
Åh vad jag hoppades att Hillary Clinton skulle vinna, in i det sista hoppades jag att denna kvinna, som jag tycker verkar toppen, skulle bli USAs första kvinnliga president. Jag har ju förstått att hon är illa omtyckt i USA och har hört argumenten men köper dem inte riktigt, inget hon har gjort kan ju vara i närheten av Donald Trump! Donald Trump som ju ska bli USAs nästa president, denna rasistiska, homofobiska, sexistiska, narcissistiska, mobbande, klimatförnekande, ja alltigenom vidriga person skall bli världens mäktigaste person. Helt overkligt och djupt skrämmande. Som många andra har jag gått omkring med en klump i magen sen jag vaknade imorse och just nu känns det inte som om den klumpen kommer försvinna på fyra år. Jag vill inte ens tänka på hur det är att bo i USA. Hur kunde det bli såhär? Ja, förmodligen av samma anledning som att SD fick 13% i valet här, vad den anledningen nu är, missnöje kanske?
Vad ska man göra då? Lilla jag har ju såklart ingen lösning men jag tror inte det går inte att avfärda Trumps, eller SDs, väljare som okunniga, idiotiska rasister längre. Jag kommer aldrig förstå dem men jag ska iallafall sluta underskatta dem. För vet ni, det har vi gjort och det hjälper inte, för dessa okunniga, idiotiska rasister (ok, sista gången) har medvind och vinner nu! Sen vägrar jag ge upp så jag ska dessutom lägga mycket krut på de saker som Trump (och SD) INTE står för, jag ska skrika högt för ALLAS lika värde och rättigheter, jag ska möta hat med ett leende och bra argument, och så ska jag källsortera som fan!
Så grattis Trump, du har lyckas att göra halva USA och resten av världen livrädda. Kan jag nu få be dig om en sak? Snälla visa oss att denna rädsla är obefogad.






Jaha, då var det måndag igen. Och alla var vi lite trötta efter helgen, konstigt att man kan bli det av att göra i princip ingenting. Tjejerna vaknade samtidigt imorse och släpade sig ur sängen (vår säng dit de bägge någon gång under natten tagit sig) för att hand i hand gå till soffan och där krypa upp under en filt, var så söta.






Ännu en liten tripp ut till Europa har jag tagit, denna gången var det Rom som fick besök av lilla mig. Kul att komma till Rom kan man tycka fast nej, inte denna gången. Åkte bara över dagen så mycket lång resa för ett möte. Ett möte som hölls på ovan sjukhus, tydligen ett av det största i Rom, kan man inte tro när man ser det. 



