Men vi fortsätter väl med lite mer bokklub? Vi hade torts allt bara kommit till sen eftermiddag. Efter spat så fixade vi som sagt till oss allihop och träffades på ett av hotellrummen för att fortsätta med kvällens aktiviteter. Och kvällen kan nog inte sammanfattas på något annat sätt än en enda stor mat-, och dryckorgie. Herregud, man kan ju undra hur mycket som får plats i en och samma mage.
På hotellrumet började det med inmundigande av skumpa och lite drinktilltugg medan tjattrandet fortsatte. Det var också då vi diskuterades boken, I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson. Ska inte ägna mycket tid åt den för man kan väl säga att ingen var sådär överväldigad, de flesta tyckte den var sådär (och då är jag snäll). Jag som läser böcker som e-böcker lyckades till och med köpa boken två gånger. Jag var nämligen övertygad om att jag bara laddad ner, och läst, halva boken när jag var klar, tänkte att den omöjligt kunde sluta så som den gjorde. Så jag laddade helt enkelt ner den igen från en annan e-bohandel. Inte det smartaste jag gjort i mitt liv, men det säger en del om slutet på boken.
Under drinken blev det lite gura för min del också, vilket jag alltid tycker är kul och de andra också tror och hoppas jag.
Sen var det alltså dags för middag, en sexrätters sådan, och till det tog vi vinpaket. I över fyra timmar satt vi och åt och drack konstant, är faktiskt förvånad över att det ens är möjligt att äta sådär mycket. För det var ju inte bara sex rätter, en väldans massa mellanrätter serverades också, såpass många att vi trodde vi var på rätt nummer fem när de serverade nummer tre. Och såklart var det supergott och en massa spännande smaker, men måste nog säga att det var de fantastiska vinerna jag njöt mest av.
Ja, mellan tuggandet och sväljandet så pratade vi ju och hade väldans trevligt också, syns kanske inte på bilden ovan men det var nog något väldigt viktigt Malin och Lodisen lyssnade på just då. Notera också antalet vinglas:)
Lilla Valter ju med under hela middagen också, fina lilla Valter, här i Hannas famn.
Efter middagen gick hälften av gänget och la sig, klockan var ju trots allt efter tolv. Men tre tappra själar, inklusive jag själv, ville inte att kvällen skulle ta slut. Så det blev en tur till en bar och sedan fortsatt häng på ett hotellrum innan vi stupade i säg vid tre-tiden.
Ja, vad säger man? Härligare än så här blir det inte! Visserligen var jag mer än slut på söndagen, men i slutet av dagen ger ju en sån här helg så mycket mer energi än vad den tar. Älskade bokklubb, ser redan fram emot nästa jubileum, 20 år och 100 böcker skall vi väl fixa.