Ja, bilden sammanfattar faktiskt min kväll, jag städar och dricker vin. Och så lyssnar jag på podcasts, just nu träningspodden med Jessica Almenäs och Lovisa (lofsan) Sandström, och musik. Ja, det är min kväll och en riktigt bra sådan faktiskt, jag gillar ju att städa av någon konstigt anledning, tycker det är lite mysigt att gå runt och plocka och fixa, och kan man kombinera det med lite gott vin och något bra i öronen så blir det ju bra. Att jag gillar att städa är ju för väl, för paradoxalt nog är jag samtidigt ett proffs på att stöka ner, en egenskap som mina barn för övrigt verkar ha ärvt, så vårt hem hade varit en sanitär olägenhet om inte städredskapem hade kommit fram så ofta som de gör.
Nej, nu måste jag fortsätta för när jag är klar väntar några avsnitt av Scandal, älskar den serien. En bättre torsdagskväll helt enkelt.
Denna helg har vi besök av min mamma och pappa, vilket ju alltid är väldans trevligt. Den stora anledningen till besöket var att vi skulle gå och se musikalen Jersey Boys på Chinateatern, vilket vi gjorde igår.
Ända sen jag var åtta år och familjen åkte till London och såg Starlight Express och Chess har jag älskat musikaler, och har sett en hel faktiskt. Måste säga att Jersey Boys var en av de bättre, eller iallafall den jag blivit absolut gladast av, riktigt lyckopiller. Vi gick alla ut från salongen lite gladare än innan och med en lätt struttande gång.
Den handlar ju om gruppen The four seasons som var stora under typ 60-talet i USA, och även om jag bara vagt kände till namnet four seasons så upptäckte jag att kunde i princip varenda låt, och så jädra bra låtar sen, blev så sugen på att dansa (därav struttandet). Så nu kommer jag strutta runt och tralla på 60-talsklassiker i flera veckor framöver.
Lite såhär har vi det, inte helt fel alltså. Precis som jag trodde är det mest sol, bad (massa massa bad), och så god mat och dryck såklart. Majken är verkligen i sitt esse, hon älskar det här, precis som vi gör.
Samtidigt känner jag att jag inte kan , eller vill, njuta fullt ut just nu. Inte när jag samtidigt ser bilden på Alan, 3 år, som ligger död på stranden, och läser artikel efter artikel om alla dessa människor på flykt. Klumpen i magen växer och hjärtat brister. Min lilla 3-åring badar och äter glass på dagarna, dansar till barnshower på kvällarna och har inga andra bekymmer än att bestämma vilken glass hon skall äta eller vem som är den största idolen för dagen, Snövit eller Törnrosa. Det är ju såklart härligt och så ska hon få ha det, så borde alla barn få ha det, men samtidigt kämpar 3-åringar för sitt liv nere i Europa. Vad är rättvisan i det? Den finns inte.
Vi har sån jävla (ursäkta språket) tur som är födda i Sverige, för det är vad det är, tur, inget annat. Det får man inte glömma, det kunde lika gärna varit vi som var tvingade att fly vårt hem och land. Därför tycker jag faktiskt det är vår förbannade plikt att ge något tillbaka, att hjälpa, alla på sitt sätt och efter sin förmåga, stort eller smått. För det är nog nu, vi kan inte sitta och bara titta på längre. Det verkar jag ju inte vara ensam om att tycka, för vilket engagemang det har varit i Sverige de senaste dagarna, wow. Det får ju en ändå att känna lite hopp. Jag har såklart fört över pengar till hjälporganisationer men känner att jag måste göra något mer, jag måste ge av min tid på något sätt. Så nu har jag anmält mig till att packa kläder och andra gåvor på annexet i globen under några dagar och sen får vi se vad det blir, men något blir det.
Nej, nu skall jag fortsätta att ha det fantastiskt bra här på Grancan, krama mina barn lite extra, bada ännu lite mer och njuta ännu lite mer av maten och vinet, och framförallt ska jag var tacksam.
Majken ville inte blåsa ut ljusen själv så då får man ju stå till tjänst
Hur var då Majkens andra 3-årskalas som gick av stapeln i söndags? Jo, som alltid (eller nästan alltid) var det supertrevligt. Det tenderar ju att bli rätt så ansenlig mängd människor, när Daniels del av familjen är bjuden, med alla kusiner, morbröder, respektive och barn, så även denna gång med 13 vuxna och sju barn. Det är ju såklart härligt men tidigare har det känts lite trångt. Men nu funkade det faktiskt bra, lägenheten svalde alla rätt så bra och då sprang ändå barnen runt och lekte fulla med energi. Nu var ju vädret så fint också så balkongen kom till användning, något som grannen mittemot kanske inte var jätteglada över då de hade visning på sin lägenheten samtidigt som kalaset…
Finns alltid något som behöver googlas och då är ju Daniel mannen hela dagen
Så vad gjorde vi då under ”barnkalaset”? Inte så mycket egentligen, vi vuxna mumsade bullar, chokladkaka och tårta, drack kaffe och snackade skit samtidigt som vi höll ett öga på barnen när de lekte. Min tårta, liksom Daniels bullar och chokladkaka, gjorde för övrigt succé.
Barnen käkade visserligen lite tårta och drack lite festis men de var mer intresserade av att leka med varandra och kanske framförallt av att leka med de nya leksakerna Majken fick. Presenterna öppnades för övrigt under högtidliga former på kalaset; Majken, som den lilla fashionista hon är, gick till och med och bytte klänning innan presentöppnandet, något annat skulle ju inte gå för sig.
Så det var ju än en gång lyckat, något även Majken höll med om då hon konstaterade att hon minsann alltid ska fylla år och kalas. Jojo… För även om man kan slå fast att vi är rätt sp bra på att ha trevliga kalas skall vi nog vänta lite till nästa gång, iallafall till nästa person i familjen fyller år. Innan dess blir det bara vanliga inbjudningar utan tårta och presenter:)
Majken i parken med lite bus i blicken:)
Under de senaste månaderna har det i mitt facebookflöde dykt upp en massa krönikor som till exempel den HÄR och den HÄR. Krönikörerna har vid några tillfällen upplevt att okända barn har betett sig “illa” på allmän plats och föräldrarna har ignorerat detta beteende totalt, inte bett om ursäkt utan bara låtit barnen hålla på med sitt, i krönikörernas tycke, otyg. Krönikörerna har då kommit till den slutsatsen att dagens föräldrar, som ett kollektiv, är slappa som inte uppfostrar sina barn, daltar med dem och inte lär dem att ta ett nej. Fruktansvärt, eller hur?
På en punkt håller jag med krönikörerna, det är klart man skall uppfostra sina barn, lära dem vad som är rätt och fel och lära dem att ta och förstå ett nej. Däremot tycker jag inte man kan döma någon utefter en enda situation, för man har ju igen aning vad som hänt innan och hur den familjen har det och fungerar. Vad jag inte heller går med på riktigt är att dagens föräldrar är slappa överlag, jag upplever det inte alls så, och då hänger jag ju numera med en hel del föräldrar. Jag kan lätt säga att INGA föräldrar jag känner, och i princip inga föräldrar jag träffat på, är slappa och låter barnen härja fritt, utan alla gör sitt bästa för att hitta en balans mellan att ge kärlek, uppfostran och att säga ja och nej till barnen. När Majken leker med andra barn är jag till exempel mer orolig att hon skall bete sig illa mot de andra barnen än tvärtom, och jag upplever att de andra föräldrarna förhåller sig på samma sätt.
Sen är ju ingen perfekt, varken barn eller vuxna, och det är klart man ibland säger ja för att man helt enkelt inte orkar ta diskussionen, det händer ju också att man inte hinner stoppa sitt barn innan barnet har gått över gränsen, eller att barnet helt enkelt struntar i att man säger nej. Men skulle jag inte rucka på mina principer ibland, och då säga ja till något som Majken vill när jag egentligen vill säga nej, skulle jag ju inte säga annat än nej och det tror jag inte heller är bra. Som sagt, man försöker hitta en balans som funkar.
Dessutom undrar jag faktiskt var krönikörerna hittar dessa familjer, där barnen kastar mat, sand och bollar omkring sig helt vilt och där föräldrarna ignorerar detta beteende totalt och inte ens ber om ursäkt när andra människor drabbas. Jag har aldrig varit med om någonting i närheten av detta. Visst har man sett barn (även Majken ibland faktiskt:)) i parken som betett sig, ska vi säga inte helt ok, men det är undantagsfall och aldrig så illa som krönikörerna beskriver. Föräldrarna brukar ju dessutom alltid komma fram och försöka släta över det hela och be om ursäkt om så behövs. Sen finns det säkert undantagsfall, men de har iallafall inte jag träffar på i en sån utsträckning att jag upplever det som ett problem.
Men jag kanske har fel, kanske är vi alla slappa föräldrar som uppfostrar, eller inte uppfostrar då, en förtappad generation.
Ojdå, det blev långt men så blir det ju ibland. Nu skall jag sluta att vara irriterad och gå ut i solen istället.
Ja, Kajsa har lärt sig sitta. Egentligen har hon kunnat det några veckor med det är först nu som vi vågar lämna henne utan att va rädda för att hon ska ramla baklänges. Och vad hände då, jo hon gick från att vara hur glad som helst till att bli ännu lite gladare. Så supernöjd och stolt liten tjej sitter nu på golvet och grejar med sina leksaker, jag försöker ta upp henne lite då och då för att pussa och krama lite på henne men det uppskattas inte, nej själv ska hon sitta. Så tvärtom från Majken är hon ingen kramig tjej. Lite synd för det är ju väldans mysigt att kramas, men jag får väl leva med det då hon ju är världens skönaste tjej.
Man borde ju ta till vara på varenda sekund av solsken och värme nu i slutet på sommaren så att man verkligen boostar inför vinter, det borde man. Men igår kunde varken jag, Majken eller Daniel få ihop tillräckligt med energi för att ta oss ut och hänga i någon park, det gick bara inte; så vi begick en av de största dödssynderna här i Sverige, vi stannade inomhus när det var sol och 23 grader ut. Men å så skönt det var, vi fixade lite i lägenheten, städade, la lite golv på altan (bilder kommer när det är klart) och framförallt så satte Daniel ihop en hylla vi köpt från IKEA.
Hittade tyvärr ingen bättre förebild men vi hade alltså två steghyllor innan..
Har letat rätt mycket efter den rätta bokhyllan att ha i vårt vardagsrum, hittat en del snygga men alla har varit så satans dyra (ursäkta ordvalet). Men så såg jag denna hylla från IKEAs PS kollektion hemma hos en kompis och den var ju perfekt, precis den typen jag ville ha, och till mer än halva priset mot de jag tidigare tittat på. Så nöjd! Så nu sitter jag här med mitt morgonkaffe och myser i vårt vardagsrum som nu håller på att forma till sig och bli klart, bara nya köksstolar som fattas. Och ett nytt soffbord kanske, det som som jag tidigare hade tänkt måla om har faktiskt gått sönder så nu måste vi hitta ett nytt, så synd…
Såklart testades tältet hemma i vardagsrummet innan vi tog med det till parkenIgår var vi hela familjen och farfar i parken och hängde, solade och Majken badade lite i poolen, en bra dag helt enkelt. Men måste ändå säga att nu när sommaren äntligen har kommit så saknar man ju lite att vara på landet eller i Fjällbacka, det gör man. Allting är ju så mycket enklare där, det är bara att gå ut genom dörren så finns allting där. Det är ju lite meckigare när man måste packa ihop en liten (eller i vårt fall rätt så stor) väska, en matsäck kanske, och sen bege sig till en park där man får trängas med en massa annat folk, även om såklart är härligt på sitt sätt det också.
Ytterligare en sak som är lite besvärligare i en park jämfört med en trädgård är ju det här med skugga, alltid svårare att hitta skugga för de som inte vill (läs Daniel) eller de som inte ska (Kajsa) vara i solen. Men detta har ju såklart min prylglada (inte galna) man fixat genom på nätet beställa ett litet UV-tält. Får ju erkänna att jag var rätt skeptisk till detta tält, kändes lite töntigt och framförallt vuxet, men har nu kapitulerat totalt. Det är ju hur bra som helst, Kajsa kunde hänga där hela dagen samtidigt som det fanns plats för minst två andra, till och med jag satt där en stund när jag var lite trött på solen. Så töntigt eller ej, UV-tält is da shit och detta exemplar skall definitivt med till GranCan.
Det har ju faktiskt inte bara varit festligheter i Fjällbacka, även om man skulle kunna tro det. Några andra saker har vi allt sysselsatt oss med, vi har till exempel inte helt lagt av med träningen, det har vi inte, för några träningspass och springturer har det blivit. Bland annat har jag, för första gången i mitt liv, var på gym med min mamma och pappa. De är superduktiga och går på ett gym i Tanumshede flera gånger i veckan. Så vi hängde på dit en dag. Och det är ett riktigt, riktigt bra gym (www.tedactive.se), inte minst för att de ha ett superfint lekrum, som ett helt lekland med stort bollhav, klätterställning och flera rutschbanor, hur bra? Snacka om att förena nytta med nöje, vi får tränat och ungarna får härja och har kul under nån timme. För måste ju säga att sysselsätta Majken i det här vädret inte är det enklaste. Hade ju planerat för fint väder med bad, lek i vattnet, krabbfiske och häng på altan men storm och regn har gjort att vi har fått ändra planerna och vara lite kreativa, och då är ju ett lekland i ett gym ett alternativ så gott som något.
Fasen, varit lite dålig med bloggandet sen jag kom till Fjällbacka. Helt enkelt varit rätt mycket sen vi kom hit. Är ju fullt här i huset då både min bror med familj och vi bor här, illa trevligt och kul men att få en stund själv med datorn är ju närmast omöjligt.
Majken har hur kul som helst med kusinerna och Kajsa, ja hon är Kajsa, nöjd och glad och går gladeligen från famn till famn och myser. Och vi har det bra, mycket häng, prat, en massa god mat och dryck, precis som det ska vara på semestern. Tänker att man har ju vardag resten av året så om det blir mycket av det goda nu gör inte det så mycket.
Måste också erkänna att jag har lyckats vara ute på lite dåligheter. Det var ju seglartisdag här i Fjällbacka i tisdags, en dag då otroligt mycket båtar lägger till här och så är det ett världens party. Vanligtvis brukar jag hålla mig långt borta från utgång den dagen, dels för att det är dyrt och dels för att är för mycket folk. Var helt inställd på detta även i år men så kom min käre svägerska hem med något rosa armband som tydligen var inträdesbiljett och sen hälldes det upp lite vin, samma svägerska tog fram sin sminkväska och gjorde mig fin och sen bar det liksom av ner på samhället. Vet inte hur det gick till;) Men oj vad skoj det var, träffade upp bröderna som också var ute efter en årlig golftävling och så dracks det lite mer rosé och så dansades det massor. Och jag älskar ju att dansa, det gör jag ju. Att sedan dagen igår va lite jobbigt är sådant man får ta.
Ja, bilden sammanfattar faktiskt min kväll, jag städar och dricker vin. Och så lyssnar jag på podcasts, just nu träningspodden med Jessica Almenäs och Lovisa (lofsan) Sandström, och musik. Ja, det är min kväll och en riktigt bra sådan faktiskt, jag gillar ju att städa av någon konstigt anledning, tycker det är lite mysigt att gå runt och plocka och fixa, och kan man kombinera det med lite gott vin och något bra i öronen så blir det ju bra. Att jag gillar att städa är ju för väl, för paradoxalt nog är jag samtidigt ett proffs på att stöka ner, en egenskap som mina barn för övrigt verkar ha ärvt, så vårt hem hade varit en sanitär olägenhet om inte städredskapem hade kommit fram så ofta som de gör.
