Kategori: Mitt liv

Jaha, då var det 2016 då, och gammal som jag tydligen har blivit så måste jag ju säga att herregud vad tiden går fort, känns ju som igår det var nyår förra året. Jaja, en härlig nyårsafton hade vi iallafall, något som känns såhär dagen efter när jag nu sitter i soffan och funderar på att gå och lägga mig klockan åtta.

Jag började kvällen med att göra manikyr för att ha riktigt tjusiga naglar inför kvällen. Och de var verkligen tjusiga i en lila lite glittrig färg. Men jag ska komma ihåg till nästa gång att vänta åtminstone en kvart innan jag går hem till treåring och en 10 månaders bebis. Man kan väl säga att naglarna inte var så tjusiga efter fem minuter med de där små…

Sen åt vi middag hemma hos mamma och pappa, där bjöds det på räksoppa, anka och vit chokladmousse, mumma! Majken däremot tyckte inte den menyn passade henne och drog istället i sig 28 (!!!???) köttbullar, visserligen små men ändå, och en stor glass. Det var en riktigt trevlig middag som innehöll diskussioner, sammanfattning av året, skratt och självklart lite gitarr också.

Efter tolvslaget, då det för övrigt bjöds på ett hejdundrande fyrverkeri här, så gick vi upp till restaurangen på området och fortsatte kalasandet lite till (mormor var hemma och var barnvakt). Och vilket härligt kalas det var, med partyhattar, dans, cava, och framförallt ett kramkalas utan dess like, för man bara måste ju krama och var bästa kompis med alla, även om man i många fall endast har träffats vid enstaka tillfällen innan….  Ja, ni ser ju kortet, lite suddigt var det, precis som det ska vara en lyckad nyårsafton.

Efter en natt med konstant hostande och snörvlande från Majkens sida bestämde vi imorse att vi skulle hålla henne hemma från förskolan idag, så det var bara att ställa in planerna för dagen, som innefattade en mysig mammadate och lite fixande inför julfesten vi ska ha här på lördag, och istället ställa in sig på en slappar-, och lekdag. Nu visade det sig snart att det verkligen ingen var någon fara på taket med Majken, som förutom en liten tupplur mitt på dagen har haft precis samma energi som vanligt. Och precis som vanligt spenderades en stor del av den energin till att stöka ner, ja ni ser, en person som kan skapa den röran på mindre än två minuter kan inte vara speciellt sjuk.

En liten tur till affären blev det men annars har det lekts, slappats, mysts, och fikats här hemma hela dagen. Helt enkelt en typisk VAB dag med en unge som är för sjuk för att gå till förskolan men för frisk för att bara ligga och vila sig frisk.  Ganska härligt och kul men väldigt uttröttande. Sen vet jag inte riktigt när jag skall hinna fixa allting jag tänkt fixa till helgens festligheter, men det får helt enkelt ordna sig.

Att vara lycklig är inte något man går runt och är några längre perioder, iallafall inte jag. Nej, för mig är det så att livet knallar på och antingen så att jag är glad och mår bra, eller ledsen och mår dåligt (mest glad dock), och så allt däremellan såklart. Men lycklig, då det pirrar i hela kroppen, man är nästan yr av glädje och ingenting dåligt tar någon plats för allting är bara perfekt, den känslan får jag bara i korta stunder som kommer då och då, ofta helt oväntat. Men idag så fick jag uppleva detta.

Timmen mellan det att man kommer hem efter hämtning på förskolan och middag burkar ju inte vara favorittimmen direkt, barnen är då ofta både hungriga och trötta vilket ju är ett bra recept på gnäll och stök. Men idag så hände det, lägenheten var städad (nåja), vi hade tänt lite ljus, till och med julmusik spelades (som jag såklart älskar), Daniel stod och lagade mat, Majken var glad och lekte med ballonger på golvet, jag matade en nöjd, glad och kladdig Kajsa, och allting var bara sådär underbart. Och just då fick jag en känsla av lycka ända in i märgen,  lycklig, stolt och oändligt tacksam över vår lilla familj. Låter kanske rätt töntigt och smörigt men så var det. Sen bröt ju såklart kaoset ut när Kajsas trötthet kickade in precis som vi andra skulle äta, vilket följdes av två mycket svårsomnade ungar. Men men, jag fick den där lilla stunden och den kan man leva på länge.

Alltså, det här med att städa när man har små barn måste ju vara en av världens mest otacksamma uppgifter. Spenderade större delen av dagen med att städa, plocka undan, dammsuga, damma, alltså jag våttorkade till och med golvet. Fatta va fint det va? Men sen släppte jag lös tjejerna i vardagsrummet och efter ungefär fem minuter så såg det, ja låt oss säga mindre städat ut. Grejer överallt som sen toppades med smulor över hela golvet då Kajsa ett tag satt och åt rån i sin stol. Oh joy!

Kajsa röjer ju mest runt och drar planlöst ut och kastar  allting i sin väg medan Majken är lite mer strukturerad, för det är ju ett hus hon bygger i soffan, såklart.

Så när tjejerna somnat var det bara att börja röja och ta fram dammsugaren igen, otacksamt som sagt. Men nu vet jag hur min mamma måste ha känt när vi var små, för ska jag vara ärlig så är jag, och har varit i hela mitt liv, en mästare på att stöka ner. Så det är ingen tvekan från vem de har fått det.

Har ju tänkt att skaffa städhjälp när jag börjar jobba igen och det kommer vi säkert göra, men får nog då införa en regel då, tjejerna får hålla sig borta från vardagsrummet i åtminstone en timme så att vi hinner se och njuta lite av ett städad hem.

Ännu en helg har gått och precis som förra söndagen är det en trött Karin som nu sitter i soffan och funderar på om glassen ska tas fram eller om det räcker med julmust just idag.

Igår var det tjejmiddag för min del med Jessica och Linnea, supertrevligt verkligen, men det är ju så att går jag och lägger mig efter elva någon kväll så tar det flera dagar innan jag är tillbaks till normalt. Herregud vad gammal jag låter! Men en härlig tjejmiddag med fina vänner ger ju så mycket och man blir ju så glad av så det är verkligen värt att vara lite trött idag.

Som tur var så var hela familjen lite sliten idag så vi har haft lugna gatan här hemma, lekt en massa, dansat såklart, målat naglarna i regnbågsfärger och spelat monopol. Det sistnämnda inte helt lätt med en treåring kan jag säga men Majken tyckte det var roligt i alla fall.

Nej, nu går jag nog och hämtar den där glassen trots allt. För nu skall vi kolla film och då är det ju gott med glass, det är det ju. Mission Impossible 5 står på programmet, perfekt underhållningsfilm en trött kväll som denna.