Karins lite av varje!

Var hittar de alla dessa ”slappa” föräldrar?

Majken i parken med lite bus i blicken:)

Under de senaste månaderna har det i mitt facebookflöde dykt upp en massa krönikor som till exempel den HÄR och den HÄR. Krönikörerna har vid några tillfällen upplevt att okända barn har betett sig “illa” på allmän plats och föräldrarna har ignorerat detta beteende totalt, inte bett om ursäkt utan bara låtit barnen hålla på med sitt, i krönikörernas tycke, otyg. Krönikörerna har då kommit till den slutsatsen att dagens föräldrar, som ett kollektiv, är slappa som inte uppfostrar sina barn, daltar med dem och inte lär dem att ta ett nej. Fruktansvärt, eller hur?

På en punkt håller jag med krönikörerna, det är klart man skall uppfostra sina barn, lära dem vad som är rätt och fel och lära dem att ta och förstå ett nej. Däremot tycker jag inte man kan döma någon utefter en enda situation, för man har ju igen aning vad som hänt innan och hur den familjen har det och fungerar. Vad jag inte heller går med på riktigt är att dagens föräldrar är slappa överlag, jag upplever det inte alls så, och då hänger jag ju numera med en hel del föräldrar. Jag kan lätt säga att INGA föräldrar jag känner, och i princip inga föräldrar jag träffat på, är slappa och låter barnen härja fritt, utan alla gör sitt bästa för att hitta en balans mellan att ge kärlek, uppfostran och att säga ja och nej till barnen. När Majken leker med andra barn är jag till exempel mer orolig att hon skall bete sig illa mot de andra barnen än tvärtom, och jag upplever att de andra föräldrarna förhåller sig på samma sätt.

Sen är ju ingen perfekt, varken barn eller vuxna, och det är klart man ibland säger ja för att man helt enkelt inte orkar ta diskussionen, det händer ju också att man inte hinner stoppa sitt barn innan barnet har gått över gränsen, eller att barnet helt enkelt struntar i att man säger nej. Men skulle jag inte rucka på mina principer ibland, och då säga ja till något som Majken vill när jag egentligen vill säga nej, skulle jag ju inte säga annat än nej och det tror jag inte heller är bra. Som sagt, man försöker hitta en balans som funkar.

Dessutom undrar jag faktiskt var krönikörerna hittar dessa familjer, där barnen kastar mat, sand och bollar omkring sig helt vilt och där föräldrarna ignorerar detta beteende totalt och inte ens ber om ursäkt när andra människor drabbas. Jag har aldrig varit med om någonting i närheten av detta. Visst har man sett barn (även Majken ibland faktiskt:)) i parken som betett sig, ska vi säga inte helt ok, men det är undantagsfall och aldrig så illa som krönikörerna beskriver. Föräldrarna brukar ju dessutom alltid komma fram och försöka släta över det hela och be om ursäkt om så behövs. Sen finns det säkert undantagsfall, men de har iallafall inte jag träffar på i en sån utsträckning att jag upplever det som ett problem.

Men jag kanske har fel, kanske är vi alla slappa föräldrar som uppfostrar, eller inte uppfostrar då, en förtappad generation.

Ojdå, det blev långt men så blir det ju ibland. Nu skall jag sluta att vara irriterad och gå ut i solen istället.

Var hittar de alla dessa slappa föräldrar

Majken i parken med lite djävulskap i blicken:)

Sen är ju ingen perfekt, varken barn eller vuxna, och det är klart man ibland säger ja för att man helt enkelt inte orkar ta diskussionen, det händer ju också att man inte hinner stoppa sitt barn innan barnet har gått över gränsen, eller att barnet helt enkelt struntar i att man säger nej. Men skulle jag inte rucka på mina principer ibland, och då säga ja till något som Majken vill när jag egentligen vill säga nej, skulle vi inte ha annat än konflikter tror jag inte heller är bra. Som sagt, man försöker hitta en balans som funkar.

Dessutom undrar jag faktiskt var krönikörerna hittar dessa familjer, där barnen kastar mat, sand och bollar omkring sig hej vilt och där föräldrarna ignorerar detta beteende totalt och inte ens ber om ursäkt när andra människor drabbas. Jag har aldrig varit med om någonting i närheten av detta. Visst har man sett barn (även Majken ibland faktiskt:)) i parken som betett sig, ska vi säga inte helt ok, men det är undantagsfall och aldrig så illa som krönikörerna beskriver. Föräldrarna brukar ju dessutom alltid komma fram och försöka släta över det hela och be om ursäkt om så behövs. Sen finns det säkert undantagsfall där föräldrarna verkligen inte bryr sig, men de har iallafall inte jag träffar på i en sån utsträckning att jag upplever det som ett problem.

Men jag kanske har fel, kanske är vi alla slappa föräldrar som uppfostrar, eller inte uppfostrar då, en förtappad generation.

Ojdå, det blev långt men så blir det ju ibland. Nu skall jag sluta att vara irriterad och gå ut i solen istället.

Skansen

I måndags packade vi ihop oss och drog till Skansen. Majken har varit där rätt så många gånger, det är ju ett enkelt utflyktsmål här i Stockholm, och älskar verkligen att gå runt och kolla på alla djuren, så även denna gång. Jag gillar också att vara där, inte så mycket för djuren, utan mer för den fina omgivningen med fin natur och en massa små gamla hus överallt, det är helt enkelt mysigt att gå runt där.

Majkens favoriter är sälarna, björnarna samt bisonoxarna (tror jag det är), de stoooora kossorna’ som hon kallar dem. Denna gången var vi även inne i akvariet och vad den visiten visade var att hon inte är rädd för ormar iallafall, inga problem att stå nära, kolla och peka på ormar, hon hade nog gärna klappat en men tyvärr var ’klappaormenhörnan’ stängd.

Men höjdpunkten på dagen var nog ändå när hon fick rida ponny. Vi trodde ärligt talat inte att hon skulle våga för även om hon gillar djur är hon väldigt försiktig med att gå nära och klappa. Men upp på ponnyn hoppade hon och där satt hon som ett smäck genom hela turen. Hon var så koncentrerad och höll i sig så hård så det såg mer ut som om hon var rädd än glad (det kanske hon var också), men efteråt var hon exalterad som få och har pratat massor om det sen dess. Kanske blir en hästtjej av henne ändå, inte den sport vi hade valt i första hand då både jag och Daniel är lite minst sagt lite avvaktande när det gäller hästar , men vi får väl i så fall sätta henne i en ridskola där vi föräldrar inte behöver gå nära stallet.

Självklart måste en dag på Skansen avslutas med glass, det är sen gammalt. Och har man ridit för första gången i sitt liv är man ju faktiskt värd en stor glass, det är man.

Världens skönaste

Ja, Kajsa har lärt sig sitta. Egentligen har hon kunnat det några veckor med det är först nu som vi vågar lämna henne utan att va rädda för att hon ska ramla baklänges. Och vad hände då, jo hon gick från att vara hur glad som helst till att bli ännu lite gladare. Så supernöjd och stolt liten tjej sitter nu på golvet och grejar med sina leksaker, jag försöker ta upp henne lite då och då för att pussa och krama lite på henne men det uppskattas inte, nej själv ska hon sitta. Så tvärtom från Majken är hon ingen kramig tjej. Lite synd för det är ju väldans mysigt att kramas, men jag får väl leva med det då hon ju är världens skönaste tjej.

Fixardag!

Man borde ju ta till vara på varenda sekund av solsken och värme nu i slutet på sommaren så att man verkligen boostar inför vinter, det borde man. Men igår kunde varken jag, Majken eller Daniel få ihop tillräckligt med energi för att ta oss ut och hänga i någon park, det gick bara inte; så vi begick en av de största dödssynderna här i Sverige, vi stannade inomhus när det var sol och 23 grader ut. Men å så skönt det var, vi fixade lite i lägenheten, städade, la lite golv på altan (bilder kommer när det är klart) och framförallt så satte Daniel ihop en hylla vi köpt från IKEA.

Hittade tyvärr ingen bättre förebild.. — Hittade tyvärr ingen bättre förebild men vi hade alltså två steghyllor innan..

Har letat rätt mycket efter den rätta bokhyllan att ha i vårt vardagsrum, hittat en del snygga men alla har varit så satans dyra (ursäkta ordvalet). Men så såg jag denna hylla från IKEAs PS kollektion hemma hos en kompis och den var ju perfekt, precis den typen jag ville ha, och till mer än halva priset mot de jag tidigare tittat på. Så nöjd! Så nu sitter jag här med mitt morgonkaffe och myser i vårt vardagsrum som nu håller på att forma till sig och bli klart, bara nya köksstolar som fattas. Och ett nytt soffbord kanske, det som som jag tidigare hade tänkt måla om har faktiskt gått sönder så nu måste vi hitta ett nytt, så synd…

En dag, och ett tält, i solen

talt - 1 — Såklart testades tältet hemma i vardagsrummet innan vi tog med det till parken

Igår var vi hela familjen och farfar i parken och hängde, solade och Majken badade lite i poolen, en bra dag helt enkelt. Men måste ändå säga att nu när sommaren äntligen har kommit så saknar man ju lite att vara på landet eller i Fjällbacka, det gör man. Allting är ju så mycket enklare där, det är bara att gå ut genom dörren så finns allting där. Det är ju lite meckigare när man måste packa ihop en liten (eller i vårt fall rätt så stor) väska, en matsäck kanske, och sen bege sig till en park där man får trängas med en massa annat folk, även om såklart är härligt på sitt sätt det också.

Ytterligare en sak som är lite besvärligare i en park jämfört med en trädgård är ju det här med skugga, alltid svårare att hitta skugga för de som inte vill (läs Daniel) eller de som inte ska (Kajsa) vara i solen. Men detta har ju såklart min prylglada (inte galna) man fixat genom på nätet beställa ett litet UV-tält. Får ju erkänna att jag var rätt skeptisk till detta tält, kändes lite töntigt och framförallt vuxet, men har nu kapitulerat totalt. Det är ju hur bra som helst, Kajsa kunde hänga där hela dagen samtidigt som det fanns plats för minst två andra, till och med jag satt där en stund när jag var lite trött på solen. Så töntigt eller ej, UV-tält is da shit och detta exemplar skall definitivt med till GranCan.

Fjäderholmarna

Har ju varit en del tjat om vädret här, det har det, men gissar att jag inte är ensam om att vara lite besviken på vädergudarna denna sommar. Men nu så har ju sommaren visat sitt vackra tryne, och det vill man ju ta till vara på, så när familjen Wallin/Englund frågade om vi ville hänga på ut i skärgården en dag så tackade vi gladeligen ja. Så igår packade vi ihop oss och tog båten från slussen ut till Fjäderholmarna för en dag med häng i solen.

Det är ju inte jättebarnvänligt där på fjäderholmarna när det kommer till bad, det är det inte. Det är ju mest klippor, men vi hittade iallafall en minimal liten strand där ungarna gick leka lite i vattenbrynet ett tag. Bada var det inte tal om, när till och med Majken säger att det är för kallt, ja då är det för kallt.

Lek gör barn, och vuxna, hungriga så sen fick det bli lunch. En lunch som käkades på Fjäderholmarnas krog där det inte fanns någt att klaga på, det låg ju fantastiskt precis vid vattnet, maten var god och sen knusslade de ingenting över att vi hade en massa barn , och de sista uppskattas ju alltid.

Anna och Erik har ju lilla Emil som Majken har träffat en massa gånger tidigare och det brukar ju gå alldeles utmärkt, så även denna gång. De där två hade superkul och lämnade inte varandras sida på hela dagen. Nästan så att vi tror att de är mer än bara vänner, under lunchen kröp de ändå under bordet och lekte något som bara kan tolkas som ryska posten:).

Just det, vi hade även stackars Eriksson med oss. Jättetrevligt för oss, vet inte om det var lika trevligt för honom, som inte har barn, att hänga på två två-barnsfamiljer en hel dag. Vi tyckte ju att barnen skötte sig exemplariskt men kan ju förstå om han gick hem till sin Camilla och meddelar att det där med barn, det får vänta.

Så det var den dagen i vårt liv och man kan väl bara konstatera att det där med att ta en båt till en ö, hänga lite, käka god lunch och låta ungarna leka är ett lyckat koncept.

Tjejmiddag med barn i fokus

Jag var ju på tjejmiddag igår, Daniels syrra Catten hade styrt upp ett gäng tjejer som var och käkade på Jamie Olivers restaurang vid Stureplan i Stockholm. Illa trevligt och mycket god mat. Hade inte med mig kameran, och det var alldeles för mörkt inne i restaurangen för att mobilen skulle funka, men fick till en selfie innan iallafall.

Som sagt, supertrevligt men oj vad mycket snack det blir om barn, av sju tjejer var fyra mammor och tre gravida så ni kan ju tänka er. Ibland måste man ju verkligen lägga band på sig så att det inte blir för mycket, men det är lite svårt då de små liven ju är det absolut största i ens liv. Jag har helt enkelt blivit den jag lovade mig själv att jag aldrig skulle bli. Men det får man väl bjuda på.

En stackars tjej är varken mamma eller gravid, dock är hon sjuksköterska så hon kunde kanske relatera till de kanske lite för detaljerade diskussioner om förlossning som vi hade, hoppas det iallafall. Och lite annat hann vi faktiskt avverka, sommarpratare, feminism, skor och hur vi träffade våra män för att dra några exempel. Ni ser, en tvättäkta tjejmiddag helt enkelt, en tjejmiddag som jag gick ifrån glad, och lite lullig:)

Mornar med stora beslut

Den här lilla snurpan fortsätter att väcka oss runt 05.00-05-30 på mornarna, hur pigg och glad som helst. Jag däremot, not so pigg kan man väl säga, även om det leendet och det gulliga snattret som kommer ur henne (plus en massa kaffe då såklart) hjälper till. Men nu sitter jag här och försöker planera dagen, när passar bäst att ta promenad, under Kajsas morgon- eller eftermiddagtupplur, och när skall jag då hinna sova? Kan jag kanske få in ett träningspass också eller skall jag strunta i det och städa toaletterna istället? Eller kanske ska jag skita i allt och bara hänga soffan hela dagen? Vad är det för väder och vad passar det då att tjejerna har på sig, och framförallt vad skall jag ha på mig på tjejmiddagen ikväll? Ja, kanske inte de största och svåraste besluten men ack så viktiga:) Nej, nu vaknade Majken så nu får denna dagen börja, den där planeringen brukar ju lösa sig av sig själv, speciellt när man har en liten bebis som ändå bestämmer agendan.

Vardag och en liten tuffing

Idag börjar vår vardag på riktigt kan man säga. Daniel börjar jobba dagtid (han har under sommaren suttit på kvällar och nätter, stackarn), Majken börjar på förskolan igen, och jag och Kajsa får hänga själva på dagarna. Ena halvan av mig tänker att det kommer bli jätteskönt med lite lugn och ro medan andra halvan är övertygad om jag kommer sakna att hänga hela familjen under dagarna. Vi får se, brukar ju ta en sisådär tre dagar innan man är inne i den gamla vanliga lunken igen. Idag står iallafall långpromenad och häng i det fina vädret på schemat för mig och Kajsa; kände ju mig lite snuvad på min mammaledighet under våren då det var så väldans dåligt väder, men nu får jag kanske igen det i augusti då sommaren har bestämt sig för att visa sig.

Majken i våras med bästisarna från dagis

Majken ser fram emot att börja förskolan och träffa sina kompisar igen. Tyvärr kommer hon inte få gå samma grupp som sina bästisar sen tidigare, då de har flyttat upp i den äldre gruppen och hon är kvar i småbarnsgruppen. Det kommer ju säkert gå jättebra det där, men det är klart man är lite orolig hur hon kommer att ta det hela när hon väl fattat hur läget är, de var ju rätt tighta i det där lilla gänget.

Tror i och för sig inte hon kommer att ha några problem att få nya kompisar, om det nu skulle behövas, då hon har tuffat till sig betydligt under sommaren. Från att ha varit lite försiktigt bland nya människor, barn som vuxna, pratar hon nu obehindrat med alla, och då menar jag ALLA, från mannen i kön på Ica till okända barn på lekplatsen. Jag har lärt mig att stå bredvid och le vänligt och lite ursäktande när hennes utläggningar om drakar, prinsessor, troll och allt möjligt annat blir alltför långdragna.

Nä, om man skulle ta och dra igång den här vardagen, i vanlig ordning skall jag börja med kaffe.