Skråla och dansa

När jag hittar en bra låt så lyssnar jag på den på repeat, om och om och om igen på ett nästan sjukt sätt. Just nu har jag två låtar som går på repeat, den ena är Allt jag ville säga med Ulrik Munther. Det är en låt som får mig att bli sugen att ta fram gitarren för Åh vad den är bra, jag älskar musiken men kanske framförallt texten som handlar om den där gången när man ville men inte vågade ta steget och ångrar sig i efterhand. Vi har väl alla en sån story, eller hur?

Jag tänker på sommaren mellan nian och gymnasiet, då jag i Fjällbacka träffade vad jag tyckte var världens coolaste och snyggaste kille och blev så kär. Det klickade helt klart mellan oss och vi hade så kul och spenderade många långa sommarnätter ihop pratandes på klipporna. Men det  blev aldrig något, för ingen av oss vågade ta steget. För mig var det för att det var omöjligt för mig att förstå att han kunde vara det minsta intresserad av mig, han som var så cool och snygg. Att han sen gick caddie för mig i 72 hål (spelade inte ens golf) fick mig att inte att fatta läget. För jag insåg ju i efterhand att han nog gillade mig, ingen skulle ju springa runt på en golfbana i 12 timmar bara för att va snäll, speciellt inte en 17-årig svår wannabemusiker.  Jaja, det där har ju ingen betydelse idag för det hade ju inte blivit vi två ändå, men en läxa är väl att man skall försöka våga lite mer, inte bara i kärlekslivet. Vad är det man säger ’man ångrar bara de saker man inte gjorde’.

Den andra låten som går på repeat här hemma är Petters låt kul på vägen. Det är  ju bara en så skön partylåt, man blir helt enkelt glad av den och sugen på att dansa. Lite vuxenpartylåt tycker jag nog för han sjunger om att jobba hårt, lämna och hämta barn och allt det där men att man i vardagens stress inte får missa att ha kul. Och det kan man väl försöka ta till sig, att ha kul på vägen.

Så dessa lyssnar jag på här hemma, en låt jag skrålar med i och en låt jag dansar till, perfekt kombo om du frågar mig.