Jag vet att jag tjatar om Kajsas sömn men det upptar väldigt mycket av min tankeverksamhet och styr lite mitt liv nu faktiskt. För hur man kan vara världens goaste gladaste tjej på dagarna och en liten marodör på nätterna är för mig en gåta. Eller så är ett vanligt bebisbeteende, vad vet jag? Iallafall har de dåliga, eller sömnlösa, nätterna blivit mer regel än undantag för Kajsa. Hon har ju tidigare vaknat tidigt på morgonen, vilket såklart varit jobbigt men ändå ok då hon sov hela natten fram till typ fem-sex. Nu vaknar hon samma tid men har då dessutom varit vaken en till två timmar under natten. Inte ledsen på något vis, bara vaken.
Nackdelar med detta: ja ganska uppenbart att det inte är superskoj att va vaken på nätterna, finns ju inte ens nåt bra på TV, och sen blir man ju trött i luvan, det blir man. Tröttheten gör ju dessutom att man bäljar i sig alldeles för mycket kaffe.
Fördelar då? Jo, det gör det legitimt för mig att krypa ner i sängen och sova en timme eller två mitt på dagen, älskar’t. Dessutom kan man ibland få till underbart mysiga stunder på dagen då hon är så trött så hon bara vill ligga på min mage och snusa, älska på den också.
Men det är väl bara att gilla läget, njuta av de bra stunderna och hoppas hon börjar sova bättre innan jag börjar jobba igen, eller har pajat magen med allt kaffe.