Detta är alltså min sista vecka som mammaledig, för nästa måndag klockan 9 skall jag befinna mig på jobbet igen. Herregud att ett år kan gå så fort, det kändes verkligen som igår som jag sa hejdå och kramade alla kollegor på jobbet. Då visste jag ju inte att jag skulle få komma tillbaka till samma ställe eftersom jag ju är konsult, men till min stora glädje behövde de folk nu och jag har tydligen skött mig för de ville gärna att jag skulle komma tillbaka.
Det är verkligen blandade känslor, å ena sidan skall det verkligen bli hur kul som helst att börja jobba, hänga med kollegorna och få lite mer egentid (vilket jag för det mesta tycker jobbet är), men å andra sidan blir det ju betydligt mindre tid med barnen, framförallt Kajsa som jag ju hängt med närmast 24 timmar om dygnet det senaste året. Så mycket mindre av gosiga stunder som den på bilden, vilket ju är lite sorgligt, det är det.
Fast ska jag vara ärlig så har det ju varit ganska få sådana stunder sen Kajsa började gå i december. Efter det har den mesta tiden gått åt till att springa efter henne och försöka undvika alltför stora katastrofer, ettåringar har ju ingen som helst känsla för sin egen säkerhet, och inte heller har de någon susning om att saker och ting kan vara ömtåliga. Men nu får Daniel under några månader den stora äran att hänga med Kajsa på dagarna, det kommer bli så bra så. Och jag får helt enkelt se till att ta vara på tiden jag har med ungarna extra mycket, kvalitetstid har jag hört att det heter.
Men på måndag börjar jag alltså. Lite nervöst är det ju, kommer ju knappt ihåg vad det är jag sysslar med; för att inte tala om hur jag skall orka, jag som är van vid att ta en tupplur varje dag kommer ju vara hur trött som helst. Men det är väl som det brukar vara, det tar några dagar sen har man nästan glömt att man varit borta.