En av varje?

Under hela denna graviditeten har jag, från alla håll, fått höra att två syskon i princip  inte kan vara lika varandra i sin personlighet. Så är det första barnet ett lugnt barn så blir det andra vilt; är det första ett barn som sover bra kommer det andra skrika hela nätterna; äter det första barnet bra så kommer det andra endast äta makaroner osv osv.

Eftersom Majken är ett förhållandevis lugnt barn så har vi ju då också fått höra att nu, nu kommer det jobbiga, nu skall ni få se. Kajsa kommer att bli riktigt jobbig och vild! Vet inte varför men blir lite irriterad över dessa varningar, känns lite som om Kajsa döms i förtid. Men varför måste det bli så? Varför skulle inte barnen kunna få liknande personlighet? Det är ju ändå samma föräldrar (inte alltid såklart men i vårt fall), vilket ger samma gener och då även samma hem och uppfostran? Borde det inte var lika stor chans att de liknar varandra som att de blir olika?

Ja, ja, det är väl bara att förbereda sig för en liten vildbasse gissar jag, vi skall nog fixa det också:) Får väl återkomma när jag har facit i hand.

Nu är ju inte Majken alltid en ängel, hon kan allt ge oss utmaningar i vårt föräldrarskap hon också, lilla hönan. Bilderna är från vår morgon, var rätt svettig innan vi väl kom ut genom dörren:)

Vill också märka strumporna!
Vill också märka strumporna!

 

Följt av jakt för att få borsta tänderna
Detta följdes av kurragömma för att få slippa borsta tänderna

 

Morgonen avslutades med en klassisk 'läägasigpågolvetprotest'
Morgonen avslutades med en klassisk ’läggasigpågolvetprotest’

 

 

 

Dagen D!

Ja, idag är det alltså meningen att jag skall föda barn. Verkar ju inte bli så för jag känner ingenting, om något så är jag piggare än på länge. Så jag fortsätter att spendera timmar i soffan varvat med lite packning.

FullSizeRender
Färdiggräddad?

Sen dansar jag runt lite här hemma till ’Visa vid vindens ängar’ (https://www.youtube.com/watch?v=Z0dBFfORglk) med Linda Pira, så bra! Eller dansar och dansar, snarare rullar jag runt som en levande pilatesboll… Underbart program förresten det där ’Lyckliga gatan’, skratt, gråt och mys!

Att vara lite sugen på fest!

Ja, det är precis vad jag är, lite sugen på fest. Kanske låter helt sjukt då jag skall få en bebis inom några dagar, lär ju inte bli nån fest för min del på ett tag. Fast det är väl egentligen inte en fest jag är ute efter, mer att få sätta på mig lite fina kläder, (utan en stor mage i vägen) sminka mig lite, komma iväg nån timme eller så, prata lite med folk och kanske t.o.m ta ett glas vin.. Känns som det var evigheter sen, snarare är det väl en sisådär 9 månader sedan. Har ju såklart inte suttit i husarrest i 9 månader men det blir inte riktigt samma sak som gravid. Och det beror faktiskt inte bara på vinet (även om det påverkar, det skall jag inte förneka) utan snarare en kombination av avsaknandet av just vin, trötthet, och det faktum att jag inte kan förmå mig att känna mig 100% fin och bekväm som gravid. Sägs ju att gravida kvinnor är så vackra men undrar om det är någon som verkligen känner sig vacker, jag gör det då  sannerligen inte. Så det är vad jag gör, sitter här höggravid  i flyttkaos och drömmer mig bort till lite fest och glam:)

Gammal partybild på mig och fina Lodisen
Gammal (och lite suddig) partybild på mig och fina Lodisen

Förresten, var på ultraljud idag för att kolla tillväxten på bebisen. Gick jättebra, hon väger ca 3.2 kg nu och växer på bra så det är bara att fortsätta att vänta på att hon vill komma ut.

STOLT MAMMA

Majken och jag snackade lite om Kajsa igår och när jag frågade henne om det skulle bli kul med en lillasyster sa hon: Mamma, jag skall krama, pussa och klappa Kajsa, INTE slå och putta!

Eftersom Kajsa inte kommit ännu får ju magen agera substitut
Eftersom Kajsa inte kommit ännu får ju magen agera substitut
Myyyzzz
Myyyzzz

Man kan ju inte bli annat än lite stolt över denna lilla höna! Tänk att  hon iaf vet vad hon skall göra, sen återstår det att se om hon följer det…;)

IMG_3521

Sen blev hon en superhjälte, såklart…

Tappa kontrollen!

När man är hemma under dagarna så blir ju ämnena att skriva om rätt begränsade…Men jag ligger ju inte bara i soffan och kollar serier under dagarna, jag packar och fixar ju även lite inför vår flytt om 2 veckor. Det där att vi skall föda barn och flytta under samma vecka är ju som jag skrivit tidigare inte världens bästa planering såklart, fast å andra sidan är det kanske lika bra att ta allt djävulskap på en gång. För jag hatar verkligen att flytta och lets face it, förlossning och de första två veckorna med en bebis är inte heller en dans på rosor… Med det sagt är det ju lyckliga grejer i sig, bara lite jobbiga och ffa så tappar jag oundvikligen kontrollen. Jag är inte bra på att tappa kontrollen; jag som inte kan kolla på sport för att jag inte har kontroll över vad som händer; jag som upplevde veckan då vi sålde lägenheten som ren och skär terror; jag som aldrig har väntat till sista sekund med någonting, varken när jag pluggade (aldrig all-nighters dagen innan en tenta) eller i jobbet. Nä, jag funkar inte så, jag vill ha full kontroll och när saker skall göras vill jag ha dem gjort i god tid så att jag stunden innan deadline kan luta mig tillbaka och bara andas, då mår jag bra.

Grejen med flytt är att det går ju inte att förbereda allt, mycket men inte allt. För man måste ju leva i den gamla lägenheten tills dess att man flyttar så allt kan inte packas ner två veckor i förväg. Så nu packar jag 3 lådor per dag med saker som vi kan avvara den sista tiden, även om det verkligen kliar i fingrarna efter att packa allt allt allt NU! Sen har vi ju alla mannens grejer som jag inte vågar röra eller packa, och han delar inte direkt mitt behov av att allt skall vara klart två veckor i förväg (det är inte så många som gör det har jag har jag förstått)

Varje dag är viktigt!

Jag minns när jag väntade Majken och hade gått ungefär en vecka över tiden. När vi då var hos BM fick jag en tid för igångsättning, ett datum som var två dagar efter det jag hade förväntat mig. Jag bröt ihop totalt, två dagar kändes som en evighet, kändes verkligen som om jag inte skulle kunna fixa det. I efterhand har jga skrattat åt det där och skyllt på hormonerna. För vad gör två dagar fram och tillbaka egentligen?

Igår hände lite samma sak men åt andra hållet. Av någon anledning trodde jag 10:e Feb var en onsdag men insåg igår att det var en tisdag, alltså en dag innan. Blev hur stressad som helst, herregud, då var det ju mindre än en vecka kvar, det går inte!!!! Vet inte vad jag vill säga med detta förutom att såhär på slutet av graviditeten så är varje dag viktig på något sätt, viktigare än vad jag någonsin tidigare, eller senare upplevt….

Vila och lite oro

Haha, jag trodde att jag skulle ha svårt för att få till det här med att vila, men nu efter ett par dagar känns det som om jag aldrig vill göra något annat, min kropp har anpassat sig på ett helt sjukt sätt.  Även om det bokstavligen inte är så känns det som om kroppen väger 25 kg mer än vanligt, bara att ta sig från sovrummet till badrummet är ett projekt och sen att ta sig och hämta Majken på dagis är som att bestiga Mount Everest.. Men det är väl som det ska va, lugnet före stormen. För när bebisen väl kommer blir det ju storm:) Men jag längtar ändå, tänk att få snusa på en liten bebis igen! Och tänk va roligt att få se henne och Majken! Majken som för övrigt börjar visa sin otålighet; ”jag vill leka med Kajsa NU mamma” sa hon senast igår. Lilla hönan!

Var hos BM igår, allting såg bra ut förutom att magen inte växt sen sist. BM var inte orolig men ville ändå att vi går på ett extra ultraljud. Jag är väl egentligen inte heller jätteorolig men visst gnager det lite och idiotiska frågor och funderingar kommer upp i huvudet, tänk om lilltjejen inte växer pga av något jag gjort, skullle jag gått upp mer i vikt, ätit nyttigare, tagit det mer lugnt osv? Dumt, jag vet, men gissar oundvikliga tankar när man går i väntans tider och det kommer ett litet (mkt mkt litet) hinder på vägen….

Då var det klippt

Ja, vi fick ju klippt Majkens hår i helgen, äntligen! Har ju gått och våndats över detta både jag och Daniel hur länge som helst. Hon är ju rätt känslig när det kommer till sitt hår och det är verkligen världskrig här varje gång håret skall tvättas/kammas/sättas upp. Att hon dessutom haft jättetjockt, lockigt hår som nästan gått ner till midjan har ju inte gjort saken bättre. Men vi hade preppat henne inför besöket och valt ett ställe där hon fick sitta i en bil och kolla på tecknat, glass var också sedan utlovad som belöning. Vi hade inte behövt oroa oss, inte ett pip på hela tiden (även om hon såg livrädd ut) och så fint det blev:) Det blev verkligen en helt ny tjej och vi var såklart stolta som tuppar…

Inte helt bekväm som sagt men tyst som en mus
Inte helt bekväm som sagt men tyst som en mus

 

Majkenklippersigfore
Före

 

Efter
Efter

 

 

 

 

 

 

 

Föräldrarledig

Har  nu offciellt gått på föräldrarledig, sista dagen på jobbet i fredags. Var faktiskt lite sorgligt att lämna alla, för jag vet ju inte om jag kommer tillbaka då jag är konsult. De hade avtackning i onsdags och min chef Elin höll ett så gulligt tal så jag började såklart lipa (hormoner..), och blev även lite mallig för hjälp va bra jag tydligen är;)

Det är meningen att jag bara skall ta det lugnt nu och bara vila innan bebisen kommer så jag har energi då. Har ju tidigare skrivit att jag stoppat huvudet i sanden vad gäller detta med bebis och flytt, kan dock säga att huvudet nu kommet upp och jag är mer mig själv. Det är ju såklart bra men det innebär ju också att jag inte är så bra på att ta det just lugnt, har till exempel redan en rätt lång lista på saker jag skall fixa under veckan… Men skall verkligen se till att jag varje dag spenderar tid i horisontalläget… Wish me luck!