juni 2016 – Karins lite av varje!

Är tillbaka med lite midsommar

Ok, inte skrivit på en hel vecka. Ja, det här med att blogga under semester är inte det lättaste, inte lätt att få en lugn stund när man hela tiden har två små runt benen och sen när de somnat ja då vill man ju gärna umgås med lite rose, eller så somnar man… Så bloggandet får bli lite sporadiskt under sommaren helt enkelt.

[KGVID]https://karin.grunbaum.se/wp-content/uploads/2016/06/IMG_8868.MOV.mov[/KGVID]

Midsommar har det ju varit och det har ju varit härligt, tog ledigt både torsdagen och igår så det har faktiskt känts som riktig semester. Såklart har vi varit upp på landet där det varit fullt hur med hela familjen Grünbaum och alla kusiner. Vädret har ju också varit rätt hyfsat så mycket häng i trädgården, som ju numer liknar en lekpark, har det varit. Och jag har tagit årets första bad, visserligen på fel kust men det får räknas ändå. På midsommar var det traditionell sillunch men innan dess gav vi oss iväg till den lokala dansbanan för lite dans kring midsommarstången, något som Majken och kusin Agnes verkligen tyckte var kul. Små grodorna är ju favoriten men även moster ingeborg var populär, så det har varit mycket svajande på hatten de senaste dagarna.

Nu är jag hemma i stan några dagar för lite jobb. Och jag är här ensam för Daniel och barnen är kvar upp på landet. För att vara ärlig är det jätteskönt men lite konstigt också att vara här alldeles ensam, lägenheten är väldig stor och tom. Och såklart saknar jag de små liven, speciellt när Daniel skickar bilder som ovan. Men det kommer gå fort för jag har mycket på schemat under de närmsta tre dagarna, shopping, träning, en trip till Oslo och inte mindre är två tjejmiddagar. Jag har det rätt bra måste jag säga…

Lite till från helgen

FullSizeRender Det var ju inte bara 40-årsfest i helgen, det var även min och Daniels bröllopsdag, den femte i ordningen. Hur snabbt har inte tiden gått? Fem år sen vi i en lokal på norr mälarstrand sa ja till varanda. Fem underbart fina år men mycket kärlek. Älskar ju den där skäggige mannen med glasögon, det gör jag verkligen.

När vi gifte oss fick vi vinflaskor från goda vänner som kan det här med vin. Tre flaskor som skulle drickas efter ett, tre och fem år. De två första var så himla goda så vi hade höga förväntningar när vi i fredags korkade upp den sista av dessa flaskor. Och det var verkligen mumma måste jag säga. Till detta finfina vin åt vi mindre fin mat, nämligen hemmagjorda hamburgare. Mindre fint kanske men också gott. Med på middagen var inte bara jag och Daniel utan även min mamma och Daniels pappa. Min mamma hade tagit sig hela vägen upp till Stockholm under helgen för att hjälpa till med passningen av barnen när vi dagen efter for iväg på galej, hur fint var inte det? Bästa mamma, så härligt att få umgås med henne lite också.

Så när vi var borta hade hon en tjejdygn med Majken medan Kajsa var hos farfar, det gick så bra så. Men iallafall, fredagen då vi firade vår bröllopsdag lite var en supermysig kväll med god mat och framförallt gott vin. Kanske inte så romantiskt men romantik är ju inte riktigt vår grej ändå. Dessutom dricker ju inte Daniel så mycket vin så jag hade ju fått dricka upp de mesta av flaskan själv (spara funkar inte) och hur romantiskt hade jag varit då? Nej, detta blev så bra.

Inte som man tänkt sig men bra ändå

Vilken helg! Helt fantastisk kul men åh vad jag är trött, sitter i soffan och försöker samla ihop energi nog för att orka gå upp och borsta tänderna och gå och lägga mig.

Såhär glad var jag hela kvällen. Skorna åkte för övrigt av efter typ två låtar.

Vi var på 40-årsfest i Jönköping igår. Det var min allra äldsta bästa vän Anna som har nått denna högaktningsfulla ålder. Och vilken fest det blev, underbar middag med en massa härliga tal, varav jag var en av talarna. Det gick bra att hålla tal men såklart började jag gråta efter att ha sagt typ en mening, det blir så när man skall säga fina saker till fin vän. Middagen flödes av dans, dans, dans. Herregud vad vi dansade och så kul det var. Jag älskar ju att dansa men man får ju så sällan tillfälle nuförtiden. Klockan halv ett kände jag mig hur trött som helst och borde väl ha gått hem då men ville inte, hade för kul. Så vi stannade tills de stängde klockan två. Det straffar ju sig idag i form av trötthet, heshet och stelhet men det var det värt.

kassar

Men lite drama innan vi kom till festen var det ju såklart. För ibland är jag ju en idiot, det är jag. När vi parkerat i Jönköping och skulle lasta ur väskorna ur bilen upptäckte jag att det inte fanns någon väska till mig. Min packade väska stod istället kvar i hallen hemma i Stockholm. PANIK!!! Så det fick bli en shoppingrunda på stan för att inhandla allt från trosor till skor, kan tilläggas att jag under denna runda freakade vid minst tre tillfällen och i stort sett började gråta för jag var övertygad om att jag inte skulle hitta någon klänning. Hur ytlig är man? Åh stackars Daniel fick snällt hänga på, vilket han gjorde med bravur. Det var till och med han som till slut hittade klänning, en blå historia från MQ som jag faktiskt tycker jättemycket om.

Så det var den lördagen, panikshopping följt av en fantastiskt superfest för finaste Anna, en fest som jag kommer leva på länge länge länge.

Manchester

Det känns verkligen som om jag har spenderat orimligt mycket tid på flygplatser de senaste månaderna, orimligt mycket tid. Igår var inget undantag då jag tog en dagstripp till Manchester. Och dagstripp betyder tidig morgon (typ 05.30) och sen kväll (efter midnatt), vilket betyder trött Karin idag. Tycker ju att jobbet jag gör när jag är ute är superkul men resandet, inte lika kul.

Iallafall, vad kan jag säga om om Manchester? Inte så mycket. Fick mig en liten promenad från tågstationen till sjukhuset och det var ju rätt nice promenad med en blandning av ståtliga byggnader, typiska engelska pubar och lite annat smått och gått. Så det såg ut som en stad med potential, iallfall efter 45 minuters promenerade. Och tittar på fotboll gör de att England gjorde mål mitt under min promenad var tydligt, det var verkligen ett vrål över hela staden, för några sekunder kändes det lite som om hela stan vibrerade. Sånt gör ju en glad, även om jag inte kollar på fotboll och definivt inte håller på England.

Ja, det var min torsdag, tur och retur till UK. Men nu är det snart helg och då händer massa kul, vi börjar med en middag men min mamma och svärfar (?!) då finvin ska drickas och imorgon bär det av till Jönköping för 40-årsfest. Blir finfint det. Ska bara dricka kaffe först.

Skansen

I måndags var förskolan stängd så jag var hemma med båda barnen. Eller hemma var jag inte, utan jag packade ihop ungarna, träffade upp Daniels syster med två barn och hans kusin med två barn och drog till Skansen.

Och vad ska man säga om dagen? Superhärlig men också lite jobbig och stressig, det blir ju lätt det då man har sex barn från 0 till fyra år som man skall hålla koll på och se till att de är mätta, glada och att allt är ok i trosan eller blöjan. Men som sagt, vädret var härligt och det var inte jättesvårt att hålla ungarna glada, iallafall inte de tre största tjejerna som hade superkul tillsammans, under 75% av dagen, på slutet var de ju rätt trötta men så är det ju.

Inte för att vi såg några djur, nä så långt kom vi inte. För det skulle lämnas nappar till katter, det skulle lekas i en konstgjord bäck, det skulle kollas på, och medverkas i barnshow, och så skulle det ätas glass och ja, sen var det dags att dra hem. Så en dag på skansen med många barn men inga djur, funkar alldeles utmärkt det med.

Nu hopp i säng för min del för imorgon drar jag till Manchester. Kan bara hoppas det blir bättre än Tjeckien. De kan ju engelska där så sämre kan det ju knappast bli..

Imorgon är en annan dag

Försöker se trött och lättad ut på samma gång på bilden. Vet inte om jag lyckas, men det är precis så jag känner mig nu när jag sitter i en taxi på väg hem efter att ha varit i Tjeckien. Det är säkert jättetrevligt i Tjeckien för nån annan men just nu är min känsla för det landet mest hat måste jag säga.

Fy, vilken skitdag!

Skulle väl ha förutsatt det när jag höll på att bli utslängd från frukostmatsalen imorse för att inte ha betalat (det hade jag). Det hela fortsatte med att taxin var 30 minuter försenad och sen släppte av mig vid fel ingång på sjukhuset. Och att då hitta rätt är inte det lättaste, för sjukhus är stora och hjälp kunde jag inte få för i Ostrava kan tydligen ingen (och då menar jag ingen) engelska, alltså inte ett endaste ord engelska, och har man då dessutom bråttom blir det liksom inte bra. Så det hela slutade med att jag fick springa barfota (för såklart hade jag högklackat som jag inte kan springa i) för att hinna till mötet. Vid ett tillfälle sprang jag förbi akuten och jag lovar att patienterna som satt där var rätt glada att de inte var mig just då, och då såg ändå några av dem rätt risiga ut. Men jag hann till mötet och tänkte då att nu, nu kan det bara bli bättre. Men tji fick jag, dagen blev inte ett dugg bättre utan om möjligt ännu sämre.

Allting är liksom svårt när man är i ett land där ingen förstår en och där det dessutom är komplicerat att åka tåg, buss och även taxi.

Några ljuspunkter fanns dock, hade ett bra möte (inte det första) med en förtjusande kvinnlig läkare och så jag drack en god öl när allt jobb var över. Men annars så får nog Tjeckien tummen ner.

Men nu är jag snart hemma och ska krypa ner brevid gosiga små tjejer och sova. Taxichaffisen ska bara hitta en alternativ väg förbi något vägarbete som orsakar långa köer. Ok, imorgon är en annan dag.

Flickfavoriter i Tjecken

Jaha, då satt man än en gång själv på ett hotellrum någonstans i Europa. Denna gången var det Ostrava i Tjeckien som fått sig ett besök av lilla mig. Idag hade tack och lov ingen separationsångest när jag åkte, berodde nog mest på att det är mitt i veckan och jag lämnade tjejerna på förskolan som vanligt. När jag åkte till Barcelona var det ju på en söndag. Men kul kan man ändå inte påstå att det är, det kan man inte.

Men försöker muntra upp mig själv lite med att lyssna på glad partymusik, för bra musik gör allting lite bättre enligt mig. Så här på Park Inn i Ostrava går två låtar på repeat, först har vi Justin Timberlakes, Can’t stop the feeling. Justin alltså, honom gillar man, och den här låten vill man ju bara dansa till.

Jag fortsätter på flickfavoritspåret och kör även Danny Saucedos jag hör vad du säger men har glömt vad du sa. Lite banal text kanske men va fasen, den får en ju också att vilja dansa, eller framförallt parta.

Så det gör jag, dansar till Justin och Danny på ett hotellrum i Ostrava. Och längtar till jag får dansa till samma låtar igen, men då på ett dansgolv i sommar omgivet av människor jag tycker om.

En dag på landet

Det är ju inte jättestor variation på aktiviterna här uppe på landet så dagarna här har ju en tendens att flyta ihop. I lördags till exempel var en typisk landet, en lång och bra dag. Lång för dagarna blir ju det då man går upp före klockan sex på morgonen och bra för…. Tja, bra helt enkelt, alla var glada, det var mysigt och det hände bra grejer.

Innan klockan var nio på morgonen hade vi käkat frukost, lekt en stund i trädgården och jag och Majken hade bakat rulltårta. Måste säga att rulltårta var det mest perfekta just hon och jag kunde baka. Jag som verkligen inte är någon stjärna i köket så vill ju göra nåt lätt och Majken är ju 4 år och då har man inte så mycket tålamod så det ska gå snabbt, man vill kladda lite och sen slicka bunken. Så rulltårta alltså, snabbt, gott och lätt. Det kommer det bli fler av.

Efter att ha lekt husmor där på morgonkvisten var jag lite trött så tackade inte nej till att gå och lägga mig brevid en liten Kajsa som sov middag. Hur mysigt?

På eftermiddagen kände jag mig rätt stark efter både rulltårta och sömn så gav mig ut och sprang, hela 12.5 km. Har aldrig sprungit så lång så nöjd som bara den. Helt ok fart också, 5.44 per km.

Nu hade man ju velat avsluta dagen med nåt lite glammigt eller härligt, såsom en date eller vinhäng på altan men energin fanns inte riktigt där får jag erkänna.

Så efter ännu lite mer lek i trädgården och middag la jag tjejerna vid åttasnåret och stupade snart därefter själv i säng, trött och nöjd. Ja, en typisk landetdag, fast med lite guldkant i form av rulltårta och personligt rekord:)

Här igen…

Ja, nu är vi här på landet igen. Eftersom Majken är så attans åksjuk åker vi alltid bil när barnen ska sova vilket ju betyder att man kommer fram rätt sent. Men nu sitter jag här i soffan med ett efterlängtat glas rosé och en liten babybelost, kanske ska jag tom ta mig två (både av vinet och osten..) Babybelost är för övrigt något som har en rykande åtgång hemma hos oss, båda ungarna älskar det och kan lätt dra i sig både två, tre och fyra stycken som mellanmål eller efterätt. De små lyxlirarna.

Så nu har vi tre dar här uppe i lugnet, inga måsten utan bara köra på känsla för stunden, vilket ju är det bästa när man har små barn. Det blir fint det, fint och energitankande. Och energi kommer jag behöva nästa vecka för då bär det av till Ostrava Tjeckien, ibland undrar man… Men det tänker vi inte på nu för nu ska det där glaset rosé drickas.