Japp, då var fyra veckors dekadent solsemester över och vi är hemma i kalla Sverige, lite brunare och i mitt fall lite bredare:) Kom hem igår eftermiddag efter en helt ok flygresa, Majken var det inga problem med men Kajsa blev lite rastlös efter ett tag så vi fick turas om att försöka roa henne så gott det gick. Men kollade man på familjen framför oss, som hade tre barn där ett skrek konstant i sex timmar och de två övriga inte heller var helt nöjda hade vi det oerhört lugnt.
Men vad härligt vi har haft det, tycker det har varit fantastiskt att bara hänga tillsammans hela familjen utan några måsten eller tider att passa. Såklart har det inte varit helt friktionsfritt, det går ju inte med en 10 månaders baby och en 3.5-årig som är väldigt styrda av känslor, trötthet och framförallt hunger (just hunger är Majken inge bra på, det kan till och med hennes mamma erkänna), men förvånandsvärt enkelt ändå måste jag säga. Mycket tid, värme, inga måsten och sen tillgång till barnpassning nån timme eller två per dag är tydligen receptet på lyckad barnsemester. Ja, jag inser att jag är löjligt lyckligt lottad.
Men så skönt att komma hem också, hem till sina egna grejer, hem till sin egen säng, hem till rutiner, hem till kranvatten som går att dricka och för min del hem till lite mer hälsosamt leverne;) För även om jag hållt igång och tränat nästan varje dag har det ju blivit lite för mycket av det goda, det har det. Just nu känns det som om jag aldrig mer ska äta något annat än kvarg och sallad.
Idag tar vi det bara lugnt här hemma, packar upp och fixar lite. Att själv klä på och ta ut två barn, som är vana vid 25 grader, i femton minusgrader kändes inte som ett projekt jag hade energi att ta tag i idag. Men barnen är så nöjda ändå, Majken är själaglad över att vara tillbaka i sitt rum och alla sina leksaker och Kajsa verkar också vara nöjd, vi har ju lite större ytor här som hon kan gå runt på. Större ytor och mer grejer som hon kan dra ner på golvet….
Det är som man säger, borta bra men hemma bäst.