Fjällbacka

Sjöräddningens dag i blåsten

Vi har haft några riktigt blåsiga dagar här i Fjällbacka. Västanvinden har legat på (det pratas mycket vind här och framförallt var vinden kommer ifrån) rätt kraftigt vilket har gjort det svårt att följa upp den där perfekta dagen vi hade i fredags med häng på altanen (då var det östanvind och lä på vår altan). Istället har vi fått hitta på andra saker att roa oss med, som till exempel ett besök på sjöräddningens dag.

Sjöräddningens dag är en tillställning som hålls varje år på badholmen i Fjällbacka och som går ut på att samla in pengar till sjöräddningen här, och detta genom lotterier, loppis, fiskedamm till barnen, försäljning av fika och aktion. Och vi ville ju såklart bidra lite, för sjöräddningen gillar man, så vi gick dit, hälsade på en massa för oss kända människor, fiskade fiskdamm, köpte några lotter och fikade. Kan tilläggas att vi vann på lotteriet, dock var väl två snören och en bild på en massa knopar man kan slå med dessa inte storvinsten direkt.

Sedan var det tydligen aktion och liveframträdande, men det missade vi för då hade Majken tröttnat och ville vidare till den minimala lekpark som finns inne i samhället. Så det fick bli en stund i den, där vi ivrigt hejade på Majken som härjade i rutschbanan, innan vi helt urblåsta gick hem och spenderade resten av dagen slappandes i soffan. Sjön suger brukar det ju heta, blåst suger ännu mer skulle jag säga.

Sista dagen

Ja, ikväll är sista kvällen här i Grisslehamn, imorgon bär det av till Stockholm några dagar innan det blir Fjällbacka i slutet av veckan. Det är ju alltid lite vemodigt när man ska lämna något, det är det ju. Speciellt när man varit här länge, haft det så bra och på något sätt hittat en rutin och vardag i semestern. Samtidigt så suger det ju i Fjällbackatarmen, det går inte att gör förneka. Ska ju bli helt underbart att komma ner och träffa familjen och vännerna där under några veckor. Just idag måste jag säga att jag längtar lite extra mycket, min käre bror Tomas fyller år idag och fina brorsdottern Klara imorgon så jag vet att resten av familjen träffas och firar dem båda idag, och det hade man ju velat vara med på, det hade man ju.

Men herregud, jag ska verkligen inte klaga. För hur lyxigt har vi det inte som har två ställen att besöka under sommaren, ett på östkusten där lugnt och ro råder och ett på västkusten där det är lite mer liv och rörelse och lite mer, ska vi säga party? Och nu känner jag mig redo att träffa lite folk, sätta på mig lite fina kläder, kanske lite smink, ett fint nagellack och blåsa håret, ja redo för lite party helt enkelt. Så mycket party det nu kan bli med en 3-åring och en bebis på 5 månader, men ni fattar.. Så hej då Grisslehamn, det har varit underbart, och hej Fjällbacka, nu kör vi:)

Bort bra men hemma bäst

Ja, det där gamla ordspråket har ju onekligen en poäng. För även om vi har haft det hur bra som helst i Fjällbacka så tyckte vi, både jag och Majken (svårt att veta med Kajsa), att det idag var skönt att komma hem till Stockholm, lägenheten med våra egna grejer och framförallt till Daniel. Majken har saknat pappa, det märktes inte minst när de träffades på flygplatsen, hon kastade sig om halsen på honom och har inte släppt taget om honom sen dess.

Skumpa, festis och chips.... Ja, det har varit en dekadent men härlig vecka — Skumpa, festis och chips…. Ja, det har varit en dekadent men härlig vecka

Ska bli skönt med lite vardag också, jag och Majken behöver detoxa några dagar, jag från vin och god mat (alltså jag tänker ju inte äta äcklig mat här hemma men ni fattar) och Majken från socker och ipad. För så är det ju när man är på semester, och kanske speciellt hos mormor och morfar, det kan ju bli lite för mycket av det goda. Men det är ju så det ska va.

Så nu har vi sagt hejdå till Fjällbacka och familjen Järund för denna gången. Men vi kommer ju tillbaka, och nästa gång är det sommar så då blir det, förutom allt det vi sysslade med denna veckan, förhoppningsvis sol, bad, båtturer och krabbfiske. Fast tills dess är det östkusten och vardag som gäller.

Snällhet och guran

Alltså vad har hänt med familjen Järund/Grünbaum? Inte en enda diskussion som hettade till igår, ingen politiker som blev sågad vid fotknölarna och inga världskonflikter som vi trodde oss ha lösningen på. Möjligtvis fick nån person på golfklubben en känga, men inte mer än så. Förstår ingenting? Har vi blivit gamla? Softa? Ja ja, vad som än har hänt spelar det ingen roll, det var ju minst lika trevligt som det alltid är, bara annorlunda. En lite snällare middag än vanligt helt enkelt. Och snällt, det gillar man ju, det gör man.

Något som följde det normala mönstret var ju att gitarrerna kom fram nån gång vid kaffet. Så tänkte jag skulle bjuda på en liten session (länken längst ner) mellan mig och brorsan. En session under vilken jag, som synes, mådde nästan löjligt bra.

jamsession

Vi har det bra…..

… det har vi det verkligen. Det är ju inte det att vi gör så mycket, mest hänger på altanen i det fina vädret som Fjällbacka levererar. Majken är i himlen då båda storkusinerna Harry och Klara är här, hon följer efter dem som en svans vart de än går och de är de första hon frågar efter när hon vaknar. Idoldyrkan kallas det va? Och de är så snälla mot henne. Klara är ju sex år äldre så hon tar hand om Majken som en extramamma och Harry, som är fem, är som en storebror och låter henne vara med och leka trots att hon är så mycket yngre. Det är bara så mysigt att se.

Vi har ju inte någon vidare sandstrand här så några sandslott blir det ju inte, men att kasta sten är ju onekligen underhållande. Harry försökte lära sig kasta macka medan Majken tyckte det var viktigast att det var fina stenar som hon kastade.

Vi har faktiskt tagit oss från huset, en sväng till Fjällbackas minimala lekplats där morbror Tomas fick agera tre-barnsfar medan jag stod bredvid, rullande lite på Kajsas vagn och tog kort. Bra arbetsfördelning det där.

Man måste ju har lite ipads-pauser ibland också, det måste man. Att då få sitta bredvid Harry eller i Klaras knä är ju rena drömmen.

Och ja, gitarrerna har kommit fram, brorsan, farsan och även jag visade våra skills med gitarren och underhöll lite under under middagen igår. Men än så länge har inga världsproblem blivit lösta, men ikväll skall vi fira storebrorsan Johan som fyllt år så då kommer garanterat diskussionerna igång. Uppdaterar om vi kommer på något revolutionerande.

Ja, ungefär så har vi det, jag klagar inte.

Så var vi här, i Fjällbacka. Tjejerna sover, trötta efter en händelserik dag och jag sitter djupt ner i soffan bredvid mamma och pappa och slökollar på TV. Jag och tjejerna har idag flygit hit (eller ja, till Trollhättan) för att spendera Kristihimmelsfärdshelgen här med mig familj. Åh, vad det ska bli roligt!

För att vara ärlig så var jag ju lite nervös inför flygturen, men det hade jag ju inte behövt vara, gick hur bra som helst. Det var som om tjejerna kände på sig att de skulle vara extra snälla mot mamma under resan, visserligen hade jag mutor i form av ipad, festis och chips till Majken och mat till Kajsa, men ändå.

Fjällbacka alltså, åh vad jag älskar att var här, och jag tröttnar aldrig på utsikten från huset. Trots att jag faktiskt inte bott här på nästan 20 år och nu känner att Stockholm är mitt hem är jag någonstans alltid en Fjällbackabo, en Fjällbackabo som innerligt hoppas att mina döttrar skall älska det lika mycket som jag.

Just de här långhelgerna innan sommaren är speciella, då börjar folk komma tillbaka och öppnar sommarhusen inför sommaren. Så det är mer folk än under vinterhalvåret men absolut inte som under juli månad. Nej, det är bara de som har hus som är här, vilket gör att man känner och hälsar på de flesta man möter. Innan jag fick barn var det också obligatoriskt att gå ut nån av kvällarna under helgen, utekvällar som brukade bli kramkalas utan dess like när man skulle säga hej till alla man inte sett över vintern. Blir nog ingen utgång denna helgen dock, utan bara familjemiddagar under vilka kusinerna kommer leka, stoja och ha skoj (förhoppningsvis), vi vuxna kommer säkerligen lösa en massa världsproblem under diskussionerna och kanske kommer gitarrerna fram. Som sagt, detta kommer bli super.