Ett bättre ettårskalas

Vi hängde ju inte bara på landet och studsade studsmatta i helgen, i lördags kväll åkte vi tillbaka till stan då det vankades 1-årskalas på söndagen.

Har ju nämnt tidigare att de är väldigt duktiga på att fira födelsedagar i Daniels släkt, väldigt duktiga. När jag kom in så firades i princip alla ”vuxna” sina födelsedagar på olika sätt, tårtkalas, lunch, brunch, middag eller aw, ja alla varianter har jag nog deltagit i.

Eftersom det har tillkommit inte mindre än åtta barn de senaste fyra åren så har vi vuxna fått stå åt sidan för barnens födelsedagar och i söndasg var det minstingen i släkten, lilla Aline som är Daniels kusinbarn, att fylla 1 år.

 Så vi åkte ut till Sanna och Andreas till deras hur i Saltsjöbaden (tror jag …) och hängde i deras trädgård i det fantastiska vädret hela eftermiddagen och käkade lunch, drack ett glas rosé och sen tårta och kaffe. Superhärligt!

   Och visst var det sådär harmoniskt och lugnt som de ser ut på bilderna hela tiden. När barnen inte satt och åt så sprang de runt själva och lekte och hade kul och vi kunde leendes sitta och titta på, visst var det så.

Nä, inte riktigt va… För att va ärligt är det ju alltid lite kaos med så många små barn, alltid någon som drar i en och alltid någon som är ledsen av en och annan anledning, så att kunna sitta still i skuggan och avsluta ett samtal man påbörjat var det ju inte tal om, inga längre stunder iallafall. Men det är ju så det är nu,  och det är ju ganska härligt det också.  Kanske är det till och med så att man kommer sakna kaoset lite  när barnen är så pass stora att de faktiskt är självständiga… Det får vi se om det blir så, men kaos eller inte, jag klagar inte på vår söndag!