelt struntar i att man säger nej. Men skulle jag inte rucka på mina principer ibland, och då säga ja till något som Majken vill när jag egentligen vill säga nej, skulle vi inte ha annat än konflikter tror jag inte heller är bra. Som sagt, man försöker hitta en balans som funkar.

Dessutom undrar jag faktiskt var krönikörerna hittar dessa familjer, där barnen kastar mat, sand och bollar omkring sig hej vilt och där föräldrarna ignorerar detta beteende totalt och inte ens ber om ursäkt när andra människor drabbas. Jag har aldrig varit med om någonting i närheten av detta. Visst har man sett barn (även Majken ibland faktiskt:)) i parken som betett sig, ska vi säga inte helt ok, men det är undantagsfall och aldrig så illa som krönikörerna beskriver. Föräldrarna brukar ju dessutom alltid komma fram och försöka släta över det hela och be om ursäkt om så behövs. Sen finns det säkert undantagsfall där föräldrarna verkligen inte bryr sig, men de har iallafall inte jag träffar på i en sån utsträckning att jag upplever det som ett problem.

Men jag kanske har fel, kanske är vi alla slappa föräldrar som uppfostrar, eller inte uppfostrar då, en förtappad generation.

Ojdå, det blev långt men så blir det ju ibland. Nu skall jag sluta att vara irriterad och gå ut i solen istället.

Fjäderholmarna

Har ju varit en del tjat om vädret här, det har det, men gissar att jag inte är ensam om att vara lite besviken på vädergudarna denna sommar. Men nu så har ju sommaren visat sitt vackra tryne, och det vill man ju ta till vara på, så när familjen Wallin/Englund frågade om vi ville hänga på ut i skärgården en dag så tackade vi gladeligen ja. Så igår packade vi ihop oss och tog båten från slussen ut till Fjäderholmarna för en dag med häng i solen.

Det är ju inte jättebarnvänligt där på fjäderholmarna när det kommer till bad, det är det inte. Det är ju mest klippor, men vi hittade iallafall en minimal liten strand där ungarna gick leka lite i vattenbrynet ett tag. Bada var det inte tal om, när till och med Majken säger att det är för kallt, ja då är det för kallt.

Lek gör barn, och vuxna, hungriga så sen fick det bli lunch. En lunch som käkades på Fjäderholmarnas krog där det inte fanns någt att klaga på, det låg ju fantastiskt precis vid vattnet, maten var god och sen knusslade de ingenting över att vi hade en massa barn , och de sista uppskattas ju alltid.

Anna och Erik har ju lilla Emil som Majken har träffat en massa gånger tidigare och det brukar ju gå alldeles utmärkt, så även denna gång. De där två hade superkul och lämnade inte varandras sida på hela dagen. Nästan så att vi tror att de är mer än bara vänner, under lunchen kröp de ändå under bordet och lekte något som bara kan tolkas som ryska posten:).

Just det, vi hade även stackars Eriksson med oss. Jättetrevligt för oss, vet inte om det var lika trevligt för honom, som inte har barn, att hänga på två två-barnsfamiljer en hel dag. Vi tyckte ju att barnen skötte sig exemplariskt men kan ju förstå om han gick hem till sin Camilla och meddelar att det där med barn, det får vänta.

Så det var den dagen i vårt liv och man kan väl bara konstatera att det där med att ta en båt till en ö, hänga lite, käka god lunch och låta ungarna leka är ett lyckat koncept.

Mornar med stora beslut

Den här lilla snurpan fortsätter att väcka oss runt 05.00-05-30 på mornarna, hur pigg och glad som helst. Jag däremot, not so pigg kan man väl säga, även om det leendet och det gulliga snattret som kommer ur henne (plus en massa kaffe då såklart) hjälper till. Men nu sitter jag här och försöker planera dagen, när passar bäst att ta promenad, under Kajsas morgon- eller eftermiddagtupplur, och när skall jag då hinna sova? Kan jag kanske få in ett träningspass också eller skall jag strunta i det och städa toaletterna istället? Eller kanske ska jag skita i allt och bara hänga soffan hela dagen? Vad är det för väder och vad passar det då att tjejerna har på sig, och framförallt vad skall jag ha på mig på tjejmiddagen ikväll? Ja, kanske inte de största och svåraste besluten men ack så viktiga:) Nej, nu vaknade Majken så nu får denna dagen börja, den där planeringen brukar ju lösa sig av sig själv, speciellt när man har en liten bebis som ändå bestämmer agendan.

Vardag och en liten tuffing

Idag börjar vår vardag på riktigt kan man säga. Daniel börjar jobba dagtid (han har under sommaren suttit på kvällar och nätter, stackarn), Majken börjar på förskolan igen, och jag och Kajsa får hänga själva på dagarna. Ena halvan av mig tänker att det kommer bli jätteskönt med lite lugn och ro medan andra halvan är övertygad om jag kommer sakna att hänga hela familjen under dagarna. Vi får se, brukar ju ta en sisådär tre dagar innan man är inne i den gamla vanliga lunken igen. Idag står iallafall långpromenad och häng i det fina vädret på schemat för mig och Kajsa; kände ju mig lite snuvad på min mammaledighet under våren då det var så väldans dåligt väder, men nu får jag kanske igen det i augusti då sommaren har bestämt sig för att visa sig.

Majken i våras med bästisarna från dagis

Majken ser fram emot att börja förskolan och träffa sina kompisar igen. Tyvärr kommer hon inte få gå samma grupp som sina bästisar sen tidigare, då de har flyttat upp i den äldre gruppen och hon är kvar i småbarnsgruppen. Det kommer ju säkert gå jättebra det där, men det är klart man är lite orolig hur hon kommer att ta det hela när hon väl fattat hur läget är, de var ju rätt tighta i det där lilla gänget.

Tror i och för sig inte hon kommer att ha några problem att få nya kompisar, om det nu skulle behövas, då hon har tuffat till sig betydligt under sommaren. Från att ha varit lite försiktigt bland nya människor, barn som vuxna, pratar hon nu obehindrat med alla, och då menar jag ALLA, från mannen i kön på Ica till okända barn på lekplatsen. Jag har lärt mig att stå bredvid och le vänligt och lite ursäktande när hennes utläggningar om drakar, prinsessor, troll och allt möjligt annat blir alltför långdragna.

Nä, om man skulle ta och dra igång den här vardagen, i vanlig ordning skall jag börja med kaffe.

Tack semester för den här gången

Jaha, då var man hemma i Stockholm igen. Efter nästan åtta veckors semester så packade vi igår ihop oss och begav oss hem. Bilresan gick super, barnen somnade efter tio minuter och sov hela vägen.

Lite hän g på balkongen har det ändå blivit, och det är ju då kameran kommer fram

Även om den här sommaren inte blev som vi trodde eller hoppades på grund av ett löjligt dåligt väder blev det ändå otroligt bra. Jag har skrivit förut om att det var så härligt och lugnt i Grisslehamn och att sen Majken hade det superkul med sina kusiner i Fjällbacka, och för min del så har det varit underbart härligt att få umgås så mycket med min familj: mamma, pappa och bröderna med familjer, det har varit en massa härlig middagar (de flesta inomhus tyvärr), en massa häng på dagarna (i soffan, inte på altan) och sen lite kalas också.

Men nu är vi alltså hemma och det där gamla ordspråken ’borta bra en hemma bäst’ är ändå rätt så sant, för oj vad det är skönt att vara hemma bland sina egna saker ändå. Majken är också glad över att vara hemma och hann inte mer än vakna förrän hon började röja runt i sitt saknade rum och leksaker.

150716-0809-sommarsemester-vastkusten-309-2

Jag brukar alltid ha lite ångest när jag åker från Fjällbacka, lite ångest för att lämna familjen och såklart för att semestern är över. Men inte i år, för har jag ju ingen semester i den meningen nu när jag är föräldrarledig och sen vet jag att jag under hösten kommer att träffa familjen vid några olika tillfällen. Att vi har inplanerat inte mindre än två resor till GranCan gör ju inte saken sämre. Nä jag klagar inte, det gör jag inte. Men nu skall jag nog ta tag i det där med att packa upp och få ihop lite vardag innan det bär iväg igen.

Home sweet home

150614-0712-sommarsemester-landet-1046

Ja, lite såhär känner jag mig just nu efter ännu en för tidig morgon med tjejerna. Lite piggare blev jag ju när Majken försökte muntra upp mig med att säga att hon skulle bygga hundra blommor till mig, det blev jag, men kaffe en masse är fortfarande nödvändigt.

Att vi satt uppe alldeles för sent och såg lite för många avsnitt av Penny Dreadful och Suits igår gör ju inte saken bättre. Vi har inte kunnat kolla serier, som ju annars är den sysselsättning som upptar de flesta av våra kvällar, uppe på landet för uppkopplingen har varit för dåligt, så vi tänkte att vi skulle köra lite seriemaraton dessa tre dagars vi är hemma i Stockholm. Bra ide kanske men som sagt, trötthet är ju ett av resultaten.

Annars är det väldigt skönt att vara hemma några dagar måste jag säga, hemma bland sina egna saker. Det jag har saknat mest, förutom bra internet, är vår underbart sköna säng. Så även om jag inte sovit så många timmar inatt så har det varit härligt sköna timmar. Nej, nu tar vi tag i den här dagen, har en del som måste fixas och BVC som skall besökas, skall nog gå med lite mer kaffe och så skall jag föreställa mig de där hundra blommorna som Majken ska bygga till mig.

Sista dagen

Ja, ikväll är sista kvällen här i Grisslehamn, imorgon bär det av till Stockholm några dagar innan det blir Fjällbacka i slutet av veckan. Det är ju alltid lite vemodigt när man ska lämna något, det är det ju. Speciellt när man varit här länge, haft det så bra och på något sätt hittat en rutin och vardag i semestern. Samtidigt så suger det ju i Fjällbackatarmen, det går inte att gör förneka. Ska ju bli helt underbart att komma ner och träffa familjen och vännerna där under några veckor. Just idag måste jag säga att jag längtar lite extra mycket, min käre bror Tomas fyller år idag och fina brorsdottern Klara imorgon så jag vet att resten av familjen träffas och firar dem båda idag, och det hade man ju velat vara med på, det hade man ju.

Men herregud, jag ska verkligen inte klaga. För hur lyxigt har vi det inte som har två ställen att besöka under sommaren, ett på östkusten där lugnt och ro råder och ett på västkusten där det är lite mer liv och rörelse och lite mer, ska vi säga party? Och nu känner jag mig redo att träffa lite folk, sätta på mig lite fina kläder, kanske lite smink, ett fint nagellack och blåsa håret, ja redo för lite party helt enkelt. Så mycket party det nu kan bli med en 3-åring och en bebis på 5 månader, men ni fattar.. Så hej då Grisslehamn, det har varit underbart, och hej Fjällbacka, nu kör vi:)

Besök på landet

Vi hade besök här på landet för några dagar sen, det var Daniels barndomskompisar Erik och Madde som var här med sina familjer. Som de eremiter vi har blivit här kändes det ju lite konstigt att behöva klä på sig lite anständiga kläder och dessutom behöva konversera och va trevlig en hel dag, lite konstigt men mycket trevligt. Och kul för Majken också att få leka med lite barn igen och inte bara med sina gamla päron och farmor och farfar.

150614-0712-sommarsemester-landet-728 — Mina små tjejer tillsammans med Maddes lilla Nova

150614-0712-sommarsemester-landet-659 — Erik och hans fru Sakae

Så vi hade en superhärlig dag med en massa lek, och förvånandsvärt lite bråk, mellan barnen och vi vuxna, vi satt och snackade för att då och då bli avbrutna för att medla i nån konflikt eller serva något barn. Det är ju lite så när man umgås med barnen, man hinner nästan aldrig avsluta en konversation för alltid är det något som skall fixas med. Tänker att om några år, då ska jag snacka färdigt, avsluta alla de konversationer som nu bara påbörjats.

150614-0712-sommarsemester-landet-671 — Hel gänget på väg ner till stranden

Iallafall blev det lunch i solen följt av en promenad ned till stranden där barnen badade som bara den. Fattar inte hur de fixade att ligga i så länge det gjorde för kallt var det. Jag var ändå den som var närmst bland de vuxna att bada genom att faktiskt stå i vattnet med Majken.

150614-0712-sommarsemester-landet-751 — Kajsa visade sig från sin absolut bästa sida så Madde blev lite kär

Bad följdes av ännu mer lek och grillning på altan innan det var dax för gästerna att dra sig hemåt till stan. Då var alla rätt trötta men glada efter en alldeles ypperlig dag