Jaha, då var man hemma i Stockholm igen. Efter nästan åtta veckors semester så packade vi igår ihop oss och begav oss hem. Bilresan gick super, barnen somnade efter tio minuter och sov hela vägen.
Även om den här sommaren inte blev som vi trodde eller hoppades på grund av ett löjligt dåligt väder blev det ändå otroligt bra. Jag har skrivit förut om att det var så härligt och lugnt i Grisslehamn och att sen Majken hade det superkul med sina kusiner i Fjällbacka, och för min del så har det varit underbart härligt att få umgås så mycket med min familj: mamma, pappa och bröderna med familjer, det har varit en massa härlig middagar (de flesta inomhus tyvärr), en massa häng på dagarna (i soffan, inte på altan) och sen lite kalas också.
Men nu är vi alltså hemma och det där gamla ordspråken ’borta bra en hemma bäst’ är ändå rätt så sant, för oj vad det är skönt att vara hemma bland sina egna saker ändå. Majken är också glad över att vara hemma och hann inte mer än vakna förrän hon började röja runt i sitt saknade rum och leksaker.
Jag brukar alltid ha lite ångest när jag åker från Fjällbacka, lite ångest för att lämna familjen och såklart för att semestern är över. Men inte i år, för har jag ju ingen semester i den meningen nu när jag är föräldrarledig och sen vet jag att jag under hösten kommer att träffa familjen vid några olika tillfällen. Att vi har inplanerat inte mindre än två resor till GranCan gör ju inte saken sämre. Nä jag klagar inte, det gör jag inte. Men nu skall jag nog ta tag i det där med att packa upp och få ihop lite vardag innan det bär iväg igen.