Jag gillar – Sida 15 – Karins lite av varje!

Skråla och dansa

När jag hittar en bra låt så lyssnar jag på den på repeat, om och om och om igen på ett nästan sjukt sätt. Just nu har jag två låtar som går på repeat, den ena är Allt jag ville säga med Ulrik Munther. Det är en låt som får mig att bli sugen att ta fram gitarren för Åh vad den är bra, jag älskar musiken men kanske framförallt texten som handlar om den där gången när man ville men inte vågade ta steget och ångrar sig i efterhand. Vi har väl alla en sån story, eller hur?

Jag tänker på sommaren mellan nian och gymnasiet, då jag i Fjällbacka träffade vad jag tyckte var världens coolaste och snyggaste kille och blev så kär. Det klickade helt klart mellan oss och vi hade så kul och spenderade många långa sommarnätter ihop pratandes på klipporna. Men det blev aldrig något, för ingen av oss vågade ta steget. För mig var det för att det var omöjligt för mig att förstå att han kunde vara det minsta intresserad av mig, han som var så cool och snygg. Att han sen gick caddie för mig i 72 hål (spelade inte ens golf) fick mig att inte att fatta läget. För jag insåg ju i efterhand att han nog gillade mig, ingen skulle ju springa runt på en golfbana i 12 timmar bara för att va snäll, speciellt inte en 17-årig svår wannabemusiker. Jaja, det där har ju ingen betydelse idag för det hade ju inte blivit vi två ändå, men en läxa är väl att man skall försöka våga lite mer, inte bara i kärlekslivet. Vad är det man säger ’man ångrar bara de saker man inte gjorde’.

Den andra låten som går på repeat här hemma är Petters låt kul på vägen. Det är ju bara en så skön partylåt, man blir helt enkelt glad av den och sugen på att dansa. Lite vuxenpartylåt tycker jag nog för han sjunger om att jobba hårt, lämna och hämta barn och allt det där men att man i vardagens stress inte får missa att ha kul. Och det kan man väl försöka ta till sig, att ha kul på vägen.

Så dessa lyssnar jag på här hemma, en låt jag skrålar med i och en låt jag dansar till, perfekt kombo om du frågar mig.

Förskolans dag

Förra veckan var det officiellt förskolans dag, en dag som firades rejält på Majkens förskola. De hade fixat det så himla fint, hela gården var pyntat med ballonger och vimplar som barnen hade gjort och alla barn hade fått göra sin egen hatt utav en plasttallrik och piprensare.

150521-forskolans-dag-65 — Här är Majken med kusinen Agnes, som inte alls förstod att Majken ville vila lite.

De hade börjat dagen med att springa ett litet lopp som tyvärr vi föräldrar inte fick bevittna. Hade vart så kul att se, kan inte varit lätt att få alla barn att springa samtidigt åt samma håll, vi fick senare reda på att Majken minsann hade fuskat lite genom att ta en genväg. Dessa förskollärare alltså, de är verkligen hjältar, hade inte fixat deras jobb under nån längre tid inte, eller hade inte fixat det alls.

Under eftermiddagen då vi föräldrar var närvarande så var det fika, disco, ansiktsmålningar för de barn som ville och så en massa lek såklart. Majken ville först inte målas men såg sen att en av sina bästa kompisar Isabella hade blivit en fjäril så då det var klart hon också skulle bli det. Och vi hade nog världens stoltaste fjäril.

150521-forskolans-dag-174 — Jomensåatte…. Helvit outfit, väldigt praktiskt (tur att vanish finns) och skorna på fel fot… Det är vår tjej det

Myzz — Lite myzz måste man ju också ha tid med

Ja, barnen hade verkligen så kul, vilket ju såklart medförde att vi vuxna också mådde hur bra som helst. Så det var en härlig, om än högljudd, eftermiddag helt enkelt. Och om jag förstår det hela rätt så var det inte bara Majkens förskola som uppmärksammade förskolans dag utan i stort sett alla förskolor. Gissar att produktionen på många jobb minskade rejält under eftermiddagen med alla småbarnsföräldrar som gick tidigt. Jaja, det får de bjuda på tycker jag nog.

Dateday oss nördar emellan

Vi hade en minidate idag, jag och min kära man, under vilken vi åt lunch och gick på matinebio. Precis lagom och vad jag orkade med efter gårdagen, sitta och snacka lite över en hamburgare för att sen bli underhållen i två timmar. Som jag skrivit förut så är ju dagen den nya kvällen för oss för tillfället, man slipper vara trött dagen efter och sen blir det ju lättare för barnvakten också, de slipper hela läggningsmomentet så behöver bara fokusera på att leka och ha kul med barnen.

Filmen då? Jo, vi såg ’Avengers – age of Ultron’, och jag ger den lätt 4 av 5. Innan jag träffade Daniel skulle jag inte få för mig att se en Marvelfilm, men då han älskar dem och har läst serierna i hela sitt liv så gick jag till slut med på att se någon av filmerna, tror den första var nån av X-men filmerna och jag blev ganska snabbt fast i hela konceptet. Nu har jag sett de flesta – X-men, Wolverine, Captain America, Thor, Ironman, Spiderman och Avengers för att nämna några och gillar dem som fasen. Det är ju inga djupa filmer direkt, nej det är ren och skär underhållning i form att påkostade, snygga filmer med en massa action, men också riktigt bra skådespelare. What’s not to like? Jag vet, jag håller väl på att bli en comic con nörd helt enkelt, man blir ju som man umgås, eller hur?

Att va på det igen

Så här såg jag alltså ut igår, inte världens roligaste outfit men tyckte de högklackade skorna piffade till det hela lite:)

Var ju som sagt lite trött och sliten efter vistelsen i Fjällbacka, man blir ju det efter en massa festligheter. Så det har varit en lugn vecka där kvällarna spenderats i soffan framför någon tv-serie eller film och det enda som konsumerats har varit bubbelvatten. Hade nog kunnat tänka mig att fortsätta på detta sättet ett tag till men det blir inget med det för nu är det helg och vi har en massa (alltså massor för att vara oss), bland annat en födelsedagsbrunch och faktiskt en liten date med min kära man.

Men helgen kickade för min del igång igår med en tjejmiddag. Vi som träffades är ett gäng tjejer som lärde känna varandra när vi jobbade på samma ställe, mitt förra jobb. Ingen av oss jobbar kvar där men vi håller fortfarande kontakten och träffas lite och då och då. Så det blev några timmar med god mat, kanske ett glas vin för mycket och en massa härligt snack. Det var bara så trevligt, trots att vi inte har setts på ett tag så kom vi in på gottigheterna direkt och skippade hela ’vad har hänt sen sist’ snacket.

Så idag är jag trött men glad, men får piggna till fort för nu står ju fler saker på schemat.

De snappar upp, de små

Majken och farmor var och shoppade klänning efter förskolan idag. Hon fick själv välja vilken klänning de skulle köpa och såklart skulle den på så snart hon kommit hem, fint matchad med ett par leopardtights.

Mamma, mamma, jag vill ha på mig klänningen, då blir jag söt som en kajmamell!

Hmm, man får nog börja tänka på vad man säger till henne, för det där uttrycket vet jag precis var det kommer ifrån. Hon snappar verkligen upp allt och man vill ju inte att hon skall bli malling:) Även om hon ju har rätt, hon blir ju söt som karamell, älskade unge.

Snällhet och guran

Alltså vad har hänt med familjen Järund/Grünbaum? Inte en enda diskussion som hettade till igår, ingen politiker som blev sågad vid fotknölarna och inga världskonflikter som vi trodde oss ha lösningen på. Möjligtvis fick nån person på golfklubben en känga, men inte mer än så. Förstår ingenting? Har vi blivit gamla? Softa? Ja ja, vad som än har hänt spelar det ingen roll, det var ju minst lika trevligt som det alltid är, bara annorlunda. En lite snällare middag än vanligt helt enkelt. Och snällt, det gillar man ju, det gör man.

Något som följde det normala mönstret var ju att gitarrerna kom fram nån gång vid kaffet. Så tänkte jag skulle bjuda på en liten session (länken längst ner) mellan mig och brorsan. En session under vilken jag, som synes, mådde nästan löjligt bra.

jamsession

Vi har det bra…..

… det har vi det verkligen. Det är ju inte det att vi gör så mycket, mest hänger på altanen i det fina vädret som Fjällbacka levererar. Majken är i himlen då båda storkusinerna Harry och Klara är här, hon följer efter dem som en svans vart de än går och de är de första hon frågar efter när hon vaknar. Idoldyrkan kallas det va? Och de är så snälla mot henne. Klara är ju sex år äldre så hon tar hand om Majken som en extramamma och Harry, som är fem, är som en storebror och låter henne vara med och leka trots att hon är så mycket yngre. Det är bara så mysigt att se.

Vi har ju inte någon vidare sandstrand här så några sandslott blir det ju inte, men att kasta sten är ju onekligen underhållande. Harry försökte lära sig kasta macka medan Majken tyckte det var viktigast att det var fina stenar som hon kastade.

Vi har faktiskt tagit oss från huset, en sväng till Fjällbackas minimala lekplats där morbror Tomas fick agera tre-barnsfar medan jag stod bredvid, rullande lite på Kajsas vagn och tog kort. Bra arbetsfördelning det där.

Man måste ju har lite ipads-pauser ibland också, det måste man. Att då få sitta bredvid Harry eller i Klaras knä är ju rena drömmen.

Och ja, gitarrerna har kommit fram, brorsan, farsan och även jag visade våra skills med gitarren och underhöll lite under under middagen igår. Men än så länge har inga världsproblem blivit lösta, men ikväll skall vi fira storebrorsan Johan som fyllt år så då kommer garanterat diskussionerna igång. Uppdaterar om vi kommer på något revolutionerande.

Ja, ungefär så har vi det, jag klagar inte.

Fjällbacka

Så var vi här, i Fjällbacka. Tjejerna sover, trötta efter en händelserik dag och jag sitter djupt ner i soffan bredvid mamma och pappa och slökollar på TV. Jag och tjejerna har idag flygit hit (eller ja, till Trollhättan) för att spendera Kristihimmelsfärdshelgen här med mig familj. Åh, vad det ska bli roligt!

För att vara ärlig så var jag ju lite nervös inför flygturen, men det hade jag ju inte behövt vara, gick hur bra som helst. Det var som om tjejerna kände på sig att de skulle vara extra snälla mot mamma under resan, visserligen hade jag mutor i form av ipad, festis och chips till Majken och mat till Kajsa, men ändå.

Fjällbacka alltså, åh vad jag älskar att var här, och jag tröttnar aldrig på utsikten från huset. Trots att jag faktiskt inte bott här på nästan 20 år och nu känner att Stockholm är mitt hem är jag någonstans alltid en Fjällbackabo, en Fjällbackabo som innerligt hoppas att mina döttrar skall älska det lika mycket som jag.

Just de här långhelgerna innan sommaren är speciella, då börjar folk komma tillbaka och öppnar sommarhusen inför sommaren. Så det är mer folk än under vinterhalvåret men absolut inte som under juli månad. Nej, det är bara de som har hus som är här, vilket gör att man känner och hälsar på de flesta man möter. Innan jag fick barn var det också obligatoriskt att gå ut nån av kvällarna under helgen, utekvällar som brukade bli kramkalas utan dess like när man skulle säga hej till alla man inte sett över vintern. Blir nog ingen utgång denna helgen dock, utan bara familjemiddagar under vilka kusinerna kommer leka, stoja och ha skoj (förhoppningsvis), vi vuxna kommer säkerligen lösa en massa världsproblem under diskussionerna och kanske kommer gitarrerna fram. Som sagt, detta kommer bli super.

Kalas

Jubilaren, finaste lilla Junie i en bedårande klänning.

Vi var ju som sagt på 1-årskalas igår, det var Daniels kusin Krickan och hennes Douglas lilla Junis som fyllde 1 år och då ställdes det till med kalas minsann. Krickan, som påstod att hon inte gillar att baka, hade fixat hur fint som helst med gräddtårta, marängtårta, frukttårta och diverse olika kakor, bullar och muffins, mums.

Majken var superexalterad hela morgonen innan vi kom iväg och som vanligt var det ytterst viktigt att hon hade rätt klänning på och valde en finfin från Newbie. Och efter en lite avvaktande start, lite mycket folk för att dyka in i leken direkt så vi fick låna ut våra knän en stund, så var hon i full gång med att härja och busa med de andra barnen.

Kajsa var så nöjd så när hon låg i Karins famn, Karin som är sambo till Daniels morbror

Grabbarna grus, Daniels kusin Kalle, Douglas och den nygifte Finn

Nån mittemot måste ha sagt något väldigt intressant

Två släkter som möttes i en lägenhet, då blir det ju såklart rätt trångt och bullrigt men samtidigt väldigt hjärtligt och härligt. Att de hade bjudit som öppet hus mellan ett och fyra hjälpte inte, de flesta dök ju upp vid ett och gick vid fyra ändå, såsom det brukar bli. Det var en härlig eftermiddag helt enkelt men litervis med kaffe, en massa godsaker och trevlig sällskap.

Ibland orkar man bara inte

Har varit rätt mycket de senaste dagarna med playdate för Majken med hennes förskolekompisar, brunch igår och idag 1-årskalas. Bara roliga saker men även de gör ju att man blir trött. Ja, det kanske inte låter så hektiskt men för oss som inte är några aktivitetsmänniskor så är mer än en aktivitet per dag mycket:)

Så idag orkade vi helt enkelt inte gå och handla och laga mat utan det fick bli hämtmat. Eller snarare hemkörning, ska det va så ska det va. Och till dörren kom japansk mat från Roppongi i form av sushi och yakiniku, så otroligt gott.

Tyckte jag och Daniel iallafall, Majken var inte lika imponerad, även om hon smakade duktigt. Vi visste ju att det var en chansning men då hon ju älskar lax, avokado och ris och har lite udda smaklökar för en 2,5 åring tänkte vi att den kunde gå hem. Men det fick bli köttbullar istället, dock var ju pinnarna en hit som hon hittade en massa användningsområden för.