Kategori: Mitt liv

Ja, titeln på detta inlägg sammanfattar min dag som verkligen har innehållit både höga berg och djupa dalar, herregud!

Kajsa har under en veckas tid matvägrat, det enda vi får i henne är gröt, yoghurt och välling, allt annat spottar och fräser hon åt efter två tuggor. Vet ju att det inte är någon fara så länge hon är glad, pigg och gör det hon ska i blöjan, med det är ändå lite stressande. Majken å sin sida har, sen vi kom hem från GranCan, bestämt att hon minsann inte tänker hålla med mamma och pappa om någonting, än mindre göra som vi säger, trots kallas det tydligen. Och sen har vi mig då, som med min brist på tålamod egentligen inte gjord för att vara småbarnsförälder.

Och idag blev det nån sorts kulmen på allt detta. Så att få på dessa två kläder, få i dem lite lunch och få dem ur lägenheten för en tur till lekparken var ett projekt som närmast kan liknas vid månlandningen. Enda anledningen till att jag gick ut överhuvudtaget var att Majken tjatade om lekparken hela förmiddagen, bara för att ändra sig precis när jag och Kajsa hade fått på oss ytterkläder och vi skulle sätta igång och få på henne overallen…

MEN, vi har också haft otroligt mysiga stunder, som när jag och Majken fikade, då Kajsa sov, och satt och pratade om allt möjligt viktigt och oviktigt, eller när  vi hade disco här hemma och alla tre dansade till Army of lovers ’I give my life, eller vi på eftermiddagen kollade film och satt och myste och kramades i soffan.

Men så är det väl att va småbarnsföräldrar, upp och ner. Och som tur är så överväger ju ändå det bra det dåliga alla dagar i veckan, det gör det.

Jaha, nu har första veckan på jobbet redan gått (jag är ju ledig på fredagar än så länge), det gick ju snabbt. Och bra har det gått, har redan kommit igång med jobbet ordentligt, så pass mycket att jag faktiskt sitter och jobbar nu på torsdagskvällen. Daniel också, han får ju ta igen allt dagsjobb på kvällen så att hans företag åtminstone håller sig flytande. Så nu är det väl slut på kvällarna i soffan framför serier, nu är det bara jobb, jobb, jobb… Nä, så illa är det ju inte, jag har visserligen inga problem att jobba kvällar och gör gärna det i utbyte mot att gå hem lite tidigare för att hinna umgås mer med tjejerna, men inte varje kväll inte.

Men nu tar jag alltså helg, eller om en stund, vilket är skönt för jag är trött. Man blir ju det av att aktivera hjärnan hela dagarna när man inte är van. Imorgon blir det nog inte mycket gjort här hemma då jag är själv med tjejerna, kanske en sväng till parken men det får nog räcka. Men på lördag skall vi försöka få till den där middagen med Anna, Erik, Emil och Wilmer som blev inställd förra veckan, håller tummarna för att alla håller sig friska. Det är ju melodifestivalen då också och jag ser jättemycket fram emot att se den med Anna, har ju kollat med Daniel de sista åren och det är ju helt världelös för han är helt oengagerad. Trist! Men nu har vi planerat schlagerkväll med bubbel. Kul!

Men nu ska jag göra det där sista jobbet så att vi kanske hinner sätta oss och se ett avsnit av The Shannara Chronicles innan jag somnar.

Detta är alltså min sista vecka som mammaledig, för nästa måndag klockan 9 skall jag befinna mig på jobbet igen. Herregud att ett år kan gå så fort, det kändes verkligen som igår som jag sa hejdå och kramade alla kollegor på jobbet. Då visste jag ju inte att jag skulle få komma tillbaka till samma ställe eftersom jag ju är konsult, men till min stora glädje behövde de folk nu och jag har tydligen skött mig för de ville gärna att jag skulle komma tillbaka.

Det är verkligen blandade känslor, å ena sidan skall det verkligen bli hur kul som helst att börja jobba, hänga med kollegorna och få lite mer egentid (vilket jag för det mesta tycker jobbet är), men å andra sidan blir det ju betydligt mindre tid med barnen, framförallt Kajsa som jag ju hängt med närmast 24 timmar om dygnet det senaste året. Så mycket mindre av gosiga stunder som den på bilden, vilket ju är lite sorgligt, det är det.

Fast ska jag vara ärlig så har det ju varit ganska få sådana stunder sen Kajsa började gå i december. Efter det har den mesta tiden gått åt till att springa efter henne och försöka undvika alltför stora katastrofer, ettåringar har ju ingen som helst känsla för sin egen säkerhet, och inte heller har de någon susning om att saker och ting kan vara ömtåliga. Men nu får Daniel under några månader den stora äran att hänga med Kajsa på dagarna, det kommer bli så bra så. Och jag får helt enkelt se till att ta vara på tiden jag har med ungarna extra mycket, kvalitetstid har jag hört att det heter.

Men på måndag börjar jag alltså. Lite nervöst är det ju, kommer ju knappt ihåg vad det är jag sysslar med; för att inte tala om hur jag skall orka, jag som är van vid att ta en tupplur varje dag kommer ju vara hur trött som helst.  Men det är väl som det brukar vara, det tar några dagar sen har man nästan glömt att man varit borta.

Majken har, sen vi kom hem från GranCan, inte varit alls sugen på att gå utanför dörren, vilket ju är en stor skillnad från tidigare då hon gärna gick till lekparken 24 timmar om dygnet. Detta kan ju bero på vädret förstås, det har ju varit löjligt kallt, något som har gjort att vi inte gjort några större försök att få henne att ändra sig. Så de senaste två dagarna när hon inte varit på förskolan har vi knappt gått utanför dörren, förutom korta turer till affären. Men bara för att man är inomhus behöver man ju inte ha tråkigt, det finns ju en massa saker man kan hitta på.

Det har byggts massor utav kojor och  myshörnor, något av en favoritsysselsättning just nu. Just denna kuddhög är ett slott som hennes prinsessdockor bor i. Såklart!

Lego är ju alltid en favorit och nu när hon börjat med med ”riktigt” lego istället för duplo tycker även jag det är lite kul att bygga. Denna gång var det Törnrosas rum som byggdes ihop och lektes med. Märks ett genomgående tema?

En paus i allt prinsessande gjordes dock  då det bakades brownies med pappa. Majken tog som vanligt det här med bakandet på fullaste allvar och skulle va med under varje moment. Och ja, de blev supergoda.

Sen har det ju varit helg så då får man ibland ta det lugnt i soffan med en glass, det är sen gammalt.

Lillasystern då? Jodå, hon har mest följt efter Majken som en liten svans hela tiden. Där storasyster är ska Kajsa också vara. Så att favoritplatsen just nu är Majkens säng är ju föga förvånande, dit går hon och sätter sig så fort hon får chansen, gärna med en bok i hand.

Ja, det var våra senaste två dagar. Mysigt, men imorgon får vi nog lov att ta oss utanför dörren en liten stund, frisk luft och dagsljus ska vara bra har jag hört…