Jag skrev ju att Kajsa inte gärna släppte Klara under helgen på Loka Brunn, eller hur? Denna bild visar verkligen hur mycket hon tycker om sin Klara (hennes ord), tror hon satt sådär i över en timme. Snuttan! Och fina fina Klara som är så snäll och mysig mot sin lillkusin.
Författare: admin
Pappa 70 år på Loka Brunn
I badet där vi tillbringade åtminstone 4 timmar per dag.
Kusinerna, så roligt de hade. Majken var ju också stor nog nu för att springa iväg själv med Klara och Harry, som under middagen då de sprang till rummet mellan varje rätt. Och oj vad stolt och lite kaxig hon var över det.
Och Kajsa släppte nästan inte stackars Klara på hela helgen, hängde konstant som en trasdocka på henne
Jubilaren i sitt esse, med familjen och spelandes irländsk:) Underbara pappa!
Det var ju midsommar så spelemän spelade först i kyrkan för att sen tåga ner mot midsommarstången. Mysigt!
Dans kring midsommarstången, tror detta var på slutet under raketen, jag verkar ju iaf gå in för det och hoppade högt.
När det var björnen sover var Kajsa den första som frivilligt sprang in för att agera björn. Inte blyg den inte….
Mamsen och jag (med vinröda tänder….) rätt sent på midsommarafton. Ja, detta får vi nog göra om
Sommardag
Vilken helg det var va? Underbart väder! och för en gång skull var vi lite duktiga på att utnyttja detta faktum, iaf på lördagen.
För lördagen spenderades till allra största del utomhus, första stoppen var den så kallade Uggleparken som ligger rätt nära där vi bor. En superfin lekpark men för lite större barn som ligger rätt nära oss. Vi har inte varit där så mycket för det är först nu som Majken har behållning av den. Kajsa är lite liten så var inte jätteimponerad, iaf inte innan Daniel gav med sig och följde med upp i alla gångar och klätterställningar… Han i sin tur var väl inte så ledsen över det kan jag tro.
Sen var det dags att möta upp en massa kompisar (det däringa KLIF gänget) för ett parti minigolf. Eller ja, inte så mycket minigolf för min del, blir liksom inte så när man har två små. Men vi gick runt och slog lite här och lite där med barnen som tyckte det var superkul. Majken var rätt duktig och Kajsa, ja hon fattade iaf konceptet att klubban skull slå bollen och med kan man väl inte begära av en 2-åring?
Och sen var det picknick i Rålis på kvällen. Tänkte ett tag att jag skulle stanna hemma med barnen men ändrade mig i sista stund och vi drog dit alla fyra. Vilket var ett bra beslut. För vi har supermysigt där i parken och grillade korv, snackade och drack lite rosé. Barnen var om inte lugna så iaf väldans snälla och hade så kul. De sprang mest runt, runt, runt oss i cirklar och vi kunde sitta och kolla på, perfekt. Så det var trötta barn som sen somnade, Kajsa i vagnen och Majken i soffan när vi kom hem.
Så det var vår lördag, sol, lek, minigolf, glass, rosé, korv och en massa spring i bena för barnen. En riktigt bra sommardag.
Den blomstertid nu kommer
Det var sommaravslutning på förskolan förra veckan, är ju inget som en skolavslutning men ändå väldigt mysigt. Majken hade sett fram emot det här i flera veckor, mest för att alla barnen då skulle sjunga sommarvisor för oss föräldrar; så meningen ”Mamma, vi har övat och övat och övat, jag tror jag kan alla texter nu” är en något jag jag hört hur många gånger som helst den senaste tiden. Och hon kunde alla texter, lilla hönan, stod så stolt och sjöng för fulla muggar. Tyvärr (och såklart) fick vi ju inte ta kort på alla barnen, vilket jag så gärna hade velat.
Alltså, det händer ju något inom en när 50 barn står och sjunger Idas sommarvisa, det går ju inte att förneka. Det är ju omöjligt att inte ha en flin från öra till öra samtidigt om man tårarna rinner, iaf inte för mig. Så fint! Även Kajsa var med och sjöng, men hon var för dagen mest intresserad av att vara en cool katt och gå runt med sin handväska där hon hade både läppsyl och solglasögen, allt man behöver som tvååring.
Efter sjungandet var det avtackning för barnen som skall börja nollan till hösten, då de en och en får åka stora rutschkanan och ta emot en blomma. Fint! Tänk, nästa år är det Majken tur, då kommer jag ju bryta ihop…
Sen var det fika och lek och mys, en ganska trevlig eftermiddag alltså och bra start på sommaren.
Bokklubb
Hade ju bokklubb här i helgen, typ nummer 55 i ordningen, det måste jag ju berätta lite om. Hade ju vart kul att göra det med lite bilder men lyckades inte ta ett endaste kort, helt världelös, men det vittnar väl också kanske om att de var väldans trevligt. Så det ovan är ett gammalt på oss, från 2013 i Fjällbacka tror jag, Nina fattas ju då hon tog bilden..
Det var jag som denna gången var värdinna så resten av gänget fick ta sig Stockholm och jag i min tur fick kasta ut man och barn till svärföräldrarna.
Tjejerna kom innan lunch så vi fick en massa timmar att bara hänga och prata, så härligt. Så det började med bubbellunch nere på stan då vi även fick firat en 40-åring och en nytillkommen liten Edith. Och efter bubbel blir det ju bra shopping, eller hur? Tror vi alla kom hem med en påse eller två. Detta följdes av en eftermiddag och lååång kväll hemma hos mig med mat, vin och framförallt en massa, massa prat och skratt. Ja, helt plötsligt var klockan halv två och vi somnade nästan stående, småbarnsföräldrar orkar ju inte va uppe hur sent som helt.
Någonstans bland allt snack pratade vi ju om boken också. Jag kan sammanfatta den diskussionen som en bra, rörande bok med ett underbart språk. Kan rekommenderas, fick 4:a av alla om jag inte minns fel. En intressant fråga som ställdes var hur man skulle reagera vid en ockupation, som i Frankrike unde 2:a världskriget, skulle man ställa sig i ledet eller stå upp och gå med i någon motståndsrörelse? Vill ju tro att jag skulle göra det senare men jag har ärligt talat ingen aning. Men iaf, läs boken!
Men å vad det var underbart att träffa mina gamla tjeje. Jag känner dem så väl, och de mig ännu mer tror jag, så det finns liksom inga filter när vi pratar, vilket är tryggt på något vis. Så även om det inte blev så mycket sömn den natten har jag tankat energi för ett tag framöver, faktiskt redan nästa dag tyckte jag att jag hade mer tålamod med barnen än på länge😊
Yoga!?
Japp, tro det eller ej men jag har börjat med lite yoga här hemma på vardagsrumsgolvet, fattar inte vad som hänt? Har ju alltid tyckt att det var rätt tråkigt och istället gillat träningsformer med mer fart och/eller att man blir riktigt trött. Och kommer inte sluta med det men detta med yogan kanske blir ett komplement. Man blir ju inte supertrött, iaf inte på den nybörjarnivån jag är på, men jäklar vad härligt det känns i kroppen efteråt. Jag känner mig smidig (eller iaf smidigare), nästan som en gasell som går runt här hemma. Haha, inte riktigt så men ni fattar, det känns bra. Och idag lyckades jag komma upp i nån sorts brygga, inte snygg och det finns mycket att förbättra men jag var uppe, något som gjorde mig helt orimligt glad. Som sagt, det är ju bara i början på detta lilla experiment men just nu gillar jag det som fasen så vi får se hur detta fortlöper, kanske blir jag en yogi…
Årets första dopp
Alltså inte mitt. Visserligen är jag ingen badkruka med 12 grader är lite magstarkt även för mig. Nä, det var barnen som i tisdags, på själva nationaldagen, badade i det fina vädret på landet. Trots det iskalla vattnet sprang de upp och ner i vattnet som galningar. Eller de sprang till knäna, böjde sig ner, skrek som bara den för att det var så kallt, och sen upp igen för att göra proceduren en gång till. Och hela tiden skrattande de så att de kiknade. Inga kort på detta tyvärr då de badade nakna.
Efter en stund hade de vant sig vid de kalla vattnet så pass mycket att de även lekte med den uppblåsbara jätteflamingon som jag dagen innan hade köpt. Vi vuxna satt på stranden och kollade på, att behöva doppa tårna var nog för mig.
När skall jag bada då? Jag återkommer när det blivit åtminstone 16 grader, till midsommar kanske.
Ännu en dag på landet
Ytterligare en långhelg och då ytterligare en helg på landet. Vi är själva här uppe denna helgen, något som gör att tempot blir lite lugnare, och det är faktiskt skönt för omväxlings skull. Så vad gör vi då?
Vi studsar såklart vidare, nyhetens behag har inte lagt sig.
Sen har vimpeln blivit hissad. Med tanke på att Daniel också fotar denna händelse kommer det nog fimnas bättre bilder….
Kajsa smälte in bra in nån typ av blom-, och gräskamouflageoutfit när hon var ute och rastade skottkärran.
Och tänk vilken lycka när vi efter middagen plötsligt hörde den välkända truddelutten från glassbilen. Så det blev till att fylla på frysen och det kan man ju inte göra utan att smaka..
Japp, det var den dagen, inte jättespännande, men det är inte heller det vi letar efter här uppe i skogen, så vi mycket är nöjda ändå. Nu sover barnen och vi hänger i soffan med ett glas rosé. Mumma!
Ett bättre ettårskalas
Vi hängde ju inte bara på landet och studsade studsmatta i helgen, i lördags kväll åkte vi tillbaka till stan då det vankades 1-årskalas på söndagen.
Har ju nämnt tidigare att de är väldigt duktiga på att fira födelsedagar i Daniels släkt, väldigt duktiga. När jag kom in så firades i princip alla ”vuxna” sina födelsedagar på olika sätt, tårtkalas, lunch, brunch, middag eller aw, ja alla varianter har jag nog deltagit i.
Eftersom det har tillkommit inte mindre än åtta barn de senaste fyra åren så har vi vuxna fått stå åt sidan för barnens födelsedagar och i söndasg var det minstingen i släkten, lilla Aline som är Daniels kusinbarn, att fylla 1 år.
Så vi åkte ut till Sanna och Andreas till deras hur i Saltsjöbaden (tror jag …) och hängde i deras trädgård i det fantastiska vädret hela eftermiddagen och käkade lunch, drack ett glas rosé och sen tårta och kaffe. Superhärligt!
Och visst var det sådär harmoniskt och lugnt som de ser ut på bilderna hela tiden. När barnen inte satt och åt så sprang de runt själva och lekte och hade kul och vi kunde leendes sitta och titta på, visst var det så.
Nä, inte riktigt va… För att va ärligt är det ju alltid lite kaos med så många små barn, alltid någon som drar i en och alltid någon som är ledsen av en och annan anledning, så att kunna sitta still i skuggan och avsluta ett samtal man påbörjat var det ju inte tal om, inga längre stunder iallafall. Men det är ju så det är nu, och det är ju ganska härligt det också. Kanske är det till och med så att man kommer sakna kaoset lite när barnen är så pass stora att de faktiskt är självständiga… Det får vi se om det blir så, men kaos eller inte, jag klagar inte på vår söndag!
En hund och en studsmatta
Vi har vart uppe på landet nu ett par dagar men Daniels föräldrar och syste med familj och det är ju alltid är mysigt. Ungarna älskar det, där kan de springa runt och härja och leka från morgon till kväll utan större restriktioner, och de har de verkligen gjort. Den här helgen har det från tjejernas perspektiv främst varit fokus på två saker; dels har tjejerna fått lov att själva gå över till grannen, 50 meter längre bort på vägen, och hälsa på deras hund Flisa.
Så snälla människor, som inte alls verkar vara besvärade av att tre små tjejer kommer och hälsar på och leker med deras hund utan förvarning. Vi har sagt till flera gånger att de får skicka hem dem om de vill men det har ännu inte hänt. Och hunden då, som tålmodigt står still och låter alla tre klappa honom på en gång, säkert inte med de lenaste händer. Vi får nog köpa med ett stor fint ben till honom nästa gång vi kommer hit.
Och det andra då? Ja, det måste man säga varit den nyinförskaffade studsmattan. Tjejerna har i princip levt i den där studsmattan, herregud vad de studstat. Fick hejda dem på morgonen kl. 07.00 då de ville gå direkt från sängen till studsandet, inte för att de inte får studsa tidigt på morgonen, utan för att studsmattan står precis utanför farmor och farfars sovrum. Ja, man har verkligen inte behövt vara orolig för brist på fysiskt aktivitet hos barnen i alla fall.
Det är inte bara barnen som tycker denna studsmatta är kul. Själv kan jag inte låta bli att skratta stort så fort jag börjar studsa, det bubblar i hela mig, och att jag ser helt skogstokig ut får jag väl bjuda på.
Och Daniel är inte bättre han som ni ser. En investering vi kan klappa oss på axeln för helt enkelt.