Karins lite av varje!

Manchester

Det känns verkligen som om jag har spenderat orimligt mycket tid på flygplatser de senaste månaderna, orimligt mycket tid. Igår var inget undantag då jag tog en dagstripp till Manchester. Och dagstripp betyder tidig morgon (typ 05.30) och sen kväll (efter midnatt), vilket betyder trött Karin idag. Tycker ju att jobbet jag gör när jag är ute är superkul men resandet, inte lika kul.

Iallafall, vad kan jag säga om om Manchester? Inte så mycket. Fick mig en liten promenad från tågstationen till sjukhuset och det var ju rätt nice promenad med en blandning av ståtliga byggnader, typiska engelska pubar och lite annat smått och gått. Så det såg ut som en stad med potential, iallfall efter 45 minuters promenerade. Och tittar på fotboll gör de att England gjorde mål mitt under min promenad var tydligt, det var verkligen ett vrål över hela staden, för några sekunder kändes det lite som om hela stan vibrerade. Sånt gör ju en glad, även om jag inte kollar på fotboll och definivt inte håller på England.

Ja, det var min torsdag, tur och retur till UK. Men nu är det snart helg och då händer massa kul, vi börjar med en middag men min mamma och svärfar (?!) då finvin ska drickas och imorgon bär det av till Jönköping för 40-årsfest. Blir finfint det. Ska bara dricka kaffe först.

Skansen

I måndags var förskolan stängd så jag var hemma med båda barnen. Eller hemma var jag inte, utan jag packade ihop ungarna, träffade upp Daniels syster med två barn och hans kusin med två barn och drog till Skansen.

Och vad ska man säga om dagen? Superhärlig men också lite jobbig och stressig, det blir ju lätt det då man har sex barn från 0 till fyra år som man skall hålla koll på och se till att de är mätta, glada och att allt är ok i trosan eller blöjan. Men som sagt, vädret var härligt och det var inte jättesvårt att hålla ungarna glada, iallafall inte de tre största tjejerna som hade superkul tillsammans, under 75% av dagen, på slutet var de ju rätt trötta men så är det ju.

Inte för att vi såg några djur, nä så långt kom vi inte. För det skulle lämnas nappar till katter, det skulle lekas i en konstgjord bäck, det skulle kollas på, och medverkas i barnshow, och så skulle det ätas glass och ja, sen var det dags att dra hem. Så en dag på skansen med många barn men inga djur, funkar alldeles utmärkt det med.

Nu hopp i säng för min del för imorgon drar jag till Manchester. Kan bara hoppas det blir bättre än Tjeckien. De kan ju engelska där så sämre kan det ju knappast bli..

Imorgon är en annan dag

Försöker se trött och lättad ut på samma gång på bilden. Vet inte om jag lyckas, men det är precis så jag känner mig nu när jag sitter i en taxi på väg hem efter att ha varit i Tjeckien. Det är säkert jättetrevligt i Tjeckien för nån annan men just nu är min känsla för det landet mest hat måste jag säga.

Fy, vilken skitdag!

Skulle väl ha förutsatt det när jag höll på att bli utslängd från frukostmatsalen imorse för att inte ha betalat (det hade jag). Det hela fortsatte med att taxin var 30 minuter försenad och sen släppte av mig vid fel ingång på sjukhuset. Och att då hitta rätt är inte det lättaste, för sjukhus är stora och hjälp kunde jag inte få för i Ostrava kan tydligen ingen (och då menar jag ingen) engelska, alltså inte ett endaste ord engelska, och har man då dessutom bråttom blir det liksom inte bra. Så det hela slutade med att jag fick springa barfota (för såklart hade jag högklackat som jag inte kan springa i) för att hinna till mötet. Vid ett tillfälle sprang jag förbi akuten och jag lovar att patienterna som satt där var rätt glada att de inte var mig just då, och då såg ändå några av dem rätt risiga ut. Men jag hann till mötet och tänkte då att nu, nu kan det bara bli bättre. Men tji fick jag, dagen blev inte ett dugg bättre utan om möjligt ännu sämre.

Allting är liksom svårt när man är i ett land där ingen förstår en och där det dessutom är komplicerat att åka tåg, buss och även taxi.

Några ljuspunkter fanns dock, hade ett bra möte (inte det första) med en förtjusande kvinnlig läkare och så jag drack en god öl när allt jobb var över. Men annars så får nog Tjeckien tummen ner.

Men nu är jag snart hemma och ska krypa ner brevid gosiga små tjejer och sova. Taxichaffisen ska bara hitta en alternativ väg förbi något vägarbete som orsakar långa köer. Ok, imorgon är en annan dag.

Flickfavoriter i Tjecken

Jaha, då satt man än en gång själv på ett hotellrum någonstans i Europa. Denna gången var det Ostrava i Tjeckien som fått sig ett besök av lilla mig. Idag hade tack och lov ingen separationsångest när jag åkte, berodde nog mest på att det är mitt i veckan och jag lämnade tjejerna på förskolan som vanligt. När jag åkte till Barcelona var det ju på en söndag. Men kul kan man ändå inte påstå att det är, det kan man inte.

Men försöker muntra upp mig själv lite med att lyssna på glad partymusik, för bra musik gör allting lite bättre enligt mig. Så här på Park Inn i Ostrava går två låtar på repeat, först har vi Justin Timberlakes, Can’t stop the feeling. Justin alltså, honom gillar man, och den här låten vill man ju bara dansa till.

Jag fortsätter på flickfavoritspåret och kör även Danny Saucedos jag hör vad du säger men har glömt vad du sa. Lite banal text kanske men va fasen, den får en ju också att vilja dansa, eller framförallt parta.

Så det gör jag, dansar till Justin och Danny på ett hotellrum i Ostrava. Och längtar till jag får dansa till samma låtar igen, men då på ett dansgolv i sommar omgivet av människor jag tycker om.

En dag på landet

Det är ju inte jättestor variation på aktiviterna här uppe på landet så dagarna här har ju en tendens att flyta ihop. I lördags till exempel var en typisk landet, en lång och bra dag. Lång för dagarna blir ju det då man går upp före klockan sex på morgonen och bra för…. Tja, bra helt enkelt, alla var glada, det var mysigt och det hände bra grejer.

Innan klockan var nio på morgonen hade vi käkat frukost, lekt en stund i trädgården och jag och Majken hade bakat rulltårta. Måste säga att rulltårta var det mest perfekta just hon och jag kunde baka. Jag som verkligen inte är någon stjärna i köket så vill ju göra nåt lätt och Majken är ju 4 år och då har man inte så mycket tålamod så det ska gå snabbt, man vill kladda lite och sen slicka bunken. Så rulltårta alltså, snabbt, gott och lätt. Det kommer det bli fler av.

Efter att ha lekt husmor där på morgonkvisten var jag lite trött så tackade inte nej till att gå och lägga mig brevid en liten Kajsa som sov middag. Hur mysigt?

På eftermiddagen kände jag mig rätt stark efter både rulltårta och sömn så gav mig ut och sprang, hela 12.5 km. Har aldrig sprungit så lång så nöjd som bara den. Helt ok fart också, 5.44 per km.

Nu hade man ju velat avsluta dagen med nåt lite glammigt eller härligt, såsom en date eller vinhäng på altan men energin fanns inte riktigt där får jag erkänna.

Så efter ännu lite mer lek i trädgården och middag la jag tjejerna vid åttasnåret och stupade snart därefter själv i säng, trött och nöjd. Ja, en typisk landetdag, fast med lite guldkant i form av rulltårta och personligt rekord:)

Här igen…

Ja, nu är vi här på landet igen. Eftersom Majken är så attans åksjuk åker vi alltid bil när barnen ska sova vilket ju betyder att man kommer fram rätt sent. Men nu sitter jag här i soffan med ett efterlängtat glas rosé och en liten babybelost, kanske ska jag tom ta mig två (både av vinet och osten..) Babybelost är för övrigt något som har en rykande åtgång hemma hos oss, båda ungarna älskar det och kan lätt dra i sig både två, tre och fyra stycken som mellanmål eller efterätt. De små lyxlirarna.

Så nu har vi tre dar här uppe i lugnet, inga måsten utan bara köra på känsla för stunden, vilket ju är det bästa när man har små barn. Det blir fint det, fint och energitankande. Och energi kommer jag behöva nästa vecka för då bär det av till Ostrava Tjeckien, ibland undrar man… Men det tänker vi inte på nu för nu ska det där glaset rosé drickas.

Mors dag och 40 år

120505-olle-monica-portratt

Det var ju mors dag igår, fjärde i ordningen för min del om jag räknar rätt, och det gör jag ju. Nu är det ju inget som vi firar och inget vi har firat någonsin i min familj. Inte i Daniels heller tydligen….;)

Egentligen tycker jag att mor och fars dag är lite tramsigt (för att inte tala om alla hjärtans dag, där kan jag nästan bli arg) men såklart uppmärksammade jag ändå min mamma lite, för hon är ju trots allt världens bästa och jag är så stolt att hon är just min mamma. Så jag slog henne en pling på kvällen för att säga grattis (för det är väl det man säger?) och då visade det sig att det inte bara var mors dag igår, det var även mina pärons 40-åriga bröllopsdag igår. Där har vi något att fira, 40 år!!! Känn på den! Själv är jag oerhört stolt över att varit gift i fem år, vilket ju bara är en piss i Mississippi jämförelsevis. Sen måste jag ju säga att jag kände mig lite dålig som inte visste om det, eller jag visste att de firade 40 år i år men hade inte koll på datumet. Iallafall, stort grattis mamma och pappa, fasen va grymma ni är. Så stor skål till er, hoppas ni klappar er själva på axeln, njuter och firar lite till.

Skön helg

jag

stövlar

Soffgunga

Vi har spenderat ännu en helg uppe på landet, riktigt skönt. Nu har ju vädret inte varit det bästa men vi har haft det bra ändå. Gillar att vara där uppe och liksom inte bry som om någonting, man hänger runt där i sköna, med betoning på sköna, kläder, gummistövlar, ett ansikte utan smink och håret i tofs eller på ända, för där behöver man inte bry sig om någonting, möjligtvis vad man skall äta. Och det känns lite som om det är precis vad vi behöver nu när det för min del är hur mycket jobb som helst och resor på det och Daniel får ta den största delen av lasset här hemma med hämtning, lämning och vab, vilket är minst lika jobbigt. Då är det skönt att bara kunna vara lite, bara vara och bara vara tillsammans.

tvagunga gunga

FullSizeRender Och barnen älskar det ju. Det är ju en gigantisk gräsmatta som de kan springa omkring på och sen har ju mina kära svärföräldrar i princip ordnat en lekpark där men sandlåda, lekstuga och gungor, vad mer kan man begära när man är 1 och 3 år? Men nu är vi tillbaka i stan och ska ta tag i en vecka med jobb och dagis, men vi har ju tankat en massa energi nu så det blir bra det med.

Lite mer Barcelona

Ja, hur blev den då, den dära Barcelonaresan? Efter att jag tyckt synd om mig klart somnade som tidigt på söndagskvällen. När jag vaknade kändes allt mycket bättre, kan ju ha berott på att jag sova som en stock i åtta timmar på raken, vet inte när det hände sist.

springabarcelona

Så gjorde faktiskt som jag hade planerat, jag gav mig ut och sprang. Jäkligt bra start på dagen och veckan om ni frågar mig, fick se en massa av Barcelona och samtidigt få motion, två flugor i en smäll och allt det där.

Så med lite trötta ben men med massa endorfiner piffade jag till mig och gav mig iväg till mitt möte, den egentliga anledning till att jag befann mig i Barcelona. Och det gick bra det där mötet, läkaren jag träffade var så trevligt, lyssnade intresserat på det jag hade att säga och ställde bra och kloka frågor, så skulle nästan använda ordet succé,

Och efter två väldigt lyckade aktiviteter så hade jag en hel eftermiddag ta dö på i Barcelona och ja, då gav jag mig ut på stan. Stora målet var ju såklart att shoppa, vilket jag gjorde litegrann, men att bara gå runt i en stad som Barcelona är ju rätt härligt. Konstaterade för övrigt rätt snabbt att 22 grader är varmt för en svensk men inte för en som bor i Spanien för jag var den enda i shorts och linne, alla andra hade jeans och jacka.

uteserveringar

Efter ett tag blev jag hungrig och satte mig för att ta ett glas rose och en sallad. Det var ett supermysigt ställe med stor uteterass där jag satt, kollade på folk, smuttade vin som var mumma och njöt, att sedan salladen som kom in efter bilden togs kan ha varit den äckligaste jag någonsin ätit kunde jag ha överseende med.

FullSizeRender

Och det här huset gick jag ju förbi av en slump så det blev även lite sightseeing under dagen. Så all in all, det blev en bra resa till Barcelona även om den började på värsta möjliga sätt.

Separationsångest och Barcelona

jag barcelona hotell

Här ligger jag på ett hotellrum i Barcelona. Är här för jag har ett möte här imorgon, ett möte på ca 1 timme, så känner lite press att det ska gå bra. Kan ju låta lite härligt att åka till Barcelona på jobb, men inte jättekul att åka själv. Dessutom var allt annat än härligt när jag åkte hemifrån tidigare idag. Hela kroppen bara skrek att jag ville stanna hemma hos familjen och ha en mysig söndag, separationsångesten klubbade mig totalt. Det var illa, för första gången någonsin började jag böla när jag sa hejdå. Fattar egentligen inte varför, har ju varit borta från familjen förr, och då längre perioder (jag kommer alltså hem imorgon!) och till betydligt tråkigare ställen än Barcelona, men ibland är saker inte logiska helt enkelt.

Men nu när jag är här känns det lite bättre och har dessutom fått rapport hemifrån att barnen har det bra och sover (det visste jag ju..). Tänkte gå ut en sväng nu på kvällen men orkar verkligen inte, behöver dessutom jobba lite så det blir häng på hotellrummet och tidigt i säng. Men imorgon så, mötet är inte förrän klockan ett så tänkte ta mig ut och springa en runda längs ramblan och stranden imorgon förmiddag. Sen har jag några timmar på eftermiddagen efter mötet då jag kan ta mig ut på stan och hitta på något, jag vet inte vad men shoppa lite kanske…

Så det kommer ju bli bra det här men separationsångest alltså, fiii fasen, inget att leka med.