Som sagt så var vi lite trötta i söndags efter bröllopet, så trötta att hade vi fått välja hade vi legat i soffan hela dagen och gosat med barnen. Men att ligga i en soffa en hel dag när man har en 2.5 åring med massor av spring i benen är ju en utopi. Så det var bara att ta sig i kragen och ta sig ut. Att det var så fint vårväder förenklade ju situationen något, det måste jag nog säga.
En liten stund i soffan snodde vi åt oss
Så vi tog oss ut oss allihop, en trött skara bestående av vår lilla familj familj plus mormor och morfar. De senare hade ju varit barnvakt dagen innan, vilket kan va nog så uttröttande som att vara på bröllop. Första anhalten blev restaurang Piren ner vid Hornsberg där en god lunch intogs, råraka med löjrom och crème fraiche visade sig vara den perfekta bakismaten.
Efter lunchen blev det en tur till lekparken där Majken gungade, gungade, gungade och sen gungade lite till, vi puttade på i skift för det var inte en chans att en person skulle orka hela passet:)
Det var ju inte så kallt som det ser ut, bara min käre far som är världens fryslortOch Kajsa, hon sov så gott i sin vagn…
Efteråt gick vi hem, lagade köttfärssås och sen spelades det MIG (frågespel som jag rekommenderar), som vi tjejer för övrigt vann, innan det blev en tidig kväll i säng.
Så det blev en fin dag ändå, med solsken, god mat, lek och spel. Det kan man ju inte klaga på, även om huvudet kanske inte hängde med hela vägen.
Valborg idag, en dag som för mig faktiskt är lite speciell och har varit så i princip hela livet, för åh vad roligt jag har haft under denna dag genom åren. Det är ju en sån härlig och på hoppfull tid på året också, man har klarat av den långa tråkiga vinter, det börjar bli lite grönt i träden och sen vet man att man har hela sommaren framför sig. För ofta är de ju just så, att förväntningarna på våren och sommaren nästan överträffar verkligheten. Iaf, som liten var det marknad på torget i Fjällbacka på Valborg vilket vi barn tyckte var toppen, lite svältfödda på happenings som vi var.
Kungklyftan i Fjällbacka, platsen för världens farligaste (men kanske roligaste) valborgsfester
Vi stannade kvar i Fjällbacka under tonåren men vi lämnade marknaden för att klättra upp i berget (livsfarligt), eller snarare kungsklyftan, där alla som vi då tyckte var lite coola hängde och drack folköl. Inte bara livsfarlig utan även oerhört kallt för det mesta. Kommer ihåg hur vi under flera veckor kollade väderleksrapporten och planerade vad vi skulle ha på oss för att inte frysa ihjäl men samtidigt va snygga. Galet, men skoj hade vi.
Under universitetsåren var ju valborg sedan jättestort och jag har firat i både Uppsala och Lund med allt vad det innebär med champagegallop och sittningar.
Gänget på Marö för sex år sedan
Idag är valborg lite speciell av en annan anledning. Under valborgshelgen för sex år sedan följde jag med två kompisar ut till den enas stuga på Marö i Stockholms skärgård. Förutom vi tre tjejer var det sex killar som hängde på, killar som jag inte kände sen tidigare utan bara hälsat på lite snabbt på krogen nån gång. Bland de killarna fanns det en viss Daniel som var lite extra trevlig… Men man kan nog inte säga att det var kärlek vid första ögonkastet, nej det var snarare kärlek vid tredje festen, för det dröjde till natten mellan 2:a och 3:e maj innan vi fick till det. Då hade vi kommit in till stan igen så första kyssen skedde utanför Mcdonalds på St. Eriksgatan. Romantiskt va? En vecka senare flyttade Daniel in och resten är historia som man säger.
Idag blir det lugnt firande. Mamma och pappa kommer så det blir en långlunch på stan och sedan en god middag hemma. Inte lika mycket fest som förr men ett firande med de personer som jag älskar mest, då kan det ju inte bli fel.
Tänkte att jag skulle städa och tvätta idag för vädret är inte det bästa och vi får finbesök i helgen i form av mormor och morfar. Men det har inte blivit så mycket med det ännu. Blev istället sittande framför intervjun med Bruce Jenner där han ”kommer ut” som kvinna.
Vet inte vad som hände men jag grät nästan orimlig mycket när jag kollade på intervjun (är kanske fortfarande fullproppad med hormoner). Så hemskt och så fint på samma gång; hemskt för att han gått runt i 65 år och mått dåligt för att han inte vågat göra något åt det faktum att han känner sig som en kvinna; fint för att han nu, vid 65 års ålder, tar tag i saken samtidigt som han får en massa stöttning från sin familj.
Sen verkar han ju vara en så skön person, och detta att han berättar om sin resa i en intervju med Diane Sawyer tycker jag är så jäkla modigt och härligt av honom. Sen har ju sociala medier har ju fullkomligt exploderat de senaste dagarna på grund av denna intervju, och det verkar ändå som om de allra flesta är positiva och han har verkligen blivit hyllad. Och jag, jag ställer mig definitiv bakom hyllningkören. Kanske börjar samhället bli lite med tolerant och mindre fördomsfullt? Ja, man kan ju alltid hoppas.
Nä, nu får jag nog torka tårarna, resa mig ur soffan, gosa lite med Kajsa och sen ta tag i den där disken.
Det var ju boklubb i helgen, något jag sett så mycket fram emot. Tyvärr var vi en lite decimerad skara då två av sex tyvärr inte kunde ta sig till Stockholm, en av dem var dock med på skype under själva bokdiskussionen. Dessa bokklubbar brukar ju vara heldagar som avslutas med middag under vilken boken diskuteras. För vi är faktiskt duktiga och läser böckerna innan träffarna, även om jag skulle säga att huvudsyftet är att vi skall träffas allihop, umgås, äta och dricka vin, får ju inte bli för pretto. Det är alltid den person som bestämmer boken som också fixar middagen, ett alldeles ypperligt upplägg tycker vi, ett upplägg som faktiskt har hållit i snart 10 år under vilka vi har läst 48 böcker.
Så här såg jag för övrigt ut, både under dagen och kvällen
Även denna bokklubb var en heldag som började med att jag hämtade upp Göteborgsborna Lodisen och Malin på stationen för att sedan möta upp Hanna för en lång vinlunch på stan följt av lite shopping. Självklart smet vi in på favoritbutiken ’and other stories’ (den finns inte i Göteborg så inte så svårt att få med tjejerna in där:)) där ett par finfina skor inhandlades.
På kvällen var vi som sagt hemma hos Hanna, som bjöd på supergod mat, räktacos (typ) till förrätt och sedan chilligryta. Vi blev så mätta att efterrätten helt glömdes bort, var nog iochförsig inte bara mättnaden som gjorde att det inte blev någon efterrätt, det var rätt mycket tjattrande och diskussioner också om man säger så. Härligt!
Hade ju med mig kameran för att jag tänkte ta lite bilder men efter förrätten glömde jag bort den. Jag har som sagt en del kvar på kamerakursen… Blev iaf några kort på när vi satt och drack lite rosé och Lodisen och Malin (inte jag) fixade lite med förrätten medan Hanna stod i köket.
Boken då, denna gången hade vi läst ’Var det bra så? av Lena Andersson, och den ledde till långa och intressanta diskussioner om integration, klassamhället, mobbning och vänskap. Jag hade tänkt ge boken en 2:a, för tyckte ärligt talat inte den var jättekul att läsa, men diskussionen lyfte verkligen boken så det fick bli en 3:a ändå. De övriga gav den en 4:a så då får man väl säga att det var en succé.
Åh vad jag tycker om vår bokklubb. Tanken när vi startade den var att om vi startade nån typ av klubb (matlagningsklubb och syjunta var också på tal) så skulle vi ha en ursäkt att träffas allihop med jämna mellanrum. Och man kan ju inte säga annat att det var en klok tanke, är övertygad om att vi inte hade träffats allihop såpass ofta som vi nu gör utan den. Så bra att det blev just bokklubb också, för diskussionerna av alla dessa böcker har gjort att vi pratat om saker som vi aldrig hade berört annars, vilket i sin tur gjort att vi lärt känna varandra på ett helt nytt plan. Det har ju inte alltid varit lugna sansade diskussioner, nej vi har allt haft många högljudda diskussioner där vi inte ens varit nära att hålla med varandra, det har till och med smällt i en och annan dörr. Men i slutet av dagen så tycker vi om och respekterar varandra och för min del kan jag bara säga att bokklubben under dessa 10 år lärt mig massor.
Igår fick vi prova på hur det är att vara trebarnsfäräldrar några timmar då vi passade Majkens kusin Agnes. Även om Agnes är ett år yngre än Majken leker de där två hur bra som helst och det märks verkligen hur mycket de tycker om varandra. Deras fnitterattacker alltså, underbart.
Vi drog iväg till lekparken för lite gungande och grävande i sanden och sen blev det en fika. Majken var då på sitt allra mest generösa humör och lät Agnes smaka på henne mangosmoothie medan hon stolt konstaterade att ”Vi är två vänner Agnes och jag”. När sånt händer får man väl dö söt-, och stolhetsdöden lite, eller? Att de senare bråkade viltsint över en dockvagn behöver vi ju inte ta nu:)
Mannen tyckte inte det var några större problem att va trebarnsfarsa utan tog det lugnt och drack kaffe:)
Hur var det då att va trebarnsföräldrar för en dag? Jotack bra, men även om det var en härlig söndag och allt gick bra tror jag nog att två är vårt nummer.
Ok, jag kanske inte är så bra på att ta tag i det där med utflykter, det erkänner jag, men när det kommer till träning så måste jag ändå säga att jag fått till det ganska bra hittills. Lilltjejen sover ju hur bra som helst i sin vagn så det blir mycket promenader. För att göra dem lite mer till träningspass brukar jag stanna 5-6 gånger per runda och köra styrkeövningar.
Här gör jag nån typ av burpees, inte jättegraciöst. Sen är ju minen rätt oklar, får jobba på det där leendet som alla träningsbloggare får till när kort skall tas:)Förutom egna promenader flera dagar i veckan har jag och Linnea även fått till några pass tillsammans, vilket har varit super. Eller ja, några pass, vi har kört två gånger. Men två gånger är väl ändå en vana, eller? Gillar ju egentligen inte att träna med andra men Linnea känner mig så väl och har sett mig i mer pinsamma situationer än under ett träningspass så med henne är det ok:) Idag var det min tur att planera passet så då blev det promenad runt Kungsholmen med diverse stop på vägen. Blev riktigt bra om jag får säga det själv med bland annat utfall, burpees, step-up på bänk, knäböj och armhävningar.
Ett av utegymen på KungsholmenLängst den vägen finns det för övrigt inte mindre än tre utegym som man skulle kunna nyttja. Men jag vet inte, det är alltid ruskigt vältränade, kralliga människor som tränar i de där gymen, redskapen ser lite läskiga ut och ärligt talat har jag ingen aning hur man skall använda hälften av dem så vågar inte riktigt, kanske när jag själv är vältränad och krallig (läs aldrig). Ni fattar varför jag helst tränar själv va?
Skrev ju att jag har börjat tycka det är lite kul med foto och var lite sugen på en kamera. Jag kan säga att jag hade knappt andats dessa ord innan Daniel hade gjort värsta researchen över vilken kamera som skulle passa mig och presenterat de bästa förslagen med för och nackdelar. Vet inte om det var för att han tycker det var kul att jag engagerade mig i något han älskar att göra eller om det helt enkelt är så att han är lite sugen på att själva va med på bild ibland (han står ju mest bakom kameran); förmodligen en kombination. Iallafall tyckte varken han eller jag att det var någon ide att vänta, bäst att smida medan järnet är varmt, eller vad det nu heter, så vi slog till på finingen ovan, Canon EOS 100D.
Det viktigaste för mig är ju såklart att lära mig att ta bra selfies där jag ser cool ut med kameran i hand;)
Så nu står den här hemma och är fin och väntar på att bli använd. Daniel har lovat att hålla kurs med mig så att jag lär mig att använda den på ett korrekt sätt, och inte bara sätta på auto. Första lektionen hölls innan möhippan och då gicks det igenom ISO-tal, fokus och slutartid. Ni såg ju några av bilderna från möhippan, inte fruktansvärda men långt ifrån superbra. Så jag får nog öva lite mer innan vi går över till nästa lektion, och många lektioner får det bli för det är ju en hel vetenskap detta med kameror. Idag blir det övning då vi skall ner till Kungsan och ta kort på körsbärsblommorna, inte ett helt originellt motiv men väldigt tacksamt då det ju är så fint.
Vi vill ju att Majken ska få leka med vad och vem hon vill, ha på sig vad hon vill i vilka färger hon vill utan att vi skall lägga någon värdering i det, och vi försöker verkligen att få till det så att det blir så. Jag säger försöker, för vi gör säkert en massa misstag. Det är ju inte heller helt enkelt, speciellt inte när man går in i en affär, leksaks- eller klädesaffär, och det bokstavligen finns en blå och en rosa sida.
I alla fall, när det gäller lekandet så tror jag nog att hon leker fifty fifty, det vill säga det är lika mycket dockor som bilar. Detta gäller ju inte när det kommer till kläder, hon är ju inne i en gigantiskt klänningperiod, hon vill bara ha kjol eller klänning och tycker själv hon är sååå fin i det. Till min glädje är det inte bara gula prinsessklänningar utan lika mycket fina klänningar i lite diskreta färger från Newbie:) Men som sagt, jag försöker att inte påverka…
Vad som är härligt är att hon än så länge inte förstår det där med vad som anses tjejigt och killigt (säger man killigt?), hon har för den delen inte fattat ännu att det finns två kön. Hon kallar alla barn för pojkar och hon tycker alla pojkar skall ha klänning på sig; så när Felix på hennes förskola inte ville ha klänning på sig imorse ställde hon sig mycket frågande till det. Vet inte i vilken ålder barn brukar inse att det är skillnad på tjejer och killar men jag hoppas det dröjer så att hon får behålla denna oskyldighet och fördomsfrihet så länge som möjligt.
På tal om genus så är jag ju verkligen inget geni när det gäller det (kanske märks på inlägget?), men jag fick mig en liten grundkurs när jag lyssnade på förra veckans avsnitt av poden hemma hos gry, då genusexperten Sandra Dahlen var gäst. Tips om man känner att man vill ha lite genus för dummies:)
Ja, ungefär såhär känner jag mig idag, glad och för första på länge känns det som om jag har energi att göra av med. Tror det beror på att jag de senaste dagarna träffat fina vänner och tankat på med kompisenergi, något jag behöver lite då och då. Först var det ju möhippan i lördags men sen lyckades jag trycka in en kompisdate både måndag och tisdag. Vindate i måndags med min gamla kollega och numera goda vän Malin. Vi är i lite olika stadium i livet så då blir det att man pratar om annat än det man pratar och tänker på 99% av sin tid, nämligen de små älskade liven:) Och lite omväxling gillar man ju, det gör man.
Och igår en annan mammadate med Linnea, hurtig sådan då vi först tog en powerwalk där vi lagt in styrkeövningar längst vägen. Det var ju det här med fit mama:) Men sen blev det lunch och kaffe och massa härligt snack. Så två väldigt olika dater, men båda supermysiga på sitt sätt. Så tänkte ta till vara på denna energi och städa lägenheten idag. Kollade in i Majkens rum imorse och såg detta. Och eftersom det är ungefär samma status i resten av lägenheten tänkte jag att det var dax.
Nu är jag ju en av få personer som faktiskt gillar (eller iaf inte ogillar) att städa, det är lite rogivande tycker jag. Så det blir in med hörlurar i öronen och på med musik eller någon bra pod, funderar lite på att testa Mikael Persbrandt egna pod I AM, undrar om det kan va något?
Vilken jättesoffa alltså. Bakom soffan ser ni även taket på Majkens koja som hon älskar djupt.
Ja, åtminstone om man tittar på de nya möblerna vi har införskaffat. Har ju tidigare köpt en säng på 210 cm med en tanke om att vi nu under några år kommer sova fyra personer i den. Och så skönt det är, nu är vi ju bara tre som nyttjar sängen då Kajsa sover i en spällsäng brevid men ändå; nu kan Majken agera propeller i princip hur mycket hon vill utan att vi riskerar att knockas av diverse kroppsdelar, bara en sån sak.
Så i denna anda av storhet bestämde vi även att soffan som inhandlades till allrummet på övervåningen skulle vara rätt skrymmande. Och idag kom den alltså, denna nästan fyra meter breda koloss. Hade nog inte tänkt att den skulle ta upp så stor del av rummet som den gör, men jag klagar inte, vi kommer ju aldrig mer behöva känna att vi sitter/ligger på, eller ens nära, varandra. Hm, kanske inte så bra ändå….
Jaja, den är hur skönt som helst och får vi bara bort fotöljen ni ser på kortet och lägger dit en schysst matta så kommer detta bli superbra och mysigt. Kanske skall addera filmkvällar till vårt sociala umgänge som ju mest består av fika:)
