Mitt liv – Sida 18 – Karins lite av varje!

Kaffe är det nya vinet, eller?

Vi har ju de senaste helgerna i princip satt i system att bjuda hem vänner till oss för en fika, vilket ju har varit illa trevligt. Denna helg var inget undantag, för vilka är vi att ändra på ett vinnande koncept? Nu var det Daniels kusin Sanna, hennes Andreas och deras lilla Vendela som fick äran;)

Denna gång vågade vi oss på att uppgradera fika till brunch, som Daniel fixade till i köket genom att steka ägg och bacon och grädda våfflor. Mitt bidrag till brunchen var att springa till Ica och köpa frallor, förvisso väldigt goda sådana. Så under större delen av eftermiddagen käkade vi våfflor, drack litervis med kaffe och pratade. Så med risk för att upprepa mig löjligt mycket här så var även detta besök en succé.

Tjejerna då? Ja, de bondade över sin gemensamma kärlek till solglasögon och musik då Majken var vänlig nog att spela en trudilutt på sitt piano och Vendela visade oss sina danskunskaper.

Ja, så detta var vår helg, en liten fotosession och ännu ett besök av fina vänner. Vad gäller socialt umgänge får jag nog erkänna att för tillfället byts kväll/natt för det mesta ut mot dag, och vin byts ut mot kaffe. Men detta är bara temporärt, jag kommer tillbaka till partyt, det gör jag. Skall bara sova lite först:)

Fotosession

Då det regnade i princip hela helgen var vi ju tvungna att hitta på lite aktiviteter här hemma. Vår lilla linslus Majken föreslog då att vi skulle ha en fotosession, och ja, det var ju en rätt bra ide tyckte vi. Så Daniel byggde upp sin hemmastudio med skärmar och grejer, som jag inte har någon aning om vad de är till för, och skred till verket. Och visst blev det en del fina bilder på våra små tjejer, det blev det.

Även jag fick va med på ett litet hörn, vilket blev helt ok tycker jag nog. Men nästa gång skall jag nog sminka till mig lite mer och kanske välja kläder med lite mer omsorg.

Jag har ju aldrig varit speciellt intresserad av foto och aldrig varit särskild bekväm varken framför eller bakom kameran. Däremot är jag ju gift med en superduktig fotofantast som tar kort (bra kort) hela tiden. Så efter sex år så börjar jag så smått vänja mig med att stå framför kameran, eller iaf mindre obekväm… Men känner att det även börjar spira ett litet intresse av att stå bakom kameran också, det är ju faktiskt ganska kul. Inte så att jag skall köpa värsta systemkameran och gå kurser och grejer. Men kanske skall jag investera i en riktig kamera ändå (har ju bara mobilen nu) och faktiskt börja lyssna på min man när han pratar på om objektiv, ISO-tal, exponering, slutartider osv.

En vecka tar fort slut!

Har ju haft finbesök hela veckan och oj vad det har varit mysigt. Som sagt har vi inte tagit oss för några större eskapader utan satsat på att umgås samt äta och dricka gott. Dock hann jag och mamma med en liten shoppingtur på stan igår också. Och vad är väl en shoppingtur med morsan om man inte följer upp den med en vinlunch? Så det fick vi ju ta oss en, denna gång på Riche. En vinlunch är väl iochförsig något som ju också ingår i kategorin umgås, äta och dricka:)

Majken har ju inte träffat mormor och morfar sen innan jul, förutom veckovisa skypesamtal, men någon inledande blyghet märktes inte alls. Nej, det var full fart från första stund och precis som hon hade bestämt att hon skulle göra begav hon sig varje morgon vid sju till gästrummet för att väcka dem:) Så när de tidigare idag begav sig hemåt var det väldigt ledsamt. Att bli kvar hemma med bara mamma och pappa är ju inte alls så festligt.

Idag blir det fredagsmys med båda tjejerna hela dagen. De senaste veckorna har det varit lite stökigt att få iväg Majken till dagis, det har varit lite trots från hennes sida kan man väl säga… Lyckligtvis så har hennes humör slagit om så snart vi kommit utanför dörrarna, då hon gått ifrån att vara en militant nej-sägare till att bli en sjungande solstråle. Men vi ville iaf inte ha en stökig morgon det sista vi hade innan mormor och morfar åkte så vi bestämde att Majken fick va hemma från dagis idag. Så jag gissar att det där städandet och tvättandet jag tänkt ägna mig åt idag får vänta:)

Ännu en playdate

Alltså, vad hände med våren? Istället för vårtecken bjöd juhelgen på snö?! Så tråkigt! Så det har inte blivit så mycket utomhusaktivitet denna helgen, mest häng här hemma, rätt skönt ändå.

I lördags var det dags för ännu ett fikabesök, denna gången Hanna och Niklas med lilla Siri. Majken och Siri brukar alltid funka väldigt bra ihop och så även denna gången, det tog inte lång tid innan de satt inne på Majkens rum och lekte, härligt men vi vuxna drack kaffe och mumsade kanelbullar.

Förutom presenter till tjejerna, hade de med sig en finfin blomma till vår balkong. I vår gamla lägenhet gjorde vi aldrig riktigt iordning vår balkong (inte förrän det var dax för visning) vilket gjorde att vi alrdig riktigt gillade den och använde den därför inte så mycket. Tänkte därför att vi direkt skall fixa denna balkongen så att den blir lite mysigt, och detta blir ju en bra början:)

Denna veckan är mormor och morfar på besök, så mysigt och Majken är väldigt nöjd och glad. Hon har bestämt att hon skall väcka dem varje morgon för att leka, och hon började bra imorse klockan sju. Så det blir ingen semester för dem när de är på besök, men jag tror de är rätt nöjda ändå….

Man skall inte ha det första barnet

Min kloka mamma brukar alltid skämtsamt säga att man inte skall ha första barnet. Efter första månaden som tvåbarnsmamma får jag nog säga att hon onekligen har en poäng.

Den första tiden med Majken tyckte jag var rätt jobbig måste jag erkänna. Jag var stressad över allting och orolig att göra fel hela tiden, vilket självklart gjorde att fel var precis vad vi gjorde. Eller fel är väl inte rätt ord, men man kan väl säga att det är en del saker vi gör annorlunda nu. Stressen smittade ju av sig till Majken som blev orolig, vilket i sin tur gjorde mig ännu mer stressad. En ond cirkel helt enkelt. Allt detta förvärrades av den där amningen som aldrig funkade men som jag ändå kämpade på med. Så under den första tiden med Majken kunde jag verkligen inte njuta fullt ut av att ha blivit mamma, något jag hade dåligt samvete över då och även kan få nu. Kärleken till Majken fanns ju där såklart men det var först efter en tid som jag lärde mig att älska att va mamma.

Denna gången känns allting mycket lättare och jag njuter i fulla drag av lilla Kajsa, som är en rätt nöjd liten bebis. Är övertygad om att detta till stor del beror på att jag (eller kanske skall skriva vi) är mycket lugnare, har mycket mer en det-ordnar-sig-attityd, dessutom hinner vi ju inte heller oroa oss över allting då vi ju även har Majken att ta hand om.

Ungefär så här soft har vi det hela tiden...;) — Ungefär så här soft har vi det hela tiden…;)

Så den där tvåbarnschocken många pratar tycker jag inte att jag märkt av än så länge (får väl äta upp detta längre fram). Såklart är det mer jobb med två och det är inte en dans på rosor hela tiden, när båda tjejerna kräver uppmärksamhet och skriker samtidigt kan det ju såklart bli rätt stressigt och man kan känna sig minst sagt splittrad. Men ändå, att ha två underbara ungar är härligt, och tycker även det låter och ffa känns rätt coolt att va tvåbarnsmorsa.

Best of föräldrarledighet

Åh vilken härlig dag! Våren är ju här så då får man ju som föräldrarledig passa på att ta sig ut i solen och hänga. Jag och Linnea lämnade våra ena småttingar på förskolan, tog våra andra och drog till Djurgården för en långpromenad som avslutades med en fika i solen. Man klagar ju inte då alltså:)

På eftermiddagen var det sedan dags för utvecklingssamtal för Majken på förskolan, något som visserligen är jättekul men visst känns det sjukt vuxet. Vi blev inte så lite stolta (och malliga) när de sa att hon är en mycket snäll, hjälpsam och omtänksam liten tjej som är väldigt mån om att alla skall ha det bra.

De sa även att hon är tydlig, det går liksom inte att ta miste på vad hon vill och inte vill, eller hur hon känner sig, glad, ledsen, arg etc. Haha, jotack, vi vet:)

Ut ur bebisbubblan!

Eller ja, vi har ju inte direkt kommit ur bubblan ännu, istället bjöd vi i helgen in vänner till bubblan dvs till vår lägenhet.

Och skall man bjuda hem folk är det ju bra att ha något att bjuda på, så innan besöken bakades det bullar, något Majken tyckte var riktigt festligt. Med andra ord slog vi inte direkt på stort och bjöd på middag, nej det fick räcka med en fika till att börja med.

På lördagen var det Erik och Anna som kom på besök med deras lilla Emil, som bara är några månader yngre än Majken. De har ju träffats förrut och har lekt jättebra då (med något undantag) och i helgen likaså.

Majken är ju som sagt väldigt bestämd när det gäller vad hon skall ha på sig, och vi låter henne hållas. Idag var det favoritkjolen och ingen tröja som gällde. — Majken är ju som sagt väldigt bestämd när det gäller vad hon skall ha på sig, och vi låter henne hållas. Idag var det favoritkjolen som gällde, nån tröja ville hon inte ha.

På söndagen kom min gamla polare Linnea och hennes finingar Corinne och Louis på besök, men av någon anledning så lyckades vi inte ta ett enda kort då. Synd det, för tjejerna sprang runt och lekte och hade superkul så det var ju upplagt för fina bilder. Jaja, vi kommer träffas igen.

Känns skönt att komma tillbaka lite till det sociala livet, även om det bara är fika i vår lägenhet. Men det gav verkligen mersmak.

Minnesstund!

Förra söndagen var vi hemma hos Daniels föräldrar på familjemiddag för att hedra och minnas Daniels mormor som gick bort i Januari. Då Gerda (mormor) inte var medlem i Svenska kyrkan var det ingen begravning utan de valde att istället ha en middag hemma för de närmsta. Måste säga att det var himla fint och mysigt; vi åt, umgicks, tittade på kort och pratade gamla minnen. Gerda var ju gammal när hon dog så även om det såklart är sorgligt och ledsamt att hon har gått bort kändes det som om middagen handlade mer om att, som sagt, minnas, hedra och fira hennes liv istället för att sörja.

Majken förstod ju inte anledningen till att vi alla skulle träffas; nä hon var bara glad att hon fick leka med sin kusin Agnes och syssling Vendela och Junie. Dagen till ära hade hon valt en röd- och vit prickig klänning med prickiga strumpbyxor till, inget svart sobert här inte:) Jag försökte få på henne lite andra kläder men hon är benhård nuförtiden, det är hon, och ingen annan, som skall bestämma vad hon skall ha på sig.

agnescatten — Daniels syster Catrina och hennes lilla Agnes

Daniels kusin Krickan och hennes lilla Junie

Kajsa fick för första gången träffa hela Daniels släkt (som jag av egen erfarenhet vet kan vara lite överväldigande;)), vilket hon klarade med bravur, inte ett pip på hela kvällen.

Så även om anledningen till middagen var sorglig så blev det en fin kväll tillsammans.

Målbild

Såhär skrev jag 15:e Januari:

Det är mitten/slutet av mars en fredag klockan typ 5, allting är i ordning i nya lägenheten som är superfin och städad och att eftermiddagsolen lyser in i vardagsrummet gör att det nästan ser ut som en mäklarannons. Lilla Kajsa ligger i soffan i sin babynest och myser/sover och Majken sitter bredvid och kollar TV. Jag sitter med ett glas kallt krispigt vitt vin och Daniel lagar mat.

Igår hände det, under en liten liten stund var allting lugnt, jag satt och smuttade på ett glas rosé, tjejerna satt på golvet och hängde och Daniel lagade mat. Alltså, detta kommer ju låta sjukt töntigt, men åh det pirrade verkligen i hela kroppen av lycka där och då.

Nu är min nästa målbild att jag skall få sova mer än 1-2 timmar i sträck. Kajsas förkylning vill inte ge med sig riktigt så nätterna är fortfarande rätt stökiga. Var så trött igår kväll att jag bokstavligen pratade i tungor, Daniel trodde jag pratade i sömnen då jag yrade om att mitt duntäcke hade ett eget liv (?!). Försöker sova ikapp under dagarna men det är inte alltid så lätt. Jaja, det går väl över, hon kan ju inte va förkyld hur länge som helst? Har för övrigt bestämt idag att vi skall köpa nya täcken, just in case…

Viva Espana

Så härligt, vi har bokat inte en, utan två resor till GranCan detta året. Först skall vi åka i 10 dagar i September och sen inte mindre än fyra veckor över jul/nyår. Fyra veckor, hur skönt skall inte det bli?

Jag har verkligen ändrat min preferenser vad gäller resor. Nu är GranCan för mig den perfekta semestern, vädret är perfekt, maten är god, vi bor superfint och framförallt är allting enkelt så man kan slappna av från första stunden.

Enkelhet och fint boende var ju inte något jag direkt prioriterade för 10-15 år sedan då jag hade mina backpackingdagar. Nej, då prioriterades billighet, party och sightseeing. Eller sightseeing vet jag inte, ska jag var ärlig så var jag ju en rätt dålig och lat backpacker vad gäller det; tröttnade trots allt på angkor wat i Kambodja efter 5 timmar (om ens det), ett ställe där andra spenderar flera dagar; struntade även i att vandra på glaciärer på Nya Zealand med förevändningen att vi är från Sverige, vi har sett glaciärer förut (ja, eller hur?), det finns många fler liknande exempel. Nä, ska jag va ärlig var det party som hade allra högst prioritet på den tiden.

Men nu, nu gillar jag alltså bekvämlighet, bra väder och god mat. Kan man även sticka in ett party eller två är jag väl inte den som klagar, det gör jag ju inte…