Men hur härlig har inte det här helgen varit? Vi har varit uppe på landet i Grisslehamn och njutit med familjen i sommarvärmen, ungefär hur härligt som helst. Fyra långa dagar som vi haft tillsammans utan ett endaste måste, där vi gjort precis det som fallit oss in för stunden. Och vad gör man då? Jo, man tar det lugnt, leker med ungarna, hänger i en solstol, tar en promenad till stranden (bada höll jag på att skriva men nej, så långt gick vi inte), cyklar lite, drar ut och springer lite, dricker lite rosé, ja typ så.
Och det var precis vad jag behövde, det har ju varit lite mycket på jobbet på sista tiden så stressnivån har varit hög. Och det är ju ok med en hög stressnivå så länge man får återhämta sig emellanåt, och det är precis vad denna helgen var, återhämtning. Sen har ju inte allt varit tipp topp, Kajsa har bland annat inte varit på topp, det har hon inte. Med tänder som spricker, näsa som rinner, mage som inte fungerar riktigt som den ska (kan väl säga att stora mängder katrinplommon har behövts) så är det inte så lätt att va ett år. Så lite grinigt och mammigt har det varit, och nätterna har inte erbjudit sådär jättemycket sömn. Men allt kan ju inte vara perfekt, det hade ju varit löjligt.
Nu är vi hemma i stan igen och jag har precis packat om då jag drar till Lyon imorgon. Jag kan inte säga att jag är sugen, det är jag inte, men jag har iallafall energi nog att åka.