Har ju skrivit tidigare att jag har en tendens att göra saker med Majken som hon är lite för liten för, detta då jag på något sätt vill projicera mina egna fina barndomsminnen på henne. Förra året köpte vi till exempel en adventskalender till henne, men det var hon för liten för då, hon fattade inte alls det här med att vänta (tålamod är inte hennes starkaste sida) utan öppnade alla luckor på samma gång. Men i år fick hon en pixie-adventskalender från farmor, något som hittills har varit en höjdare, hon tycker det är lite spännande att varje morgon få öppna en lucka och se vad det är i den. Lite guldkant på morgonen liksom. Och hittills har det varit bra Pixie-böcker, som annars kan vara av varierande kvalitet och för olika åldrar.
Försökte oss även på julkalendern på TV men den fick tummen ner, historielektioner är inget för en tre-åring tydligen. Majken kollade två minuter och tittade sen frågande på mig och konstaterade att ’Detta är inget barnprogram, det är tråkigt’. Jag är nog benägen att hålla med henne, jag trodde ändå att jag skulle uppskatta den då jag gillar historia, men den är bara trist.
Men adventskalender alltså, en hit. Frågan är nog vem som gillar den mest, jag eller hon.
Försökte fånga ögonblicket på bild men lyckades väl sådär
Att vara lycklig är inte något man går runt och är några längre perioder, iallafall inte jag. Nej, för mig är det så att livet knallar på och antingen så att jag är glad och mår bra, eller ledsen och mår dåligt (mest glad dock), och så allt däremellan såklart. Men lycklig, då det pirrar i hela kroppen, man är nästan yr av glädje och ingenting dåligt tar någon plats för allting är bara perfekt, den känslan får jag bara i korta stunder som kommer då och då, ofta helt oväntat. Men idag så fick jag uppleva detta.
Timmen mellan det att man kommer hem efter hämtning på förskolan och middag burkar ju inte vara favorittimmen direkt, barnen är då ofta både hungriga och trötta vilket ju är ett bra recept på gnäll och stök. Men idag så hände det, lägenheten var städad (nåja), vi hade tänt lite ljus, till och med julmusik spelades (som jag såklart älskar), Daniel stod och lagade mat, Majken var glad och lekte med ballonger på golvet, jag matade en nöjd, glad och kladdig Kajsa, och allting var bara sådär underbart. Och just då fick jag en känsla av lycka ända in i märgen, lycklig, stolt och oändligt tacksam över vår lilla familj. Låter kanske rätt töntigt och smörigt men så var det. Sen bröt ju såklart kaoset ut när Kajsas trötthet kickade in precis som vi andra skulle äta, vilket följdes av två mycket svårsomnade ungar. Men men, jag fick den där lilla stunden och den kan man leva på länge.
Jag har väl aldrig tänkt att jag är, eller känt mig, direkt supercool, det har jag inte. Även om jag vissa perioder i livet har försökt, och trott mig vara, coolare än vad jag är. Men fram till igår kväll har jag nog ändå tänkt att jag har någon typ av coolhet inom mig, lite grann iallafall. Men det var fram till igår kväll det.
Om vi tar det från början, jag och Daniel skaffat oss nya mysbyxor. En skitsak för det allra flesta men för oss var det faktiskt rätt så stort, dels för att vi älskar mysbyxor och använder dem varje dag, och dels för att vi inte köpt nya sen vi träffades typ. Och ett par favoritmysxbyxor måste man ju äga, att springa runt i jeans hemma känns bara konstigt tycker jag. Iallafall, för att överträffa de gamla favoriterna, som såklart var supersköna och mycket bra kvalitet ( de höll ju trots allt i sex år trots daglig användning) så bestämde vi oss för att lägga lite tid och pengar på att hitta nya. Och det är jag glad för att vi gjorde, för nu är vi nästan löjligt nöjda bägge två över våra nya mysbyxor, som förvisso kostade en slant, men å vad de är sköna. Jag vill leva i mina. Kanske inte finaste byxorna jag har men det är inte heller poängen. Sen att vi köpte i princip likadana, så att vi går runt här och matchar varandra (tänk husvagnsreklam) behöver vi ju inte tala om. Ja ni fattar, vi är inte så coola.
Så till igår kväll, då hade vi alltså filmkväll här hemma när tjejerna lagt sig. Där satt vi alltså, i våra nya härliga matchnade mysbyxor, i vår enorma soffa, drack julmust, åt skorpor och kollade ’Ant-man’ i 3D, vilket såklart betydde att vi också hade de där fula 3D glasögonen på oss.
Och då slog det mig. Att just där och då nådde jag nog min nördhetskulmen, det går inte att förneka. Valet av film och 3D glasögonen satte liksom pricket över i:et. Men vad som också slog mig var att jag faktiskt inte bryr, jag älskar att vara nördig, det är ju hur soft som helst. Det här skulle jag aldrig sagt för tio, eller ens för fem år sedan, men nördhet slår coolhet alla dagar i veckan enligt mig.
I fredags när jag hade båda tjejerna hemma tog vi oss iväg till Anna som också hade sina killar Wilmer och Emil hemma. Tanken var att vi skulle ha en dag med pepparkaksbak, julpyssel, glögg och julmusik för att riktigt komma i julstämning.
Och det måste jag nog säga att vi fick, iallafall jag och Anna, vet inte så noga med barnen. Visst bakade de pepparkakor men på samma sätt som förra gången tröttnade de ganska så snabbt och började äta istället.
Likadant med julpysslet, de började bra och och var väldigt engagerade men tröttnade rätt snabbt och lät oss färdigställa kreationerna medan de sprang iväg och lekte. Så vet inte om de upplevde dagen som så julig men de hade väldigt roligt tillsammans och det är väl det viktiga. Sen kan man kan nog inte begära att två treåringar skall sitta stilla och pyssla några längre stunder.
Tänker att man, eller jag, ofta vill göra saker med Majken som hon är lite för liten för, att jag har för bråttom. Gissar att det är för att jag själv kommer ihåg en massa mysiga saker från min barndom som jag vill applicera på henne, men om jag kommer ihåg det var jag ju definitivt äldre än tre år, så jag ska nog försöka hejda mig lite.
Pysslet då? Jo, vi hade ju köpt filt, flörtkulor och bomull för att vi skulle kunna göra jultomtar och snögubbar. Och vi gjorde ju både tomtar och snögubbar, men då det visade sig att vi var totalt talanglösa (eller iallafall jag) på det här med pyssel blev de ju otroligt fula, nåt annat kan ingen påstå. Kan kanske också bero på all glögg vi välja i oss under dagen:)
Jaja, fula tomtar eller ej, pepparkakorna var väldans goda, likadant med glöggen så dagen var rolig och julig och det var ju det som meningen.
Daniel var på bio igår så det var bara jag och tjejerna hemma. Jag gillar ju de kvällarna, för då får jag några timmar för mig själv när tjejerna har somnat, och tid för mig själv är något som jag alltid gillat och haft behov av.
Igår blev det soffhäng framför två avsnitt av Jills veranda. Åh vad jag gillar det programmet, det är mysigt, man lär sig om musik och musikhistoria, lite djupt är det också och framförallt en massa bra musik. Ja, hon är duktig den där Jill. När jag tittar på det blir jag så vansinnigt sugen på att åka till Nashville där jag skulle spendera mig tid på en veranda, spela musik och dricka öl, och så åka omkring och lyssna på musik som tydligen spelas överallt, på baren, på gatan, i trådgårdar, i parken, ja överallt, hur härligt? Vill helt enkelt göra de grejerna som de gör i programmet. Men får väl inse att det inte kommer hända, för hur mycket jag än skulle vilja är det ju tveksamt om Jill bjuder in mig… Så får helt enkelt nöja mig med att drömma mig bort genom tv-rutan och sen sitta hemma i soffan med guran istället. Inte fel det heller.
Nu så har all julpyntning kommit fram här hemma, häromdagen var jag nere i källaren och hämtade lådan med alla julsaker. Vilket visade sig inte var speciellt mycket alls: lite ljus, en ganska trött julstjärna, en ljusstake och några porslinstomtar var jag allt jag kunde hitta, vilken besvikelse. Ja, en hel del julgranskulor också men tyvärr blir det ju ingen julgran i år, dels för att vi skall iväg men kanske mest för att det inte riktigt funkar med en 9 månaders bebis som röjer ner allt i hennes väg. Hade ju varit en tidsfråga innan hon fått granen över sig.
Men fick ihop lite julpynting iallafall och så sprang jag i hast iväg och köpte oss en tomte. För man måste ju ha en tomte hemma. Och visst var denna söt? Tjejerna älskar den, kramar, klappar och leker med den hela tiden, Majken funderar till och med om det är den tomten som till slut ska få hennes nappar (att det ska va en tomte är bestämt sen länge). Så nu har vi en hustomte och lite (väldigt lite) julpynt här hemma, men tillsammans med en massa massa levande ljus som tänts varje kväll känns det ändå rätt juligt och mysigt. Me likeeee.
Men vi fortsätter väl med lite mer bokklub? Vi hade torts allt bara kommit till sen eftermiddag. Efter spat så fixade vi som sagt till oss allihop och träffades på ett av hotellrummen för att fortsätta med kvällens aktiviteter. Och kvällen kan nog inte sammanfattas på något annat sätt än en enda stor mat-, och dryckorgie. Herregud, man kan ju undra hur mycket som får plats i en och samma mage.
På hotellrumet började det med inmundigande av skumpa och lite drinktilltugg medan tjattrandet fortsatte. Det var också då vi diskuterades boken, I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson. Ska inte ägna mycket tid åt den för man kan väl säga att ingen var sådär överväldigad, de flesta tyckte den var sådär (och då är jag snäll). Jag som läser böcker som e-böcker lyckades till och med köpa boken två gånger. Jag var nämligen övertygad om att jag bara laddad ner, och läst, halva boken när jag var klar, tänkte att den omöjligt kunde sluta så som den gjorde. Så jag laddade helt enkelt ner den igen från en annan e-bohandel. Inte det smartaste jag gjort i mitt liv, men det säger en del om slutet på boken.
Under drinken blev det lite gura för min del också, vilket jag alltid tycker är kul och de andra också tror och hoppas jag.
Lite matbilder fick jag ju ta iallafall..
Sen var det alltså dags för middag, en sexrätters sådan, och till det tog vi vinpaket. I över fyra timmar satt vi och åt och drack konstant, är faktiskt förvånad över att det ens är möjligt att äta sådär mycket. För det var ju inte bara sex rätter, en väldans massa mellanrätter serverades också, såpass många att vi trodde vi var på rätt nummer fem när de serverade nummer tre. Och såklart var det supergott och en massa spännande smaker, men måste nog säga att det var de fantastiska vinerna jag njöt mest av.
Ja, mellan tuggandet och sväljandet så pratade vi ju och hade väldans trevligt också, syns kanske inte på bilden ovan men det var nog något väldigt viktigt Malin och Lodisen lyssnade på just då. Notera också antalet vinglas:)
Lilla Valter ju med under hela middagen också, fina lilla Valter, här i Hannas famn.
Efter middagen gick hälften av gänget och la sig, klockan var ju trots allt efter tolv. Men tre tappra själar, inklusive jag själv, ville inte att kvällen skulle ta slut. Så det blev en tur till en bar och sedan fortsatt häng på ett hotellrum innan vi stupade i säg vid tre-tiden.
Ja, vad säger man? Härligare än så här blir det inte! Visserligen var jag mer än slut på söndagen, men i slutet av dagen ger ju en sån här helg så mycket mer energi än vad den tar. Älskade bokklubb, ser redan fram emot nästa jubileum, 20 år och 100 böcker skall vi väl fixa.
Åh, vilken helg vi har haft, så jättejättehärlig och kul på alla sätt och vis. Älskade bokklubb, vad jag är glad att jag har den, dessa underbara vänner som jag känner så väl, och de mig, som jag upplevt så mycket med och som jag tycker så mycket om . Tänk att det är 10 år sedan vi startade detta. Det främsta syftet var ju då att vi skulle starta någon typ att klubb som gjorde att vi träffades regelbundet, även om alla flyttade från Göteborg där vi alla bodde då. Och man måste ju säga att vi har lyckats, för 10 år, 50 böcker, en massa flyttar, en massa olika jobb, kriser, lycklig perioder och inte minst 10 barn senare håller vi fortfarande på, inte lika frekvent som tidigare såklart men ändå. Fasen vad jag är stolt över det.
Malin med lilla Valter
Hanna med sitt ybersnygga läppstift
Kia
Lodisen
Iallafall, jag och Hanna tog på lördagsmorgonen tåget ner till Göteborg, ett tåg som tro det eller ej var några minuter för tidigt, redan där kände jag att det skulle bli en toppendag. Sen träffades vi upp alla sex på Avalon i centrala Göteborg för lunch. Eller vi var ju faktiskt sju denna gången då Malin hade med sig lilla Valter, två månader. Han var, förutom hur gullig som helst, för övrigt ett litet A-barn, inte ett pip på hela dagen eller kvällen, bara glad och gosig. Lunchen bestod för min del blev av en smarrig räkmacka, tycker liksom att det hör till att käka räckmacka när jag kommer till Göteborg så brukar alltid köra det om det finns på lunchmenyn.
Efter god mat, lite vin och en massa pladder, alla var ju tvungna att ge uppdatering om deras liv, så bar av till hotellet, Upper House i ett av Gothia tornen.
Nina njöt av välkomsdrinken på Upper House
Alltså jag tror jag är lite kär i det där hotellet, så himla härligt. Det var så fint, lugnt och skönt och alla var så trevliga och tog hand om oss på bästa sätt, ren lyx. Bara en sån detalj att när man kom fick en välkomsdrink när man kom lyfter ju vistelsen ett snäpp.
Utsikten från vårt fönster var ju inte heller att leka med, såg hela Liseberg som var julupplyst då deras julmarknad hade öppnat dagen innan.
Innan kvällens aktiviteter hann vi med lite spaande, väldigt lite för min del men jag simmade iallafall i en utomhuspool på 20 våningen men glasbotten, tyvärr utan att föreviga det på kort. Men kände mig väldigt fin i min badrock iallafall, en badrock som gav lite samurajvibbar, eller hur? Efter spa var det dags att göra sig klar för kvällsktiviterna, men det tar vi i nästa inlägg.
Det har varit idel fixande de senaste dagarna, och inte med lägenheten denna gång utan det är jag som försökt fixa och göra mig ännu lite snyggare än vad jag redan är, om det nu är möjligt;) Så jag har:
Varit hos frissan. Min gamla frissa flyttade hipp som happ till Bali så jag har varit frisörlös ett tag. Men nu har de öppnat en salong i huset där vi bor så var ju tvungen att prova den, för hur smidigt vore det inte att ha frissan så nära? Är rätt så nöjd, inte helt klockrent men tillräckligt för att ge henne en ny chans.
Slängt in en toning i håret.
Lagt en väldigt mysko ansiktsmask.
Och målat naglarna
Så nu känner jag mig snygg och redo inför dagen. För det är bokklubb idag, och inte vilken bokklubb som helst utan det är stort jubileum, vi firar att vi har hållit på med det här i 10 år och vi har läst 50 böcker, inte dåligt eller hur? Så idag bär det av till Göteborg för ett rejält firande med hotellvistelse, spa, lyxmiddag och en massa annat härligt. Det här kommer bli så bra, det känner både jag och min nya frisyr, hårfärg, mitt lena ansikte och min tjusiga naglar:)
Jag ser till och med fram emot tågresan, tre timmar av bara lugn och ro. Men ber såklart till både gud och SJ att att resan inte blir längre än de schemalagda tre timmarna. För förseningarhar vi inte tid med idag då varje minut ska va härlig.
Men vi kör väl vidare på jultema? Idag i form av pepparkaksbak, eller bak och bak, vet inte om inköp och utkavlning av pepparkaksdeg kan kallas att baka, men det är iallafall bättre än att köpa färdiga tycker jag.
Majken var superpepp inför baket och hon började mycket bra med att seriöst kavla ut den första degklumpen. Men efter ungefär fem minuter upptäckte hon att degen var vansinnigt god, så då var det roligare att göra små bollar som hon kunde käka upp än att kavla och fixa kakor.
Men vi hade det iallafall en ganska mysig förmiddag med bakning och käkande av pepparkaksdeg, julmusiken stod på i bakgrunden vilken gjorde det hela rätt juligt också och det gillar ju jag. Sen fick vi ihop ett gäng pepparkakor som nu ligger i en burk i köket, perfekt att gå och nalla på till kaffet framöver.
