Jag gillar – Sida 14 – Karins lite av varje!

Datenight

Ja minsann, jag och mannen fick allt till en liten date igår kväll. När barnen hade somnat så snofsade vi upp oss lite, jag slafsade till och med lite på mig lite smink, lämnade farmor och farfar på altan och tog en promenad in till Grisslehamn för några timmar med bara varandra som sällskap. Och vi hann till och med med en liten krogrunda då inte mindre än två etablissemang besöktes. Det var inget större fel på första stället men när en fiskmås slog sig ner och började äta på maten vid bordet bredvid kände vi att det var dags att tacka för oss.

Istället spenderades största delen av daten på ångbåtsbryggan där vi slog oss ned vid ett bord vid vatten, beställde rosé och öl, lyssnade med ett halvt öra på trubaduren som spelade gamla godingar och satt och snackade ett par timmar för att sedan promenera hem hand i hand. Behövs ju inte mer än så men tycker det är så härligt, och även välbehövligt, att få till en date då och då.

Det här med sport i allmänhet och U21 i synnerhet

Jag kollar inte på sport, någonsin. Eller ja, det är inte riktigt sant, jag kan slötitta på friidrott eller golf då och då, men det är allt. När det idrottshändelser som man bara ”ska” se, typ EM och VM i fotboll eller OS i ishockey då Sverige spelar, är jag den som servar alla andra med mat, snacks och dryck, och detta brukar hålla mig sysselsatt under hela matchen. Vad gäller fotboll så är det ju också så att i alla landslagsmatcher jag ändå sett, eller halvsett då, så har Sverige gått iväg som det förlorande laget, så jag har dessutom lagt lite betydelse på mig själv och tror att jag är jinxed (jag vet, idiotiskt)

Jag brukar säga att jag inte kollar på sport för att jag är totalt ointresserad, men det är nog inte hela sanningen. För jag brukar ändå vilja veta resultatet, iallafall på stora sporthändelser, inte till exempel allsvenskan eller SHL som jag inte kunde bry mig mindre om. Nej, den största anledningen till att jag inte tittar på sport är nog att jag inte klarar av det, jag blir helt enkelt så nervös att jag mår fysiskt illa att det bara inte går. Kan ha att göra med att mitt oerhörda kontrollbehov, man kan ju inte kontrollera sport.

Så ni kan ju tänka att U21 EM i fotboll inte är något jag har följt med något större intresse, knappt registrerat att det pågick. Inte heller satt jag och kollade på finalen igår, nej jag satt ute på altan och drack vin, mycket trevligare tyckte jag. MEN, precis när vi bestämde oss för att gå in för det var för kallt ute så var matchtiden över och straffarna skulle sätta igång. Motvilligt satte jag mig och kollade, och så gick ju Sverige och vann. Och nåt hände med mig, jag tyckte det var hur kul som helst att kolla, och lyckades faktiskt se alla straffar utan att titta bort, blev helt galet glad och betedde mig som rena sportfånen med skrik, hopp i soffan och knutna nävar. Och känslan sitter kvar idag på morgon, är liksom glad. Kanske skulle man börja intressera sig för det här med sport ändå, i alla fall var ju det här med att komma in de sista minutrarna på en hel turnering ett vinnande koncept. Men först får det nog bli lite terapi för mitt kontrollbehov:)

70-årskalas på Loka Brunn

150614-0712-sommarsemester-landet-529 — Jubilaren med den yngsta i familjen

Ja, vi var ju som sagt på Loka Brunn i helgen för att fira bästa mamma/svärmor/mormor/farmor som fyllde 70, grattis mamma. Och tycker nog att en så härlig helg måste få ett inlägg med lite kort. Först måste jag säga att Loka Brunn var helt fantastisk, så fin anläggning som låg vackert i Bergslagen med ett underbart spa, supertrevlig personal, god mat, fina rum, barnvänligt, ja det fanns inget att klaga på.

Så det blev en hel del badande i deras härliga poolanläggning med varmt härligt vatten så man kunde ligga i hur länge som helst. Majken var ju i himlen, dels för att hon fick bada men också för att hon fick umgås med idolerna Harry och Klara, vilken lycka. Sen fick vi alla lite behandlingar, jag klippte mig och tog en ansiktsbehandling med nån apparat med diamantmunstycke (ja ni hör ju) som filade bort det mesta kändes det som, kanske inte såg ut som det men kände mig 10 år yngre minst efteråt. Av en händelse blev det inget före och efter kort:)

På kvällarna var det ju middag och det hade fixats eget rum i restaurangen till oss vilket ju var perfekt med alla barn. Lite spring i benen fick ju barnen, lång tid för dem att sitta igenom en tre-rättersmiddag såklart, med då fanns det en liten lekpark med hinderbana utanför där de kunde springa ut och leka. Kajsa fick, när hon inte sov, gå från famn till famn vilket hon gladeligen gjorde.

Efter en hel dags badande och härjande var det tre trötta och lite slitna barn. Då är det finfint med ipads

Det bästa av allt enligt mig var att vi tre familjer hade rummen bredvid varandra vilket gjorde att vi delade balkong. Gissa om vi satt där efter middagarna och hade det bara så bra, lite kallt men det var inget en tröja eller två kunde råda bot på. Gitarrerna kom ju självklart fram och det spelades allt ifrån Cornelis till Irländsk folkmusik till Coldplay. Det hela var faktiskt så härligt att vi bestämde att åka dit igen om två år när det är pappas tur att fira 70, längtar faktiskt redan lite…

En långhelg med firande

Ja verkligen en helg av firande, för idag var det farmors födelsedag och det skulle ju såklart firas, och den som firade mest av alla var Majken. För hon går under devisen att är det kalas så är det och då skall det firas med tårta, och glass, och jordgubbar, och hallon, och vattenmelon, allt detta efter att normal mängd mat hade intagits. Till slut slutade hon äta med orden ’jag måste nog vila magen lite nu’. Ja, vi har inga problem med maten med den där lilla tjejen.

Och i helgen väntas ännu mer firande för då bär det av till Loka brunn för att fira mormor som fyller 70. Ska bli en grym helg med familjen med massa bad, lite behandlingar, god mat och dryck och så skall vi umgås en massa. Och nu kan även Kajsa va med på festligheterna då hon sedan igår sitter i en barnstol. Detta kommer bli toppen.

Att börja gilla östkusten

Som Fjällbackabo så är jag ju uppväxt med, och älskar, västkusten med allt vad den innebär. Den underbart vackra skärgården med de kala, karga klipporna som man på sommaren hoppar ifrån ner i det salta vattnet, alla timmar man har spenderat på bryggan fiskandes krabbor, barndomens längtan och laddning inför sommaren då alla segelbåtar och badgäster skulle komma, ja till och med tången och maneterna ligger mig varmt om hjärtat.

Så innan jag flyttade till Stockholm och träffade Daniel hade jag aldrig riktigt varit på östkusten, var inte allt speciellt sugen heller om jag skall vara ärlig. En massa skog, till och med på öarna, kunde väl aldrig va nåt bra? Men efter att ha varit här uppe i Grisslehamn ett par somrar måste jag säga att jag börjar gilla det här. Det blir ju aldrig lika bra som Fjällbacka, det blir det inte, men ombyte förnöjer ju.

Och jag har börjar uppskatta skogen, växtligheten och grönskan här. Och överallt finns det små skogsstigar, grusvägar, hus och fält som gör att det känns som om man går runt i vilken Astrid Lindgrensaga som helst. Och vem gillar inte att gå i en Astrid Lindgrensaga? Och lugnet, kanske är det åldern, jag vet inte, men gillar att det i princip inte händer någonting här utan vi bara strosar runt i våra myskläder och gummistövlar utan att en jäkel ser oss, möjligtvis nån granne längre bort som har likadana myskläder och gummistövlar på sig.

Sen är det ju aldrig riktigt samma sak att bada i detta konstigt bräckta vatten och jag vet att jag kommer få lite lappsjuka i slutet av vår vistelse här och kommer då va så Fjällbackasjuk så det är galet. Men tills dess njuter jag av lugn, grönska, och myskläder.

Flyga Drake

Vi gick alltså och vann ett lotteri på midsommarafton, och det bästa lotteriet dessutom, barnlotteriet. Så vi fick hem en hink med diverse olika saker för ungarna att pyssla med, det var kritor och block, lera, lite tidningar, godis och så en drake.

Majken, som är smått besatt av drakar (helst eldsprutande sådana men denna funkade) för tillfället, tänkte ju inte låta något hindra henne från att flyga denna drake. Att det varit vindstilla, att vi är långt ifrån några proffs på att flyga drake, personligen är jag helt kass, eller det faktum att draken inte är av högsta kvalité, rörde henne inte i ryggen.

Som synes har vi ju inte varit speciellt lyckosamma med drakeriet ännu, mest sprungit oss andfådda. Men oj så skoj vi har haft, måste nog erkänna att även vi vuxna har drabbats av drakfeber. Och nån gång måste ju vinden komma och då kommer vi ha fått lite mer häng på det här med att flyga drake och då, då jäklar ska drakfan upp högt, det är sommarens mission.

Bröllopsdag

Jag råkade blinka och under tiden hade det tydligen gått fyra år sedan den där underbara dagen då vi gifte oss. Det känns ju som om det har gått hur fort som helst men när man tänker efter har det ju hänt en del, vi har inte minst lyckats få två underbara ungar.

Ja, idag är alltså vår fjärde bröllopsdag och den måste ju firas. Hur vet jag inte riktigt, vi sitter ju här uppe på landet och huttrar i kyla och regn. Så det blir nog en mysdag i soffan följt av grillning och så lite finvin till det.

Skall också se till att vara extra snäll och pussa lite extra mycket på min kära man. För extra pussar är han värd, min underbara, snälla, roliga, tålmodige men också mycket bestämda och envise man, som står ut med mig och mina fel och brister varje dag utan att visa med mer än en liten suck när han blir trött på mitt slarveri, och som är bästa pappan till Majken och Kajsa. Tycker nog vi tillsammans är värda att firas, för än så länge har vi varit rätt bra på det här med äktenskap, det har vi, i både nöd och lust.

Rea

Imorse lämnade vi ifrån oss lillsnurpan till farmor och farfar några timmar för att dra ner på stan för lite shopping på NK som startade sin rea i dag. Är vanligtvis otroligt dålig på att hitta något på rea, gillar inte röran som brukar var i affärerna och att gräva och leta länge är inte min grej. Nej, min shopping görs för det mesta när jag sitter i en soffa; nätshopping alltså, me likee. Men sommarrea när man har förtur på NK brukar vara rätt schysst ändå så det fick det ju bli. Men herregud vad mycket folk det var, otroligt! Så det var bara att ta några djupa andetag, se till att ha tunnelseende under nån timme och försöka att inte tappa humöret totalt. Lyckades med det senare även om utbrott låg närstående vid några tillfällen.

Så hittade vi något då? Nu är det ju på NK fortfarande rätt dyrt trots rea så man kan ju inte shoppa loss totalt men en liten topp från hunkydory slank allt ner i en påse och nya snygga träningskläder måste man ju ha om man skall fortsätta vara duktig under sommaren, så det fick det bli. Sen blev det en supersöt baddräkt en till Majken så nu är hon kittad inför badsommaren, om det nu blir en sådan.

Nu blir det några timmar i solen innan vi skall hämta Majken, har lovat henne en picknick i parken för att fira sista dagen på förskolan inför sommaren, det blir mysigt det.

Syskonkärlek

En stor anledningen till att vi skaffade barn nummer två var att vi ville att Majken skulle få ett syskon. Det är ju så härligt att ha syskon, tänk så mycket roligt jag har haft, och har, med mina bröder, syskonrelationen är verkligen speciell. Sen är det såklart inte självklart att syskon älskar, eller ens gillar varandra, men jag väljer att inte se det som ett alternativ just nu. Sen får man väl hålla koll och hjälpa till med relationen om det går och behövs.

Men måste erkänna att det har börjat bra mellan tjejerna, Majken älskar verkligen Kajsa, hon säger det hela tiden och pratar mycket om att hon saknar Kajsa när hon är på förskolan. Och ibland är det som om hon inte riktigt kan kontrollera sina känslor utan bara måste springa fram och krama eller pussa på henne. Det händer ju då att hon kramar lite för hårt, inte för att vara elak på något sätt, utan bara för hon inte förstår att det kan göra henne illa, eller kväva henne för den delen… Man vill ju krama dem man tycker om hårt eller hur?

Lite svårt att säga vad Kajsa tycker om Majken men skulle jag gissa så är kärleken besvarad, det är iallafall ingen annan som får henne så glad som Majken och det måste ju betyda något.

Vi får väl se om detta håller i sin när Kajsa blir så stor börjar ta Majkens leksaker eller när det är hon som kryper fram och vill ha en kram av Majken, inte tvärtom. Men om det blir problem tar vi itu med dem då, just nu vill jag bara njuta av mina tjejer som tycker så mycket om varandra.

Junibacken

Vad gör man i Stockholm en måndag i juni när regnet står som spön i backen? Jo, man drar till junibacken med farmor. En mycket bra ide tyckte vi, och tydligen halva Stockholm också för herregud vad mycket folk det var.

Ska jag vara ärlig är det ju inte min favoritsysslesättning att vistas på ställen där det är en massa folk, om vi tar IKEA som exempel så avskyr jag att vara där som pesten, blir på dåligt humör bara vi åker in på parkeringen, och när jag besökte Ullared fick jag panikångest. Så ett ställe som junibacken, som är rätt så trångt, en massa folk varav de flesta är uppspelta barn, känns ju spontant som ett ställe jag skulle hata. Och för att vara ärlig så var jag lite stressad, lite svettig och hade lite hög puls under hela besöket. Att Majken inte hade några extrakläder om en liten kissolycka skulle ske gjorde inte saken bättre, extrakläderna hade för övrigt används efter en liten kräkolycka i bilen. Ja, utflykten började inte så bra…

Men, och det är ett stort men, Majken älskade det och hade så roligt, och när man ser henne så glad så står man ju ut med betydligt värre saker än lite (eller mycket) folk och lite skrik… De har ju nyligen byggt om och gjort superfina lekområden med massa små hus, grottor, djur och andra saker barnen kunde gå eller klättra in i och leka. Majken var som sagt helt tossig och vi höll aldrig på att få henne därifrån. Tyvärr fick jag inga vettiga kort tagna, då vi inte fick ta med barnvagnen in hade jag lite för mycket att bära på för att fokusera på det, jag hade Kajsa på magen, skötväskan över ena axeln och våra jackor över andra.

Men något vi båda älskade var ju sagotåget där man tas igenom Astrids gamla klassiska sagor samtidigt som man hör hennes röst läsa dem. Alltså, man blev ju så nostalgisk, vilka barndomsminnen. Majken var också helt betagen måste jag säga, även om Råttan (Nils Karlsson Pyssling) och draken (bröderna lejonhjärta) helt klart var roligast, och läskigast. Hon mumlade till och med i sömnen om eld som sprutade…

Japp, så det var alltså vår första måndagsutflykt, en ganska lyckad sådan måste jag säga, trots lite kräk och lite stress. Så vi kanske skulle ta tag i det där och göra fler.